snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Vad är vi egentligen oense om?

Ju mer jag läser och blandar mig i den debatt som handlar om feminism, jämställdhet och genus undrar jag egentligen vilka ståndpunkter och principer som skiljer oss åt i debatten. Jag tänkte härunder redovisa mina för dagen giltiga spaningsresultat.

Är det jämställdhet mot icke-jämställdhet?

Nej! Båda sidor i debatten är för jämställdhet som det verkar. Man tolkar jämställdhet lite olika bara. Det är i varje fall väldigt svårt att finna denna polarisering i debatten. Det är faktiskt ganska svårt att finna en debatt överhuvudtaget. I stället verkar det vara ett gäng huliganer som ägnar sig åt att kasta skit på ett annat gäng huliganer. Som att hålla på ett lag i fotboll. Nja, säger du då, men det gäller väl bara det andra gänget? Bien sur! Så är det så klart, för då behöver man inte ens lyssna till den andre. Man kan förkasta, fördumma eller negligera som man vill.

Men det finns faktiskt en diskussion på nätet, invänder du. Javisst, den finns och utan att ha tagit del av mer än en bråkdel av denna debatt kan jag påstå att den är ganska sparsmakad. Sajterna är antingen uppenbart för det ena eller uppenbart för det andra. På de sajter som har kommentarsfält blir dessa oftast fyllda med tillrop av medhåll. Motargument dyker upp, men är oftast av karaktären ”menar du då verkligen att….” eller ”så att du menar alltså…..” och argumenterar om fall som ofta gäller vårdnadstvister eller partnervåld. Inte särskilt berikande i alla fall. (Nåja, det finns klara undantag till detta kvasianalytiska resultat men här håller vi oss till regeln!)

För att accentuera min synpunkt riktar jag också uppmärksamheten mot de twitterkonton som öppnats i den enda avsikten att företräda den ena sidan av debatten. Oftast extremt enfaldiga och självuppblåsta debattörer som uppenbart saknar den kunskap som behövs för att ge stöd i debatten. Jag gjorde faktiskt ett försök att välja ut ett exempel på den enfald och, får jag tillägga, på den härskarkultur som man visar. Det blev lite för stor volym på detta exempel eller på vilket exempel som helst men jag har screenprintat för eventuell åskådliggörning. Kontentan är emellertid att allt gott som beståtts mänskligheten är tack vare Feminismen i en förment ständig kamp mot det förfärliga Patriarkatet! Är det nödvändigt att säga, enfaldigt?

Det hävdas att vi som inte förstår det underbara med feminismen, vi har inte rätt information.  I alla fall inte rätt information om den feminism som tar kampen mot Patriarkatet och Könsmaktsordningen! Det saknas kunskaper! Jaså? Vilka kunskaper? Allmängiltiga historie- och biologikunskaper besitter vi väl i tillräcklig utsträckning för att kunna ha en klar åsikt! Vad är det då för kunskaper vi saknar. Jo det finns böcker. Böcker som beskriver den kunskap som vi saknar. Och, hör nu! Saknar vi denna kunskap så får vi inte ha en åsikt alls, i alla fall ingen som räknas! Enkelt eller hur? Luktar det månde Ron L. Hubbard? Eller Jehovas vittnen? Det finns alltså människor som inte har gått genom alla stadierna som gäller för denna sekt och de kan därför inte räknas i debatten! (Denna anhopning av utropstecken får ni förlåta.)

Att det skulle vara kvinnor OCH män som har stått för den utveckling som vi njuter av idag är helt otänkbart för vissa feminister. De VET att det var kvinnor som kämpade MOT män. Detta har man läst i sina heliga skrifter!

Det blev i textmassan svårt att hitta ett svar på den inledande frågan. Man kan i alla fall inte hävda att frågan gäller jämställdhet i den universella mening som de flesta icke-marxister föreställer sig, även om man i vissa läger påstår detta.

Nästa fråga: Är det frågan kvinnor mot män som förbistrar debatten?

Det är ju självklart att det är om kvinnor mot män som striden står! Feminism i sin godhet mot det fasansfulla Patriarkatet och könsmaktsordningen.

Kvinnor mot män, pojkar mot flickor, hustrur mot makar, mödrar mot söner och systrar mot bröder! Så ser kampen ju ut, rågången är solklar! Eller hur?

Javisst, alla vet att det är kvinnor, flickor, hustrur, mödrar och systrar som står för det goda, det feministiska. Ja hela den utveckling som vi kan njuta av idag (se tidigare artikel ”150 år av teknisk utveckling”  här.)

De som i den existerande Patriarkala Könsmaktsordningen motarbetat detta har varit: Män, pojkar, makar, söner och bröder!

Så enkel är teorin. Kvinnor mot män! (Här kommer kanske någon ”vetare” att påpeka att jag bör läsa in mig på teorierna. För att jag förenklar kan tänkas, men faktum är att om man inhämtar informationen som ges över Internet så får man den uppfattningen av feministerna själva! Och dessutom, jag kommer inte heller att läsa in mig på Dianetikens grunder eller Mormons bok. Jag förbehåller mig rätten att ta avstånd i alla fall!)

Men dessa män då, dessa män som bär de feministiska baneren högt? Är inte dessa också en del av det påstådda Patriarkatet? Hur har de kunnat genomgå den metamorfos som gör dem till så mycket bättre män än alla oss andra? Så mycket bättre att de till och med öppet kan visa sitt förakt mot oss andra, vi som bara vill ha till förändringar i riktning mot jämställdhet för alla, utan att forma någon ”Den Nya Människan”! (Läs gärna Killing Fields om tidigare försök i den riktningen.)  Vad gör dem så mycket bättre än vi andra att de kan tillräkna sig denna ynnest med guldstjärna vid sitt M i genusrutan? En sådan stjärna åtnjöt ju feministen Göran Lindberg, aka Kapten Klänning, åtminstone en tid. Varför var denna man en trogen feminist? Jo han TJÄNADE på det!!!

Men de andra då? Dessa underbara feministiska män? De är bara så mycket bättre, kan man tro! Att det skulle finnas mer än en opportunist i denna samling av icke-patriarkala män kan man väl ändå aldrig tänka?

Massor av män alltså på den Feministiska bekännelsesidan. Då är det alltså alla kvinnor OCH väldigt många män som sekten består av? Då är ju saken klar! Att dessa massor inte kan förmås till att få ihop en väljarandel på mer än cirka en halv procent till förmån för feministerna (förutom vid Uppsala Universitet) måste skyllas på något annat!

En vetskap som alla utanför de större tidningarnas kultur- och ledarredaktioner mycket väl känner till är att de flesta kvinnor, även om de är feminister, inte ansluter sig till den förhärskande genusvetenskapsdikterade feminism som man där tagit till sin övertygelse. Detta gäller så klart även för skvallerpressens ledar- och kulturredaktioner. (I sammanhanget gäller ju detta även för SR och SVT.) Det finns en helt ogrundad tro att dessa redaktioners skribenter skriver för en intresserad feministisk läsekrets! Ja, det är nog sant. Fast denna läsekrets sträcker sig inte så särskilt långt utanför de egna redaktionerna.

Se vad som händer om någon inom denna krets eller någon knuten till denna krets på grund av kändisskap, yttrar sig negativt om den så kallade extremfeminismen! Maken till personangrepp, förnedrande tillmälen och rena otidigheter får man leta efter! Varför? Vem är det som känner sig hotad? Vem är det som blir kränkt?

Man kan säga att dessa förespråkare av nyordningen feminism med inslag av vänsterextremistisk ideologi inte har förmåga att fatta att entusiasmen inte sträcker sig så långt utanför den egna redaktionen. Man vägrar att se att svenska folket inte vill lära sig sitta, inte vill gå i takt och att detta folk känner sig styvmoderligt bahandlade! Lyckligtvis visas detta genom utslag i de allmänna valen. (Se tidigare artikel ”Varför vet alla bäst?” här.)

Men vad skall vi med allmänna val till? Varför skall vi ha allmänna val när befolkningen inte röstar som eliten vill? Jo för att Sverige är en demokrati och kanske för att vi har fel elit. En egocentrerad och introvert elit som de flesta inte har någon som helst anknytning till! Därför vore det väl både önskvärt och lämpligt att införa de i sammanhanget mycket kontroversiella genusfrågorna i samhället genom att trycka ut dem på undervisningsanstalterna, förskola, grundskola, gymnasieskola och samtliga fakulteter på universtitet. Utan att fråga och i förvissningen att ingen vågar protestera eftersom de då visar att de inte har den gemensamma värdegrunden och rätt inställning i jämställdhetsfrågan! (Se tidigare artikel ”Har vi egentligen behov av demokratiska val i Sverige” här.)

Min högst perifera undersökning och helt ovetenskapliga analys ger i alla fall en bild av en ambivalens, en motsägelsefylld sekteristisk åskådning där man alltid har det universella argumentet ”men, det är ju INTE SAMMA SAK!” att tillgå för att förklara ambivalensen! Dessutom kan man, till skillnad från de mest inbitna feministerna, hävda att kampen inte står mellan goda feministiska kvinnor och patriarkalt onda män, eftersom det inte är kvinnor på den ena sidan och män på den andra. Goda eller onda är inte relevant i sammanhanget!

Eller är det det?

Advertisements

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: