snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “februari, 2015”

Hat och hot, ett normaltillstånd.

Jag läser idag om Alexandra Pascalidou och hennes beslut att avsluta sitt engagemang i debatten. Hon beskriver det trauma som hon genomlevt och de hat- och hotmejl hon erhållit. Beklämmande i allra högsta grad, onödigt och improdoktivt. Sådant skall ingen behöva ta!

Jag tillhör emellertid inte dem som kommer att sakna Pascalidou. Hennes utgångspunkt i sin egen godhet går mig på nerverna. Att upprepat tala om sin tolerans mot allt och alla slås tyvärr med hästlängder av att vara tolerant mot allt och alla. Och detta kan man vara tyst om, det märks ändå.

Pascalidou har kritiserats från olika håll. Jag har själv twittrat kritik till henne och tyvärr bemötts av irrelevanta gensvar, kritik tas inte på allvar. Det märks att kritik inte är välkommen. Tyvärr! Åsikten är klar, den är basen för diskussionen och har man en divergerande åsikt så kan man inte vara med och debattera. Detta märks i RingP1 och framförallt i radioprogrammet Debatt i P1. Alla skall på ett mysigt sätt inneha samma åsikt och ”debattera” utifrån det.

Jag är övertygad om att alla inte tycker som jag därvidlag och jag är lika övertygad om att de som inte gör det, generellt sett, har samma åsikt som Pascalidou. Testa ett ifrågasättande!

Det misstag man gör när man som Pascalidou, alltså inte bara hon för den delen, anser sig påhoppad är att inte se sin egen position och sin egen plattform. Att vara opinionsbildare i media har blivit svårt eftersom reaktioner inte låter vänta på sig. Förr, innan internet, märkte man inget förrän man skrivit nästa dumhet. Att ignorera irritation och debatt ingick som gratifikation. Men å andra sidan hade vi andra media som motdebatterade. I dag synes det vara konsensus i det mesta och man vänder sig i stället mot en gemensam fiende, som om det vore krig mot en utifrån kommande attack.

Den stora finessen med denna gemensamma fiende är att allt ifrågasättande och alla avvikande åsikter kan hänföras till samma fiende. Och därmed lätt avfärda, förringa och förhåna denna. Se bara på knasbollar som Thomas Matsson (Expressen), Åsa Linderborg eller Fredrik Virtanen (båda Aftonbladet).

De som inte har tillräcklig plattform men ändå anser att de har något att tillföra debatten, ser sig därför överkörda av journalister som kan uttrycka sig fritt i de stora drakarna och framförallt av de journalister som har sin plattform på public service. De känner sig inte bara överkörda, de är ignorerade, marginaliserade och placerade i utanförskap. Ingen lyssnar!

De måste skrika. Desperation! Frustration!

Det är sådant som vi skall ha överseende med om de skulle ansluta sig till Islamiska Staten. Men inte om de har åsikter som befinner sig utanför åsiktskorridoren.

Sveriges nyinstallerade polischef tänker ta i med hårhandskarna och inrättar därmed en åsiktspolis.

Det känns inte precis som det som Sverige behöver.

Vi har en koncentrisk maktfördelning med den verkställande makten i mitten, regeringen. Utanför detta har vi en ring med rättsapparaten och polisen, den yttersta ringen består av media och public service. Allt har sitt ursprung i den gemensamma nämnaren Södermalmskan! Alla är kompisar och alla attacker initieras inifrån och riktas utåt. För att det är utanför cirkeln de befinner sig, De som är kritiska. Fienden! Några är Sverigedemokrater, andra är genuina liberaler, jämställdister och demokrater. Men det är dessa som gemensamt betecknas som fienden. Det är dessa som skall bekämpas, det är dessa som skall ignoreras.

Jag vet inte om Alexandra Pascalidou håller med om detta sista. Men det skulle förvåna mig mycket om hon inte gör det.

Det är inte Alexandra Pascalidous skuld på något sätt att hon fått mottaga hat- och hotmejl. Inget offer skall ha skuld alls. Men kritik skall man tåla. Man skall besvara och debattera. Lyckligtvis har ännu inget av dessa hot, som vi egentligen inte vet något om, mynnat i någon allvarlig händelse. Skulle det göra det är det naturligtvis inte den attackerades fel. Aldrig!

Inte i Paris!

Inte i Köpenhamn!

Aldrig i Sverige!  Inte ens ifall det existerar en kultur inom maktringen och inom public service där man anser att en grupp själv skulle ha skuld till antipatier gentemot gruppen.

Så Alexandra Pascalidou, stå upp mot hatet, anmäl hoten och behandla människor utifrån deras vilja att göra gott. Förringa inte, exkludera inte, låt dem vara emot och fråga varför.

Jag hoppas du kommer igen!

P.S.     Jag läser precis Malin Ullgrens artikel om hat och hot mot journalister i allmänhet och Alexandra Pascalidou i synnerhet. Tendentiös rappakalja minst sagt.

I en tid när man inom journalistkåren applåderar initiativ som Politism lista på vad som får länkas till eller den uppståndna och nu nerlagda sajtkoll.se med avsikt att censurera webben, blir man inte förundrad över Malin Ullgrens utspel. Dessutom glömmer hon att utanför den cirkel som hon agerar i finns en annan som också innehåller skribenter, opinionsbildare och journalister. Skall de tystas med som Johanna Frändén tyckte om Alice Teodurescu?

Annonser

Ehsan Fadakar, public service och hotet mot demokratin.

Jag såg programinslaget Allt fler befinner sig i ”mediabubbla”  i SVT. Ehsan Fadakar fick som socialistisk opinionsbildare helt oemotsagd föklara vad han ser som hot mot demokratin. Ett hot som Fadakar också beskriver i slutet av inlägget.

Nä, Ehsan Fadakar, det är inte det som är problemet för demokratin. Problemet för demokratin är bland annat att en svensk public service sänder ditt program utan en enda fråga, utan en enda kommentar. Med andra ord det du berättar skall uppfattas som sanning.

Ehsan Fadakar är bekymrad över att tillgången till alternativa ”nyhetskällor” (min term) används som enda nyhetskälla. Bloggar, twitter, facebook, flashback anses exempelvis kunna bringa ”fel” värderingar hos människor. Att de ser en åsikt som stämmer med deras egen världsbild och därigenom missar de ”rätta” värderingarna. Ungefär så ser hotet ut mot demokratin.

Ehsan Fadakar ser alltså samma hot mot den rådande ordningen, ungefär så som man betraktade allt annat än statlig information i DDR, Sovjetunionen , Kuba eller Kina som hot mot den demokratiska ordning som råder eller har rått i dessa länder.

Som om det vore problemet! Hotet alltså, mot demokratin.

Hotet mot demokratin består inte av att människor får vilseledande information, hotet består i att människor inte har kunskap nog att ifrågasätta den information de erhåller. Det är en brist hos, exempelvis, public service att inte reflektera över vad Ehsan Fadakar säger och ställa en fråga. Likväl som det är en brist hos besökare på sociala medier att inte kunna ifrågasätta informationen där. Oavsett vilka algoritmer som leder vart.

Bristen finns inte på internet, bristen finns i utbildningssystemet och börjar i förskolan. Vi slarvar alldeles för mycket med folks utbildning och kunskapsförvärv. Lyckligtvis finns det undantag men trenden är avskräckande. I stället för kunskaper som bas för ifrågasättande av information skall det i stället vara normbrytande och meningslös hen-indoktrinering. Man har missat att kunskap förmedlas av dem som själv har den och inte genom sök på internet. För då hamnar man nämligen just i den situation som Ehsan Fadakar beskriver. Men hans oro verkar vara mest att hans åsikter ifrågasätts, och helt i demokratisk anda skall han så.

Hotet mot demokratin är istället att de likriktade åsikterna är så likriktade att journalister i dagspress och i public service är väldigt överens med regering och ministrar. I stället för rikta kritik mot den gruppen riktar man en enad front mot något annat, utanför, ett hot som man aldrig kommer att ta debatt med. Enbart förneka, förringa och förlöjliga.

Hypotesen som Fadakar driver, vill han påvisa med hjälp av egen facebook-sida med namnet Caroline Svensson. Jag letar efter denna sida, hittar 98 stycken Caroline Svensson men ingen som passar på beskrivningen. Min tilltro till Ehsan Fadakar och hans verklighetsbeskrivning är tyvärr inte större än att jag tror han ljuger. Inte om sidan utan om vad han berättar om sidans kommentarer. Vad har SVT research gett?

Att människor söker annan information än den som Ehsan Fadakar och hans journalistkollegor anser vara ”rätt” är faktiskt demokrati. Inte ett hot mot den! Inte ens algoritmerna som leder folk till olika sidor eller okunnigheten om dessa leder till demokratins förfall. Det är den fundamentala bristen på engagemang för utbildning och kunskap i svenskt utbildningsväsen som är det stora hotet mot demokratin.

Och okunnigheten inom befolkningen gynnar även sådana som Ehsan Fadakar. Algoritmerna leder även till hans åsikter och ifrågasättande av dessa förhindras också av okunnighet.

Bland annat inom public service!

 

 

En stad av nästan Göteborgs storlek.

 

Jag läser idag Anders Lindbergs artikel i Aftonbladet om rasister som vill prata volymer i asylinvandringen. Jag läser också Johan Westerholms krönika om vem dessa är.

Jag undrar hur båda kan ha rätt? Vad gör Anders Lindberg i sitt liv som skall förenkla för Sverige att ta emot hundratusen asylflyktingar per år? Mer än att peka ut andra som rasister?

Jag tänker här ställa en fråga jag närt sedan en tid. Baserat på otillräcklig kunskap som min fråga är, hoppas jag genom era kunskaper få tillrättalagt saken.

Migrationsverket spår en asylinvandring under de kommande fyra åren på runt 400.000 personer. Med anhöriginvandring medräknad.

Bara för hanteringen och handläggning på Migrationsverket kommer detta att uppskattningsvis kosta fyttrtioåtta miljarder kronor under denna tid.

400.000 människor, inte ens jag kan skriva ut det i bokstäver, är många människor. En stad i storlek mellan Malmö och Göteborg ungefär. På en höft.

Även om de anlända kommer att fördelas ut på olika kommuner kommer det att vara krav på ny infrastruktur, vägar, kommunikationer, el, tele, vatten och avlopp. För en stad som kommer att bli Sveriges tredje största i storlek. Dessutom skall det arrangeras vård skola och omsorg för en hel stad. Hur många poliser behöver en stad av denna storlek? Rättsväsende? Har man dessutom planer på att det skall vara bekostat av interna skatter på inkomster av privat verksamhet, så kommer det att bli bland de största arbetsgivarna i världen som skall skapa dessa jobb. Men det kommer att gå, det har Anders Lindberg på Aftonbladet konstaterat.

Bra!

Vad kostar det att driva en stad i Göteborgs storlek? Jag kan meddela att det kostar, trots egna inkomster och skatteintäkter, fyra och en halv  tilläggsmiljarder för Malmö stad att gå runt. Alltså fyra miljarder måste skjutas till för att Malmö skall gå runt. Pengar som genereras i andra kommuner.

Hur mycket behöver skjutas till för att den nya staden måste gå runt? Alltså en stad som inte har egna inkomster alls?

Jamen, kan jag höra, de fördelas ju ut på alla kommuner? Kommer kostnaden då inte att bli samma? Fast fördelad lite annorlunda. Att det skulle bli billigare finns det ingen anledning att tro.

Det enda som skulle kunna bli billigare är att man som i andra länder, upprättar flyktingläger, inhägnade med vakter. Utan vatten, avlopp, el, och värme för att inte tala om avsaknad av kommunikationer, vård skola och omsorg.

Så kommer vi inte att göra i Sverige, så vill ingen av oss göra med dem som kommer hit. Då blir det bara att betala kalaset. Vi har ingen annan utväg. Frågan är bara var vi skall ta pengarna ifrån?

Det är faktiskt inte nog med att vi har en stad som är rikets tredje största och som de första året inte kan försörja sig själv. De måste dessutom integreras för stora pengar. Lära sig systemet, lära sig språket. Det kommer att gå, det har vi redan visat. Bra!

Och detta är bara för fyra år. Tänk om det fortsätter efter detta med samma intensitet?

Antalet ankommande flyktingar är såklart väldigt osäkert men kan dessutom ytterligare utökas med något hundratusen om våra besökande EU-migranter blir varse att de kan söka asyl i Sverige och under den utredningstid som asylärenden tar, leva på statens bidrag i statliga baracker. De får, om jag förstår det rätt, inte bidra alls med något arbete.

Men som sagt jag ställer frågan, är det någon som kan förklara för mig om det finns något att oroa sig för, att allt blir bra, bara vi höjer skatten?

Jag undrar!

 

 

Kontextualiserad antisemitism .

På Toklandets blogg kan man idag läsa om haveriet på Sveriges Radios Studio1, bland annat. Min reaktion finns där bland kommentarerna och var direkt och spontan. Jag vill ändå utveckla med detta inlägg på min blogg.

Alla vet väl vad som hände? Helena Groll gjorde en intervju med Israels ambassadör i Sverige, angående morden i Köpenhamn där en synagoga och ett möte för yttrandefrihet attackerades. En oskyldig man dödades och en, här kommer det, ifrågasatt oskyldig judisk man dödades också. Helena Grolls fråga till ambassadören var, ”does the jews themselves have any responsibility in the growing antisemitism?” Ambassadören blev arg och visade det, varvid på hans svar Groll tre gånger frågade ”Why?” Har alltså judar en egen skuld i den antisemitism som finns i dag. Nota bene, en ung judisk man hade precis mördats i Köpenhamn. Att hon frågar så, och ihärdigt yttrar ”varför?” är inget olyckligt misstag, det är en medveten, mycket medveten, politisk uppvisning i vad svenskt ställningstagande är. Det vill säga public service självpåtagna uppgift att fostra och bilda även utländska ambassadörer. En i radiohuset medveten kultur och policy.

Mitt förra inlägg handlade just om detta, fast riktade sig mera till P3 i allmänhet och Emmy Rasper i synnerhet. Hon har inte behagat att besvara inlägget kan jag tillägga.

Emellertid, Helena Groll måste vara besviken. Hon har med all säkerhet agerat helt efter den agenda och den policy som skall spegla journalistiken på public-service-organet Sveriges Radio. Hennes chefer förstod att det var dags att göra ett offer. Och det blev Helena Groll som fick bära hundhuvudet.

Min mening är att så gör man inte som chef. De borde ha sagt att Helena Groll agerade helt enligt instruktionen, ”Vi tänker så. Alla här på Sveriges Radio. Annars hade vi inte fått jobb här och kunnat upprätthålla mångfaldspolicyn”! Och sedan borde hela gänget avgått!

Men det säger något ännu mer om policyn när den första frågan som Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt fick av SVT-journalist var: ”Hur kommer detta att påverka situationen för Danmarks muslimer?” Så välbetänkt när en oskyldig dansk man och en (o-)skyldig judisk man just mördats.

Andra blindskär som Toklandet avslöjar produceras av journalisten Jonna Sima vars ignorans inte lyckas snappas upp av hennes följare utan måste ifrågasättas av andra som med automatik då också blockas. Simas krumelurer för att kontextualisera (att sätta in ett skeende i ett sammanhang) och därmed ursäkta dödandet i Köpenhamn är skrämmande! Helt världsfrånvänt och skrämmande. Precis som om antisemitism är en modern företeelse.

Jag kan berätta att hur mycket den postmodernistiska tyckareliten i public service än önskar få sina åsikter bli fakta, så är det inte så! Historien är fasansfull på denna punkt.

Antisemitismen började inte alls 1948. Hitler och stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini hade möten och diskussioner redan 1941 hur judarna skulle förhindras att fly från det ockuperade Östeuropa. Man hade även diskussioner om hur utrotning av Levantens judar skulle kunna åstadkommas.

Att Ungerns värste bödel, Reinhard Heydrich före kriget som Gestapo-chef var med om att bilda samarbete med muftin borde man väl känna till. Kanske också att muftin av Himmler utnämndes till SS-Gruppenführer (generallöjtnant). Muftin rekryterade muslimska frivilliga till SS-brigaderna, främst från Balkan.

Och mycket mycket mera.a, Islamister

Fast antisemitismen började inte då heller, varken 1941 eller 1938. Den fanns långt tidigare men lyckades peaka, som det heter, i samband med andra världskriget.

Är det månde denna kontext vi skall se händelserna i eller vilket tidsavsnitt skall vi ta?

Frågan går i alla fall till Sveriges Radios chefer, hur står det till med er mångfaldsrekrytering och er policy?

Egentligen?

 

Post Navigation