snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “september, 2014”

Gated community – att leva avskiljd från verkligheten!

Det är många som ger sig ut till försvar av åsiktshegemonin på Södermalm, den ni vet som påstås vara politiskt motiverad av sympatier som inte skådas någon annanstans i landet. Vare sig i sin helhet, undantagandes Södermalm eller regionsvis.

Att man på Södermalm har en särskild, av omgivningen* präglad politisk attityd, som man anser finare än i övriga landet och mera demokratiskt högststående är inget unikum. Detta har man som åsikt inom de flesta grupperingar. Tänk er sammanhållningen på Östermalm eller varför inte Lidingö? Inget underligt i att man i livsmedelsbutiken och på lokala puben träffar människor som har ungefär samma åsikter och värderingar som en själv. Inte alls!

Skillnaden på Södermalms hegemoni och den som kan tänkas finnas i andra delar av populationen är att bekräftelsen av den rätta åsikten inte bara sker i lokala butiken utan bekräftelsen sker i media! På kultursidorna i pressen, i Sveriges radios program eller i SVT-kanalerna. Varför? För att en stor andel av skribenter och programledare bor på Södermalm, de har Södermalmsandan inplanterad och bekräftelsen är klar.

Inte nog med att man kan uttrycka sig i media på ett sätt som landsortens befolkning ruskar på huvudet åt, som man ser som en anomali, som utgår ifrån att nästan 30% av gruppen är anhängare av V, F! eller MP. Till skillnad från utanför Södermalm. När man får kritik kan den lätt skakas av med en direktbekräftelse i lattebaren på hörnet eller i delikatessen. Där kan man få de ryggklappar som behövs och ytterligare några som visar att man har rätt! I alla fall.

Det är det tillskyndarna, de boende rättrogna, som Fredrik Virtanen, Johan Croneman eller Jonna Sima inte begriper när de går i furiöst försvar  av Södermalmsandan!

Nu har även den på Södermalm boende Henrik Arnstad gett sig in i försvaret. Han kallar sig helt, helt självutnämnt för ”expert på fascism”. Många ser honom som en pajas. Vad vet jag, men experter bör väl vara mer kunniga än dogmatiska. (Om de inte är rasbiologer i de nyinstiftade institutet förstås.)

Jag undrar hur det gick till när Henrik Arnstad utnämndes till expert och kom på listan för sådana i public service-kanalerna? Journalister vill inte göra för mycket så antagligen har en boende på Södermalm frågat i lattebaren om någon kände till en expert på fascism. Arnstad var nog där, vid det tillfället ifråga förmodar jag.

Nu skriver Arnstad på twitter, och döm denne mans ”expertis” utifrån detta,

Arnstad_Breivik

Sånt kan man nog bara yttra med de förutsatta tre ryggklapparna på Södermalm? Eller?

Toklandet har en hel rant på sin blogg som visar det ofattbara i en expertutnämning om än så självsvåldig!

Eller varför inte detta ödmjuka uttalande från experten Arnstad: (OBS! Ironi!)

–   ”Tvärtom tycker jag att vi ska vara ytterst stolta över den hatbild som tecknats av Södermalm. Vi har blivit kontroversiella och suspekta för att vi står upp för antirasism, medmänsklighet och demokrati, säger Henrik Arnstad.”

Detta citat återfinnes på Ledarsidorna.se där Johan Westerholm ställer en fråga till Södermalms stolta garde. Frågan gäller om man på Södermalm är beredda att ta emot lika många asylsökande i förhållande till sin befolkning:

som Ställdalen, som med 500 invånare tog emot 230 i Anläggningsboenden 2012 eller som Västra Å som med 120 invånare tog emot 100. Eller varför inte som Blinkarp i Röstånga, Svalövs kommun, som med 880 invånare härbärgerar 285 nyanlända flyktingar” (citat från Ledarsidorna.se)

Kan vi inte få fler försvarare av Södermalmsgardet och därmed mer bekräftelse. Hör ni, Sima, Croneman, Arnstad, Virtanen, har ni inga kompisar utanför?

Hör man möjligen ett svagt – ”Hello, is there anobody out there?” från Södermalms gated community eller de bryr sig förmodligen inte. Självransakan är inte den starka sidan.

Put your money where your mouth is!

*surdegsbakarns och hipsterns hembygd!

Annonser

Värdegrund

Jussi Lundell skriver intressant om värdegrund på sin blogg idag. Egentligen handlar den om annat som näthat och svensk elits rädsla att tillåta åsikter utanför åsiktskorridore. Men den fick mig att, återigen, fundera över det som kallas värdegrund, den gemensamma värdegrunden.

Skall läras ut i skolan. Är det någon som vet vad som skall läras ut i skolan? Alla människors lika värde? Eller nästan alla människors lika värde? Eller möjligen alla människors nästan lika värde? Om man upprättar en lista över de ingående delar som lika värde bör representera, borde den då inte vara lik listan över rättigheter som demokrati bygger på? Om inte, hur ser då listan ut?  Eller får vilken flummare som helst diktera sina egna tolkningar?

Vad skall vi tänka?

Hur är det när barn dödas i konflikter, skall de räknas, kvantifieras för värdering eller skall man se varifrån våldet kom först? Är alla barn skyddsvärda? Även pojkar?

Är alla papperslösa som kommer till Sverige skyddsvärda? Är de det för att vi inte gitter ta reda på vem de är? Eller om de begått brott eller vilka brott de i så fall begått? Är de skyddsvärda även om de inte kommer från en konfliktzon utan bara från ett annat land? Är de skyddsvärda om de kommer från IS styrkor och behöver vila upp sig? Är det någon som vågar bry sig?

Hur ser Lady Dahmer på 8-åriga pojkar? Röner hennes värdegrund så stor uppskattning att hon bör vara sanningsvittne i frågor om hat?

Fredrik Virtanen då? Som hatar män och sig själv så mycket?

Är det en värdegrundsbaserad åsikt att pojkar som går vilse i uppväxten, inte klarar skolan, begår självmord bör skylla sig själva och skall uppfostras till värdegrundszombies enligt regeringens jämställdhetsminister Arnholm med mansutredningen som underlag? Den senare utförd av ett gäng radikalfeminister med den värdegrund det innebär.

Hur är värdegrunden fastställd när det kommer till frågor om identitet och intersektionalism. Är det inte då man egentligen får frispel i utövat hat? Om man förstås inte tillhör gruppen vita europeiska cis-män eller strax därunder i den identitetspolitiska djungeln. Är det inte då man kan hata på, som det nysvenska uttrycket heter, vem som helst som, inom den egna värdegrundens basideal, inte har något värde?

Värde! Alla människors lika värde talas det om. Är det inte självklart? Jovisst säger antirasisten men då antar jag att man liksom inom den numera så omhuldade men fullständigt missförstådda kommunismens ideområde, såg metoder att utesluta personer från mänskligheten.

Detta omhuldas i någon form av den så kallade södermalmsandan, där alla som vill leka med förstår att de skall anamma de föregivna reglerna och stå upp för den gemensamma värdegrunden. Så fungerar riktig demokrati! I huvudet på virrpannor och kommunister i alla fall!

Det finns en tanke att makten, i sitt politiska värv skall kunna uppfostra och likrikta folket, medborgarna, genom manipulation, belöningar och framförallt med skrämsel och hot! Vem skulle vilja stå utanför? Och det är en koncentrerad och ideologiskt homogen journalistkår som står för verktyget och som framförallt står för idéerna i den unika konforma svenska värdegrunden. Där inte alla är lika värda utan en bedömning görs utifrån etnicitet och kön först. Men den har stort genomslag och alla ”vet” vad som gäller. Fatta!

För att folket skall kunna förstå sin plats anlitas en privat vänsterextremistisk grupp av tidningsredaktörerna för att avslöja oppositionen. En grupp som står utanför parlamentarisk kontroll men som får hållas med Expressens chefredaktör Thomas Mattsons goda minne. Sådana autonoma parlamentariskt vilda grupper har funnits i många schatteringar. Den som jag genast associerar till är SA (SturmAbteilung) i Tyskland under 1920 och 1930-tal. En organisation med stöd för en viss politisk inriktning och som där tas emot med öppna armar.

Det har alltså blivit medias, med politikers välvilliga bistånd, mål att uppfostra folket till att ha en riktig värdegrund där människor rangordnas efter kön och etnicitet. Vi har fått ett nytt rasbiologiskt institut som sysslar med kritisk vithetsforskning som exempel på nyordning.

Likaledes är det alltså makten som vill ha ett politiskt tillrättalagt och uppfostrat folk, ett folk som intar samma värderingar som på den mest udda platsen, åsiktsmässigt sett, låt oss kalla den för Södermalm. Det är alltså makten som vill välja folket, inte tvärtom!

Att det historiskt sett finns åtskilliga liknande politiskt uppbyggda system vet vi. De flesta har på grund av dysfunktionalitet* upplösts men några av dem återstår. Vi kallar dem totalitära och repressiva. De som avviker, dissidenterna, skall förföljas och tystas. I demokratier synas makten, var den än ligger, i totalitära regimer med repressiva tendenser är det oppositionen som granskas. Därför kan journalistiska priser ges till utomparlamentariska organisationer som jagar oliktänkande i ett land som Sverige.

Gudskelov, som jag noterat tidigare, så valde runt 90% svenska väljare bort kommunister och radikalfeminister. De radikalfeministiska partierna (V), (MP), (F!) och (FP) vann inget stöd eller förlorade mycket stöd. (Ja F! vann men hålls utanför riksdagen!) De marxistiska partierna (V) och (F!) kan inte heller sägas få något stort väljarstöd.

Gudskelov!

Nu skall detta faktum bara sjunka in på latte-baren på hörnet.

Eller det har kanske gjort så redan för nog kan man märka en ökad offensiv mot åsiktsfriheten och mot oliktänkandet. Eller?

Tack gode gud för landsorten och för dess redaktioner som med ett undantag med råge förstår vad det rör sig om.

 

* Jag vet att ordet betyder kroppsligt tillkortakommande, därför passar det här!

Av välvilja eller enbart i eget intresse?

Jag läser bloggaren Toklandet ofta eftersom han på ett humoristiskt sätt lyckas åskådliggöra stolligheterna som sker i den feministiska och i den genusvetenskapliga världen. Oftast är det citat ur konversationer eller på webben som påvisar galenskapen i samhället.

Just nu är det ett inlägg som i sin tur behandlar en artikel i Dagens Juridik. Min kommentar till artikeln är att om hon ämnar göra karriär som ombud för någon så bör hon nog ändra inställning helt innan dess. Vem vill ha en dedikerad loser till ombud?

Men egentligen var det en kommentar som intresserade mig mest. En länk till Länstyrelsen i Örebro och deras inbjudan till en konferensserie om Maskulinitet i Förändring – Maskulinitet och Makt, Om ni ser vem som deltar i panel och som moderator så är det uppfinnaren av den svenska patriarkala könsmaktsordningen Yvonne Hirdman och den opportunistiske entreprenören Thomas Wetterberg. Den senare är ordförande i Män för Jämställdhet som distribuerar kurser för jämställdhet och genuspedagogik, förment för att befria mannen från förtryckarrollen och få dem att ta ett steg tillbaka.

Ungefär lika altruistiskt som när Bert Karlsson öppnar flyktingförläggningar. Skillnaden är att Bert Karlsson låtsas inte vara någonting.

Denna ordning av feministiska entreprenörer har blivit en jätteindustri. Det är bra att man kan öka sysselsättningen men i detta fallet är de pengar som rusar runt i systemet enbart skattepengar. Tagna från allt annat som behöver finansiering. Har vi råd med det? Ja, tydligen.

Bedrövligt är att denna feministiska dogmatism påverkar unga kvinnor utan egen erfarenhet att bete sig som den juriststuderande i Toklandets beskrivning ovan eller att skräckslaget inte våga gå utanför dörren på grund av risken för våldtäkt.

Men det som bedrövar mig mest är de manliga feminister som i någon form av kanniballiknande agerande fördömer andra mäns maskulinitet, och påpekar att män bör ta ett steg tillbaka. Rättfärdiga och pretentiösa ställer de sig själva utanför och betraktar manligheten utifrån. Gör man inte så som de gör eller om man inte svansar med så tillhör man automatiskt det förtryckande patriarkatet i en könsmaktsordning som är den ideologiska grunden för allt stolleri. Detta gäller alltså även de män, alltså 98% av alla män som tar avstånd från våld och våldtäktsmän och som delar vardagen med dem de älskar.

Principen är alltså för den ideologiskt inbitne feministen att dessa 98% inte finns. Manligheten består menar de i två grupper. Den första är den grupp som ”ställer upp” på kvinnors villkor, alltså de uttryckligen feministiska dogmatikerna i motsats till den andra gruppen som motarbetar jämställdhet och allt vad kvinnligt är. Den misogyna gruppen! Ja, ni känner igen er.

Denna dogm är så viktig att man dessutom lyckats tillskansa sig skattemedel för att försvara den, eller rättare sagt för att bekämpa dem som kritiserar den eller rent av opponerar sig emot den.

Även detta ur Toklandets rika arkiv av intressant feminism:

Strategi mot motstånd

Detta är alltså skattefinansierad propagandaliknande totalitär fascistoid åsiktsbekämpning och gäller det omändringsarbete som skall utföras i Sveriges räddningstjänster så att fullständig jämlikhet kommer att gå före begrepp såsom värna liv och lem. Det skrämmande är att just detta som vi trodde hörde Räddningstjänsten till, det som vår trygghet vilar på, skyddet av våra hem och våra liv, helt strukits ur policyn!

Bra Sverige, kämpa!

Konsekvensen är inte alltid så uppenbar!

Sitter just nu och lyssnar på SR/P1kultur som leds idag av Mona Masri, ni vet hon som kan skriva debattartiklar och göra tv-inslag som delvis är helt fabulerade. Hennes trovärdighet vid rapportering närmar sig noll vilket gör henne till en ytterst lämpad programledare för ett kulturprogram. Enligt postmodern systematik bevisas teser medelst citat ur romaner och spelfilmer men som Marcus Priftis menar, på kultursidorna skapar vi vår egen sanning! Se inlägg om det här.

En annan skribent med fabulering som metod är Golnaz Hashemzadeh som skrev om rasismen på Bodens Räddningsstation. Det måste vara kämpigt för dessa journalister att behöva bli ifrågasätta, även om de inte verkar bry sig alls. Det sköljs väl av som vatten på en gås så fort de går in på Lattebaren på hörnet eller för den delen, vilket kaffebord med kompisar som helst.

Men det som Mona Masri får mig att tänka på är egentligen något helt annat. Hon och många andra kvinnor samt några män ser hur farlig gruppen män är, hur nedbrytande den är med allt sitt våld och alla våldtäkter, Män som grupp alltså, inte män individuellt. Jag ser hur man tar avstånd från män, framförallt män som har åsikter om just det. Som jag nu, till exempel. Kritik är inget annat än hat och hot.

Sedan ser jag på webben, Twitter och Face-book hur Emma Watson blivit hånad, hatad och hotad efter sitt tal i FN om jämställdhet. Jag har inte sett något själv av det men har bland jämställdister förstått ett visst medhåll för innehållet i talet. Jämställdister som betraktas som fiende nummer ett bland de riktiga feministerna. Jämställdister som räknas som motståndare till jämställdhetsarbetet, som exempelvis inom MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap. En motståndare som skall bekämpas.

Nu ser jag att man som i Mona Masris exempel intervjuar och marknadsför personer från denna grupp. Gruppen män alltså. Gruppen som står för allt jävelskap som finns i världen. Vi vet att det finns män som tar avstånd från gruppen män och som själv då inte låtsas om att de själv ingår. Exempelvis som Män för Jämställdhet som på ett förslaget och opportunistiskt sätt marknadsför sig själva på så sätt. Vi har Marcus Priftis (kulturjournalistisk hittepåare), Anders Dahl (maskulinitetsutredare), Inti Chavéz Peréz (expert på män), Göran Lindberg (polismästarn som fick 6 år för sexuellt utnyttjande och våldtäkt) med flera.

Min fråga, just i exemplet Mona Masri, hur verifierar ni att männen i programmet inte är kritiska till feminism? Varför finns det ingen rädsla inför dessa representanter för manligheten? Dessa våldets och våldtäktskulturers beskyddare, manlighetens inneboende ondska. Känner ni alla personligen tidigare eller om inte, hur görs urvalet? Finns det någon enkät att fylla i? Kan vem som helst göra testet?

Ni fattar att det är viktiga saker i detta identitetspolitiska postmodernistiska kaleidoskop av motsättningar och inkonsekvens!

Frågor som kan tänkas behöva svar: Inser du att män är förtryckande svin? Inser du att män upprätthåller en våldtäktskultur? Inser du att maskulinitet är skadligt och borde utplånas under pedagogiskt tvång? Inser du att feminismen är det självklara initiativet att fullgöra detta?

Fyra jakande svar ger direktinträde till morgonsoffor och mys i studio.

Men om du som man tar avstånd från dem som utövar våld eller begår våldtäkter eller dem som inte förstår värdet av att dela hemarbete eller barnpassning. Då tillhör du den andel män som överstiger 97% av manligheten men du räknas som subversiv och kvinnofientlig. Du har nämligen inte svarat rätt och du kan inte räkna på en plats i nån morgonsoffa. Möjligen kommer du före i kön till den kommande obligatoriska omskolningen.

Fly om du kan.

MGTOW!

Ett stort tack för insatsen!

Jag som alla andra i Sverige inväntar tålmodigt Löfvens regeringsbildning i detta parlamentariskt svåra läge. Intresset surrar kring ministerposterna, vem skall besätta vad i form av poster i de olika departementen. Stor fråga.

Samtidigt tänker jag på minnen ifrån en annan valrörelse, när Socialdemokraterna tog över från borgarna i valet 1982. I valet fanns en huvudfråga som gällde löntagarfonder. I socialdemokraternas Sverige skulle makten över produktionen övertas av arbetarna genom instiftande av de så kallade löntagarfonderna. Utredaren Rudolf Meidner hade ett färdigt förslag som S-komgressen ”baxade” till riksdagen för avgörande. Inte många gillade förslaget. Facket, ja. Men sossarna i stort, nej. Det gällde att skaffa stöd.

Under denna tid var jag fackligt aktiv inom ett TCO-förbund. Jag var på kongresser och allt hej och hå som hör till. Talare var ofta TCO-chefen Lennart Bodström (ja advokaten Thomas far,) som var i min mening fullständigt renons på engagemang i sina tal. (Till skillnad från transport ordförande Hans Ericson som var trollbindande och som lyckades orsaka en av de största fackliga skandalerna i svensk historia.)

Med andra ord, jag var hyfsat insatt.

När Lennart Bodström helt plötsligt inför valet 1982 uttalar sitt och TCOs stöd för de föreslagna löntagarfonderna, ja då undrar jag, var i helvete fick han det ifrån! Det fanns inget beslut överhuvudtaget som han kunde stödja sig på. Hur fan kunde karln?

När han vid regeringsbildningen efter valet utnämndes till utrikesminister vaknade en misstanke. detta har jag gått och gnagt på länge. Som enda människan i världen! (Lite Ranelidskt kanske?)

Men, så, hörde jag en intervju med Pierre Schori i Sveriges Radio alldeles nyligen angående utgivningen av hans memoarer. En fråga löd: Blev du besviken över att inte bli utrikesminister efter valet 1982? Nä, säger Schori, befattningen gick till Bodström med motivering enligt Palme, som tack för hans stöd!

Vad ända in i helvete? Pierre Schori bekräftar de misstankar jag haft hela tiden.

Jag har varit i utlandet under tiden omedelbart före detta val 2014 och fram till två dagar efter valet. Jag har ändå följt det ganska noga. Så blir jag varse att Eva Hamilton sagt upp sig från VD -jobbet på SVT men jag vet tyvärr inte när, men i samband med valet.

Så tänker jag, nästa kulturminister kanske kommer att heta Eva Hamilton? Som tack för hjälpen, inte hennes utan hennes stabs och medarbetares. En slags Bodström-effekt!

Jag vet vad ni tänker. Man inbillar sig så mycket.

Låt mig vakna upp ur mardrömmen.

Nu!

Skräm skiten ur dem! Moderna myter i uppfostran!

Ni är väl alla bekanta med de väsen som historiskt har varit behjälpliga i praktisk barnuppfostran? Som Näcken i sjön, tandtrollet och många, många andra. Dessa väsen, tomtar och vättar har tjänat syftet att förstärka tabun men också haft syftet att lära barn att undvika saker. Att helt enkelt skrämma dem till avhållsamhet eller för att få folk att undvika beträdelse av ”farliga” områden. Bildligt såväl som bokstavligt, i alla generationer och i alla länder.

Den moderna människan, även om det är ett barn, går inte att lura med sådant övernaturligt snack längre. Även små barn kan googla fram sanningen.

Men, människan är påhittig och har ett substitutförfarande som är genialt. Det gäller ju att skrämmas, helst till hysteriskt skräckslagen nivå för att få barnen eller vem som helst egentligen som inte har tillräcklig kunskap att bajsa på sig av skräck. Få dem att inordna sig under den trygga miljö som skrämselpropagandisten säger sig utgöra!

Så här låter det i argumentationen av journalister och politiker på sociala medier när de vill påkalla uppmärksamhet:

”Vad säger jag till min [dotter, 5-åring, tonåring] när de frågar,

– SD säger att jag inte får vara här?

– Varför kan inte jag gå ut på natten utan att bli våldtagen?

– Måste jag vara förtryckt?”

Som exempel. Jag förstår av inlägg på sociala medier att många inte klarar av att besvara denna ängslan. Jag ser hur man med tvivelaktiga argument avstår att lugna den frågande, att dämpa ängslan. Man vill uppenbarligen bibehålla skräcken hos de ängsliga.

Varför då? Vad ämnar man uppnå?

Varför i hela friden kan man inte sätta sig ned och diskutera, fråga varifrån de hört detta eller varför de tror så? Vad gör att föräldrar vill, med sin tystnad, behålla skräcken hos den ängslige? Är det bara ett retoriskt knep för billiga poäng i sociala media eller vill de verkligen så skräck? Liksom forna tiders berättelse om Näcken?

Vill man att barnen skall vara trygga? Vill man, som jag tror, att tryggheten skall ligga i mamma, pappa, eller partiledaren för att visa sin exklusiva rätt till dominans? Är det dominansen som är det väsentliga? Psykologer och beteendevetare hitåt!

Många frågetecken blev det där, kanske någon kan förklara? (ett ? till.)

 

 

Lite om allt som förevarit inför, i och efter valet.

Jag har varit helt utan geist att vilja skriva här på bloggen under en ganska lång period. Anledningen är den deprimerande diskussionen som förevarit det som vi kallar de alllmänna valen till riksdag, landsting och kommunstyrelser. Allt har gjorts för att lägga implicita tolkningar på motståndares uttalande, att förminska argument med svajande logik och att misstänkliggöra och underkänna varje åsikt om den inte kommer från godkänt håll. Ingen har diskuterat visioner, ingen har argumenterat för eller emot åsikter utan endast för eller emot om uttalandet kommer från godkänd källa enligt den makabra logik som kallas för identitetspolitik.

Men de kloka rösterna är många, de finns även i de så av folket misstrodda medierna. Fast huvudsakligen i landsorten inklusive Göteborg och Malmö. Inte i Stockholm och framförallt inte på Södermalm.

När den av folket betrodde Janne Josefsson intervjuar Fredrik Virtanen i ett SVT program på en bar på Södermalm, då blir det liv i skällan. På Södermalm. Josefsson antyder att journalister på Södermalm är överrepresenterade i befolkningen och att partisympatierna bland dessa inte är representativt för hela landet.

Virtanen får ett hjärnsläpp större än vi är vana vid vad gäller honom. Han tar illa vid sig, blir kränkt så att han förlorar vettet totalt. För vad? Jo för att en lantis från Göteborg dristar sig till att kritisera de fina åsikter som frodas på Södermalm.

Virtanen får sällskap. I ren kamikaze-stil kastar sig Johan Croneman in i debatten med en artikel som bekräftar just detta som Josefsson antyder.  På Södermalm råder fullständig konsensus om detta. Förmodligen noga förberedd på lattebaren eller i delikatessen på hörnet.

En annan av de självrättfärdigande journalisterna på Södermalm är Jonna Sima. Denna dam kan inte låta bli att kommentera när hela hennes värld och den fina gemenskapen på Södermalm kritiseras. Återigen bekräftar hon vad Janne Josefsson antyder. Sima som jag lärde mig ifrågasätta i en SVT-diskussion där hon med ett flin propsade på att det fanns rapportering som inte gynnar den politiska saken och därför skall undanhållas populasen för dess eget bästa. Lögn är bättre som metod. Hon skulle nog göra sig utmärkt i länder som Nordkorea och Kuba.

Nåväl, Sima uppger på Twitter att Josefsson har fel, man röstar visst som övriga landet. Hon exemplifierar, M fick 10% mer an S (2010) och ändå är det 50/50 mellan blocken. Någon som med logikens hjälp vill ge en kommentar?

Följande dialog utspann sig:

Jonnasima

Man kan säga att ett skott i foten hade märkts mindre. Hur var det nu man påstår? Att journalisterna på Södermalm mest tenderar att sympatisera med MP och V?

En mycket lustig sak hade tidigare hänt när klarsynta journalister i landsorten undrade varför F! och MP aldrig fick en enda kritisk fråga från journalisterna på SVT? (Anna Hedenmo gjorde dock bra ifrån sig i slutskedet inför valet.) Mats Knutsson ställde sig genast upp som den ordningsman han är och påstod att detta var fel. Han kom fram till att en undersökning hade visat att sympatierna bland SVT-anställda var en betydligt lägre andel för F! och MP än vad som antytts. Minsann! Jamen hallå Mats Knutsson! Frågan gällde varför SVT inte hade ställt kritiska frågor till företrädare för F! och för MP.

Men i tidevarv som dessa då utbildning anses fint enbart om den inte ger någon kunskap, då åsikter blir sanningar (och uppenbarligen vice versa!) och den postmodernistiska inställningen uppger att allas sanningar är lika mycket värda. Kan man då säga att Einsteins Relativitetsteori är en åsikt bland många? Det finns andra. För de som kan sin Foucualt och sin Kant behöver inte kunna något annat för att få sina idéer om fördelning av överskottet lyssnade till. Att detta som de så girigt sträcker sig efter måste produceras av människor, vanliga människor med endast ytlig, om någon, kunskap om Foucault eller Kant, kan de uppenbarligen inte ta in, men dessa människor har stor kunskap om just hur deras bidrag till överskottet skall skötas. De som inte bidrar ett skvatt, emellertid, får breda ut sig i morgonsoffor och i SVT/Debatt där de liksom Göran Greider eller Johan Ehrenberg får oroa sig över fördelningen. Den sistnämnde utgör ett ruggigt exempel på hur man kan vara opportunistisk vit riddare inom feminismens ramar.

Dessa profitörer kan med flummet som underlag, med sanning skapad av åsikter, hitta på vad som helst som gynnar deras politiska teorier. Inom kulturredaktionerna gör man helt enkelt inget annat. Man leder i bevis påståenden med enkla konstateranden hämtade ur romaner eller andra fria fantasier. Det finns en hel vetenskap som bygger på detta. Inte ens det av professorer och avhandlingar överstinna rasbiologiska institutet som var ledande i världen, gjorde väl det? Nu är vi redan eller snart världsledande inom en annan åsiktsbaserad ”vetenskap”.

Ett exempel som jag vill visa på är det tvivel på devisen ”kvinnor och barn först” i katastrofsammanhang, ett tvivel som man har inom den feministiska rörelsen. Tvivlet blev aktuellt då den italienska kryssningsjätten Costa Concordia förliste och befälhavaren var den som först satte sig i säkerhet. Tvivel är bra och myter skall bekräftas eller slås sönder. Men de undersökningar som jag har sett och som gjorts i vetenskaplig ordning har alla redovisat som bevis att andelen kvinnor klart understiger andelen män av räddade personer vid studerade förlisningar.

Andelen kvinnor mindre än andelen män? Är det så man skall räkna? Borde det inte vara andelen räddade kvinnor av total andel kvinnor ombord jämfört med andelen räddade män av totalt antal män? För inte så värst länge sedan var besättningarnas sammansättning bara män. Om 12 kvinnor var ombord och 12 räddades och lika många män ur passagerarlistan räddades då är det en jämställd räddning, eller hur? Men om det dessutom var 15 av 30 besättningsmedlemmar som blev räddade….ja ni fattar!

Kunskap är alltså något som var och en skapar sig till behov utav de åsikter man kan tänkas hålla. Bekvämt och smart. Jomenvisst!

Att tesen inte håller eller att myten brister ”bevisar” Marcus Priftis genom att löst hänvisa till forskning som säger att andelen kvinnor bland räddade vida understiger andelen män. Beviset utgörs av en spelfilm som han recenserar, Turist, en film av mycket hög kvalitet som dessutom utsetts som svenskt bidrag till Oscars Academy Awards.

Följande diskussion utspann sig: (spellcheck förstör mycket!)

Priftis

Och dessa herrar sitter och funderar på hur överskottet skall fördelas!

Som jag inledde, för de som inte vet eller förstår så mycket som jag gör vill jag meddela att vi i detta landet nyligen avverkade ett val till Riksdagen och en del andra beslutande församlingar. Nu återstår bara analyserna om varför det gick som det gick.

En första analys är att, yippie, hela 87% av röstarna är inte rasistiska Sverigedemokrater. Skönt!

I logikens namn kan man säga, yippie, 84 procent är inte radikalfeminister i MP, V, FP eller F!. Skönt det med!

Samt, yippie, 89% är inte kommunister eller marxister och säger nej till V och F! Detta borde vara en källa till glädje för de flesta som har en liberal idé om hur politik skall bedrivas.

Efter analyserna kommer det förslag på vad som borde ha gjorts för att motverka debaclet som alla partier utom SD har hamnat i.

Men med hatten nerdragen över ögon och öron så ser man inte att de partier som nått riksdagen och varit ytterst radikalfeministiska i sina anslag som MP och V har missgynnats av väljarna. Även FP med Ministrarna Arnholm och Ohlsson i sina radikalfeministiska positioner fick mycket stryk. De senare, alltså FP, har fullständigt tappat koncepterna i sin primära analys när de gör Arnholm till partisekreterare! Fattar de ingenting, de kommer att försvinna. De behöver bara titta lite åt sidan för att se en som hanterade detta perfekt och som därmed knep rösterna. Nämligen Annie Lööf. Heder åt henne!

Och till Annelie Sjöberg i samma parti. Hon har fått stå emot mycket skit och tråkigheter. Om dessa två representerar framtidens Centerparti, då överväger jag, för första gången i mitt liv, att lägga min röst där.

Nästa gång det blir val.

Så nu vet ni.

Av alla kloka skribenter på Genusdebatten är Ninni nog klokast. Läs denna artikel och håll med mig att denna skribent borde vara president. Jag tror hon blir det på måndag!

Cattas Bubbla skriver välformulerat sin analys här. Läs!

Även Joakim Lamotte, snedtramparen lyckas denna gång i en artikel.

Välartikulerade och begåvade Sakine Madon gör ingen besviken som vanligt från sin utsiktspunkt Skellefteå (Norran) fast här i Dagens Samhälle.

Och den förut så labile Cissi Wallin som har fått perspektiv på verkligheten och har kloka åsikter som skall beaktas. Läs! (Hon har, kan jag tänka, flyttat ut från metropolen Södermalm och till bonnbyn New York för vidgade vyer.)

Närliggande är följande läsning av Maniac Media

och den humoristiskt lagda Toklandet som i sin blogg avslöjar vad de säger.

Post Navigation