Våldtäkt, en svårförklarlig handling.

För någon dag sedan satt jag med i en diskussionsgrupp och diskuterade jämställdhet och demokrati. Diskussionen gick från våld i relationer till våldtäkt och vad som idag anses som våldtäkt.

Det framkom uppfattningar som exempelvis att våldtäkt är för de flesta män en av de mest avskyvärda uttryck för dominans som man kan tänka sig. Att normala män, åtminstone i den världen vi känner till, med kraft avvisar alla tendenser till våldtäkt och att normala män inte har svårt att rycka ut till eventuellt utsatta kvinnors försvar. Härvid finns det många exempel och det gäller även då en kvinna råkar befinna sig i andra våldssituationer. (Att sådana som Johan Ehrenberg inte klarar av en sådan situation förklarar kanske hur normal han är.)

Det framkom även åsikter om att våldtäktsdefinitionen urvattnas till någonting som appliceras på allt sexuellt umgänge där inte konsensusrekvisitet varit klart närvarande. Till och med att det skulle krävas formella registrerbara medgivande att sexuellt umgänge varit ömsesidigt accepterat. Jag tolkar här fritt ur diskussionssammanhanget, men ungefär så.

Eftersom jag har en förmåga i dylika situationer att agera disparat, vädrade jag en åsikt som tyvärr, kanske kan ha missförståtts. Jag tänkte trycka på mäns förmåga och vilja att ovillkorligen rycka ut till försvar av utsatta kvinnor och nämnde att det för inte så länge sedan var en segrares, en erövrares vana att demonstrera sin dominans över det erövrade samhället genom att våldta dess kvinnor och i många fall även männen. Det är alltså den ultimata handlingen av demonstrerad dominans man kan tänka sig. Att så sin säd i det erövrade samhället.

Vänd på det och du får det motsatta. Det är egentligen detta som är min poäng men som jag fruktar inte gick fram ordentligt. Det värsta som kan hända ett samhälle är att någon erövrar det och våldtar kvinnorna. Det ligger alltså i männens uppgift att till varje pris försvara det gemensamma samhällets kvinnor. Det ligger i männens uppgift att offras för att detta skydd skall bli så effektivt som möjligt. Man kan inte ens med den bästa vilja i världen påstå att mäns och kvinnors status i detta avseende skulle vara lika. Kvinnorna är var och en oändligt mycket mera värda än alla männen sammantaget i vad det gäller det specifika samhällets fortlevnad!

Män tar som sin uppgift att skydda ”sina” kvinnor, detta finns det många som kan berätta med anekdoter som innehåller detta klara meddelande. Män tar som sin uppgift att skydda ”sina” kvinnor! Basta! Sedan kan man försöka reflektera över vad som avses med  ”sina” kvinnor. Hur stor är den gemenskap, alltså det fysiska omfånget av gemenskapen, inom de sociala gränserna i ett samhälle som kan förklara vilka som är de skyddsvärda kvinnorna? Vilka ryms inom epitetet ”sina” som jag uttryckte det tidigare?

När det gäller mig själv, som är en bra utgångspunkt, gäller detta epitet – skyddsvärd – för alla jordens kvinnor! Så är det nog för de flesta sekulära, västerländska män med en humanistisk liberal inställning! Men inom gruppen finns instabila, psykopatiska eller på annat sätt störda män med annan uppfattning. Det finns förmodligen andra undantag, men i princip är det så att män inte våldtar dem som de anser vara kvinnor tillhörande sitt eget samhälle. Allt annat är en störning,

Med undantag för Johan Ehrenberg och andra störda män som anser att våldtäkt är något män kan råka företa sig när som helst så är nog den förhärskande inställningen att kvinnorna skall skyddas. Inte minst ur ett evolutionärt avseende är kvinnan mångfaldigt mer skyddsvärd än män. Detta är de manliga generna i högsta grad fullt medvetna om!

Att påstå att det finns strukturer som upprätthålls av den av-individualiserade massan ”män” och som går ut på en våldtäktskultur är inget annat än ideologiskt färgade floskler och marxist-feministisk rappakalja!

 

Single Post Navigation

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →