snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “januari, 2013”

Varför vet alla bäst?

Jag är inte särskilt flitig att skriva blogginlägg. I alla fall inte så flitig som att skriva Twitterinlägg. Jag tycker det senare formatet är tacksammare att formulera sig på. Att kunna skriva utan förkortningar och obegripliga akronymer med rätt böjning et cetera en dräpande formulering på 140 tecken är en riktig utmaning för en stilist. (Vem? Inte för mig utan för en stilist!) Att det blir fullständigt obegripligt för det mesta och för de flesta gör inte så mycket. Tweeten adderas ändå till summan och visar hur flitig man är.

Att skriva blogginlägg är något helt annat. Att ha använt flera timmar för att producera en lång text som ingen läser och som för den som läser den ändå är obegriplig. Ja det är jobbigt! Men nu kommer en i alla fall.

Mina infall triggas av det jag läser. Oftast tidningsartiklar som på något sätt är analyserande och argumenterande. Jeez, så mycket okunningt skräp som produceras! Nåja, enstaka pärlor finns också i underlaget. Underlaget består också av inlägg som publiceras på bloggar och som kan kategoriseras på samma sätt. En del är så infantilt obegåvat så det vore lika obegåvat att försöka kommentera. Så det håller jag mig ifrån. Men samtliga påverkar mig på något sätt när de far omkring som laddade partiklar i håligheten i min skalle. Jag får så många kreativa idéer så det är fasansfullt. Lyckligtvis stannar de som idéer. Hade jag publicerat skiten hade jag haft svårigheter att orka argumentera för min sak.

Nu till saken, i min bloggarvärld finns en som jag tycker höjer sig över andra som jag känner till, Hannah Lemoine med bloggen One Way Communication. Hannah skriver på ett verserat sätt inkluderande sådana ord som inte var vanliga i den skola som jag gick i, hon klarar av att vara förbannad i gemener och använder versalerna så som det oftast är tänkt. Hon är tillmötesgående och resonerande mot meningsmotståndare. Hon blandar sig dock ibland i akademiska diskussioner med kommentatorer som visar att de studerat hela terminologin som används inom humanistisk vetenskap. Ord som med lätthet kan få spannmål att växa, men ändå, Hannah är bra!

Nu läste jag för några söndagar sedan en krönika som Hannah skrivit för Möllan.nu. Jaja, här är det långa ställtider. Krönikan beskriver vad som kan hända om man kommer ut på jobb i verkligheten och därmed lämnar den trygga akademiska världen. Jojo, man träffar på människor, alla typer och till och med rasister! Det är inte svårt att fatta skribentens poäng men jag anser att det finns ytterligare en. (Och nota bene, Hannah nämns här bara för att hon uppmärksammat mig på fakta, inget annat.)

Nämligen att det är så lätt att göra skillnad på den verkliga världen och den akademiska världen. Jag skulle vilja tillägga, den humanistiska akademiska världen. (Det är kanske detta som är den äkta akademiska världen eftersom naturvetarna bara sysslar med sådant som förbättrar levnadsvillkoren utan pekpinnar.)

I denna värld finns snabbköpskassörskor, lastbilschaufförer, betongarbetare, hissmontörer, verkstadsarbetare, fabriksmontörer, elektriker, lantbruksarbetera, bönder, fiskare och tro det många, många fler. Alltså ett urval av folk som får oss att bli mätta, att hålla värmen och att kunna lägga oss att sova i en uppvärmd säng. Var finns deras röst i debatten? Jaså, de är representerade. Av vem? Vem för deras talan? När Maria Sveland, Oisin Cantwell, Gudrun Schyman, Andrea Edwards, Katrin Kielos, Marcus Uvell, Roland Poirier Martinsson med flera talar, talar då för de förra? Jag tror att de tror det! Man får ofta ta del av de uppräknades förnumstigheter som andra tycker saknar förankring i verkligheten. Men vem av dessa bryr sig? Hur får man in en artikel i tidningen som säger att man har en avvikande mening? Ja hur? Eller hur skriver man en blogg som någon av dessa bryr sig om? Att få rätt i en diskussion handlar för det mesta att kunna ignorera alla okunniga meningsmotståndare. Helst i starka ordalag, och kanske i versaler, idiotförklara dem. Hur i hela friden kan då frågan om näthat och otidiga kommentarer i kommentarsfälten komma som en överraskning? Hur tänkte man då?

Att det finns en pseudovärld med invånare som anser sig stå över allt som har med vår gemensamma välfärd att göra visas tydligt. En värld där maten, värmen och boendet bara levereras som en självklarhet från en annan värld där invånarna bara förväntas att leverera. Inte nog med det, utan man har i denna värld också en klar bestämmanderätt hur folk i undervärlden skall leva sina liv. Förvånat står de sedan där och gnäller när de överöses av protester och ”hat”. Precis som om hatet vore enkelriktat!

Visst blir man förvånad. Jag tänker berätta en annan sak som visar hur landet är indelat i två världar, en intellektuell och en som inte räknas. Jag har intresserat mig för att ta reda på varför samhället blivit så socialistiskt sedan vänstervågen runt 1968 radikaliserade landet. Jag vet att till exempel journalistutbildningen blev socialistiskt radikaliserad därefter. Jag vet också att på televisionens båda kanaler på 70-talet tävlades det om att vara mest vänsterradikal i programverkstaden. Jag vet eftersom jag genom vänner och bekanta har haft insyn i dessa världar. Radikaliseringen har avtagit inom journalistiken och vissa hävdar att pressen idag är högervriden eftersom ägarna, Schibstedt och Bonnier är kapitalister. Rent jävla trams. Men det finns en annan gren där man påtalar vikten av att utövarna skall ha en socialistisk världsåskådning. Socialhögskolans utbildningar till socionomer. Tro mig, jag gissar inte utan har inom bekantskapskretsen ett antal socionomer och en professor i sociologi. Mycket bra och älskvärda personer bland alla naturvetare som ingår i kretsen av vänner.

Min poäng är att radikaliseringen borde avspeglas i riksdagsvalen. Åtminstone efter 1968. Men går man igenom SCB valstatistik ända sedan 1964 kommer man fram till att fördelningen vänsterröster och högerröster i samtliga val i stort sett varit 50/50. På ett ungefär och med förutsättningen att man indelar MP till vänster och Ny Demokrati till höger. Kan man tänka sig, gör inte folk som de blir tillsagda, eller va fan är det? Indoktrineringen funkar inte. När det kommer till val vägrar folket att ställa in sig i ledet. Skillnaden blir uppenbar om man bara tittar på 1970-talet då radikaliseringen påverkade som mest. Folket sa i från och vänstern förlorade två val i rad!

Det är detta som i dag avspegler sig i de hatiska kommentarerna på nätet. Folket går inte i takt med de styrande, man vägrar att sitta fint och man kräver uppmärksamhet. Detta kan vara en förklaring till den helt förkastliga attityden med versaler och hat som många utsätts för i offentligheten. Men redan för några år sedan i SVT Debatt konstaterade Janne Josefsson att de som inte hörs måste börja skrika för att höras. Men för många vore det klart bättre om man kunde hålla debatten inom familjen och de som berörs tysta i utanförskap!

Annonser

Post Navigation