Lite om allt som förevarit inför, i och efter valet.

Jag har varit helt utan geist att vilja skriva här på bloggen under en ganska lång period. Anledningen är den deprimerande diskussionen som förevarit det som vi kallar de alllmänna valen till riksdag, landsting och kommunstyrelser. Allt har gjorts för att lägga implicita tolkningar på motståndares uttalande, att förminska argument med svajande logik och att misstänkliggöra och underkänna varje åsikt om den inte kommer från godkänt håll. Ingen har diskuterat visioner, ingen har argumenterat för eller emot åsikter utan endast för eller emot om uttalandet kommer från godkänd källa enligt den makabra logik som kallas för identitetspolitik.

Men de kloka rösterna är många, de finns även i de så av folket misstrodda medierna. Fast huvudsakligen i landsorten inklusive Göteborg och Malmö. Inte i Stockholm och framförallt inte på Södermalm.

När den av folket betrodde Janne Josefsson intervjuar Fredrik Virtanen i ett SVT program på en bar på Södermalm, då blir det liv i skällan. På Södermalm. Josefsson antyder att journalister på Södermalm är överrepresenterade i befolkningen och att partisympatierna bland dessa inte är representativt för hela landet.

Virtanen får ett hjärnsläpp större än vi är vana vid vad gäller honom. Han tar illa vid sig, blir kränkt så att han förlorar vettet totalt. För vad? Jo för att en lantis från Göteborg dristar sig till att kritisera de fina åsikter som frodas på Södermalm.

Virtanen får sällskap. I ren kamikaze-stil kastar sig Johan Croneman in i debatten med en artikel som bekräftar just detta som Josefsson antyder.  På Södermalm råder fullständig konsensus om detta. Förmodligen noga förberedd på lattebaren eller i delikatessen på hörnet.

En annan av de självrättfärdigande journalisterna på Södermalm är Jonna Sima. Denna dam kan inte låta bli att kommentera när hela hennes värld och den fina gemenskapen på Södermalm kritiseras. Återigen bekräftar hon vad Janne Josefsson antyder. Sima som jag lärde mig ifrågasätta i en SVT-diskussion där hon med ett flin propsade på att det fanns rapportering som inte gynnar den politiska saken och därför skall undanhållas populasen för dess eget bästa. Lögn är bättre som metod. Hon skulle nog göra sig utmärkt i länder som Nordkorea och Kuba.

Nåväl, Sima uppger på Twitter att Josefsson har fel, man röstar visst som övriga landet. Hon exemplifierar, M fick 10% mer an S (2010) och ändå är det 50/50 mellan blocken. Någon som med logikens hjälp vill ge en kommentar?

Följande dialog utspann sig:

Man kan säga att ett skott i foten hade märkts mindre. Hur var det nu man påstår? Att journalisterna på Södermalm mest tenderar att sympatisera med MP och V?

En mycket lustig sak hade tidigare hänt när klarsynta journalister i landsorten undrade varför F! och MP aldrig fick en enda kritisk fråga från journalisterna på SVT? (Anna Hedenmo gjorde dock bra ifrån sig i slutskedet inför valet.) Mats Knutsson ställde sig genast upp som den ordningsman han är och påstod att detta var fel. Han kom fram till att en undersökning hade visat att sympatierna bland SVT-anställda var en betydligt lägre andel för F! och MP än vad som antytts. Minsann! Jamen hallå Mats Knutsson! Frågan gällde varför SVT inte hade ställt kritiska frågor till företrädare för F! och för MP.

Men i tidevarv som dessa då utbildning anses fint enbart om den inte ger någon kunskap, då åsikter blir sanningar (och uppenbarligen vice versa!) och den postmodernistiska inställningen uppger att allas sanningar är lika mycket värda. Kan man då säga att Einsteins Relativitetsteori är en åsikt bland många? Det finns andra. För de som kan sin Foucualt och sin Kant behöver inte kunna något annat för att få sina idéer om fördelning av överskottet lyssnade till. Att detta som de så girigt sträcker sig efter måste produceras av människor, vanliga människor med endast ytlig, om någon, kunskap om Foucault eller Kant, kan de uppenbarligen inte ta in, men dessa människor har stor kunskap om just hur deras bidrag till överskottet skall skötas. De som inte bidrar ett skvatt, emellertid, får breda ut sig i morgonsoffor och i SVT/Debatt där de liksom Göran Greider eller Johan Ehrenberg får oroa sig över fördelningen. Den sistnämnde utgör ett ruggigt exempel på hur man kan vara opportunistisk vit riddare inom feminismens ramar.

Dessa profitörer kan med flummet som underlag, med sanning skapad av åsikter, hitta på vad som helst som gynnar deras politiska teorier. Inom kulturredaktionerna gör man helt enkelt inget annat. Man leder i bevis påståenden med enkla konstateranden hämtade ur romaner eller andra fria fantasier. Det finns en hel vetenskap som bygger på detta. Inte ens det av professorer och avhandlingar överstinna rasbiologiska institutet som var ledande i världen, gjorde väl det? Nu är vi redan eller snart världsledande inom en annan åsiktsbaserad ”vetenskap”.

Ett exempel som jag vill visa på är det tvivel på devisen ”kvinnor och barn först” i katastrofsammanhang, ett tvivel som man har inom den feministiska rörelsen. Tvivlet blev aktuellt då den italienska kryssningsjätten Costa Concordia förliste och befälhavaren var den som först satte sig i säkerhet. Tvivel är bra och myter skall bekräftas eller slås sönder. Men de undersökningar som jag har sett och som gjorts i vetenskaplig ordning har alla redovisat som bevis att andelen kvinnor klart understiger andelen män av räddade personer vid studerade förlisningar.

Andelen kvinnor mindre än andelen män? Är det så man skall räkna? Borde det inte vara andelen räddade kvinnor av total andel kvinnor ombord jämfört med andelen räddade män av totalt antal män? För inte så värst länge sedan var besättningarnas sammansättning bara män. Om 12 kvinnor var ombord och 12 räddades och lika många män ur passagerarlistan räddades då är det en jämställd räddning, eller hur? Men om det dessutom var 15 av 30 besättningsmedlemmar som blev räddade….ja ni fattar!

Kunskap är alltså något som var och en skapar sig till behov utav de åsikter man kan tänkas hålla. Bekvämt och smart. Jomenvisst!

Att tesen inte håller eller att myten brister ”bevisar” Marcus Priftis genom att löst hänvisa till forskning som säger att andelen kvinnor bland räddade vida understiger andelen män. Beviset utgörs av en spelfilm som han recenserar, Turist, en film av mycket hög kvalitet som dessutom utsetts som svenskt bidrag till Oscars Academy Awards.

Följande diskussion utspann sig: (spellcheck förstör mycket!)

Och dessa herrar sitter och funderar på hur överskottet skall fördelas!

Som jag inledde, för de som inte vet eller förstår så mycket som jag gör vill jag meddela att vi i detta landet nyligen avverkade ett val till Riksdagen och en del andra beslutande församlingar. Nu återstår bara analyserna om varför det gick som det gick.

En första analys är att, yippie, hela 87% av röstarna är inte rasistiska Sverigedemokrater. Skönt!

I logikens namn kan man säga, yippie, 84 procent är inte radikalfeminister i MP, V, FP eller F!. Skönt det med!

Samt, yippie, 89% är inte kommunister eller marxister och säger nej till V och F! Detta borde vara en källa till glädje för de flesta som har en liberal idé om hur politik skall bedrivas.

Efter analyserna kommer det förslag på vad som borde ha gjorts för att motverka debaclet som alla partier utom SD har hamnat i.

Men med hatten nerdragen över ögon och öron så ser man inte att de partier som nått riksdagen och varit ytterst radikalfeministiska i sina anslag som MP och V har missgynnats av väljarna. Även FP med Ministrarna Arnholm och Ohlsson i sina radikalfeministiska positioner fick mycket stryk. De senare, alltså FP, har fullständigt tappat koncepterna i sin primära analys när de gör Arnholm till partisekreterare! Fattar de ingenting, de kommer att försvinna. De behöver bara titta lite åt sidan för att se en som hanterade detta perfekt och som därmed knep rösterna. Nämligen Annie Lööf. Heder åt henne!

Och till Annelie Sjöberg i samma parti. Hon har fått stå emot mycket skit och tråkigheter. Om dessa två representerar framtidens Centerparti, då överväger jag, för första gången i mitt liv, att lägga min röst där.

Nästa gång det blir val.

Så nu vet ni.

Av alla kloka skribenter på Genusdebatten är Ninni nog klokast. Läs denna artikel och håll med mig att denna skribent borde vara president. Jag tror hon blir det på måndag!

Cattas Bubbla skriver välformulerat sin analys här. Läs!

Även Joakim Lamotte, snedtramparen lyckas denna gång i en artikel.

Välartikulerade och begåvade Sakine Madon gör ingen besviken som vanligt från sin utsiktspunkt Skellefteå (Norran) fast här i Dagens Samhälle.

Och den förut så labile Cissi Wallin som har fått perspektiv på verkligheten och har kloka åsikter som skall beaktas. Läs! (Hon har, kan jag tänka, flyttat ut från metropolen Södermalm och till bonnbyn New York för vidgade vyer.)

Närliggande är följande läsning av Maniac Media

och den humoristiskt lagda Toklandet som i sin blogg avslöjar vad de säger.

Single Post Navigation

← Äldre inlägg

Nyare inlägg →