snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Hatet, terrorn och demokratin!

Så hände det igen. I natt sattes två bilar i brand på gatan i en stadsdel i Malmö. Rapporten lyder – ”Det var två bilar som brann, en del rökutveckling och sot, säger Mats Streer, inre befäl på Räddninstjänst Syd.”

Det var allt, fenomenet utbrända bilar börjar bli så vanligt att det till och med uppfattas som normalt bland våra myndigheter.  Efter en natt då flera bilar hade brunnit i Stockholms förorter, i Rissne brann minst fem bilar, i Tensta en bil och i Husby en moped och en container, säger en representant för brandförsvaret på plats, ”Vi har varit ute på flera bränder i natt, men det är inget onormalt”. ”Inget onormalt” och ”normalt” betyder väl ungefär samma sak. Man kan säga att beteendet att bränna bilar har normaliserats och accepterats av myndigheten. Man får inte glömma var någonstans bränderna brukar vara mest förekommande. man kan påstå att alla bränder inträffar i ytterområden med stor andel invandrad befolkning, så kallade hårt segregerade områden. I förhållande till vissa gentrifierade områden i innerstäderna kan man säga alla.

Om vi tar som exempel en av årets största bilbränningar som dessutom utlöste bilbränder och upplopp på flera andra ställen i landet, nämligen den i Husby, där över hundra bilar sattes i brand. Orsaken, eller den efterkonstruerade förevändningen, anges vara polisens dödsskjutning av en man som skulle omhändertas. Några organisationer, som till exempel Megafonen, tilläts att uttrycka sitt hat mot samhället och lyckades samtidigt undvika fördömande av våldet och bränderna. Megafonens talesmän fick stort utrymme i media och deras systerorganisation Pantrarna fick också utan ifrågasättande uttala sitt hat mot samhället. Däremot var det mycket sparsamt med intervjuer och undersökningar av vad de mer än nittio procent av boende i området  som rent av skräckslaget åsåg sitt område bli vandaliserat och som inte stödde aktionen alls. Folk som var rädda för repressalier om de sade vad de tyckte. I förorten har alla samma åsikt. i alla fall de som vågar uttrycka en åsikt. Det blir väldigt enkelt och bekvämt för de lataste av rapporterande journalister att sträcka fram en mikrofon och få allt bekräftat som de redan har skrivit. Jag vill påminna mig att det fanns rapporter från lokala journalister, alltså personer med boende eller ursprung i förorten. Men dessa drunknade i de välanpassade drakarnas redogörelser som mer höll sig inom ramen för den mall som upprättats. Man försökte ivrigt romantisera upploppen som ungdomliga protester mot samhället eller direkt mot regeringen. Det passade bra. Att ta någon information från dessa som fått sin egendom förstörd eller uppeldad ingick inte i uppdraget. Att dessa människor skulle kunna vara till tysthet skrämda offer ingick inte i bilden. Offer är något annat och bor på helt andra ställen.

När de första rapporterna publicerats och allt är glasklart för media kom så klart mer välavvägda analyser. Kriminologer, sociologer och historiker drar ungefär samma slutsats. Det finns ett rättmätigt missnöje på grund av arbetslöshet och segregation. Detta rättfärdigar emellertid inte upploppen som uttryck för missnöjet, inte på det sätt som media tycks mena. Segregationen uttrycks av representanter för de utsatta områdena som avsaknad av fritidsgårdar, post, vårdcentral med mera.

Ingen gör reflektionen att det finns åtskilliga orter, som exempelvis bruksorter med nedlagda industrier, som har samtliga av dessa segregerande egenskaper som hög arbetslöshet, brist på fritidsgårdar och brist på samhällelig service. Här bränner man inte bilar och ingen undrar varför?

Vi skall också säga att det hatade samhället har slagit tillbaka om än inte särskilt kraftigt. Flera identifierade bilbrännare och upploppsmakare har lagförts och förväntas få straff. Jag undrar om dessa ändå uppfattas som rebeller och hjältar av kulturelitisterna på redaktionerna?

Den sura eftersmaken består helt av insikten att dagens media eller till och med dess representanter journalisterna och redaktörerna, helt bortser från offren i upploppssituationerna. Man har helt koncentrerat sig på de rebelliska upploppsmakarna och deras självutnämnda representanter. Att det finns många fler i området, kanske tio gånger fler, som skräckslaget sett sin egendom förstöras, glas krossas, bilar brännas och som inte vågat sig ut för rädsla för repressalier. Dessa offer uppmärksammas inte alls. De bor på fel ställe, de är inte viktiga i nyhetsrapporteringen, som verkar vara något som journalister gör samtidigt som de gör något viktigare. De bor på fel ställe för ni kan väl föreställa er hur rapporteringen varit om hundra bilar satts i brand i innerstan eller på Södermalm? Vem hade utropats till offer då?

Föreställ er alltså situationen då ett hundratal huliganer drar fram med facklor och bengaler, huvor och molotovcocktails. Hade det möjligen uppstått rädsla då i dessa kvarter, vad hade stått i tidningarna dagen efter? Detta är så hypotetiskt så man behöver inte bry sig alls. Ha, så tokigt! Men ponera att detta redan har hänt, men i sin iver att tysta folk har man hittat ett annat sätt att terrorisera till skräck och tystnad? Man skickar mail!

Benämningen terror tycker jag blir helt riktig här. När någon försöker få tyst på någon annan genom att inpränta skräck i denne, skräck och rädsla för att något kan hände personen, personens egendom, barn eller nära och kära. Då är det terror som gäller som benämning. Terror avsedd att tysta är demokratins dödgrävare oavsett om det sker i Husby eller på Södermalm, oavsett om det är hot med facklor eller mail och oavsett om det är extremvänstern eller ultrahögern som står för den.

Tänk om media kunde behandla all terror och framförallt alla offer likvärdigt.

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Hatet, terrorn och demokratin!

  1. Fredrik on said:

    Upplopp i centrala Stockholm är inte alls hypotetiskt, utan det förekommer då och då. Här är ett exempel från 2003, som tycks stöda dina hypoteser. Innerstadsbornas sociala utsatthet nämns inte som en förklaring till händelserna.
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10362403.ab

    Gilla

    • Det är ju helt korrekt, man glömmer lätt. Dessutom skedde det upplopp i Malmö innerstad 2009 samt inte att förglömma de kanske mest omfattande som skedde i Göteborg i samband med EU-mötet 2001.
      Men min poäng är att då var det omfattande skadegörelse på privategendom men det var inte sanslöst riktat mot bilar i bostadsområden. Offren för denna terror var i huvudsak butiksägare och caféägare. Banker blev åsamkade stor skada, mycket fönsterglas krossades.
      Men inte 100-tals bilar inom bostadsområdet där de flesta rapportörerna bor.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: