På detta måste ni tro!

Så mycket har hänt i samhället under den här av mig frivilligt utförda bloggtorkan. Det är så mycket som visar hur vi gladeligen polariserar åsikterna när saker och ting sker. Som till exempel Husbykravallerna och dess spridning till andra förortsområden. Det går inte att anta en vettig vinkel. Ingen utgår ifrån att det är något fel i Husby eller andra oroliga områden utan alla anser sig veta att orsaken ligger hos den för tillfället utsedde politiske motståndaren. Vänster mot höger, liberaler mot sverigedemokrater. Ett exempel, den av mig högt uppskattade artisten Jason  Diakité, som många känner som Timbuktu har tagit ställning och man hyllar hans engagemang. Men detta rör inte folk i Husby eller andra områden utan hans engagemang gäller ställningstagande för Socialdemokraterna. Jaha, där försvann den integriteten.

Det är andra ting som hänt och gemensamt för dem alla är hur polariserat omdömena utvecklar sig. Nåväl det som bekymrar mig är vad jag läser på Twitter, hur det för vissa blir sant det som andra ser som fullständigt otroligt. Twitter som den arrogante Robert Aschberg (jag tänkte säga kommunisten men är inte säker på om han avsagt sig villfarelsen)  betecknar som amatörernas forum. Han kompenserar sig hyggligt genom att  vara utstuderat opportunistisk. De som inte tror detta kan rannsaka sig själv genom att dra sig till minnes den prutt- och bajsjournalistik som Aschberg varit upphovsman till. Klart att han tycker att Twitter är amatörernas forum, det ingår inte i hans föreställningsvärld att vanligt folk skall kunna yttra en åsikt, åtminstone inte om han (Aschberg) ej skulle vara tillstädes och överrösta med sin patetiska smörja!

Vi som är hyfsat liberala i våra ställningstagande kan med hjälp av andra få en visserligen biased men ändå öppen uppfattning om tingens ordning. Vi som har läst Hanna Olssons bok ”Catrine och rättvisan” vet hur enkelt det är att lägga skulden på en man om man bara vill det tillräckligt mycket. Det är lätt att förstå tankegången, att om en människa i en position som kan anses som underlägsen mördas, så är det ganska lätt att fastslå att det måste vara män från en överstående klass som är förövare.  Självklart! Bevis behövs ju knappast för att förstå detta. Eller hur?

Om man sedan dessutom läser Per Lindebergs bok ”Döden Är En Man” uppstår ett tvivel. Var det verkligen så enkelt? I stället som Hanna Olsson förespråkar så är det inte frågan om filosofisk vilja utan hard core  naturvetenskap och, ve och fasa, ett sökande efter sanning.

Förutom Hanna Olsson figurerar andra personer som lägger sina fantastiska fantasier i dagen. En av dessa är Christian Diesen, kommunist (about this I am damned sure!) och vittnespsykolog och professor i processrätt. Det var han som konstaterade en då 2-årig flicka kunde komma ihåg vad som hände när hon var 12 månader (eller nåt sånt) och därmed framstod som åklagarsidans främsta vittne. Hej o hå, så galet det kan gå! Detta var alltså bevisen! Att man för alltid ödelade två unga mäns liv var inget man tänkte på då.

Tänk er själv, det finns de, bland annat Christian Diesen och Hanna Olsson som anser att barn aldrig ljuger om vad de varit med om. Har dessa opportunister någonsin studerat häxprocesserna under 1600- och 1700-talen som i stort sett byggde på barns berättelser om hur de enleverats till Blåkulla av namngivna häxor?

Jajamen, tillbaka i 2013 och den helt ofattbara debatt som i dag förekommer om vad som helst. Sanningen är ur ett postmodernt perspektiv relativ. Kolla Twitter och bli upplyst.

Jag ber er alla att följa det helt sanslösa Twitterkontot @Feministfestivalen och få tillgång till den mest meningslösa rappakalja som kan tänkas. Eftersom man på kontot även ifrågasätter de upprivna domarna mot Thomas Quick (Sture Bergwall) så kan jag inte annat än fundera över om inte innehavaren av kontot är förälskad i advokaten Claes Borgström vilket i så fall måste vara han själv.

Så kan det gå!

Single Post Navigation

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →