snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the category “Genuspedagogik”

De skillnader som inte existerar mellan könen, varför finns de?

Jag skriver detta inlägg på förekommen anledning. Dels på verifierade observationer i min omgivning och dels för att jag på en fest härförleden dristade mig till ett påstående vars reaktion på åhörarnas mimspel genast fick mig till att dra tillbaka detsamma.

Jag påstod nämligen att det förefaller som om lokalsinnet hos män i genomsnitt är bättre än hos kvinnor.

”VARFÖR DÅ?”

Jag tänkte att någon dag skall jag våga ta upp skillnaden mellan mäns och kvinnors fysik. Att män har mer muskelmassa, större lyftkapacietet, springer fortare etc. än kvinnor. Alltså helt fysiologiska egenskaper.

Men en drar sig!

Fast ändå!

Varför är det då så här?

Är det för att kvinnor fått mindre att äta och därmed genetiskt stannat i växten? Eller kan man tänka sig andra skäl?

Kanske skall man rent av inse att de egenskaper vi förvärvat beror på den miljö vi lever i. Och tvärt om, de miljöer vi lever i påverkar de egenskaper vi förvärvat. Aha! Det är alltså miljön som styr, precis som de nya vetenskaperna envist har hävdat, könet är en social konstruktion! Ja, självklart bestämmer den miljö som vi växer upp i vem vi blir och vad vi utvecklas till. Basegenskaperna, emellertid, har vi med oss som en utveckling av miljöerna som våra förfäder levat i. Med genetiska förändringar som tagit tiotusentals generationer att märka förändringar på. Om det inte vore så skulle vi alla ha varit likadana encelliga organismer levande i den ursprungssörja som bestod av kolväten och aminosyror. Men så är inte fallet, vi har utvecklats därifrån alla på olika sätt beroende av den miljö som omgett oss.

Charles Darwin insåg vid sin studie av de galapagiska finkarna att miljön har avgörande betydelse för arternas utveckling. Finkarna isolerades på olika galapagosöar långt bak i tiden och har sedan utvecklats till olika arter beroende på den miljö de tvingats leva i. Andra exempel är fjärilar som på den engelska landsbygden sedan något åhundrade skilts åt av uppodlad mark och isolerats i dungar utspridda på fälten. De formade egna arter efter några generationer och kan därefter inte para sig och få gemensam avkomma. Ungefär samma sak har hänt med en ödleart i Kalifornien som delades upp genom att bosätta sig på var sin sida om en översvämmad dal. Livsbetingelserna blev annorlunda och två nya arter formades.

Så har alla arter utvecklats sedan den ursprungliga sörjan. Livsmiljöerna har avgjort den evolutionära utvecklingen. De tre exemplen är bara en illustration till utvecklingen som vi haft tillfälle att kunna observera.

Detta gäller generellt. Arter har utvecklat egenskaper som de har haft nytta av i sin miljö och tillbakabildat egenskaper som de inte kan dra nytta av. Om en art inte behöver flyga kan vingar tillbakabildas, om en art lever där ljus inte finns kan seendet tillbakabildas. Det går inte över en natt utan tar kanske tiotusentals generationer. I människans fall kanske en kvarts miljon år. Den moderna människan med stadsbildningar och jordbruk har inte existerat mer än i kanske tiotusen år och den människa som industrialiserats och urbaniserats såsom vi känner den är inte mer än några sekel gammal.

I det sammanhanget är det väldigt svårt att inbilla sig att de gamla jägar- och samlarsamhällenas krav på egenskaper inte skulle finnas kvar som minne av vem vi varit en gång.

För artens överlevnad har alltså kvinnor och män utvecklats olika men tillsammans i något som i vetenskapen kallas för ESS, Evolutionary Stable Strategi! Även om det finns stora skillnader på individnivå  inom könen så har utvecklingen strävat mot ESS. Arter som inte uppnår ESS kommer att dö ut och har dött ut. Att få avkomma, att kunna föda upp den, att ge avkomman vad den behöver i näringsväg och kunskaper för att kunna bli en medlem av arten och sedan återigen vidarebefordra egenskaperna till avkomman i följande generationer. Det är den genetiska poängen!

Därför har kvinnor genom trial end error genetiskt formats med en kropp som klarar att ge näring till en avkomma under en förhållandevis lång grocess. Sedan är kvinnan dessutom fysiskt utformad så att ett fosters jättehuvud skall kunna pressa sig igenom ett specialkonstruerat bäckenparti. Ytterligare skall hon, förmodligen med hjälp av andra i flocken, under flera år med början i total hjälplöshet forma ett barn till att bli vuxen. Under denna tid kanske hon föder fram ytterligare ett par barn. Under en tjugoårig fertilitetsperiod kanske mer än tio barn i allt.

Mannens roll i artens utveckling har varit försörjarens. Om rollen enbart varit att producera Y-kromosomer hade det räckt med ett fåtal män. Men nu gäller det att förse släktet med medel att försörja sig så antalet män blir väsentligt större. Detta ger dessutom ett bättre genetiskt urval och bidrar samtidigt förmodligen till att inte alla män tillåts para sig. (Sådan urskillnad finns, återigen förmodligen, inte på kvinnosidan alls.) Jakt bedrevs på stora vidder och under lång tid. Att följa villebråd i en jakt krävde styrka, snabbhet och, tada, lokalsinne. De som saknade den senare egenskapen kom förmodligen inte hem till gruppen igen och slapp därmed att förmedla den avsaknade egenskapens gen till eventuell avkomma.

Kvinnorna, å andra sidan, var förmodligen inte så beroende av att ha ett avancerat lokalsinne. Även om insamling av bär och rötter, kanske infångande av småvilt också krävde ett viss mått av rörelse så kan ändå inte kravet på bra lokalsinne varit lika stort som för män.

Ovan redogörelse är skriven ur minnet men med erfarenheter dragna ur evulotionsforskaren och professorn i biologi Richard Dawkins skrifter som inte bara hans egna rön och utan i särskilt hög grad redovisar rön från ett stort antal andra evulotionsbiologer.

Synd bara att postmodern vetenskap inte sysslar så väldigt mycket med observationer som med resonemang vars resultat redovisas för att tillmötesgå ideologiska krav. Om man vill något tillräckligt mycket kan man förvisso med högljudd argumentation och ”vetenskapliga” förtecken förfäkta slutsatser som exempelvis i en mockumentär som sändes i SVT Vetenskapens värld om kvinnans litenhet i jämförelse med mannen som resultat av patriarkal matstöld!

Jaja! Kunde helt enkelt inte hålla mig!

 

 

Att leva som en ko.

I den gångna veckan hedrade vi minnet av den sedan 25 år raserade muren mellan öst och väst. Muren som så tydligt utgjorde en sinnebild av det kalla kriget och kommunismens förtryck. Mest tydlig var bilden av detta i Berlin.

Med anledning av minnets firande skrev jag till Lars Ohly på Twitter att det var dagen då han skickade glädje-SMS till vänner.

”Nu ljuger du” svarade Ohly, och jag genmälde, ”Så är det kanske?” med en ytterligare Tweet att ”alla vet ju att du grät av sorg den dagen!”

Från Ohly kom svaret, ”Inte ens det. Jag var ledsen för att stater som byggts på människors drömmar om frihet förvandlats till motsatsen varvid jag skrev att det var ju bra!

Nu i efterhand vet jag naturligtvis vad jag skulle ha svarat!

Nämligen, bygga på människors drömmar? Drömmar som inte kan komma tillstånd utan att folk låses in bakom höga murar? Drömmar som människor försöker fly ifrån och till varje pris måste förhindras, till och med avlivas för sina kontradrömmar att fly? Drömmar som endast kan uppfyllas för en styrande elit eftersom en fördelning aldrig skulle räcka till alla och där eliten, kommunisterna styr över proletariatet genom att hålla detta i korta tyglar.

Drömmar som ger trygghet och försörjning genom en allsmäktig styrande grupps försorg. Som boskap på ett lantbruk. Boskap som hålls tillfredsställda av att den styrande makten förser dem med det de behöver och förment vill ha!

Som kor?

Är det drömmen?

Skall vi leka lantgård?

Ja, kul, men då vill jag vara bonde. Du får vara ko!

Fast det var ingen lek, hör rösterna som kommer ur dödens fält i Kambodja. Eller svältens offer i Ukraina, ståndrätternas offer med omedelbar exekution i Moskva eller alla de döda i Maos Kina som tvingades svälta ihjäl. Hade de möjligen själva valt att vara maktens boskap?

Är det detta du sörjer. Lars Ohly?

Samtidigt är du inte unik i Sverige. Det finns ett stort sammanhang ur vilket olika skribenter tar sina sanningar, en konsensus som gör att den elit som ser sig som utvalda att styra, skriver ungefär likvärda ömsesidigt invändningsbefriade artiklar och krönikor. Det är som att de alla, varje morgon, fick ett utskick om vad som är korrekt för dagen. Sammanhanget är fikabordet dit man kan gå för bekräftelse av sina åsikter och en liten uppmuntrande dunk i ryggen. Realt eller fiktivt, metaforen är ändå solklar och kan i dessa hipstertider omskrivas som lattebaren. Stället där inga åsikter bryts, där allt är solklart för den invigde. Stentavlorna är huggna och texten hänger som eviga sanningar för alla att se.

Att alla dessa konsensusdyrkare, kalkerpappersförsedda skribenter skulle bo på Södermalm är inte sant. Men förvisso överensstämmande med verkligheten i så måtto att uttrycket södermalmsk tjänar som utmärkt metafor för galenskapen.

Stor vetskap om stentavlorna på lattebaren  finns hos journalisterna Jonna Sima, Johan Croneman och Fredrik Virtanen. Alla har i krönikor och på Twitter med emfas bekräftat tillståndet i sin enfaldiga ansats att förneka det. (Om detta skriver jag här med hänvisningar och här.)

Undantagen är naturligtvis många men i huvudsak verkande och boende utanför det verkliga Södermalm.  I landsorten. Som Malmö (Mats Skogkär, Heidi Avellan) och Göteborg (Janne Josefsson).

Enom till straff och androm till varnagel finns det sedelärande historier om. Det är vad som händer den som har det minsta lilla missförstått vad som står på stentavlorna eller varför de är så viktiga. Marcus Birro, Ivar Arpi, Richard Herrey, tre fria skribenter har alla blivit utsatta för de drev som kickats igång på initiativ av lattebaren eller i dess goda minne. Fredrik Virtanen har varit drivande i hatet mot i alla fall Marcus Birro. (Läs Toklandet för detaljer!) En annan är Helle Klein som på ett okristligt sätt lärt sig hata. Något mer hycklande än Klein och hennes kamrat Mattias Irving är svårt att tänka. Båda är eller har varit knutna till Stockholms stifts tankesmedja Seglora. Representanter för de i världshistorien belagda i särklass mest förtryckande dogmatiska enheterna, kyrkan (religionen) och socialismen!

En av de skribenter som ställt sig utanför det södermalmska förtrycket är Marika Formgren. En klarsynt ledarskribent som tillsammans med David Lindén på Borås Tidningar, och Sakine Madon på Norran och ett ytterligare antal orädda skribenter och debattörer klarar sig utan ryggdunkningarna på lattebaren. Men få undantag på SVT eller SR vilket är besynnerligt! Eller så tillåts de inte vara tongivande på något sätt. SR/P1 avslutade samarbetet i Språket med Anna-Lena Ringarp och tog som ny programledare Emmy Rasper. Nu vrider vi Språket i feministisk riktning, tänkte jag. Och så blev det, men inte värre än att det fortfarande är ett intressant program. Men när jag hörde Emmy Rasper i Ring P1, insåg jag att här fanns en talang som inte varit stamgäst på lattebaren. Till skillnad mot den inskränkta, tunnelseende och trångsynta Alexandra Pascalidou hade hon inte ambitionen att förnumstigt pådyvla inringarna sin egen åsikt. Heder åt Rasper!

Vad gäller Marika Formgren har hon skrivit ett aktuellt inlägg på sin blogg där hon mycket elegant beskriver läget i landet. Läs det i Khatarsis här! Där finns mycket intressanta frågor om hur utvecklingen skall vändas. Hur skall skolan förbättras så att dagens ingenjörer kan ställa upp en division, (räknesättet,) INNAN de börjar studera? Hur skall vi kunna utveckla polisarbetet så att de kan stryka de 55 områdena som de inte vågar beträda? Genom normkritik och genuspedagogik? Genustjosanhejsan som @pippiglassbil, Sofia Johansson benämner det på sin mycket läsvärda blogg.

Ja, när kampen för fortlevnad går ut på att införa normkritiska system, då mäns våld mot kvinnor anses som det största hotet mot mänskligheten, då kommunikationer skall minimeras och rörligheten begränsas. När man tror att framtiden skall formas så att ingen skall ha längre än 15 minuter till allt. Ja då har man antingen tagit för givet att skolan har utfört sitt uppdrag som den skall, det vill säga producerat okunniga manipulerbara medborgare som inte har tillstymmelse till kritiskt tänkande. (Inte 100%-igt uppnått än men vi är på väg dit. Lyckligtvis finns det lärare som Sofia Johansson ovan med flera som sätter käppar i hjulet för eliten och som förstår att kunniga och självständiga individer är vad skolan skall leverera.)

Eller, vilket jag tror kan kombineras med det förra, så tänker man att allt ju redan finns. Allt som vi kan tänkas vilja konsumera, av nödvändighet eller av lust, finns redan. Det behövs ingen som producerar varor längre, de finns. Livsmedel finns redan i stor mängd. Titta bara i kylskåpen. Skulle de ta slut är det bara att gå till ICA och få nya!

Yupp, så är det. Allt finns! Dessutom finns allting i sådant överflöd att det bildas ett överskott. Och som tur är finns det människor, en självutnämnd elit som dagligen funderar på hur detta överskott skall fördelas. Exempelvis kultureliten med Johan Ehrenberg ETC i spetsen för Linderborg, Irving, Guillou, Myrdal, med flera som vet exakt hur det skall fördelas.

Men de har ingen aning om att överskottet måste produceras, varje dag, av människor vars samlade insats betyder oändligt mycket mer än vilken navelskådande kulturelit som helst. Och framförallt, kultureliten har ingen som helst avsikt att delta i produktionen, där avtar solidariteten tvärt!

Jamen, alla kulturmänniskor? Nä, långt ifrån! Bara de som med sitt tjocka finger hytter åt oss när vi ifrågasätter deras självpåtagna rätt att fördela!

Vi behöver producenter, förädlare, transportörer och detaljister. Vi behöver innovatörer och entreprenörer. Varje dag måste vi dra nytta av dessas kunskaper för att överleva till nästa dag!

För att kunna förse hela världens befolkning med vad de behöver måste produktionsmetoderna och transportmetoderna utvecklas. Inte avvecklas! Man måste energimaximera både produktion och transport. Det kan man inte genom politiska beslut eller politiska inskränkningar. Det är bara miljöpartister som tror det. Varor måste produceras och levereras i en kedja som kräver långt gående energieffektiv kommunikation. Produkter skall levereras till konsumenten effektivt samtidigt som konsumenten befinner sig någonstans i produktionskedjan. Nu kommer frågan. Hur skall detta kunna kombineras med en 15-minutersregel?

Vetenskapen måste tillåtas komma med lösningar. Lösningar som bygger på tillgänglig teknik och teknik som hela tiden tillåts att utvecklas och att exploateras av entreprenörer.

Med vetenskap menar jag naturvetenskap. En vetenskap som bygger sina teorier på upprepbara experiment som i sin tur bygger på den kunskap som förmedlas genom historien, från Pythagoras och Archimedes till dagens Nobelpristagare med Albert Einstein i spetsen.

Jamen filosofin då? Filosofin har sin plats, självklart. Men det var inte filosofin som skapade vägar och sen gjorde det lönsamt att uppfinna hjulet. Det går inte att med filosofins hjälp åka till månen. I alla fall inte utan kraftig hallucinär berusning. Inte heller att bygga broar, flygplan och hus.

Det krävs ingenjörer och entreprenörer som inte begränsas av politisk klåfingrighet. Och, skall erkännas, det finns entreprenörer som inte är naturvetare, det kanske till och med är så att att de flesta är filosofiskt lagda. Men det krävs naturvetare för att förse dem med attraktiva lösningar.

Entreprenören kännetecknas av att kunna ta en idé och förvandla den till ett lönsamt projekt. Genom mycket hårt arbete. Som Kamprad, eller Rausing. Eller varför inte Robert Aschberg som är kommunist för att kompisarna är det. Typisk övergödd och kapitalistisk kommunist som kan styra som han vill över proletariatet. Han kallar sig journalist men i sanningens namn, är det någon som lagt på minnet någon av hans skrifter. För min del kommer han alltid att vara den som exploaterade idén till lavemangtävlingar i TV. En idé som han torde vara ensam om i världen.

Och i allt detta kämpar man för att göra skolan genusmedveten och normkritisk. Det går ju bra om allt finns och det gör det ju! Vi behöver ingenjörer och innovatörer, entreprenörer och utvecklare. Och vad är det tänkt vi skall få? Genusmedvetna och normkritiska… vad då?

I Sverige måste vi satsa på invandring. Vi måste ha in arbetskraft till de kvalificerade jobb som utvecklingen kräver. Vi behöver ingenjörer och tekniker som vi inte har utbildning nog att producera själv. Genusvetare har vi gott om och frågan är vad de skall göra i framtiden? Okvalificerad arbetskraft har vi hur mycket som helst och producerar hela tiden i massor. Vill vi ha kvalificerad arbetskraft i en mening som förstås globalt, får vi hoppas att vi kan locka hit utbildade ingenjörer från Indien och Kina. Och kanske låg och mellanstadielärare för att vända den destruktiva trenden!

Vi började tankeexperimentet med en fråga. Vill du vara ko eller bonde? Man kan då fråga sig, vem har makten över vem av de båda och vem borde ha det? Vi skall kanske ge ett alternativ? Vill du hellre vara get?

Hur som helst så är det på lattebaren som stentavlorna finns.

Och det är vargarna som skrivit dem!

 

 

 

Konsekvensen är inte alltid så uppenbar!

Sitter just nu och lyssnar på SR/P1kultur som leds idag av Mona Masri, ni vet hon som kan skriva debattartiklar och göra tv-inslag som delvis är helt fabulerade. Hennes trovärdighet vid rapportering närmar sig noll vilket gör henne till en ytterst lämpad programledare för ett kulturprogram. Enligt postmodern systematik bevisas teser medelst citat ur romaner och spelfilmer men som Marcus Priftis menar, på kultursidorna skapar vi vår egen sanning! Se inlägg om det här.

En annan skribent med fabulering som metod är Golnaz Hashemzadeh som skrev om rasismen på Bodens Räddningsstation. Det måste vara kämpigt för dessa journalister att behöva bli ifrågasätta, även om de inte verkar bry sig alls. Det sköljs väl av som vatten på en gås så fort de går in på Lattebaren på hörnet eller för den delen, vilket kaffebord med kompisar som helst.

Men det som Mona Masri får mig att tänka på är egentligen något helt annat. Hon och många andra kvinnor samt några män ser hur farlig gruppen män är, hur nedbrytande den är med allt sitt våld och alla våldtäkter, Män som grupp alltså, inte män individuellt. Jag ser hur man tar avstånd från män, framförallt män som har åsikter om just det. Som jag nu, till exempel. Kritik är inget annat än hat och hot.

Sedan ser jag på webben, Twitter och Face-book hur Emma Watson blivit hånad, hatad och hotad efter sitt tal i FN om jämställdhet. Jag har inte sett något själv av det men har bland jämställdister förstått ett visst medhåll för innehållet i talet. Jämställdister som betraktas som fiende nummer ett bland de riktiga feministerna. Jämställdister som räknas som motståndare till jämställdhetsarbetet, som exempelvis inom MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap. En motståndare som skall bekämpas.

Nu ser jag att man som i Mona Masris exempel intervjuar och marknadsför personer från denna grupp. Gruppen män alltså. Gruppen som står för allt jävelskap som finns i världen. Vi vet att det finns män som tar avstånd från gruppen män och som själv då inte låtsas om att de själv ingår. Exempelvis som Män för Jämställdhet som på ett förslaget och opportunistiskt sätt marknadsför sig själva på så sätt. Vi har Marcus Priftis (kulturjournalistisk hittepåare), Anders Dahl (maskulinitetsutredare), Inti Chavéz Peréz (expert på män), Göran Lindberg (polismästarn som fick 6 år för sexuellt utnyttjande och våldtäkt) med flera.

Min fråga, just i exemplet Mona Masri, hur verifierar ni att männen i programmet inte är kritiska till feminism? Varför finns det ingen rädsla inför dessa representanter för manligheten? Dessa våldets och våldtäktskulturers beskyddare, manlighetens inneboende ondska. Känner ni alla personligen tidigare eller om inte, hur görs urvalet? Finns det någon enkät att fylla i? Kan vem som helst göra testet?

Ni fattar att det är viktiga saker i detta identitetspolitiska postmodernistiska kaleidoskop av motsättningar och inkonsekvens!

Frågor som kan tänkas behöva svar: Inser du att män är förtryckande svin? Inser du att män upprätthåller en våldtäktskultur? Inser du att maskulinitet är skadligt och borde utplånas under pedagogiskt tvång? Inser du att feminismen är det självklara initiativet att fullgöra detta?

Fyra jakande svar ger direktinträde till morgonsoffor och mys i studio.

Men om du som man tar avstånd från dem som utövar våld eller begår våldtäkter eller dem som inte förstår värdet av att dela hemarbete eller barnpassning. Då tillhör du den andel män som överstiger 97% av manligheten men du räknas som subversiv och kvinnofientlig. Du har nämligen inte svarat rätt och du kan inte räkna på en plats i nån morgonsoffa. Möjligen kommer du före i kön till den kommande obligatoriska omskolningen.

Fly om du kan.

MGTOW!

Varför känns det inte tryggt nu? Om lite ditt och datt!

Jag har några tankar jag gärna vill dela med mig, små funderingar som gör att man borde fråga sig fram mer än man gör.

Jag tänker på den feministiska kampen. Den pågående striden eller kanske till och med kriget som förs mot manlighet och maskulinitet, könsmaktsroller och patriarkat. Kampen förs med vapen som ingår i de båda arsenalerna identitetspolitik och intersektionalism.

Teorin att det alltid är sanningen som är första offret gör inget undantag i detta krig. Om man betänker att sanningen också omfattar uppriktighet så gör ett försök att få förklarat hur F! kommer att förverkliga sina minst sagt spretiga förslag. Det förslag som ställer till mest problem i min tankevärld är att alla män skall omskolas till en bättre manlighet. Hjärntvätten skall alltså påbörjas i förskoleåldern med något som har med genusteorier att göra. Det har man hållit på med rätt länge nu och kan fortfarande inte påvisa positiva resultat men det är många som satsat på metoden och lite dåliga resultat tolkas mycket välvilligt så att ingen blir modstämd. Åtminstone inte bland förespråkarna. Vi som passerat förskoleåldern och de facto de flesta andra perioderna i livet likväl, blir vi internerade för korrigering eller får vi kursen på distans? Kan man få dagstraktamente? Vad händer med oss om vi inte klarar omskolningen? Blir våra demokratiska rättigheter oss fråntagna då? Nackskott? Blir vi föredettingar utan rättigheter eller hur har man tänkt? Många frågor där!

Man skall inte glömma den tradition som Gudrun Schyman kommer ifrån, en tradition där angiveri premieras och utrensningar är rutin. De omskolningsläger som upprättades under den kommunistiska regeringen med Pol Pot i spetsen resulterade i 2 miljoner mördade människor. Det var i Khmer Rouges Kampuchea 1976 till 1979.

Men så illa skall det väl inte behöva gå.

Det är en kamp om makten, som i all politik, fast i detta kriget får man folk att tro att de maktlösa människorna som syns och hörs mest på kultursidor och debattsidor, skall ge makten till kvinnor som stöder dem. Men hur? Vem skall lämna över makt? Du och jag? Men vi har väl ingen makt? Och vem skall ta över denna schimära makt då. Eller kommer Schyman att dela på sin?

Vem är det som står och skränar tillsammans med Schyman? Det är väl de redan etablerade maktprofilerna inom media och kultur samt några prepubertala tonårsflickor som ser makten hägra. Vem mer? Ingen jag känner men jag rör mig förmodligen i fel åldersgrupp och i helt fel sociala sammanhang.

Förresten, jag har alltid varit fascinerad över hur man i Sverige vid möte mellan människor på trottoaren med stor smidighet gör en axelrörelse för att visa varandra ödmjukhet och låta passagen bli smidig. I Sydeuropa har jag däremot lagt märke till statusmarkeringen och arrogansen som kan visas vid ett möte genom att låtsas inte se och tvinga den mötande ut i gatan. Ovant för mig i alla fall. Nu har jag vid flera tillfällen i Sverige blivit prejad ut i gatan i möte på trottoaren. Detta har hänt uteslutande i möte med två eller tre unga kvinnor som inte gjort någon som helst ansats att släppa fram mig vilket egentligen vore en bagatell. Det har känts i efterhand som om jag mottog någon slags hämnd vid dessa tillfällen. Vad vet jag?

Jag har prenumererat på ytterligare en blogg. Jag vet inte om jag skall nämna vilken, men den beskriver mycket om varför det är så skadligt med våldtäktskulturen, maskuliniteten och detta i aspekten skadligt för män. Min tanke är att skribenten kanske får en mindre naiv och en mindre förnumstig inställning när hon bara passerat puberteten. Men sen undrar jag om man kan vara kvar i puberteten vid 28-års ålder, som jag sedan ser att hon är. Hon avslutar sitt inlägg så här:

 ”Det är inte att smutskasta alla män att belysa dessa saker, däremot förlorar alla män på att mansnormens våldsideal och sexnorm får fortsätta stå oemotsagd. Kom igen män, upp på barrikaderan nu och kämpa för att ni ska få ses som de individer ni är och inte sexgalna våldsmän!”

Det är nog godhjärtat men mycket över gränsen till naivt inbillad verklighetsuppfattning.

Ni som läser denna bloggen kan nog inte ha undgått lägga märke till min position vad gäller Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna. Det finns ingenting hos dessa som kan locka mig att lägga en röst på dem. Detta fast vi är gemensamma motståndare till genusvansinnet och att jag tycker att invandringen och flyktingmottagningen måste kunna diskuteras.  Allra helst eftersom denna del av politiken är starkt reglerad som det är i dag.

Men SD är inröstade på mandat av en väljarkår som anser de skall vara med i de bestämmande församlingarna. Framförallt då som lagstiftare i riksdagen. De har inte kuppat sig dit, de är valda och de har accepterat denna demokratiska ordning.

Nu finns det enskilda aktörer som av politiska skäl vill hindra SD-representanter att, på samma vis som andra riksdagspartier, besöka arbetsplatser och skolor. Flerfaldiga gånger har jag hört att anledningen är att man inte vill normalisera ett odemokratiskt parti.

Vore det kanske inte på sin plats att informera dessa aktörer om vad som menas med demokrati? Att i en demokrati skall inte rättigheter undanhållas bara för att någon tycker så. Man kan inte ha demokrati enbart för vissa. I alla fall inte om man har en icke-kommunistisk ideologisk bakgrund. Detta passar sig mer för F! och V!

Nu till något roligt. Jag bevittnade en Twitterdebatt idag mellan Henrik Sundholm och Sara Schmenus som gjorde mig glad. Båda är personer som jag gärna läser. I huvudsak resonerar de om förhållandet mellan människor, mellan pojkar och flickor, kvinnor och män. Hur går man från vänner till älskande? När vet man om det är ok att försöka? Vill alltid mannen ha sex och den andra, kvinnan bara vara vänner? Vad styr detta? Vilken attraktion får människor att vilja vara vänner? Vilken attraktion får människor att vilja vara älskande? Attraktion, vad är det? Hade det varit så enkelt att både kvinnor och män hade samma formel så hade ju varje raggning varit en succé. Men så är det inte. Varför då? Vi har inte samma förväntningar. Och självfallet varierar det stark inom gruppen män och gruppen kvinnor.

Min allra första insats i bloggvärlden var just denna relationsfråga. Eller egentligen denna, varför är det alltid kvinnor som förstår och kan tala om sex och samlevnad? Varför är det ingen man som säger, så här är det? På den tiden Hannah Lemoine var ordförande RFSU Malmö, hade de en upplysningskampanj på Malmö högskola med flera bord. Varje bord var bemannat av en eller flera kvinnor. Varför inga män? Var inga intresserade eller var ingen kompetent? Kanske en blandning, men varför är det självklart att kvinnor kan ge svar? Och vilka var frågorna?

Nu kan vi tänka tillbaka på bloggerskan som jag nämner ovan. Hur hon i sin puerila attityd vill berätta för män hur saker och ting är, verkligen är! Och genom pepp verkligen vill befria denne fångne man. Väldigt rart och omtänksamt.

Lösningen kanske är som F! vill och som jag också nämner ovan, män måste omskolas. Män är inte bra som de är. Detta vet vissa kvinnor och hör och häpna även en del män. Men det är i regel män som gjort sig en karriär på denna tingens ordning.

Och jag känner mig så himla trygg. Allt är ordnat, sätt dig tillbaka och slappna av. Någon annan vet!

 

 

 

Allt för männens befrielse!

Känner du någon av manligt kön som du inte gillar? Tycker du att han står i vägen för dig i din vidare karriär eller bara att han är allmänt motbjudande?

Gå med i hämnarklubben Sättåtdomjävlarna så kommer du att vara i större balans efteråt. Nu är det så att de styrande medlemmarna är omogna kvinnor med psykiska besvär så om du vill vara med får du vara snäll och aldrig säga emot någon av dessa. Håller du med dem så är medlemskapet klart och då måste du visa din starka vilja att verkligen sätta åt någon man eller pojke! Alla kommer att asgarva när du ser till att någon råkar riktigt illa ut helst med ett längre fängelsestraff. Namn och bild i tidningarna ger poäng.

Tänk på att det är för männens egen välfärd du gör detta.

Är du riktigt duktig kan du göra skada på någon och ändå känna dig som ett försvarslöst offer. Den bäste läraren härvid är Kawa Zolfagary som lyckats starta en sajt som ägnat sig åt personlig mobbing och ändå betraktar sig själv som ett offer. Genom att ta upp detta som ett ämne i TV3:s Trolljägarna så får man en uppfattning om hur smal åsiktskorridoren är. Detta visar Robert Aschberg med tydlighet bland annat med offerroller för både Åsa Linderborg och My Vingren i programmet. Återstår nu bara att offerrollens mästare, faktaförvrängaren och mytomanen Maria Sveland skall dyka upp.

De senast nämnda är ju kvinnor och kvinnor har en helt egen regelbok att följa. Den får vi inte ta del av eller ens se.

Men det finns stora möjligheter för män ändå. Har du till exempel en kompis som har åsikter som inte stämmer med ovan nämnda elittyckare så kan du ange kompisen. Då stärker du dina poäng i feministsammanhang och det kan vara bra framdeles. Är den du angiver en konkurrent om något, karriären kanske, eller om en hyresrätt, då finns inga gränser för hur lyckat det kan bli med lite angiveri. Vill du ha tips om hur man gör så ta kontakt med Kawa Zolfagary. Han har sysslat med detta och är likt alla kommunister en överdängare på angiveri.

Att det är viktigt att hitta på regler och inskränkningar som enbart gäller män är självklart. Så självklart att en begåvningssvag vänsterpartist i en norrländsk kommun ville ha infört en regel om att män måste sitta ned och kissa. Om än obegriplig var en påstådd anledning skvättrisken eller hygienaspekter. Jag vet inte hur människan tänker men han har nog aldrig varit inne på en offentlig damtoalett där fantastiska kvinnliga egenskaper tas fram för att slippa vidröra ringen.

