snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Skolpolitik – ämnet för proffs!

Nu skall jag göra något ovanligt. Jag skall exponera min okunnighet, något som jag försöker undvika, om möjligt. Mest utav anledning att jag anser mig väldigt kunnig och det kan ju förvisso spegla en svag verklighetsuppfattning eller en snedvriden självuppfattning.

Jag har under mitt arbetsliv varit ansvarig för andra experters arbete. Experter vars kunskap inom sitt område inte jag kan nå upp till alls. Vi har haft diskussioner om metoder men, vill jag påstå, aldrig om resultatet. Vi har haft klart för oss i ömsesidighet vad som det förväntade resultatet skall vara. Om resultatet inte blivit det förväntade har det kanske funnits kritik att lämna mot metoden.

Nu försöker jag som chef i Sverige tillsammans med andra chefer, det vill säga alla vi huvudmän till alla riksdagsbeslut, stiftade lagar och därav utformade ämbetsmannabeslut som riket omfattas av, värdera resultaten i de olika gemensamma verksamheterna som till exempel vården, omsorgen och skolan. Vi utför vårt huvudmannaskap genom vår rätt att rösta på företrädare i de beslutande organen. Observera att dessa beslutande organ är riksdag, kommunfullmäktige samt region- och landstingsfullmäktige. Inte regering, kommunalstyrelse eller region- eller länsstyrelse, även om det kan tyckas så ibland.

En av dessa resultatenheter som vi bedömer är skolan och utbildningsverksamheter, framförallt den kommunala skolan. Många har väl anat att det inte står rätt till överallt i alla skolor. Alla har någon form av erfarenhet eller upplevelse som stärker det ena eller andra synsättet. Jag har till exempel besökt skolor vid full verksamhet och det har slagit mig hur folk överhuvudtaget kan vistas i sådan miljö.  Detta blir alltså till anekdotiska slutsatser gjorda av människor utan rätt kunskap. Inget att fästa sig vid med andra ord.

Men så kom chocken, vi fick se den senaste PISA-rapporten som visar undervisningsresultaten som en jämförelse mellan 15-åringar i ämnena matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Svenska femtonåringar hade sjunkit i prestation drastiskt till en position under genomsnittet. Detta måste ju kommenteras. Det kan ju inte vara så att den svenska skolan är så mycket sämre än de andra, som Finlands till exempel.  Med mycket harm i rösten försvarades svensk skola av många företrädare som menar att PISA-undersökningen är undermålig, att den lider av marknadsmässiga ideologiska ståndpunkter och att det är därför som svenska elever misslyckas när de egentligen har så mycket annan [icke mätbar] kunskap! Hur vet man det om det inte går att mäta?
Nu var jag på en kvartsföreläsning på Malmö Stadsbibliotek i går (26/3). Föreläsare var Margareta  Serder doktorand i utbildningsvetenskap på Malmö högskola.
Hennes mycket intressanta föreläsning var till min förvåning mer ägnad att kritisera PISA-utredningen än att finna fel i den svenska utbildningen. Jag kan ha missförstått detta med anledning av att föreläsningen blev väldigt nedkortad och tät. Det kan också varit av anledning att de åhörarfrågor som ställdes vid den efterföljande frågestunden mer åsyftade försvar av den rådande svenska utbildningen och kritik mot PISA-utredningen. Jag ställde aldrig min fråga eftersom den formulerades färdigt under promenaden ut ur biblioteket. En ursäkt till Margareta Serder är på sin plats för detta.
Margareta Serder visade på ett exempel, en naturvetenskaplig fråga som hon undersökt svenska elevers reaktion på i efterhand. Frågan det gällde var att undersöka ljusgenomsläppet av en substans i fyra olika utföranden i förhållande till referensmaterialen Zinkoxid och mineralolja. Den förra helt ogenomsläpplig och den andra helt genomsläpplig. Testet skall göras på ett ljuskänsligt papper som belyses med de sex proven applicerade på ytan. Testet är utfört och för eleven visas sex olika resultat varav ett är det rätta. Med tanke på förutsättningarna skall eleven kunna resonera sig fram till rätt testresultat. Låter detta svårt? Ni skall veta att jag skriver detta helt ur minnet så här ett dygn efter det förevisades på biblioteket. Kan det då vara så jäkla svårt? Det gäller alltså 15-åringar, inte förskoleelever.
Nä, det är helt omöjligt visar det sig. Det verkar som att de studerade eleverna inte förstod att det var ett problem med en lösning. De hakade upp sig på för dem konstiga ord. De hängde upp sig på varför man gjorde en sådan test. Det senare är som jag ser det ett utmärkt bevis på hur svenska ungdomar lär sig att ifrågasätta utan någon som helst bakomliggande kunskap. De klarade alltså inte testet. Men de visade att de hade andra färdigheter. Det måste nog till extrema experter, tror jag, för att förstå vilka dessa färdigheter är.
Den mest självklara frågan, den jag kom på när jag gick därifrån, är förstås: Varför fanns det uppenbarligen elever från andra undervisningskulturer som förstod problemet och som kunde komma på en lösning utan att hamna i mental blockering av fullständigt aparta orsaker?
Ja, just det varför?
Advertisements

Single Post Navigation

2 thoughts on “Skolpolitik – ämnet för proffs!

  1. juggefastkvinna on said:

    Väldigt bra inlägg. Det är också intressant att se hur skolan var på nedgång redan för 15 år sedan, det missas ofta i diskussioner om PISA-resultaten, antagandet är mer åt hållet ”Ojsan, titta, vad konstigt att folk nu har sämre kunskap. Nu nu nu”.

    Angående det om personliga intressen istället för sakliga diskussioner och bortförklaringar istället för konstruktiva förslag på lösningar så är en hypotes, helt tagen ur luften, att många av de individer vars uppgift är att diskutera och utreda skolan själva är väl medvetna om problematiken, eftersom även de tillbringade ett par år i den svenska skolan. Därmed följer att de vet att deras egen kompetens kommer att ifrågasättas om de skulle kritisera ett system som i grunden inte fungerar och av vilken de själva är en produkt. Smärtsamt för egot, legitimiteten och plånboken.

    Idén om att lära ut kritiskt tänkande är vettig, men att välja endast det och ignorera övrig kunskap är inte en vettig approach om man inte önskar producera de genier som nu sitter och diskuterar skolpolitiken (inte alla naturligtvis, men en övervägande majoritet). Dessutom är inkompetensen hos lärare även den massiv, både vad gäller pedagogik men också själva ämnesexpertisen (kanske för att många av dessa skolats i enlighet med PISA-dåligaresultatsmodellen?). Jag har gott om egna erfarenheter eftersom även jag har genomgått samma ”utbildning”.

    Det här problemet är komplext, men att lärare, professorer och andra direkta intressenter får så mycket tid att ”utreda” och applicera sin ”expertis” på frågan kanske inte är helt rätt det heller – och då blir nästa fråga ”vem kan kallas oberoende i ett sådant sammanhang?”. Jag vet inte, någon vars moral och integritet är lite mer ”definierad och utvecklad” för att uttrycka det milt. Det finns annars en väldigt stor risk att produkterna av ett fallerande skolsystem blir de som utvärderar det och då kan svenska barn lägga ner sina förväntningar om att få kunskap i skolan – eller vänta nu.

    Ansvaret för min fantastiskt strukturerade och sammanhängande text ovan vill jag dock inte kasta över till den svenska skolpolitiken – den tar jag personligt ansvar för. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: