snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Alla får komma till tals – eller?

Jag skrev för några dagar sedan ett inlägg på min FaceBooksida med anledning av en artikel i Sydsvenskan. Artikeln hade forskarstöd från Södertörns högskola, tror jag det var. En institution som i postmodernistiskt nit kan tillhandhålla sådant stöd för vilken godkänd åsikt som helst verkar det som. Länk till artikel och min FaceBookartikel finns nedan efter följande inledning.

När jag idag hör Tomas Tengby leda ingringarprogrammet RingP1 och hur han med harm i rösten meddelar en dam hans egen uppfattning om åsiktsfrihet och vad man får lov att säga. Tomas Tengby framstår för mig som en av de bästa programledarna för RingP1. Han låter åsikter komma till tals utan att rätta eller diskvalificera. Detta till skillnad från de båda självgoda programledarna Täppas Fogelberg och Alexandra Pascalidou. Den förre använder programmet för att tydliggöra sina egna åsikter och den senare nyttjar det för att visa sin avsky för åsikter hon anser fel!

Idag blev tydligen Tomas Tengby, då som representant för Sverige i allmänhet och journalistkåren i synnerhet, påhoppad av någon som har mage påstå att personer i bekantskapskretsen uttrycker vånda över att säga vad de tycker. På ett obehagligt sätt ville han tvinga inringaren att exemplifiera.

Tomas Tengby, vilken bubbla lever du i egentligen? Jag brukar använda metaforerna ”lattebaren” och ”Södermalmskt” för att åskådliggöra åsiktslikriktningen i svensk politik och huvudstadsmedia. SR är visserligen i det Sverige som kallas Stockholm, det vill säga, hela Sverige, men du Tomas Tengby är ju i Göteborg. Finns det en filial där månde? Är lattebaren inte bara en metafor utan gravallvarligt verkligt?

Jag har att stort antal bekanta som gör sin röst hörd i olika frågor på Twitter, i bloggar och på Facebook. De flesta av dessa ifrågasätter den radikalfeminism som odlas i svensk media och ingen av dem är sverigedemokrat!

Ett antal, majoriteten av dessa har önskemål om att vara anonyma eftersom de tycker de utsätter sina familjer, barn och släktingar för onödig risk om de agerar öppet. De vet också att det finns sammanslutningar som gärna meddelar arbetsgivare anonymt om hur deras verksamhet kan påverkas om de inte säger upp vederbörande! Och, det mest avskyvärda, det finns arbetsgivare som inte lojalt vågar ta upp och försvara påhoppade anställda. Vidrigt!

Vi har några kända exempel. Richard Herrey, Marcus Birro och Ivar Arpi har alla tillkännagivits som persona non grata. Och du som eventuellt tror att detta bara är enskilda tokstollar på Twitter som dammar på får tänka om. Det är skribenter på de stora drakarna som håller i yxan och leder drevet.

Andra som inte tänker i mittfåran och som får dåligt utrymme på grund av detta är professorn i statsvetenskap Bo Rothstein och nationalekonomen Tino Sanandaji.

För att inte tala om mobbarnas favoritoffer Pär Ström och Pelle Billing.

Men du Tomas Tengby verkar förargas över att få din värld perforerad av sanningar.

Inlägget på FaceBook (aningen redigerat med länken till artikeln):

Quote

På något sätt känns det som artikeln i Sydsvenskan kommit direkt ur munnen på Bagdad Bob. Det finns en oro bland publicister och journalister att opinionsläge eller sanningar skulle emanera ur sociala medier på internet i stället så som det alltid varit ur dagstidningsjournalistiken och de anrika lärosätena. Man tar till vetenskapliga undersökningar som bevis för att åsikterna på Twitter och Facebook verkligen inte representerar ”alla”.
Nä det är klart, men vem är ”alla”? Vem anser vetenskapen är mest betrodda att representera ”alla”? Vad tror sydsvenskan? Är det den handfull av journalister vid redaktionens kaffebord som är de rätta representanterna, eller insändarsidornas redaktörer som har makten att göra urvalet ”alla”? Eller möjligen lattebarens besökare som sett stentavlornas* sanningar och kan beskriva dessa i en av vaga fakta understödd krönika i kvällspressen. Är det månde journalisten som tyckte det var underligt att inte F! kom in i riksdagen eftersom ”alla” hen kände röstade på dem?
Vem tycker ni på Sydsvenskans redaktion eller på Södertörns högskola representerar en opinion? Är det den som anges av ett flertal eller är det den som anges av de få som anser sig ha rätt uppfattning om den?


Borde det inte vara lättare att tolka en opinion där den uttrycks av en mångfald av röster och tolkas av en mångfald av mottagare eller är det den som uttrycks av ett jämförelsevis litet antal personer i ett elitistiskt kotteri?


Journalisten(sic!) Robert Aschberg skriver inte på Twitter eftersom han anser det vara forum för amatörer. I själva verket skulle han möta argument som vederlägger hans egna storflabbade uttalanden. Det skulle denna man, vars största journalistiska bedrift varit arrangerandet av lavemangtävlingar på TV, inte klara av!


Acceptera sociala medier, acceptera att det finns åsikter som spretar åt alla håll och lär er förstå att ”alla” inte finns. Inte ens i er egen trångbodda världsbild!

Unquote
Gott Nytt År
Eller hur?
*Stentavlorna, begreppet kommer ur satiren Perukklubben skriven av Pär Ström.

Single Post Navigation

18 tankar om “Alla får komma till tals – eller?

  1. eh, jag blir lite konfunderad, först hyllar du Tengby och sen sågar du honom … eller har jag missförstått något. Frångick Tengby sitt normala ”bra” förhållningssätt eller vad handlar det om? Vad gjorde han egentligen?

    Gilla

    • Tengby har jag tidigare uppfattat som tillåtande och accepterande då det gäller andras åsikter men i just dagens exempel utstrålade han en person i fullt försvar mot ett angrepp som om det var personligt. Han var otrevlig som Pascalidou kan vara som sämst!
      Jag förstår egentligen inte din fråga men kanske besvarar den omedvetet med detta.

      Gilla

  2. ”De flesta av dessa ifrågasätter den radikalfeminism som odlas i svensk media och ingen av dem är sverigedemokrat!”

    Det är ganska kul hur vi utmålas som sverigedemokrater när vi är antingen liberaler, inte åt det socialliberala hållet, eller konservativa.

    Gilla

  3. Jag måste nog säga att det är lätt att få för sig att jämnställdist-ivrare är sverigedemokrater då alla bloggar (dvs de jag läser) har en väldigt försvarande bild av sd (dvs inte attackerar dem och håller med i sakfrågor) jag har faktiskt funderat över det ett tag. Slutsatsen jag dragit är att dessa bloggar är åsiktsfrihetsdemokrater och inte värdegrundsdemokrater.

    Gilla

  4. Då kokar det automatiskt ner till att håller man ej med då är man Sverigedemokrat?
    Jag undrar också över terminologin ” åsiktsfrihetsdemokrat” och ”värdegrundsdemokrat”? Skall och ersättas av kontra?
    För mig finns enbart demokrati och den innefattar både åsiktsfrihet och allas lika värde. Att strida för motsättningar som inte finns är odemokratiskt!
    Du har läst bloggar och jag noterar tacksamt att du även läser min, då undrar jag om du hittar något här som kan betraktas som odemokratiskt eller isverigedemokratiskt? Visa var i så fall!

    Gilla

    • Jag använder Marika formgrens definition http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/

      Jag ber om ursäkt att jag är otydlig sitter på en telefon och då blir man lätt lat.
      Jag får återkomma om jag hittar något som lätt kan missuppfattas när jag sitter vid en dator.

      Gilla

      • Det är okey, jag vill inte på något sätt förknippas med sverigedemokrater eller deras politik. Jag ser mig själv som liberal och önskar att agera efter liberala idéer.
        Du är välkommen åter!

        Gilla

    • Man skulle kunna säga att
      åsiktsfrihetsdemokrater=demokrater
      värdegrundsdemokrater=pseudodemokrater
      Det är väl ungefär vad Marika Formgrens artikel och analys mynnar ut i. Inte att det skulle finnas två olika slags demokrater som är likvärdiga.

      Gilla

      • Ja, men för mig kan man inte sätta ”förklarande” ord framför. Antingen är man demokrat eller så är man det inte! Alla människors rättigheter och värde som exempelvis åsiktsfrihet ingår där.

        Gilla

        • Har du läst Formgrens artikel? Jag tror du missar poängen. Både de som vill utestänga sverigedemokrater och de som menar på att sverigedemokrater skall inkluderas på samma villkor säger sig agera i demokratins namn. Bägge sidor kallar sig demokrater men har diametralt olika syn på vad det innebär när det kommer till saker som t.ex. yttrandefrihet. Så Marika kallade de som vill utestänga SD för ”värdegrundsdemokrater” eftersom de menar att man måste skriva under på en viss värdegrund för att få vara med och leka demokrati, medan de som tycker att alla skall få vara med och leka, inklusive de som har åsikten att leken i sig är fel, är demokrater för åsiktsfrihet.
          Men läs artikeln om du inte gjort det.

          Gilla

  5. Jag har läst Marika Formgren och fattar till och med vad hon menar, en utmärkt analys av läget. Trots detta har jag ändå uppfattningen att det bara finns en demokrati och den stavas demokrati. Inget ord före, inget ord efter.
    Jag känner inte att jag går emot Marika Formgrens slutsatser, men jag undrar om det var hennes mening att dela upp demokrati i olika block. För mig finns det eller finns det icke!
    Däremot, förståelsen för rp:s kommentar blir tydligare, i alla fall avsikten. Han hänvisar dessutom till Marika Formgren som jag borde ha vägt in. Det var en brist hos mig, men jag håller på i köket och skjuter från höften.

    Gilla

    • Jag har väl inte heller något att invända mot ”det bara finns en demokrati och den stavas demokrati”, men begrepp som ”frihetsdemokrat” och ”värdegrundsdemokrat” har ett värde i kontexter (som Formgrens) där man diskuterar vad man egentligen menar med demokrati. ”Värdegrundsdemokrati” är i högsta grad odemokratiskt enligt mitt synsätt, och är inte alls någon demokrati, utan bara en falsk skenbild av demokrati. Men begreppet i sig är ju användbart i samtal där alla är införstådda med vad man menar när man använder det.

      Gilla

  6. Nä, det har en poäng och skall iakttas. Det akuta problemet är att jag inte fattade helt vad rp menade. Så är det, att skjuta från höften ökar risken att få skottet i foten.

    Gilla

    • Jag ber om ursäkt över att jag var otydlig. Det finns många filosofiska/moraliska aspekter kring demokrati. Hur ska man ställa sig kring om en majoriteten vill sterilisera oönskade (igen). Utifrån den premissen tror jag det är fler värdegrundsdemokrater.

      Våra åsikter bör alltid värnas även om de är fel. Det är handlingar som skall dömas.

      Gilla

  7. Det var jag som trampade snett.
    Demokrati för mej är inte majoritetsstyre enbart. Hade det varit det, så hade 51% kunnat förslava 49% i en omröstning. Detta skall i en demokrati omintetgöras av de stadfästa, icke föränderliga, rättigheter som man som INDIVID har okränkbar rätt till.
    Exempelvis, rätten till liv, egendom, tankefrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet. Men även rätten till personlig integritet ingår. Du skall som individ kunna hålla din privata sfär utanför myndigheters kontroll och insyn.
    Dessutom kan individens rätt inte få inskränka på någon annans rätt.
    Eftersom många medborgare i vårt samhälle propagerar för ökad säkerhet och ökad trygghet och kräver att myndigheter skall ta hand om detta. Inte för egen del utan för andras! (Jag ryser av förakt!)
    Ju mer trygghet som staten garanterar desto större insyn och kontroll över individers liv kräver staten. Detta är alltså raka motsatsen till nattväktarstaten. Jag vill lägga mig någonstans däremellan.
    Det är med andra ord godhetens apostlar, tankehoreriet, som förment vill skapa trygghet för andra mot överlämnande av personlig integritet. Någon vill skapa kontroll men benämner det trygghet.
    Nåväl, och någon stans däremellan önskar väl de flesta vara?
    Åtminstone jag!

    Gilla

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.