snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Hur får vi stopp på näthatet?

Jag är så trött på att behöva läsa om och få berättat för mig hur mycket fruktansvärt hat som förekommer på nätet. Åtminstone det som koncentreras på de sociala medierna. De som blir utsatta behöver mycket styrka i sig själv och mycket stöd från omgivningen för att orka fortsätta och inte bara tystas. Det sista vore en kolossal förlust för det öppna och demokratiska samhälle som vi lever i.

Vi vet hyfsat bra vem som blir utsatta. Det är i de rapporterade fallen flest kvinnor som blir hatade och hotade, det är i stort sett ett övervägande antal kvinnor. Jag hoppas verkligen att dessa på grund av mobbing, hat eller hot, inte känner sig tvingade till att dra sig ur debatten. Att det finns stöd för dem och att ogärningarna lyfts fram och belyses.

Man måste undra vem som utför dessa angrepp. Skulden har på något sätt automatiskt lagts på en grupp individer som karakteriseras som kvinnohatare, antifeminister, rasister, obegåvade ensamma män med händerna knutna framför datorn och nu senast hörde jag om volvo-gänget. Det senare en förfärlig och mycket föraktfull hänvisning till män som ägnar sig åt manligt kodade sysselsättningar som fordon och motor.  Att det finns kvinnor bland sådana aficionados såväl som högutbildade humanister är inte intressant kännedom. Att det finns vänsterpolitiker (män) och kvinnor inom denna grupp som sprider hat och hot är lika ointressant för de som besväras. Gruppen som hatar på nätet är kvinnohatande män, punkt. Något annat passar inte in i det formulerade problemet.

Nåväl, dessa kvinnohatande män då, dessa små kryp med sin anonyma tillvaro, varför bär de sig åt på detta hat- och hotfulla sätt. Man kan förstå om de är dåligt fungerande språkmässigt, att de formuleringsmässigt har svårt att få till en bra och förståelig mening. De har väl ändå rätten att uttrycka ett missnöje kanske de tänker. Eller så har de helt enkelt inget fungerande argument i diskussionen. Alltså ett förståeligt argument som avslutar debatten. Då kan i ett enkelt tillstånd invektiv och svordomar vara en snabb lösning. Framförallt när de framförs anonymt. I vilket fall som helst framförs de av människor som anser sig på något sätt översedda med, människor som inte räknas, människor som anser att deras synpunkter helt ignoreras. Alltså precis på samma sätt som med de bilbrännande unga män som härjat i Husby med omnejd. Skillnaden är att deras engagemang räknas som acceptabelt och som orsakat av samhället självt. Knepig uppdelning av aktionernas värde kan man tycka. Men ändå, så funkar våra medier!

Det måste till resurser för polis och åklagarmyndigheten att snabbt kunna utreda denna typ av brott. Det måste finnas en risk i att vara en hatare på nätet. Man måste se till så att i första hand den egna bloggen, mailen eller hemsidan kan skyddas och om den avsändande adressen är serverbaserad i utlandet så skall begäran om utlämning ske. Det måste skapas något som gör att det finns en risk för en nätförövare. Annars är demokratin i svajning.

Frånsett att människor känner sig hotade, kränkta och förnedrade vilket är ett starkt skäl till att få slut på näthatet, så finns det ett till som är lika enerverande. De som kan ange sig som måltavlor för specifikt hat från personer på nätet eller annorstädes har i realiteten av det stöd som givits dem blivit helt immuna mot all kritik. Jag tänker på Maria Svelands uppenbarelser i diverse morgonprogram och intervjusoffor. Att Sveland berättar sanningen och inget annat än sanningen är taget för givet till den milda grad att det aldrig förekommer någon fråga med tillstymmelse av ifrågasättande av utsagorna. Hon är en vorden ikon, en divinitet  som slipper all form av kritik. Det är bra jobbat för en medioker författare och journalist. Men vad skall man annars ha kompisar till?

En annan som  på samma sätt undandrar sig all kritik och ger föredrag på Slagthuset i dagarna är Anita Sarkeesian som har samlat massvis av poäng för att klassificeras som onåbar. Exemplen kan säkert mångfaldigas.

Detta visar starkt att för att kunna få en vettig diskussion till stånd så måste vi ställa upp för att få slut på de direkta hoten som förekommer mot vissa debattörer. Detta är oerhört viktigt och skall inte förväxlas med det register av meningsmotståndare som Mattias Gardell och samme Sveland föreslagit för Nordiska Rådet och som måste anses vara århundradets sanslöst mest odemokratiska förslag. Ännu ett bevis för att Sveland slipper kritiska frågor.

Tilläggas kan att det faktiskt finns bevis på att människor tvingats lämna debatten på grund av hat och hot, mobbing och trakasserier. Åtminstone två som jag känner till. Nämligen Pär Ström och Pelle Billing. Det råder inget tvivel om att detta är en annan sak, kolla med den medelmåttige skådespelerskan Lo Kauppi som åskådliggör en ondskefullt tecknad karikatyr av den förre av de utmobbade. Hon är enligt utsago mycket god vän med Maria Sveland men har inte lyckats komma upp i den status av oberörbarhet som så hårt eftersträvas.

Det finns alltså starka skäl för en skärpning av insatserna och en ökning av utredningsresurser vad gäller hatbrott på nätet.

Annars dör demokratin!

Advertisements

Single Post Navigation

7 thoughts on “Hur får vi stopp på näthatet?

  1. Det var jag som myntade det där med ‘volvo-raggarna på Flashback’, vilket jag tyckte var ett målande uttryck för ‘ung, lågutbildad man med chauvinistiska värderingar, boendes på landsorten’, alltså den schablonbild som Kawa Zolfagary, Lo Kauppi och Maria Sveland försöker klistra på vad den sistnämnda kallar ‘Pär Ströms fotsoldater’.

    De använder alltså lösryckta citat från dessa chauvinistgrabbar och klistrar på en vinjettbild föreställande Pär Ström, för att ge sken av att jämställdismen skulle vara chauvinistisk. Därför tyckte jag att ordet volvoraggare skulle markera ett visst avståndstagande från de som uttrycker sig i termer om ‘sliddjur’ och liknande.

    Gilla

  2. Bra, tack!
    I ren postmodernistisk anda klistrar jag detta epitets ursprung på de onämnbara problematiserande kritikkritikerna vars hela väsen är den uttrycksfulla skuggan av en gudomlighet.
    Svårare än så är det inte. Lätt som korvspad! ;))

    Gilla

  3. Pelle2 on said:

    För det första måste vi väl reda ut vad som är hat och vad som är kritik. Min bild av Sveland med anhang är att alla som inte tycker som hon är en hatare som skall tystas. I mina ögon så skall det väl handla om hot om misshandel,våldtäkt, hot om övergrepp mot nära anhöriga mm som kan klassas som hat/hot. Att säga att jag inte håller med om deras extremfeminism är varken hat eller hot.
    Har också för mig att det finns en undersökning som visade att manliga ”kändisar” utsattes för mera hat än t.ex kvinnliga feminister fast det skall det ju talas tyst om.

    Håller naturligtvis med om att hat/hot är förkastligt i alla dess former och att polisen borde ta det mera på allvar eller åtminstone bli bättre på att utreda den typen av brott. Nu används ju näthatet som en möjlig väg för att tysta debatten inte minst av vissa feminister..

    Gilla

  4. Hat eller hot? Det är ofta en tolkningsfråga och beror på vilket syfte den som tolkar texten har och ofta sker det på ett sluttande plan: kritik blir till hot som blir till hat.

    En annan svår balansgång är sanningshalten bakom dessa hat/hot. Jag kom att tänka på en amerikansk feminist, Meg Lanker-Simons som anonymt hotade sig själv med våldtäkt på Facebook, tydligen för att hålla hatdebatten igång.

    Hur kan vi ta debatten på allvar om liknande saker händer?

    Gilla

  5. Hela min poäng är att vi håller på att skapa en monsterkropp av ”untouchables” som av den mediala eliten framställs som sanningsvittnen på alla områden eftersom de själva upplever sig hatade/hotade. Ungefär som hunden som lyfter på tassen som om det satt en tagg i den. Det fungerade ju när det satt en tagg i den!

    Det är å andra sidan inte vettigt att ifrågasätta dem som blivit utsatta för hat/hot eller att de inte klarar av att göra distinktionen mellan hat och hot. Ett sådant ifrågasättande är kontraproduktivt. Men varför acceptera att ett rätt ger alla rätt?
    Ta Maria Sveland som exempel, hon är ju verifierad mytoman. Ändå sitter hon i diverse morgonsoffor och får helt oemotsagd framföra sina ”sanningar”.

    The power of friends is terrific and , hear this, works both ways!

    Gilla

  6. Pingback: Mobilräkning från helvetet « Toklandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: