snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Den vetenskapliga vinklingen.

I flera tidigare inlägg har jag jämfört den utredningsteknik som humaniora verkar omfamna när man ställs inför problem som man anser sig behöva lösa. Jämförelsen är gjord mot det system som naturvetare brukar ta till vid problemlösning.

Om vi börjar med den senare så ställer man sig några rutinmässiga frågor. Man frågar vad som är avvikande, när anomalin uppstod och hur det såg ut innan. Om man kan fastställa tidpunkt för förändringen som orsakat problemet, försöker man från denna utgångspunkt bedöma förändringar som skett bakåt i tiden och gör sedan en analys av orsakssamband. En näst intill 100%-ig problemlösningsfrekvens kan iakttas vid detta förfarande. Imponerande.

Nu har vi identifierat sociala problem som mest verkar drabba kvinnor och flickor. Det är våld och våldtäkter som är mest iakttagna som problem. Det är mäns våld mot kvinnor som är det stora problemet men inom begreppet ryms också sexism, trakasserier och mobbing. Man ser män som förövare och kvinnor som offer. Iakttagelsen och problembeskrivningen ifrågasätts inte, alla är i sak överens. Det vill säga också sådana som jag! Orsakerna för att det blivit så är inte klargjorda i någon form av konsensus och framförallt, åtgärderna för att minska eller att eliminera problemen är i högsta grad ifrågasatta. Lägg märke till att jag skriver att det blivit så. Jag menar att det fanns en tid då våldet, våldtäkterna och trakasserierna var färre och mindre. Det fanns en tid då uttrycket gängvåldtäkt var okänt. En tid då krafter samlades för att ge skydd åt vad man uppfattade som utsatta kvinnor. Men det fanns en annan sida också, mörkare och våldsammare med förövare och ibland offer svårt störda av missbruk. Men min uppfattning är att det var betydligt säkrare förr, män var inte allmänt ett hot utan sågs som trygghet. Att det var lagligen tillåtet att våldta sin hustru innan 1965 tas ibland upp som bevis på en tid av övergrepp och otrygghet men sanningen är helt annorlunda.  Men oavsett vilket så framstår problemet klart, kvinnors upplevda otrygghet är ett faktum som bygger på rapporteringen av ett ganska stort antal misshandels- och våldtäktsfall. Det spelar ingen roll hur omfattningen är, problemet existerar. Och nu gäller det att hitta lösningen på problemet.

Om man kan hitta en anledning eller grund för fenomenet så är det bara att bekämpa denna för en lösning. Att barnet kastas ut med badvattnet spelar då inte så stor roll. Det ligger mycket pengar i systemet, pengar som skall fördelas mellan olika grupper som konkurrerar om dessa i samma grad som de konkurrerar om att vara mest radikala när det gäller att finna lösningar.

För att komma vidare så har man kommit överens om vissa grundläggande begrepp. Ett är Patriarkala Strukturer och det andra är Könsmaktsordningen. Inget av dessa begrepp kan verifieras som företeelse, men ingen av dessa får ifrågasättas.  Utifrån dessa begrepp kan man dra slutsatser emanerande ur resonemang som betecknas som vetenskapliga och till och med av en del som forskning. Tyvärr finns dessa åsikter fast antagna hos flera lärosäten eftersom staten har bestämt sig för att kasta miljarder av skattemedel rakt ut i denna korridor av stolligheter.

Att ha en grunduppfattning som underlag för en teori är inte fel. Men då har man som regel kunnat påvisa existensen av denna med hjälp av oberoende bevis och för det mesta med matematiska beräkningar. När det gäller patriarkala strukturer och könsmaktsordning fungerar det inte så. I stället ser man konsekvenser av dessa två påstådda fenomen som bevis för deras existens. Allt som sker är konsekvenser av dessa båda grundläggande fenomen. Man kan inte skylla ”forskare” som sysslar med detta ämne för verklighetsfrånvaro men man kan säga att de har en arkaisk inställning till vetenskap som visar sig i ett fullständigt bisarrt förhållande till bedömning av kausalitet. Man har ett upplevt skeende och måste hitta en orsak. Solen går upp varje dag och gör det för att Amons präster utför sina riter på rätt sätt.

Man har hittat en orsak till samhällsproblemen som beror på patriarkala strukturer och könsmaktsordningen. Orsaker som ofta kallas för mansroll och mansnorm. Den senare norm för allt i samhället om den kombineras med vit och väst! Helt odiskutabelt. Inte för att det är så elegant i sin genialitet utan för att man hysteriskt bekämpar varje form av ifrågasättande och att det hela är så enfaldigt. Men för att inte vara för kritisk så kan man väl kanske framhålla att den stora elegansen egentligen finns i det faktum att alla åtgärder som krävs omfattar bara en klar avskiljd del av befolkningen. Den blir därför lätt att acceptera för vissa som ser sig immuna från födseln (kvinnor) eller vaccinerade som feministiskt bekännande före detta män.

Vi har en lösning alltså! Ta bort män, benämningen på detta är att förändra mansrollen, men resultatet blir detsamma. Vi kommer att ha kvar människor som liknar män men de är inte män. De finns inte än men för att undgå utrensningen så kryper och krälar vissa män så att de förespråkar denna förändring men föreställer sig nog att de själva står på rätt sida av åtgärdsgränsen. De är vaccinerade. Hur gör man och vad är det tänkta resultatet? Vi ropar i mörkret och visst finns det konkreta förslag men inga som inte samtidigt självbenämns ironiska eller satiriska. Som Solanas Scum-manifestet. Men det finns ironiska kampsånger, ironiska teaterpjäser, ironiska filmclips och egentligen en massa ironiska representationer där man visar män som kastreras, sprängs eller bara skjuts i huvudet.

Jag har kanske missat något men finns det ett åtgärdsförslag som kommit fram och som inte är ironiskt? Genuspedagogik? Ja pedagogik är alltid bra, och särskilt genuspedagogik men helt oslagbart hade kunskapsinlärning varit. Men den kunskapsförmedlingen är alldeles för krånglig för de världens bästa pedagoger som vi har i Sverige. Det kräver nämligen kunskaper som inte finns och som dessutom anses gammaldags!

Ytterligare forskning behövs, mera pengar behöver allokeras till detta viktiga arbete. Men det händer verkligen positiva saker också. Till exempel på högskolan i Halmstad där två designstuderande kvinnor tog fasta på det obehag kvinnor upplever när de undersöks i gynekologernas undersökningsstolar. För att finna en lösning tilldelades dessa ingenjörsstuderande kvinnor några hundra tusen skattekronor. Tillräckligt mycket för att komma på att lösningen var att skapa samma typ av problem för män! Så underbart begåvat. Man löser alltså ett problem för en part genom att framkalla ett värre problem för en annan part. Visst har vi världens bästa utbildning och forskning! Det finns nog ett pris för detta med. Det borde rymmas inom ramen för Lenin-priset eftersom presumtiva mottagare av detta måste vara verifierade stollar.

Tänk om man vid analysen av detta samhällsproblem hade applicerat en naturvetenskaplig problemlösningsmall och tagit sig an uppgiften genom att gå igenom vad man vet och låtit verkligheten tala. Detta skulle kunna vara nyttigt för människor med en analytisk förmåga som mest går ut på önsketänkande och tyckande. Vad hade man kommit fram till?

Om vi konstaterar att på 1960-talet var förekomsten av dessa våldsproblem som finns idag ovanliga. Kvinnor kunde gå ut själv, en viss försiktighet fick iakttas men den hysteriska skräcken som är vida spridd idag fanns inte på 1960-talet. Detta var decenniet då mycket hände. Framförallt kvinnorollen förändrades men även mansrollen. Män fick börja att se sig som gemensamma försörjare av familjen tillsammans med hustrun. Det skall medges att alla klarade inte den omställningen. Men så blev det, graviditeter och familjebildning blev planerade och mycket förändrades. Kvinnor blev oberoende och en del ville vara helt oberoende och leva utanför familjeförhållanden. Med barn till och med. Det blev vanligare att barn, både pojkar och flickor fick växa upp med bara en förälder. För det allra mesta en mamma. För att klara detta måste den ensamstående föräldern ha ett heltidsjobb och barnen vistades på dagis hela dagarna. Personalen på dagis, senare förskolan, och den i barnens liv efter det upplevda grundskolans första årskurser, dominerades nästan fullständigt av kvinnor. Dessa barn kom om de hade otur inte i kontakt ordentligt med vuxna män förrän de var i början på puberteten. För pojkarna var det så dags då att försöka upptäcka manliga förebilder. Det blev förmodligen äldre kamrater som fick stå förebilder för många.

Denna trend har förstärkts under tiden som gått och det är alltså dessa barn födda på 80- och 90-talen som är våldsverkarna idag? Nej så klart inte men ett fåtal av dem är det! Barn som vuxit upp med dåliga förebilder och dålig styrning är de som ställer till bekymmer idag.

Så vad föreslår ni? Mer av samma sak! Pojkar skall bli flickor hävdas det. Det kommer att göra susen. Alltså mer av samma sak. Genusinriktning på pedagogiken kommer bara att ställa till det ännu mera. Men många har sina karriärer upplåsta av stollerierna så det går inte att ändra.

Finns det då verkligen ingen som kan göra en analys av skeendet och kan tala om för experterna att mer av samma inte kommer att hjälpa!

Jo det finns det och det är detta som är det sorgliga. Vi har ett litet främlingsfientligt parti, Sverigedemokraterna, som ”vet” vad som fattas. De skyller allt på den slappa invandringspolitiken. Det är där problemet ligger!

Men så är inte fallet, inte direkt i alla fall. Vi har haft invandring längre tid än vi haft problem. Det har aldrig tidigare kunnat utpekas som ett särskilt problem identifierbart med invandring men det är viktigt att förstå att det är inte bara infödda barn som saknar manliga förebilder utan ännu mera drabbade blir de dubbelt utsatta utlandsfödda barnen. Deras enda möjlighet till förebilder är äldre syskon och äldre kamrater. De kan inte se sina kvinnliga lärare som förebilder, det är inte möjligt. De kommer så småningom inte heller att kunna se sina manliga lärare som förebilder eftersom genustänket gör dem otydliga i mansrollen som förmedlas. Återstår alltså äldre kamrater.

Nu är det lyckligtvis så att de flesta klarar sig ändå men inte tack vare utbildningsväsende eller sociala myndigheter utan för att de har vuxna som engagerar sig för dem. Och de missanpassade är tillräckligt många så att den högst obefogade men hysteriska skräcken som inympas i unga kvinnor av ideologiska skäl, tyvärr måste tas på allvar. Detta gläder särskilt Gudrun Schyman och Rossana Dinamarca men kan tänkas omfamnas som fenomen även av såna som Maria Sveland och Cissi Wallin.

Alltså mer av samma sak, och våra karriärer kommer att förlängas in i evigheten.

Advertisements

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: