snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

150 år av teknisk utveckling, tack för den!

I mitten av 1800-talet gick kvinnorna ”hemma”. De blev i hemmet medan mannen skötte sina åtaganden utanför hemmet. Mannen skulle dra hem försörjning på något sätt. För det mesta som årsanställd arbetskarl eller som det senare hette lantarbetare. Ett fåtal män var bönder eller hantverkare. De senare jobbade i städernas borgarskap. Jag har i släkten haft både bönder och hantverkare, de senare som guld-och silversmeder samt en som var vitgarvare. Borgarna och bönderna var något mera välbärgade än arbetskarlar och drängar men de som tror att de levde bekymmersfria enkla liv kan inte fatta förhållandena som tillhandahölls på 1800-talet.

Kvinnornas liv var i all väsentlig mening mindre varierat. De gick som sagt ”hemma”. Var de Lyxhustrur som valde att utnyttja rätten att inte ”arbeta”? Nä, knappast! Jag tror inte, med undantag av högreståndskvinnorna, att dessa hemmafruar betraktade sitt liv som något de hade valt. Att de gick hemma. Det fanns helt enkelt inga alternativ, i alla fall inga ”anständiga” alternativ.

Kvinnans roll var att föda de barn som behövdes för att trygga välfärden i familjen. Det var alltså inte ovanligt att kvinnor födde barn under hela sin fertila livsperiod. Att få 10 barn under en tjugoårsperiod var ganska vanligt. (Min farmor är ett bra om än senare exempel. Under tiden 1897 till 1917 födde hon 9 barn.)  Av dessa barn kanske endast 6 eller 7 levde till vuxen ålder. Klart som korvspad att en kvinna under dessa omständigheter inte hade möjlighet att lämna hemmet. Det var även normalt att äldre syskon tog hand om de yngre men även att barnen efter klar skolgång i 10-13 årsåldern skickades ut, som pigor och drängar, för att tjäna pengar till det gemensamma hushållet . Men kanske framför allt skickades de ut för att inte belasta matkontot i familjen.  När min farmor födde min yngsta faster 1917 så sade min äldste farbror född 1897, mycket upprört, ”hur skall vi få råd med en mun till?”.  Allt enligt min far. Min farfar arbetade på tegelbruket i Klagshamn vid denna tiden och familjen bodde i Vellinge. Han gick dagligen  milen till och från arbetet i sol som i snö eller regn. Detta var inget att klaga över. Tror ni att han någonsin fick anledning att vara tillfreds med sin överordning?

Ett hushåll var ett gemensamt projekt, det var inte möjligt att klara ett hushåll ensam. Både man och kvinna var oerhört värdefulla i det gemensamma hemmet. Mannen som den som ansvarade för intjäning av de medel som sedan av kvinnan på ett klokt sätt skulle fördelas på familjemedlemmarna. Mannen hade plikten som försörjare. Ensamma mödrar var mycket ovanligt. Det förekom men barn som föddes utanför äktenskapet fick många gånger en far genom att modern gifte sig med någon som tog på sig faderskapet. Fullt acceptabelt och förmodligen ur samhällets synpunkt  mycket önskvärt.

Bilden av den vanliga mannen och den vanliga kvinnan var för 100 år sedan ungefär som den varit i urminnes tider. Detta trots den urbanisering och den industrialisering som skedde på 1800-talets senare hälft. Omständigheterna för många familjer blev många gånger försämrade men principen kvarstod att mannen skulle försörja familjen och kvinnan skulle vara hemma och sköta barn och hem. Detta trots att det uppstod feministiska rörelser som suffragetterna i England till exempel. De var väsentligen mest engagerade för den allmänna rösträtten. Men dessa rörelser var i huvudsak ett intresse för en välbärgad medelklass och hade nog inte så mycket med kvinnor i allmänhet att göra.

Under nittonhundratalets första decennium började städerna elektrifieras. Detta banade väg för innovationer som tagits fram under tidigare perioder men som inte kommit i klorna på entreprenörer förrän en storskalig elektrifiering inleddes. Av dessa kan nämnas:

Dammsugaren, hanterlig vid 1910-talet, mera allmän vid slutet av 1930-talet.

Kylskåp för dem som hade råd redan vid förra sekelskiftet men mera allmänt runt 1950-talet

Tvättmaskin. Det fanns mycket tidiga modeller men kom i allmänt bruk efter andra världskrigets slut.

Dessa innovationer förenklade livet påtagligt för vanligt folk. Men andra tekniska åtgärder inverkade också på livsstilen i samhället. En sådan sak var exempelvis centralvärmen! Denna introducerades i början på 1900-talet och blev i vattenburen form mera allmän efterhand och hade stor täckning på 1960-talet.

Ytterligare exempel på effektivisering och förenkling av vanliga människors vardagsliv kan vi tacka en veritabel effektivisering av jordbruket. Tillsammans med matvaruförädling och tillgänglighet av ett karftigt utökat livsmedelssortiment är kosthålling inget kvantitativt problem längre, möjligen kvalitativt.

Framstegen som tillhandahölls hade inte varit möjliga om inte infrastrukturen byggts ut och logistik och kommunikation förbättrats i en parallell fåra.

Under första hälften av 1900-talet utkämpades två världsomspännande krig med svåra konsekvenser för mänskligheten och ytterst och framförallt för enskilda. Miljoner soldater och civila dödades. Flest män.

Under det andra världkriget, framförallt, höll bristen på män att orsaka stopp i bland annat industrin. Mycket varor skulle produceras, framförallt för krigsinsatserna, men även vardagliga nödvändigheter. Ett ”normalt” liv fördes ju parallellt med kriget. Männen i industrin och i övrig hemmaverksamhet ersattes av kvinnor. Det var en position som kvinnorna till stor del behöll efter kriget. Många kvinnor blev ensamstående som konsekvens av kriget, men det visade sig för många möjligt att försörja sig som sådan genom att arbeta utanför hemmet. Detta på grund av de många tekniska hjälpmedlen som uppräknats tidigare. Det var inte längre ett heltidsjobb att vara mor och hustru längre. I alla fall inte i jämförelse med tiden 20-30 år tidigare. Trots ett stort antal förvärvsarbetande kvinnor som resultat av krigsperioden, så tog ofta förvärvsarbetandet slut i samband med giftermål och barnafödande. Inte förrän på 1970-talet då attityder förändrats och dagis för alla inrättades så blev förvärvsarbetande småbarnsmammor vanliga.  I samband med detta uppstod starka feministiska rörelser med krav på dagis för alla och lika lön för lika arbete i första hand. Det fanns en klar patriarkal dominans över arbetslivet och i fackföreningarna. En dominans som inte gav plats så lätt.

En annan sak som hjälpte till med en påbörjad emancipation för kvinnor var den bättre tillgången till preventivmedel av någorlunda hög kvalitet. Det fanns därmed förutsättningar för kvinnor att inte vara gravida hela tiden. Detta ökade på en frigörelse som samtidigt satte igång en mycket tydligare och kraftigare feministisk rörelse. Framförallt var det i samlevnadsfrågor och sexualupplysningsfrågor som man agerade. Oftast till en del mäns stora förtret! (Här finns det säkert andra som bättre kan redogöra för den dåvarande feministiska rörelsen.)

På 1960-talet kom den stora omvälvningen för de flesta med introduktionen av P-piller för kvinnor. Mycket kontroversiellt, en del kvinnor var skeptiska och tveksamma på grund av bieffekter, en del hade andra invändningar, men för de flesta blev pillret en del av livet. Ett alldeles nytt liv.

Äntligen hade kvinnor möjlighet att kontrollera sina graviditeter själv. Ingen skall påstå att dessa kvinnor hellre hade velat att männen tog ett piller för preventiva orsaker. De hade ju i så fall varit tillbaka på ruta ett igen.

De krav som på 1970-talet ställdes av feminister för att samhället skulle tillse att de hinder som fanns togs bort, så att i jämställdhetens tecken barnomsorg fungerade och lönerna befanns på en jämförbar nivå med männens, möjliggjordes alltså på grund av den tekniska utvecklingen. Att en kvinna i ett arbetarhem eller i lantbruket femtio år tidigare skulle ha ställt liknande krav är alltså helt orealistiskt. Inte ens i sin vildaste fantasi skulle de kunna drömma om ett liv som inte innefattade husmorsarbete och barnomsorg. Kvinnan var fjättrad vid denna post. Det fanns inte något alternativ. I alla fall inte för de allra flesta kvinnor om de inte tillhörde en välbeställd medelklass eller ett högre stånd.

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “150 år av teknisk utveckling, tack för den!

  1. Pingback: Vad är vi egentligen oense om? « snurrigtdotcom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: