snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Är socialkontoret en riskfylld arbetsplats?

Att man inte hör så mycket om det viktiga arbetet som utförs på kommunernas socialkontor är kanske inte så konstigt med tanke på den sekretess som omgärdar arbetet. Man kan ana sig till att det sker massvis med insatser som vi skall vara tacksamma för. När vi hör någon omnämna vad som sker är det oftast i samband med förment skandalösa ingripanden. Att pressen och stressen är stor på socialsekreterarna kan tyckas uppenbar, likaså att utsattheten från vissa aggresiva klienter kan vara stor. Ofta har socialsekreterarna hot hängades över sig.
När man då med detta i åtanke läser om påstådd mobbing av en mångårigt erfaren manlig socialsekreterare, börjar man undra. Mobbing som initieras av en chef enligt insatta personer. En mobbing som resulterade i ett självmord. Är detta möjligt?
Av en ren tillfällighet råkar jag genom bekanta och bekantas bekanta ha en del information om vad som händer på socialkontor på flera ställen i landet. I minst två fall kan man känna igen ett direkt mobbingförfarande med resultat avgång från tjänst. Eftersom jag själv varit chef på olika nivåer under ett helt arbetsliv bilr jag intresserad av en orsak.  Att ett stressigt arbetsklimat ligger bakom är självklart men det skall man klara av. Stressfria arbetsplatser tror jag nämligen inte existerar. Jag tror i stället att man har en chefskultur som är alldeles unik. Unik så tillvida att förebilderna, de bra cheferna inte finns. Åtminstone inte i tillräcklig mängd. Inom andra sektorer av arbetslivet börjar man se liknande problem. Man går direkt till chefsjobb av någon outgrundlig anledning. Det vill säga, man har dålig kunskap i hur olika etapper i produktionen utförs. I detta sammanhang menar jag produktionen även kan bestå av tjänster inom omsorgen exempelvis. Dessutom har man inte fått lära sig hur en bra chef skall vara, att ha en förebild alltså.
Det slutliga och avgörande för min frågeställning utgöres av ett dokumentärprogram i SVT som visade scener från ett socialkontor. Det sändes för något år sedan. Min bedömning är att det hade varit bättre för personalen om de haft en trädocka som chef, då hade de inte behövt förvänta sig någonting. En chef skall svara på frågor från personalen, eftersom personalen inte frågar om de är säkra på sin sak. Att svara, ”jag vet ej men jag skall ta reda på det” är ok men ”vad tycker du?” är det inte, om man inte har för avsikt att öppna en dialog som ger ett svar som man kan stå för. Personalen har rätt att förvänta sig att chefen tar de beslut som personalen antingen inte kan ta eller inte vill ta. Det senare är inte minst viktigt! När personalen sitter med huvudena nedböjda och med blicken i bordet på morgonmötena, då är chefen ett rejält misslyckande.
Jag har egentligen ingen slutkläm på min anklagande artikel. Jag hoppas att det är mycket bättre ute i arbetslivet än vad jag anser här men tvärr, det här med dåliga chefer är inte ovanligt.
Advertisements

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: