snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “december, 2012”

Varför humaniora som vetenskap är så viktig!

De flesta människor har något som de älskar att sysselsätta sig med. Någonting som förhöjer levnadsglädjen och som kan få en till att tänka sig vara överordnad andra levande varelser. Visst är det fantastiskt att kunna njuta av favoritmusiken, att besöka ett operahus och njuta av operan eller att besöka en Lady GaGa koncert. För att upplevelsen skall bli total så krävs det att vi gör upplevelsen gemensam, antingen genom att tillsammans med någon vara på plats, eller att diskutera upplevelsen efteråt med någon.

I människans behov ingår uppenbarligen kulturella upplevelser. Det finns förmodligen belägg för att om man inte kan tillgodogöra sig en kulturell upplevelse, att man i så fall endast i begränsad omfattning kan tillgodogöra sig balanserad njutning av livet.

Men andra varelser i vår herres hage nöjer sig med ett liv utan kulturella upplevelser, åtminstone vad vi vet, och lever ändå ett framgångsrikt liv som art och individ. Det räcker med mat och sex så är de flesta nöjda. Varför räcker det inte med mat och sex för människorna? Även de mest ursprungliga stammar av människosläktet som kunnat iakttas i verkligheten har haft någon form av kulturell aktivitet, oftast förknippad med religion och innehållande musikalisk eller muntlig tradition. Exempel är den indianstam i Amazonas som upptäcktes på 1960-talet. Dessa levde på en utvecklingsnivå som kan beskrivas som samlare även om viss form av jakt förekom. Deras huvudsakliga föda bestod i sådant som kunde plockas upp på vägen, insekter, larver, honung, rötter etc. En ansenlig kunskap för att överleva var behövlig med andra ord. Stammedlemmar som var för sjuka eller för gamla att själv förse sig med föda lämnades kvar. Det fanns inte utrymme i de övriga stammedlemmarnas liv att förse andra med föda. Ändå hade denna stam två klara uttryck för kultur. Det ena att de hade en metod för att väva ihop baststycken i en enkel vävstol, den andra en tradition att framföra berättande musik med hjälp av ett instrument. Problemet var att dessa talanger fanns endast hos en flicka respektive hos en pojke. Dessutom hade de båda ungdomarna förutom genen för det kulturella arvet dessutom ärvt en gen som gett dem ett hjärttillstånd som starkt begränsar deras möjlighet till överlevnad. Populationen i stammen var vid upptäckten 30 individer. Förutsättningen för stammens överlevnad kan betraktas som obefintlig, dels på grund av inaveln och dels på grund av att upptäckten gör att de inte längre är isolerade. Stammen försvinner men individerna kan förmodas överleva.

Berättelsen om indianerna är intressant i sig själv och medtagen här för att den visar att kultur uppstår även i en arkaisk miljö. Det visar att en bidragande orsak till utvecklingen av homo sapiens sapiens kanske från början innehöll kultur som viktig beståndsdel. Vi behöver inte fundera så mycket på i vilket skede kultur kom in i homo sapiens sapiens utveckling, vi kan bara konstatera att kultur existerar.  Vi kan också konstatera att det viktiga i utvecklingen har trots kulturen varit att fördela tillgången på föda samt att föröka sig. Mat och sex med andra ord. Ingen kan väl förneka signifikansen i detta? Kulturarbetarna har alltså i begynnelsen varit delaktiga i jakten på födan eller i födans produktion. Varför har det blivit annorlunda idag? Det är inte bara att man inte deltar i födoproduktionen man tar till och med avstånd från den. Varför skulle annars ordet bonde eller bönder betraktas som nedsättande?

Vi kan ana att det inte började med en kulturelit som skildes ut från den övriga födoproducerande gemenskapen. Man var i högsta grad och av nödvändighet integrerad i alla nödvändiga sysslor för samhällets fortlevnad. När uppstod då specialiseringen, när uppstod insikten att samhällets tillgångar räckte till för att tillgodose behovet även hos dem som inte deltog i produktionen? Om vi försöker dela in den ickeproducerande eliten i olika avdelningar som exempelvis religion, politik och kultur kan vi kanske konstatera att i begynnelsen fanns ingen skillnad på politik och religion. En politikers uppgift var då som nu att lova stabilitet i samhället, att berika sig själv i första hand och att tillse att de som stöder honom kan tillräkna sig fördelar . Stabiliteten kan påverkas genom iakttagande av traditionella besvärjelser och ritualer. Exempel på ritualstödda naturfenomen är Nilens årliga översvämningar, dagens förlängning vid midvintersolståndet, att solen går upp dagligen överhuvudtaget, att monsunregnen kommer såsom de skall och så vidare. Oavsett om det är en usurpator, en vald hövding eller en nedärvd titel så kan de inte betrakta sig som ledare längre om inte solen går upp som den skall eller om Nilen skulle översvämma otillräckligt och så vidare. Att de därmed förlorar sin gudomliga status eller i varje fall sin kontakt med gudarna bidrar i hög grad till deras fall och att en ny pretendent får tilltron att blidka naturen. I viss mån finns detta system orubbat kvar inom politiken, i vart fall den syn av gudomlighet man har på sig själv. Religionen har väl inte haft samma tradition sedan denna skildes från staten.

Då kommer vi till kultur. Inom de flesta samfund har denna alltid varit hårt knuten till religionen. Alla ritualer, all musik och alla föreställningar och representationer var till för att förnöja guden/gudarna och för att stärka samhällets band till dem. Det är först senare under antiken och medeltiden som i västvärlden kärlek och vardagliga bestyr kom in i skådespel och musik. Inflytandet som denna typ av kultur hade på dåtidens samhälle var inte större än att det vid behov var barden som offrades, inte bonden. I dagens läge är möjligheterna större för nutidens barder i alla genrer att förlita sig på att det finns mat på bordet så länge någon är beredd att betala. Skulle det skita sig så kan de alltid ta en plats i det produktiva samhället. Överlevnad är inte den stora frågan.

Det var ju egentligen humaniorans betydelse som jag började med innan jag vecklade in mig i ovanstående pladder. Och utlösaren var den artikel av Roger Scruton som införts i Axess Magasin 29 november 2012. Läs den här.

”Dessa ämnen, sedan renässansen kända som ”humaniora”, är vigda åt att öka vår förståelse av världen snarare än att förklara den, och det främsta föremålet för deras studium är vår civilisations kulturella, konstnärliga och filosofiska arv”. – Roger Scruton

Min egen reflexion är att det inom dessa vetenskaper florerar forskningsresultat som tillkommit enbart som utfall av ett resonemang. Till skillnad från de naturvetenskapliga forskningsresultaten kan man normalt inte belägga dessa med matematiska modeller utan enbart med avancerad nonsensretorik. Alla tycker inte så men det är ändå anmärkningsvärt att det i regelbundna intervaller förkastas rön som resonerats fram och som genom ett nytt resonemang då visar sig inte längre gälla! Men läs artikeln!

Vi är inne i en förändring sedan ett par decennier av humaniora visande att det ingår näst intill religiösa resonemang, sanningar som inte kan ifrågasättas och inte heller bekräftas. Den forskning som utföres utgår från en trosfråga. Det finns belackare som anser att detta inte är vetenskap. Men alla kriterier för att definieras som vetenskap är uppfyllda men det är å andra sidan även arkeologiska utgrävningar i Israel utförda av Bibeltrogna fundamentalister.

Ett sista citat ur artikeln:

”Till sist, när man erkänner att en treårig kurs i nonsens i stort sett gör unga människor oanställningsbara utanför universitetsvärlden, kommer man att vilja lägga ned dessa humanistiska institutioner och låta deras offer gå vidare från skolan till livet utan de mellanliggande åren av milt vanvett.” -Roger Scruton

Annonser

Post Navigation