snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the month “maj, 2016”

Fredsministeriet!

Jag läser om flera miljöpartisters förslag att vi i Sverige borde skapa ett nytt departement som skall syssla med fred. Jag antar att de menar fredsskapande verksamhet.

Alla som propsar på eller stöder detta förslag går ifrån godhet till godast möjliga godhet. Godhet på något sätt i högre potens. Följaktligen är de som inte stöttar förslaget krigshetsare och onda människor.

Snyggt.

Jag skulle emellertid gärna höra förslagsställarnas vision om vad man i detta departement skulle sysselsätta sig med? Alltså utöver det som inte redan nu hanteras inom utrikesdepartementet och i viss mån inom försvarsdepartementet. Ja vad?

Det är ett lätt insett faktum att det är mycket lättare att skapa fred än att gå ut i krig. Det senare kräver ett icke oansenligt mått av aktivt agerande.

Fred uppnås med en lätt böjning på ryggen från länden ungefär samt en djup böjning av nacken. Ju längre denna position kan hållas desto fredligare blir situationen.

En konfliktsituation kan inte uppstå om den ena parten hela tiden ger efter för den andra partens krav. I regel består kraven i att en part har något den andre vill ha. Är det månde detta som skall upphöjas till departementsmässig konst?

Vi har ett parti i riksdagen som under den Sovjetiska tiden ville skapa fred genom fullständig underkastelse. Partiet hyllade till och med nazisternas anfall så länge Molotov-Ribbentropppakten höll! Efter detta tog de enbart order från de Sovjetiska ledarna.

Historia om Sveriges Komunistiska Parti (SKP) – Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) – Vänsterpartiet (V) här.

De var isanning så fredsälskande att övriga partier i riksdagen inte tillät deras deltagande i det som då var försvarsutskott och utrikesutskott. Tillförliten för dessa kommunister, som de kallade sig fram till 1991, var noll! De skulle aldrig anförtros Sevriges säkerhet.Nu heter de enbart Vänsterpartiet men de är samma skrot och korn som då.

Så vad skall ett fredsdepartement syssla med? Vi kan se att fred är inte särskilt svårt att åstadkomma. Men vi bör ställa oss frågan är det verkligen en sådan fred vi vill ha?

 

 

 

 

 

Får man ha en åsikt om man är fascist?

Svaret på frågan är nej!

Men om man är kvinnohatare då?

Svar nej!

Rasist?

Nej!

Svaren är helt logiska och speglar den värdegrund som vi skall ha, vi alla, i det svenska samhället. Man förutsätter att åsikter lämnade av personer uppfyllande kriterierna för fascism, rasism och kvinnohat strider mot vår gemensamma värdegrund!

Man kan också vända på resonemanget. Detta har åtskilliga debattörer och krönikörer gjort de senare åren. Deras åtgärd har varit mycket lyckad. Genom att vända på resonemanget har man kunnat bevisa att de människor som har åsikter som inte helt delas av etablissemanget är:

TADA, fascister!

Och livet blir enkelt!

Haha, där är en som inte har samma åsikt som oss andra! FASCIST! Ring hens arbetsgivare och anmäl. Vi vill inte ha människor med den värdegrunden i vårt samhälle!

Inga rasister på våra gator!

Mantrat för att överösta dem som anses ha ”fel” åsikt!

Det finns många belägg för att detta är vad som sker i samhället. Tydligt är när public service bjuder in en representant för Expo som inte har annan uppgift än att högljutt och med svaga argument påvisa att en debattör är rasist eller fascist! Alltså, han skall inte debattera det som den rasistanklagade har framfört som åsikter utan enbart påvisa rasism! Ivrigt påhejade av den för organisationen tidigare ordföranden Mona Sahlin och vågar jag påstå av programledaren Belinda Olsson.

Länk till detta!

En mycket bisarr situation uppstår. Tänk dig själv att du går till affären med en liter mjölk som är sur. Du: mjölken är sur! Butiksbiträdet: Jag tror att du är rasist! Och sedan blir du involverad i en försvarssituation där mjölkens surhet helt glöms bort.

För alla som ser anklagelsen om rasism som relevant skulle enkelt kunna ta reda på sanningen men det hade förstås krävt en läsförståelse långt över svensk PISA-nivå plus olägenheten att behöva diskutera sakfrågan.

Det finns ett otal andra belägg för detta odemokratiska beteende, alltså att man med starkt bistånd av public service hellre debatterar vem än vad. Helt i linje med den identitetspolitiska syn man har inom mediamakten med public service i täten. Man vänder emellertid lite lättvindigt på doktrinen. Att individer identifieras genom tillhörighet till en grupp och därmed alltid kan representeras av gruppen och gruppens åsikter har blivit förvridet till att man tillskriver individer åsikter genom att tilldela dem gemenskap med en viss grupp!

Voila, hur enkelt som helst!

För oss med en liberal världssyn, är tolkningen av identitetspolitikens doktrin otillständig och den reciproka delen helt vidrig!

– man tillskriver individer åsikter genom att tilldela dem gemenskap med en viss grupp!”

Ytterligare bekräftelse på sakernas tillstånd ges av Rakel Chukri i söndagens Sydsvenskan där hon måste friskriva sig från ofrivillig sammankoppling med de bruna när hon utdelar kritik mot bakomliggande orsaker vid det famösa uteblivna handslaget!

Och så menar vissa att det inte finns någon åsiktskorridor?

Eftersom min internetuppkoppling varit död större delen av dagen hinner jag med en omedelbar post scriptum!:

I P1 sändes idag ett program med en raljant redogörelse för fenomenet kognitiv dissonans. Fenomenet är stort och programledaren redogjorde för några uppmärksammade internationella fall. Sedan drogs det en serie exempel om den svenska aktuella kognitiva dissonansen. För mig var det en uppräkning av stollerier som åtminstone jag ej sett spridda bland den allmänhet som anses vara kritisk mot makt och media! Men själva uttrycket kognitiv dissonans tjänar ett annat syfte i programmet tror jag. Folk varnas för att ta åt sig av dåligt underbyggda teorier. Så långt håller jag med. Vad man bortser ifrån är att de flesta åsikter och argument dyker upp orsakade av egna observationer och analyser. Är då meningen att dessa också skall skrämmas eller avfärdas med ett epitet mer passande som halmgubbe?

Och därmed bidrog jag med eget exempel till fortsatt forskning i ämnet kognitiv dissonans!

Varför så ängslig Rakel Chukri?

Jag läste igår en artikel i Sydsvenskan skriven av Rakel Chukri. Egentligen publicerades den på 1 maj men jag missade den tydligen då.

Artikeln är välskriven och medhåll kan nog antas erhållas från de flesta håll. Så även av mig!

I stort går det ut på kritik av vissa mörkermän och ett starkt klargörande, åtminstone som jag uppfattat det, att frågan om Kahns olyckliga ickehandslag handlar om helt andra saker än den fysiska kontakten. Det handlar om bakomliggande tankegångar och jämställdhetssyn. Chukri vet med säkerhet vad det handlar om. Att hon tillika talar om, ja avfärdar, Masoud Kamalis expertis är mycket talande och pekar på en verklighetsuppfattning som man kan förmoda delas av många!

Men ängsligheten lyser igenom när man läser inledningen: ”Vi diskuterade det svåra i att som feminist kritisera religiösa, konservativa män utan att hamna i sällskap med sunkiga islamofober och rasister.”

Det är alltså detta som har hänt! När Amineh Kakabave, Nalin Pekgul och några till riktar kritik mot delar av den islamistiska sfären, alltså en väldigt liten del av Sveriges muslimer, så skall de tystas för att det kan finnas andra som kan dra nytta av kritiken?

Tänk om man hade haft integritet nog att kritisera det som skall kritiseras. Försöka lösa problemen där problemen finns! Och detta även på kulturredaktionerna där postmodernistiska attityder låter redaktörerna analysera verkligheten ur spelfilmer och fiktiva romaner! Tänk om man skulle ge fulla fan i att det finns andra som kanske tycker liknande och som man ej skall beblanda sig med. Kontamineras av och för den skull bli stämplade av andra kulturredaktörer i landet. Tänk att riskera intellektuell utmobbning från det goda kotteriet? Det finns folk att fråga hur det känns.

Så ett tack till Rakel Chukri att hon sväljer ängslan och kritiserar de okränkbara och tack framförallt i att hon ger oss insyn i vilka avväganden som görs innan så sker. Jag tänker emellertid inte tacka för att vi, tack vare dessa ynkliga överväganden, nu har ett opinionsmässigt starkt parti som hade kunnat hållas under fyra procent om verkligehten valts före hyckleriet!

Post Navigation