Att värdera manligt och kvinnligt i fotbollens värld.

Jag har egentligen inget att blogga om. Jag sitter mest och är bedrövad över den fullständigt urspårade debatt som jag tycker mig se på nätet och i media. Polariseringen verkar helt genomförd och det går inte att ta ansats från en gemensam grund utan debattörer måste hitta motsatserna och därur sprungna invektiv. Imponerande puerilt i försöken att svartmåla dem som egentligen har samma grundsyn men ändå inte exakt. Men en av de mest puerila skribenterna har uppenbarligen fått CAPS LOCK ur funktion vilket kan kännas som en lisa.

Nu har det varit fotbollsgala och Zlatan och Schelin har fått utmärkelser såsom traditionen bjuder sen lång tid tillbaka. Inga protester där inte. Sedan var det tydligen en sponsor som tyckte att Anders Svensson med sina 147 landskamper var värd en bil. Men rättvisan uttryckt ur godhjärtade sportjournalisters pennor och munnar säger att Therese Sjögrans 187 landskamper var mer värda en bil. Ja kanske det? Vem skall utnämnas till givare av denna bil då? Eller skall man ta Anders Svenssons bil och ge till Sjögran? Är det inte givarens privilegium att välja mottagare? De som tycker att Anders Svensson skulle ha en bil gav honom en, de som tycker att Therese Sjögran skall få en bil får väl ge henne en, eller hur är reglerna? Vanligtvis tolkas reglerna av vänstern så att det är okay att använda andras pengar att slösa med. Det ligger så att säga i något slags rättvisetänk.

En fråga ställdes i SR/P1 riktad mot Svenska Fotbollförbundet (det stavas så!) huruvida kvinnor var mindre värda än män? Vridningen är typiskt för en retoriskt indoktrinerad journalist. Det är väl självklart att kvinnor inte är mindre värda än män. Vad har det med saken att göra? En människa får en bil för att någon tycker denne är värd en bil, en hel massa människor blir utan en sådan gåva. Orättvist? Javisst, eftersom man kan se det som en genusfråga. Men det är faktiskt betydligt fler av manligt kön som inte får en bil än av kvinnligt kön om man räknar fördelning på antalet spelare i alla klubbar och serier.

Jag var en av dem som följde damlandslaget vid sommarens EM i Sverige. Varenda match. De flesta damlandslag kan idag få ihop en laguppställning ur sin 22-manna(sic!)trupp som är tillräckligt skicklig för att kunna spela en oerhört underhållande och spännande fotboll. Alla landslag förutom USA och Japan som kan ställa upp med två uppställningar och i sig är outstanding.

Det måste finnas fler som jag, människor som kan påvisa för sponsorer det lönsamma i att satsa STORA pengar på damfotbollen. Det måste finnas ett tryck på matcherna, inhemska ligamatcher måste dra publik och de stora TV-kanalerna måste fås till att sända evenemangen. Framgångarna måste publikt vara så stora att flickor lockas till fotbollen så att urvalet blir större.  På detta sätt kan vi få fler Ljungberg, Schelin, Fischer och Sjögran som det kan vara intressant att tilldela fordon av alla de slag. Damfotbollen måste i princip generera sina egna pengar genom egna framgångar för att det skall kunna bli riktigt rättvist.

Som det är har vi idag en intjäning inom fotbollen som i stort bara genereras inom den fotboll som bara har män i lagen. Inga kvinnor är nämligen tillräckligt bra för att platsa i de lag som spelar i de nationella ligornas högsta division. Faktum är att skall ett damlag spela jämbördigt med ett fotbollslag får de söka motstånd i lag för pojkar högst 17 år gamla. Och då är det inte säkert de vinner ändå.

 

När kvinnliga fotbollspelare blir snabba nog och starka nog att platsa i ett Premier Leage-lag då kommer säkert bilarna och pengarna att regna över dem med.

Som det är nu, i denna av orättvisor så fullproppade värld, så är det väsentligt att det landslag som vi kallar för det svenska med spelare av Anders Svenssons kaliber, lyckas internationellt för att de stora sponsor- och sändningspengarna skall komma in till Svenska Fotbollförbundet. Pengar som MÅSTE fördelas så att detta inkomstbringande landslag kan fortsätta att spela in pengar för att en del av dessa skall kunna satsas på den av oss så älskade damfotbollen.

På så sätt kan även Therese Sjögran få en bil själv, en bil som enligt mig hon är värd, utan minsta tvekan. Tyvärr har jag inte medel att bekosta en sådan gåva och inte heller tillgång till andras medel för att bekosta en sådan gåva. Inte ens om den så, av somliga, hett efterlängtade revolutionen inträffar i morgon dag.

Det finns en annan lösning som är Sverige värdig. Vi kan kvotera in kvinnor i de allsvenska lagen på en minimum 50/50-nivå och därmed bli ett föregångsland i hela världen. Risken är emellertid att vi kommer att isolera oss. Men vad gör det bara vi gör det rätta.

Ett litet tillägg till debatten. Efter matchen i Champions League mellan LDB och tyska Wolfsburg uttryckte sig Manon Melis i Malmö sig så här på grund av tvivelaktig insats av den kvinnlige domaren: ”Jag skiter i vilket kön domaren har bara personen är kompetent tillräckligt”  Det låter som om vissa inte riktigt förstått varför kvotering är så viktig.

Ett annat tillägg med tanke på Manon. Operan med detta namn av kompositören Jule Massenet med den amerikanska sopranen Georgia Jarman i titelrollen har vi biljetter till. Längst fram, tada! Livet går att njuta i alla fall!

Single Post Navigation

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →