snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “september, 2013”

Vad är det för föräldrar?

Rubrikens fråga ställde jag första gången på nittonhundrasjuttiotalet när en massa småbarn i sittvagnar med plakat i händerna skanderade ”ropen skalla, daghem till alla”. Nåväl, i kör med mammorna såklart, men andå. Oavsett det berättigade i kravet undrar jag än idag, vad fick mammorna och några pappor att skjutsa fram barnen i första ledet? Barnen var inte med som illustration och exempel utan det framställdes så att det var barnen som krävde. Elller skall man avundas dessa barn med så komplett analysförmåga och skrivkunnighet som så lätt kunde få sina föräldrar att köra dem till platsen för protesterna? Och, vilken samordning.

Det blev som de ville och detta för att det inte fanns någon annan lösning. Reformen var solklar att utföra och utbyggnaden har skett i en takt som samhällsekonomin har tillåtet. Det finns inget alternativ i Sverige förutom att anlita tidigare generation för barnpassning, men det går inte för de jobbar ju också! Sedan får feministerna slå sig för bröstet att detta var en vinst för dem i kamp med patriarkatet! Trams, kampen stod mot finansieringen inte mot något patriarkalt motstånd!

Jag trodde inte detta skulle upprepas genom decennierna men det visar sig att där har jag fel. Det finns alltså föräldrar som projicerar sin ängslan och frustration på sin barn som helt försvarslösa matas med envägslösningar. Hur tänker dessa föräldrar, kommer barnen att lösa problemen för föräldrarna?  Är det så man har tänkt? Är det bra föräldrar som på sådant sätt tar ansvar för sina barns trygghet?

Eller är resonemanget att det är bra att skrämma skiten ur ungarna, göra dem hysteriskt otrygga i en omvärld som består av våldtäktsmän, förövare, registratorer, ja allt? Är detta ett bra sätt att få trygghet i barnen. Den här skrämseltaktiken har funnits mycket länge för att avhålla barn att gå till bäcken eller havet eller vad som helst som varit en tydlig risk i omgivningen. Föräldrarna förstod och var inte skräckslagna själv, de visste och kunde med tryggt resonemang lugna barnen.

Vad vi har fått nu är en hysterisk skräck, en fobi som planterats av ideologiska skäl och som media kan fylla spalterna med. Journalisterna hade säkert hellre skrivit verklighetsanknutna skildringar av betydelse istället, som när en bonde som söker fru får en sticka foten. Man kan emellertid inte fylla sidorna med såna väsentligheter utan måste fabricera nyheter så att det blir rubriker. Och då är barn bra att ha! Indoktrinerade vettskrämda barn.

Vad är trygghetsvinsten i att föräldrar, inte minst pappor, skrämmer skiten av döttrarna med historier om våldtäkt och övergrepp. Var ligger tryggheten i att få sina döttrar, exempelvis, att hata alla män? Hur kommer ett samhälle att se ut om alla flickor skall hata alla män med möjligt undantag av sin egen pappa. Om han överhuvudtaget tillåtits medverka. Bra skulle Schyman och Sveland tycka eftersom det är deras idéer som då äntligen verkställs. Att kriminologer säger till föräldrarna att om de vill oroa sig så är det för sönerna som löper många gånger större risk för att råka illa ut, spelar i sammanhanget ingen som helst roll.

Ytterligare exempel på den projicerade vuxenblicken kan återfinnas hos unga kvinnor. Varför tas det upp i SVT/Kulturnyheterna när tre mycket unga kvinnor sätter upp en pjäs som säges spegla det förtryck och våldtäktsmentalitet som finns i samhället? Det är de unga kvinnornas pjäs men man kan undra vem som hjälpt dem med researchen och med manuset. Pjäsen framställs i media som vilande på kvinnornas egna erfarenheter. Jaså, hallå?

Sedan har vi den helt hysteriskt (kul ord) egocentrerade bloggerskan Fanny Åström som enbart har åsikter och kunskap att förmedla, ingen att inta och definitivt ingen att diskutera. Hennes blogg är fylld med hennes egen kommunistiska och feministiska rappakalja som på grund av brister i logiken och bloggerskan självupptagna excentricitet gör det omöjligt att bemöta eller diskutera. Hon bidrar inte ett dyft till det som hon gör anspråk på och maken till självgodhet får man leta länge efter. Hon har långt till 25-årsdagen men behandlar med sin erfarenhet(sic!) alla andra som okunniga idioter. Detta gör att hon räknas som viktig röst för någon och jag har till min mycket stora förvåning hört henne expertuttala sig i Sveriges Radio. Vems megafon är hon egentligen? Det verkar som Fanny Åström ligger utanför ämnet barnindoktrinering  och skulle kunna vara ensam i sin galenskap men varför anses hon vara expert i radion?

Också nu till det som verkligen upprör och som får mig att generera detta bidrag till tomheten i den enkelspåriga och helt fördummande debatten på kultursidor och i etermedia.

Det pågår en frustrerad debatt som handlar om ett register som till övervägande del innehåller personer av romskt ursprung. Är detta ett register som uppkommit för att hålla koll på en särskild etnisk grupp, så är det förfärligt och skall genast fördömas. Ansvariga skall bestraffas och utpekade skall ha skadestånd. Av allt att döma så är trots sin alltigenom ifrågasatta storlek, detta register inget register utan en upprättad förundersökning där man avgör vilka kontakter som ett fåtal kriminella har.  Även barn. Om det pekar ut vem som är rom är klavertrampet en veritabel katastrof för inblandade. Förundersökningslistan är emellertid inte offentlig och kan inte utgöra underlag för till exempel arbetsgivare eller låneinstitut för deras bedömning av sökande. Illa nog men som om detta inte räckte så har media förstärkt med eftertryck allt som kan verka negativt för den utpekade folkgruppen. Man kan undra hur detta gick till?

Vi får se en liten flicka och en liten pojke bli intervjuade. Två underbara ungar som har allt framför sig i form av möjligheter och utveckling. Barn med den vanliga ivern att lära, att vara förtröstansfulla  och att vara tillitsfulla. Vi hör dessa barn nu säga, vad skall hända med oss nu? Är vi kriminella? Hur skall vi få jobb? Var har dessa tioåringar fått informationen ifrån? Hur tänkte de som gav dem informationen och kanske till och med svaren på frågorna? Var tanken att dessa barn nu skulle få åtnjuta den trygghet som alla barn är förtjänta av. Varför blev de vuxnas frustration planterad i och projicerad på barnen? Vem tyckte det var en bra idé, föräldrarna? Nä, föräldrar försöker skydda sina barn  så jag skulle tro det är reportern eftersom det är den ende som kan tjäna på upplägget!

Tänker ni också så här? Barn är barn överallt i världen, barn behöver skydd och trygghet och det är bara vi vuxna som kan ge dem det. Det är nog en vanlig tanke i vårt samhälle, men hur tänker ni när ni hör att man i andra länder använder barn som minröjare, som soldater, som gruvarbetare i de farligaste gruvorna, eller som handelsvara till tiggarmaffian efter man har berövat dem en lem för att väcka empati? Vem tror ni gör sådant? Jo det är faktiskt så att för vissa räknas inte barn som skyddsvärda om de inte tillhör den egna klanen. Vi  ser detta tydligt på den av oro fyllda afrikanska kontinenten.

Men att det skulle vara så bland svenska journalister vill väl ingen tro ändå?

 

Annonser

Etnisk registrering – gruppkaraktäristika.

Efter en alldeles underbar fjortondagars slappeperiod i Baskien så är det dags att delta i det verkliga sociala livet på nätet.

Jag har följt vad som hänt och den för perioden senaste och största skandalen, registreringen av personer med romskt ursprung har exploderat efter DN:s avslöjande.

Alla godhjärtade människor vill nogsamt vara med och visa sin avsky. Någon gräns för indignationen verkar inte finnas och det är väl bra att vi svenskar kan vara världsmästare på något. Ingen vet vad som skett, varken om omfattningen eller orsaken men detta brukar inte vara ett hinder för godheten att nå nya höjder på indignationen. När sanningen kommer fram har förmodligen Niklas Orrenius fått något pris och alla andra har glömt det hela. Men, varför invänta sanningen när spekulationen är så himla mycket roligare.

Jag blir också beklämd om spekulationerna är sanna. Romerna har under decennier, ja sekler, varit den mest utsatta etniska gruppen i Europa. Egentligen alla de grupper som räknar sig till resandefolken.  Progromer har verkställts med den enda avsikten att utrota romerna. Inte minst under nazityskland och Hitlertiden. Alla länder har varit medskyldiga och Sverige kan inte undanhålla sig ansvar för den avskyvärda diskrimineringen. Det har blivit bättre idag men främlingsfientligheten mot romer ligger tätt under ytan.

Vi har förmodligen alla en klar bild av hur romer lever och hur de klär sig. Detta är naturligtvis en skev bild. I Sverige tror jag inte att det finns några svenska romer som bor i tält- och husvagnsstäder. Inte heller tror jag att någon, annat än till fest, klär sig i traditionella kläder. De flesta lever som vi andra ”etniska svenskar” med andra ord. Det finns inte längre en skarp etnisk gräns. Under nomadiseringen fanns det stora problem att organisera skolgång exempelvis och det finns många vuxna romer idag som inte gått ut skolan. Detta håller på att ändras.

Men romer är ändå en etnisk grupp. Med stark grupptillhörighet och en egen kultur. Detta bör uppmuntras av oss samtidigt som vi öppnar skolgång och arbetsplatser för romerna. Ställen som kanske idag är delvis stängda.

På grund av sin tidigare sociala situation har vi haft en fördomsfull tanke att romer är mer kriminella än andra grupper, i alla fall antalsmässigt i förhållande till populationen. Även om det vore så, kan man ändå inte säga att alla romer är potentiella brottslingar och därmed utesluta dem från gemenskapen. Detta vore en så diskriminerande åtgärd att den torde vara åtalbar. Man får helt enkelt inte pålägga en grupp, vilken som helst, en egenskap som endast innehas av ett fåtal. Tänk er själv om man skulle säga att kvinnor är horor eftersom det finns kvinnliga prostituerade, helt oavsett hur många män som är prostituerade. Eller att danskar är fulla och sluddrar för att några gör det. Det tål att upprepas, man får helt enkelt inte ge en egenskap åt en grupp människor bara för att de ingår i en grupp där någon har egenskapen. Det kallas för fördom och är är inte korrekt.

Om det inte gäller män förstås! Då hjälper ingen statistik eller någonting annat. Man ger hela gruppen de egenskaper som uppfattas som mest negativa även om bara ett fåtal innehar den. Eftersom det är som det är och små pojkar också är manliga så börjar förtrycket redan där.

Detta gäller förstås inte de män som springer i ledband och av opportunistiska skäl håller med!

Den påstådda konflikten belyses!

Rubriken är väl både kryptisk och förvirrande. Det är nämligen inte sant, någon konflikt belyses inte eftersom det inte finns någon konflikt. Den förmenta konflikten skall finnas mellan genusvetenskap och naturvetenskap. Och de som underblåser konflikten är dessa som ibland kallas för antifeminister. Alltså de som är kritiska till vissa former av genusvetenskap. I alla fall om man får läsa Charlotte på Hit och Dit som påstår att det inte finns någon konflikt men att denna (icke)konflikt existerar bland oss kritiska bloggare.

Eftersom jag inte har tillräckligt med underlag kan jag inte avgöra vad som skulle vara den konflikt som inte finns. Sin vana trogen har däremot Aktivarum gjort ett gediget jobb och går i svaromål på det grundliga sätt som karaktäriserar honom.

Vad jag kan konstatera emellertid är att en del av genusvetenskapen gör sig medvetet otillgänglig för en normalbegåvad allmänhet. Man publicerar papper, utredningar, uppsatser, med mera som gjorts obegripliga på grund av sitt fikonspråk och mångordiga förklaringar av metoder och förutsättningar. Det verkar alltså inte vara en avancerad terminologi för nyupptäckta egenskaper eller skeenden utan bara en omdöpning av för de flesta människor fullt begripliga ting.

Det finns naturligtvis svårbegriplig terminologi inom naturvetenskaperna också men då är det för metoder och egenskaper som inte har någon annan benämning. Vad man däremot gör inom naturvetenskapen, men som vad jag vet saknas inom genusvetenskapen, är att när nya rön eller upptäckter görs så kommer det ut skrifter eller böcker med en populär redogörelse som är till för att en intresserad allmänhet skall kunna informera sig. På detta sätt kan man alltså informera sig om nya rön inom väldigt många olika discipliner utan att behöva ha omfattande akademisk skolning. Mig veterligt så existerar inget sådant populärframställande av den kritiserade genusvetenskapen. Det som existerar är puerila pedagogiska instrument som är skrivna för treåringar som det tycks och som ligger som pedagogiskt underlag i vissa skolor.

Det finns ett annat sätt att underkasta sig förståelse för det som produceras inom den kritiserade delen av genusforskningen. Metoden kallas i andra sammanhang för frälsning och går till så att man tilldelas ett axiom att obetingat, utan något som helst ifrågasättande, tro på. Gör man det behöver man inte ytterligare kunskap för att i pietetsfullt nit erkänna alla påståenden framforskade på dessa trossatser och som i sin tur i ett cirkelresonemang bevisar dessa! Att man dessutom på detta sätt skaffar sig högljudda proselyter som med lätthet kan ignorera allt ifrågasättande och med bristfällig argumentation försvara tron.

Jag själv ser inget som bör orsaka konflikter mellan naturvetenskap och humaniora. Det finns inget som forskas fram i dessa discipliner som skulle orsaka så fundamentala motsägelser att en konflikt skulle kunna uppstå. Konflikten, den förmenta, uppstår när de på den sociala genus troende feministkadern förnekar att det finns biologiska skillnader och genetiskt framkallade skillnader mellan män och kvinnor som kan förklara en del av vårt beteende!

Jag gör en ytterst ytlig betraktelse mellan biologisk och kulturell funktion mellan könen i ett tidigare inlägg.

Jag saknar alltså en mera populärt hållen redogörelse för de resultat man kommit fram till från genusforskningens sida, inte bara konstateranden som skall utgöra uppfostringsunderlag för svenska folket.

Charlotte i Hit och Dit påstår att hon håller på med en doktorsavhandling som skall beskriva de genusmässiga skillnaderna i Sverige under en period för sjuhundra år sedan. Alltså sen medeltid. Detta är mycket intressant och borde ju även kunna innehålla en populärt hållen redogörelse. Jag undrar om hon kommer att undersöka de artefakter som finns, de arkeologiska lämningar som finns och som skall bedömas, eller på antropologiska grunder som ju det redan förmodligen finns en uppsjö av. Eller kanske skall hon utgå ifrån den genusvetenskapliga tesen om patriarkala strukturer, socialt konstruerat kön och könsmaktsordningen. Om det sista är föresatsen så räcker det med hänvisningar till Focault och andra tidiga 1900-talsfilosofer, eller Nina Björk, Eva lundgren och Maria Sveland. Då förefaller resultatet redan klart och det gäller bara att mångordigt beskriva detta och saken är klar.

Det skall bli mycket intressant hur resultatet presenteras och förhoppningsvis med stor distans till min raljanta frågeställning just här ovan.

För någon gång måste väl ändå genusvetenskapen utvecklas ikapp med andra igenkännbara vetenskaper och krypa ur mystiken, hemlighetsmakeriet och den sekteristiska förklädnaden.

PS.

För att visa på könsmässigt beteende som inte kan vara socialt konstruerat har jag försökt att hitta det video-clip som visar hur en svanhane som förlorat sin partner överfaller en annan hane och övertar dennes hona. För att bekräfta och befästa sitt övertag avslutas det hela med att den övertagande hanen utför att symboliskt samlag med den förlorande hanen. Var fanns detta beteende? Jag påstår i någon gen och inte i någon mystisk uppfostran!

Vet någon var detta pedagogiska stycke inspelat förnedringsdramatik kan hittas?

 

 

 

Det feministiska oket, att alltid göra rätt val.

Jag har alltid undrat hur de mest omfattande reportage blir till, hur journalister och reportrar samlar ihop fakta till sina ibland omfattande reportage. Man vill ju gärna tro att de varit på plats och undersökt, eller intervjuat någon som varit på plats, eller kanske själv deltagit i det relaterade skeendet.  Detta sker allt som oftast på ett mycket övertygande sätt. Grävande, undersökande och sanningsletande journalister finns. Får de sina alster publicerade? Nej! Varför? För att deras framvaskade rön inte stämmer med konkurrenternas och de skrivbordsbundna redaktörernas fastlagda övertygelser. I stället får vi redaktionella berättelser som uppdiktats av reportrar som inte går utanför redaktionen om det inte är fest med fri sprit. Journalister skriver om journalister, gör intervjuer med journalister och det är alltid en journalist som är områdesexpert.

När Kajsa Ekis Ekman får rättmätigt beröm för sin bok om orsakerna till den ekonomiska krisen i Grekland så är det för att hon gjort researchen på plats. Så kan man naturligtvis ifrågasätta hennes slutsatser men hon redogör i alla fall vad hon grundar sig på. Även den icke särskilt mycket debatterade Pol Pots Leende av Peter Fredling Idling eller samma ämne av Jesper Huor är exempel på bra journalistik. Eller varför inte Carolin Salzingers reseskildringar från Ondskans Axelmakter. Det finns många fler att berömligt omnämna i denna kategori.

Som motsats kan nämnas de som kan kategoriseras som skrivbordsreportrar med lathet och förvissningen om andra människors okunnighet som signum. Några exempel redogjordes för i Uppdrag Granskning i den del som kallades den Goda Viljan. Av alla journalistiska övergrepp som rapporterades var det grövsta det som presterades av redaktionen på SR/P1 Konflikt med Randi Mossige-Norheim i spetsen mot Amun Abdullahi för hennes reportage från Rinkeby. Ni som sett reportaget minns förmodligen tydligt hur redaktionen för Konflikt med största möjliga arrogans hävdade sin rätt trots övertygande fakta om motsatsen. Är det någon som tror att detta kan ske om de inte kan få bekräftelse och en klapp på axeln för sin arrogans på annat ställe? Ett ställe som för dessa redaktörer är mycket viktigare än folk i Rinkeby eller Uppdrag Gransknings tittare. Var kan denna makt finnas?

Varför är det så, vad är det som gör rapporteringen så ängslig för att inte klara av att uppfylla det kriterium som oket föreskriver. Är det så att man inhämtar grönt ljus på Cajsa Warg eller Delin på Hörnet innan man sätter något på pränt? Eller av rädsla att inte få ett godkännande leende av andra i dessa eller i området befintliga liknande lokaler? Varför bärs till exempel en medioker skribent som Maria Sveland fram på allas händer med intervjusituationer där hon i massiv egocentrisk anda kan gudomliggöra sig själv? Hennes beskrivna upplevelser är vilseledande och ibland helt påhittade. De som varit med kan dessutom påstå att det är ren lögn. Men denna typ av journalism, den åsiktsstyrda och verklighetsfrånvända, med sin postmodernistiska anstrykning, hyllas av andra journalister. Varför? Jo oket! Man har en självklar rätt att göra egna val men gör man av konsensuseliten bedömda fel val, då kan man bli exkommuniserad! Därför ger en granskning av jounalistiken så fruktansvärt upprörda känslor. De granskade vet ju att de får rätt om de bara frågar de rätta personerna i det groteska kotteri som existerar i huvudstaden.

Lyckligtvis finns det av detta kotteri nästan helt oberoende journalister verkande i flera av våra landsortstidningar. Detta skall vi vara oerhört tacksamma för. (Undantaget utgörs av Göran Greider på Dalademokraten). Detta gör att allt vi läser tills vidare inte alltid är ett eko från Södermalm även om det mesta i de större tidningarna är det.

Nu undrar ni kanske varför jag skriver om oket. Jo, det är för att nu idag har jag precis läst ett blogginlägg av Sunshine Mary, (hon med den fantastiska hamstern,  ni vet,) som handlar om just oket som existerar för feminister av feminister.

Ni kanske undrar varför min tidigare text i inlägget har relevans i förhållande till Sunshine Marys text? Inte mer än att jag ville skriva den text jag skrev och att jag vill visa er en bra bloggtext som jag läste i morse. Sedan kan man göra en jämförelse av det sociala trycket i de båda fallen. Du uppmanas att göra egna val men gör du fel val så kommer du att straffas.

”In other words, choices for women are good unless too many women start choosing things that don’t square with the feminist agenda.  Then choices are bad and must be discouraged.

Det finns alltså en konvenans som utövas av en maktelit som inte är sprungen ur ett fiktivt patriarkat utan som med chimär uppmuntran och förtäckta hot utövas kollektivt mot enskilda.

”but feminism is a yoke that does not love you, will not care for you, and offers you nothing in return for submitting to it.”

Här gäller nämligen samma principer som så roligt beskrivs i kommentarerna till Sunshine Mary,

” …they’re still at heart just a bunch of Jr High girls who can’t go to the ladies room unless they all go together.”

”Om inte alla går tillsammans!” Är inte detta just kotteriets essens, eller gäller det bara för feminister eller kanske bara för kvinnor? Det kan man grunna på, fast jag, med tanke på att inte alla feminister är kvinnor, är nog benägen att tro på det förra. Det gäller för den goda sakens skull, ett konfliktfritt samhälle, att vi verkligen är överens. Att konsensus arbetas fram, till priset av friheten att göra egna personliga val.

Gissa vem och var det bestäms vad som är konsensus?

Vi träffs på Delin på Hörnet eller hos Cajsa Warg!

Morsning!

Genfråga en genusfråga? Fråga mansexperten!

För de som studerat evolutionsbiologi inom akademin eller på ren så kallad populär basis, vet att den kunskap som finns idag bygger på de rön som känts till i sekler. Många har sysslat med genetisk förädling och förståelsen har förfinats från Gregor Johann Mendel, och den något tidigare Charles Darwin. Och utan tvivel bygger dagens evolutionsteorier på dessa tidiga herrars rön och inget har förkastats i sin helhet utan snarare förfinats. Modern vetenskap verifieras med observationer och med matematiska modeller. Detta är en naturlig del av naturvetenskapen och den modell som man anser som vetenskapligt hållbar. Vi bör emellertid konstatera att med matematiska modeller bevisas ingenting men man kan ta fram olika scenarier för test för att bygga vidare på. Ett underbart instruktivt exempel är alla de hundratals matematiska modeller av universum som existerar inom kosmologin. Det är inte lätt att utpeka något som sannare än något annat men vissa kan man avfärda för att de inte stöder de slutsatser som görs ur relativitetsteorin eller ur kvantmekaniken eller båda i kombination. Det sista mer eller mindre en önskedröm. Men ingen avfärdar någon av de modeller som gör det!

Moderna vetenskapsmän som exempelvis biologen Richard Dawkins beskriver för oss utvecklingen från det första bakteriella livet till komplexa cellorganismer som utgör oss människor. Ett återkommande påstående är att våra kroppar är bara förvaring åt den helt överordnade styrmekanismen som utgörs av våra gener. Våra gener har bara en strävan och det är att låta sig kopieras till nya celler och till nya organismer. Under åtminstone de kanske hundratusen år som vi moderna människor funnits, har våra gener utvecklat sätt som låter dem reproduceras och förökas på ett så energieffektivt sätt som möjligt. Vi är sexuellt uppdelade i honor och hanar och det krävs en av vardera för att få avkomma. Honorna producerar ägg med DNA i X-kromosomer och hanarna producerar DNA i gener i Y-kromosomer, Honornas äggproduktion begränsas till något hundratal på en hel livstid medan männen producerar miljarder spermier under sin livstid. Dessutom kräver, naturligt, konceptionen att denna sker i honans kropp och att fosterutvecklingen sedan sker där. För människor varar denna under nio månader. Generna hos en hona kan inte reproducera sig under denna tid men hanen kan omedelbart förse en ny hona med en genuppsättning.

(Tillägg till artikeln gjort 3 september, kl. 9:30.

För att inte skapa allt för stor förvirring vad gäller mänskliga könsceller bör påpekas att det finns två uppsättningar. I kvinnans X-kromososm finns i sort sett rubbet för att göra en könlig människa. Mannens Y-kromosom innehåller ytligt betraktat endast de gener som bestämmer könet till manligt. Vid befruktningen tillhandahåller kvinnan X-kromosom och mannen antingen X-kromosom eller en Y-kromosom. I det förra fallet blir könet på avkomman kvinna och i det senare man.

Ytterst förenklat!)  

Jamen detta vet jo alla! Javisst men, om detta nu är något som helt och hållet eftersträvas av våra gener, förstår då inte våra gener det självklara att ägg är mycket kostsammare att producera än hanarnas spermieproduktion. Jovisst det vet de men hanarnas gener vet också att för att kunna uppleva kopior av sig själv i avkomma så måste de konkurrera med andra hanar. Och hanarna kan vid fortplantningsförsök inte heller veta om det finns ägg till befruktning eller om äggen redan är befruktade.

Nu kan ju var och en undra om detta verkligen gäller idag för människor också. Att det kanske gäller för djur må vara sant, men för människor? Ja, vad skall vi tro?

Nu är det så att vårt samhälle räknas som civiliserat och med ett starkt kulturellt inslag. Det finns både outtalade och skrivna regler för uppförande och det finns en uppsjö av kulturella konvenanser. Allt för att våra gener skall hållas på plats och kraven på kopiering mästras. Vi skall alltså kunna leva tillsammans i sociala samhällen och gruppen vi tillhör har blivit det viktigaste. Gruppen som beroende på samhällets tekniska utveckling egentligen kan bli hur stor som helst.  Vi har en roll som ges oss med avseende på vårt kön, vår härkomst och vår ställning. Denna roll varierar kraftigt med lokal men också med tid. Våra roller i Sverige, alltså rollen för män, mansrollen och den för kvinnor känns inte alls igen av människor från andra kontinenter eller från andra tidsåldrar. Detta är kulturella, sociala skillnader.

Men, men och men! Vi kommer att kunna para oss och skaffa avkomma över dessa kulturella och sociala gränser! Oftast sker detta med stor entusiasm och glädje även om det inte alltid är så. Detta visar att trots de kulturella och sociala skillnader vi uppmärksammar, så agerar generna i våra kroppar med den största igenkänning av könsrollerna och nyttjar detta för att kunna ta initiativ till reproduktion!

Men låt oss ändå i all ödmjukhet fastslå, honor och i alldeles särskilt hög grad fertila honor är särskilt skyddsvärda i ett genetiskt perspektiv. Våra gener låter oss veta detta och evolutionen har, i strid mot all modern uppfostran och teori, försett genomsnittsmannen med mycket större muskelmassa än vad genomsnittskvinnan fått. Detta skall vi fortfarande i all ödmjukhet förstå så att överskottet av styrkan är avsedd för att hålla borta andra hanar från honorna i genernas kamp för reproduktion. Dessutom för att skydda kvinnan från vad som helst och för att visa kvinnan att han har bästa genuppsättningen för reproduktion. Alltså inte som så många tycks tro bara för att våldföra sig på honorna. Av någon anledning har våra gener bringats i tron att denna fördelning är den mest konkurrenskraftiga för reproduktion. I samband med detta så skall man komma ihåg att den stora genbanken är identisk mellan honor och hanar, det är bara könsgenerna som är olika och som i sin tur bestämmer hur övriga gener skall bete sig.

Nu kommer jag till regeringens utsedde expert i den av regeringen tillsatta mansutredningen, nämligen Inti Chavéz Peréz. En man med omfattande erfarenhet och en kunskapsbank som han ibland inte vill hänvisa till men som uppenbart vare sig innehåller Dawkins eller Einstein. Han har tidigare skrivit en bok med titeln Respekt och detta har han fått mycket erkännande för. Med rätta såklart. Jag har läst den och den innehåller en del varierande information till ungdomar i deras första trevande försök med sex. Egentligen en bra ansats även om självklarheterna är uppenbara för oss äldre så kan det vara mycket bra upplysning för den osäkre debutanten. Jag kan mycket väl tänka mig att man har boken och gör en gemensam ”seans” några stycken. Det kommer jag ihåg från mina debutår även om vi inte hade tillgång till Respekt,

Nu har han även fått publicerat en debattartikel i Aftonbladet som möjligen utgör upptakten för arbetet i mansutredningen. Han skriver om hur vi skall stävja våldtäkterna som män utsätter kvinnor för. Han påstår att av 16.900 anmälda sexualbrotten i Sverige så var minst 30.000 våldtäkter. Av dessa fälldes 200 i domstol. Av de 16,900 sexualbrotten borde man väl av rubriceringen anta att en del av dessa är mindre allvarliga än våldtäkt? Varför 30.000? Varför inte 300.000? Eller 365.000? Tusen om dagen låter väl inte orimligt? Var får han siffran från som inte finns i statistiken? Vad är en våldtäkt? För de flesta av oss står det klart vad det är. Det är ett samlag eller annan sexuell handling som påtvingas någon i trots mot dennes vilja oavsett om det uttalats något nej eller ej. Vad det inte är är dåligt sex som man ångrar efteråt av någon anledning. Inte heller om detta är långt efteråt och sexpartnern inte uppträtt såsom man ville. Inte om man är kille i alla fall, kanske om man är tjej. Men var får Inti Chavéz Perés 30.000 ifrån, vad ingår i summan? Jag misstänker att han bara tycker och att han får bekräftelse från andra som tycker likadant.

I artikeln redogör Inti Chavéz Peréz för fyra stycken bullet lines eller check lines som det råkar vara i detta fallet. Fyra stycken påståenden som inte är särskilt svåra att hålla med i, vid risk av att annars betecknas som kvinnohatare. Han vill mobilisera alla män, även de nästan 100% som aldrig begår någon våldtäkt, i aktiv kamp mot sexism och våldtäkter. Genialiskt min gode Sherlock, lite kvällskurser och veckoslutskonferenser mer eller mindre frivilliga kunde vara ett mycket lyckat initiativ. Inte för att avveckla en förment våldtäktskultur utan mer att säkerställa utkomsten för den lycklige som får arrangera kurserna. Det kommer alltså inte att räcka att vi avstår från sexism eller från våldtäkter vi skall dessutom gå någon slags frälsningskurs för att få full avlat.

Varför vidtar man inte samma geniala grepp mot annan brottslighet som bedrägeri, skattefusk, felparkering, väpnat rån med mera. Jo eftersom man vet att det inte hjälper. Men här har Inti Chavész Peréz en affärsidé som säger att det går. I marknadsföringen ingår, och här får han massiv hjälp, att beskriva utsikterna för unga tjejer och kvinnor som sådana att de, om de har tur, enbart kan lita på sina fäder! Resten av alla män och pappor inpräntas man att hata. Grunden är lagd för en bra kampanj som kommer att göra MacDonalds gröna av avund.

Varför kan man inte konstatera att mäns överlägset större muskelmassa är ett resultat av att evolutionen avsett att även skydda den evolutionärt dyrbara kvinnan och att de allra flesta män fungerar så?

Post Navigation