Detta var länge sedan stollen med sittkissaregeln var i farten men det visar hur viktigt det är att säga något som drabbar bara män. Och lägg märke till att det är män som krumbuktar sig för att ställa till det för andra män. Könet är man, men genus?

Vi är på väg med stormsteg mot mannens fullständiga befrielse nu!

Det där med uppmärksamhet ger höga poäng. Försök att vara först och ta åt dig av ryggdunkarna. En sann angivare måste också vara en hängiven opportunist. Denna bör alltså ha klara ambitioner hur han eller hon skall kunna tjäna på ett angiveri. Inte bara den kredd som fås i gruppen. Kommissarierna på NKVD var väldigt flitiga under utrensningarna i Moskva 1937! Det är många som drömmer sig tillbaka. Kawa Zolfagary kanske? Men man glömmer ofta att festen på NKVD abrupt kunde ta slut för någon stackars enskild som råkade ut för samma angiveri.

Nu kommer vi till lite mera aktuella ämnen. Den moraliskt högt stående personen som anmälde kristdemokraten Anders Sellström för sexism efter att ha lagt upp en video på en fantastisk bollkonstnär på nätet, var ju egentligen en kvinna. Tänk på, emellertid, att hade det varit en man så hade denne kunnat lägga till i sin poängställning för att så småningom kunna yrka status som feministiskt offer.

Sellström skall vara glad om någon lägger sin röst på honom till valet. Hans fullständigt ryggradslösa beteende borde diskvalificera honom för all framtid i alla styrande församlingar.

Sellströms befrielse är nära!

Sedan har vi mannen som efter 10 år i fängelse frias från misstankarna om 100-tals våldtäkter på sin dotter. Man hör en del beklaganden i media. Mannen var ju dömd, bevisen fanns där även om de endast bestod i flickans berättelser. Eftersom hon senare började berätta om andra våldtäkter som uppenbart var påhittade, gick man åter igenom bevisningen och fann skäl till att underkänna den i första fallet. Mannen friades efter att straffet avtjänats. Detta störde några kommentatorer. En sade i P1-morgon att det är naturligt att offrens berättelse varierar och ändras. Jaha, tänkte jag, och alla varianter är så klart ändå med sanningen överensstämmande?

I detta fallet kan man tala om befrielse men inte som det ursprungligen var tänkt!

Att det finns flera dömda på felaktiga grunder, alltså oskyldiga personer, är mycket sannolikt. Dömda som fått sina domar enbart på det förmenta offrets utsaga som lockats fram ur förträngda minnen. Som advokat Thomas Olsson säger – Domstolarna tar alldeles för mycket hänsyn till självutnämnda experter. Amatörterapeuter som lockar fram ”minnen”. Se även fallet Ulf.

Nu finns det en tendens bland radikala feminister att prata om en våldtäktskultur. De flesta män, nästan alla, har aldrig sett något sådant eller sett något annat än avsky inför begångna våldtäkter. Ändå finns det män som ställer sig bakom fantasin om en våldtäktskultur, som Tomas Wetterberg (män för jämställdhet) och Johan Ehrenberg (chefredaktör ETC). Båda dessa anser sig själv vara våldtäktsmän men som klarar kontrollera sin drift med hjälp av feminismen. Nåväl, då kan man väl tänka att dessa båda skall låta sig doppas i tjära och rullas i fjäder, enom till straff och androm till varnagel, de svinen. Nähä så är det inte. Det är alla andra män som skall bibringas denna behandling. Bara för att…??

Befrielse?

Tomas Wetterberg är ju starkt beroende av det genusindustriella komplexet och lär hitta på fler stolligheter. Här är en man som lyckats fruktansvärt väl i sin opportunism. Han servar skolorna med genusmedvetet material och har gjort det i massvis av år. Trots en obegåvad slutledning av Frejaskolan i Gnesta finns vad jag vet inga säkerställda förbättringar av barns utveckling och kunskap genom dessa fantasimetoder. Rätta mig gärna om jag har fel, ingen skulle bli gladare än jag om man kunde höja pojkars prestationer och resultat genom metoderna. Det finns faktiskt metoder som bevisligen fungerar men de är inte genusvetenskapliga och de gynnar därför inte Tomas Wetterberg och sjunker därmed in i glömskan. Se Bunkefloprojektet!

Nu tänker man, feminister alltså, a propos våldtäktskulturen, ta hjälp av opportunisterna och skapa en ändring i lagen om sexuellt ofredande och sexuellt våld. Ett klart uttryckt samtycke skall kunna visas upp för att en anklagad inte skall åka dit för våldtäkt. Är det någon som ser detta som ett könsneutralt lagförslag? Om ni gör det så tänk om, den riktar sig mot män och inget kommer att förändras i lagpraxis om man inte vänder på bevisbördan. Att detta är målet förstår nog alla. Särskilt när motivet är att alldeles för många frias från våldtäktsanklagelser. Brott behöver inte fastställas ha begåtts, det räcker alltså med en anklagan.

Just? Ja, med tanke på mäns befrielse från maskulinitetsoket. Hrmm!

Det är alltså inte jämställdhet som projektet sysslar med utan makt utifrån den maktordning man beskriver och som noggrant anger den vite heterosexuelle mannen högst upp. Jag vet inte vad det är för makt man mäter, men att det bara är en liten andel av männen som har den makt som påstås innehas av hela gruppen är jag säker på.  Sinnrikt använder man uttrycket ”gruppen män” som förvirring och för att styra bort all kritik. Detta gillas naturligtvis av dem som har något att ge igen för. Man kan hata och man kan anklaga med mycket liten risk för något annat än bifall. Från andra kvinnor, från media, från politiker och från män som finner detta jämställt.

På kultursidorna sitter maktlösa människor och representerar arbetarklass, rasifierade och förtryckta kvinnor och män. Sedan får dessa maktlösa människor tid i TV-soffor och TV-program för att förklara sin utsatthet.

Så ligger det till.

Kom till saken tycker ni nu. Detta var en liten tur i feminismens radikala irr-landskap. Det är alltså inte jämställdhet som projektet handlar om utan om att formatera om begreppet manlighet. Eller för att folk inte skall kunna förstå kallar man det för maskulinitet. Det är här som mannen som objekt kommer in. Mannen skall uppmärksammas för sin inneboende ondska, inte den man som är ond utan hela gruppen män. Mannen skall avstå något som han aldrig haft, han skall avstå den makt och de privilegier som tillskrivs gruppen män. Detta görs genom att man för varje enskilt tillfälle har ett helt batteri av motsägande regler. Huvudsaken är att här skall man inte kunna avgöra vilken regel som gäller.

Om någon finner sig kränkt av texten ovan, skall denna någon tänka på att det är en ironisk text skriven på skämt.

Alla ni andra skall veta att verkligheten är mycket dystrare än så! Det finns många personer i Sverige idag som på grund av den skvallerbytta-mentalitet man premierar i vissa politiska kretsar och den ryggradslösa rädslan hos företagare och arbetsgivare för att bli utsatta för medial-politisk uthängning, gör att folk håller tyst eller yttrar sig anonymt! Observera att det är INTE sverigedemokrater jag pratar om. Det är människor som är kritiska mot den radikalfeministiska totalitära människosynen men som inte ändå kan tänka sig att rösta på SD. Många män men påfallande många kvinnor också.

Och så har vi ju receptet på den fullständiga manliga befrielsen, uttryckt lite skämtsamt(sic!):

”Just as humans have a prior right to existence over dogs by virtue of being more highly evolved and having a superior consciousness, so women have a prior right to existence over men. The elimination of any male is, therefore, a righteous and good act, an act highly beneficial to women as well as an act of mercy.” – Valerie Solana The Scum Manifesto

 

Läs också Toklandet som beskriver ämnet utmärkt här och här.

Samt Henrik Sundholm skarpa analys här.

Trollan är inne på ungefär samma linje här.

Postmodernism for Dummies #4

Ni som läst här på bloggen kan inte ha undvikit att konstatera att jag är väldigt kritisk till de uttryck som vissa humanister tar till. Alltså några av dem som läst humaniora och har akademiska poäng i filosofi. De uttryck jag är mest emot är när dessa förnumstiga herrar, (ja herrar!) kritiserar all annan kunskap som inte innefattar den de själva är rustade med, som nonsens och utan värde. Deras uppfattning i sakfrågor stöder sig i argument som, ”läs på”. Precis som om alla skulle dra samma slutsatser om de bara läser samma sak.

Baloney!

I första hand har jag i min kritik mot de postmodernistiska strömningarna vänt mig mot den del som antagit en rent föraktfull hållning inför kunskap. Framförallt inför den kunskap som kan erhållas inom de naturvetenskapliga ämnesområdena. Jag har läst ledande skribenter förfäkta iden att matematik är ett ämne som ingen har någon nytta av eftersom dessa herrar, (återigen herrar!) inte själv kunnat finna någon tillämpning. Min reaktion på ett sådant synsätt har varit, men herredumilde, har ni aldrig flugit i flygplan? Eller kört över en bro? Skrivit något på en PC? Detta utan att förstå att dessa företeelser, flygplan, broar, PC med mera, är direkta resultat av tillämpad matematik. Hrm – Ingen nytta av matematik?

Nu skall alla veta att det är inte de lärda i humaniora som jag tänker kritisera, inte heller de som kallar sig postmodernister utan de som med sin pompösa inställning till sig själv och till sina kunskaper diskvalificerar andra genom att med råge överträffa kriterierna i förra stycket.

Jag har inte kunskapen att kritisera dessa akademiskt skolade filosofer utifrån filosofiska ståndpunkter, utan enbart på den effekt de lägger på debatten. Jag följde en debatt på twitter häromdagen som gällde Stephen R.C. Hicks kritik av postmodernismen. Debatten ”vanns” av den som kunde visa att Immanuel Kants filosofiska lära var helt påläst och förstådd. Att Hicks dessutom ”avslöjas” som Randian (Ayn Rand!) ingick i poängräkningen samtidigt som det dessutom avgjorde det som ointressant att läsa honom. Debattören utsåg sig själv som vinnare i ”debatten”. Alltså, en diskussion om postmodernismen och dess eventuellt skadliga avarter mynnade ut i en batalj om vem som kunde mest och bäst Immanuel Kant. Jag förstår den akademiska spänningen i detta och kan tänka mig en sådan verklighetsfrånvänd diskussion på en akademisk middag eller i en aula. Men förövrigt kan jag inte se hur det skulle kunna påverka utvecklingen av samhället. Och framförallt, i förhållande till kritiken av postmodernismen som enbart trams!

Själv läser jag helst intressanta redogörelser skrivna av naturvetare som Richard Dawkins (de biologiska skrifterna främst), Stephen Hawking, Christopher Hitchens (antiteism!) och nu läser jag Alan Sokal.  Beyond the Hoax, av den sistnämnde, beskriver den text som han fick publicerad i den postmodernistiska tidskriften ”Social Text”. Texten är avsiktlig mumbo jumbo och betyder absolut ingenting, Detta avslöjas väldigt enkelt med ledning av vissa textavsnitt och av den som är väldigt kunnig i fysik och matematik. Tidskriftens läsare, de postmodernistiska filosoferna hade däremot inga invändningar eftersom texten var snarlik de obegripligheter som de själva brukar producera. Boken Beyond the Hoax innehåller annotationer på vänstersidan och artikeln ”Transgressing the boundaries: Towards a transformative hermeneutics of quantum gravity” på den högra. Utan dessa annotationer hade det inte varit meningsfullt för mig att försöka läsa artikeln och annotationerna gör det både begripligt och underhållande.

En stor del av Sokals kritik utgörs av den terminologa förvirringen som uppstår då postmodernisterna knycker uttryck från fysiken eller matematiken och ger dem helt annan betydelse men presenterar dem i diskussioner som om det vore samma sak. Detta lurar ju ingen i det naturvetenskapliga lägret men alldeles för många i humanioran. Och i politiken!

Det är nästan som om det finns en vilja att säga, inget behöver vi lära oss, kunskap är relativt, se bara hur lätt man avfärdar fysik och matematik. Ren lättja alltså, att vetenskaplig teori bygger på sociala konventioner. Eller som Alan Sokal själv säger:

”Var och en som tror att fysikens lagar inte är mycket mer än sociala konventioner, inbjudes härmed att försöka överskrida dessa konventioner från fönstret på min bostad där jag bor på tjugoandra våningen!”  

Eller varför inte citera en annan av mina favoriter lingvisten och professorn Noam Chomsky:

Vänsterintellektuella deltog aktivt i arbetarklassens inlevda och reella kultur. Någon försökte kompensera den klasskodning som funnits inom kulturens institutioner genom att skapa program för arbetarklassens utbildning eller att genom att skriva populärt säljande böcker om matematik, vetenskap och andra ämnen för att intressera allmänheten. Då är det anmärkningsvärt att deras motsvarande vänsteranhängare idag oftast försöker beröva arbetarklassen denna verktygsuppsättning för emancipation, med hänvisning till att ”the project of the Enlightment” är dött, och att vi måste överge illusionen om vetenskaplighet och rationalitet – ett meddelande som kommer att glädja hjärtat hos de mäktiga, överförtjusta över att kunna monopolisera dessa instrument för sitt eget bruk” (Min Översättning.)

Detta citat av Noam Chomsky är mycket tänkvärt. Det är för övrigt det mesta han sagt! Man kan undra vad som får den kulturella eliten att villja sprida denna misinformation och rent ut sagt grova lögner!

Mer av Noam Chomsky här.

Människor med maktaspirationer har som en intuitiv funktion som säger att folk är lättast att ha makt över om man inger dem skräck! Det allra enklaste och kanske mest beprövade är att bygga upp ett repressivt samhälle. Att genom förtäckta hot få människor att anta de beslut som makten genomför för dem. Ifrågasättande och/eller sjösättande av annan åsikt vet den maktpåverkade undersåten kan vara skadligt och till och med dödligt. undersåten gillar därför läget i ljuset men bildar celler i mörkret. Celler som makten gör allt för att krossa.

En annan skräckmetod är att det finns ett yttre hot, ett yttre hot som är så farligt så att undersåtar helt enkelt av fri vilja tyder sig till makten för skydd. De som inte uppfattar hoten som reella utan som propagandaspöken behandlas med smutskastnings-, utfrysnings- och mobbningsmetoder. Ungefär som vid den repressiva metoden.

Metoden kan inte fungera om man har välinformerade och kunniga undersåtar. De skulle omedelbart och i stor omfattning genomskåda bluffen. Och det är nu som en del postmodernistiska uttryck kommer in. Med argument som innehåller fraser såsom, ”en enig forskarkår”, ”samstämmig forskning” och ”Läs På” tystas redan från början den begåvade fast svagt beläste tvivlaren. Manegen är krattad för introduktion av fullständigt disparata läror.  Läs igen Noam Chomsky ovan, så förstår ni vad jag menar.

Problemet utgörs alltså inte av vad postmodernismen står för utan vad den för med sig i släptåg. Det är de förtäckta men ack så tydliga maktambitionerna som är problemet. Genom att spela på befolkningens okunnighet och dess vilja att ta åt sig skrämmande hot kan man genom den alltigenom postmoderna genusvetenskapen påvisa sanningar som inte har någon relevans utifrån en testad teori utan snarare ur en ideologisk proklamation.

Södertörns högskola gör följande presentation av sin genusvetenskap nu 2014;

”Genusvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som grundar sig på flera decenniers feministisk forskning. Ämnet utgår ifrån att genus och sexualitet är sociala och kulturella konstruktioner. Fokus ligger vid att undersöka hur föreställningar om genus, kön och sexualitet, i samspel med andra maktordningar som klass, etnicitet och funktionalitet, fylls med innehåll och ges betydelser i olika historiska, geografiska, politiska och sociala sammanhang.”

Läs gärna den beskrivning som finns på Wikipedia, hur genusvetenskapen tillkommit med grunden i feministisk teori, om de nu inte är samma sak. Studera också den banbrytande och underliggande litteratur som utgör grund för genusvetenskapliga studier. Gör er egen bedömning. Skall denna vetenskap få implementeras på förskolan eller på utbildningar i stort? Skall denna vetenskap ligga till grund för familjepolitiken? Skall den få impregnera alla samhällsfunktioner. Skall vi skrota framkomlig cancerforskning och i stället kasta pengar på genusperspektiv vad gäller snöskottning och familjeangelägenheter. Man skulle kunna tro att det finns valmöjligheter men det finns inte om man inte menar SD. Och det är inget alternativ för mig.

Det är inte fråga om jämlikhet eller maktfördelning som många av oss kämpar för, det är ett oförblommat sätt att tillskansa sig makt, all makt. Applåderna haglar från dem som får vara med och det utan någon annan synlig begåvning än förmågan att hålla med. De kan lyftas till obeskrivliga höjder genom otroligt pladdrande och oresonligt hat. Ett hat som ofta beskrivs som ironi eller skämt. Mannen som säljer Aluma/Faktum hånas för att han inte förstår skämtet och han liksom alla andra får skylla sig själv i sin privilegierade maktposition. Fjortisarna skrattar så de gråter samtidigt som de gråter för att ingen vill ha dem som programledare i stället för Filip och Fredrik. Som ju egentligen enligt den rätta tron bör ”ta ett steg tillbaka”.

Har ni märkt att de ytterst ömkansvärda opportunisterna har slutat kväda om ”ta ett steg tillbaka”. De hade tyvärr inte begåvningen att inse att detta krav skulle först och främst gälla dem själva!

Att tjäna på tingens ordning kallas normalt för medlöperi eller opportunism. Att mobba andra, kalla dem för saker ingår i opportunistens jobb och det är många som helt ofattbart ställer upp på detta.

En del av dessa kallar sig dessutom för liberaler vilket gör ordets mening obegriplig.

Ledsamt och beklagligt.

Postmodernism for Dummies.

Jag tänkte göra ett seriöst försök att presentera postmodernismen och dess avarter på ett så koncist sätt som möjligt. Med insikten att postmodernismen egentligen utgår från ett stort antal obegripliga resonemang innehållande medvetet svårbegriplig terminologi så kanske uppgiften verkar något förmäten.

Som namnet antyder utvecklas postmodernismen som en motreaktion mot modernismen som varit en drivande kraft kulturellt och politiskt sedan slutet av 1800-talet. Som vanligt när det gäller kulturella och ideologiska strömningar så bygger de inte vidare på äldre uppfattningar utan kastar dessa helt och hållet överbord och börjar om på ny kula. Modernismen tänkte sig att samhället skulle omformas och förbättras genom vetenskaplig kunskap och tekniska framsteg. Det traditionella tänket skulle överges och normen var förnyelse.

Med postmodernismen kommer nya anspråk på utveckling in i debatten. Det finns de som hävdar att postmodernismen är en vidareutveckling av modernismen, jag hävdar dock motsatsen. Modernismen speglar en tro på kunskap och tekniska landvinningar som postmodernismen fullständigt verkar förkasta. Kanske inte bara det utan man borde kanske säga förakta.

Ur Wikipedia kan vi läsa:

Men vad postmodernism egentligen innebär är inte klart definierat, utan föremål för ständig debatt. Utifrån ett historiskt perspektiv kan man tyda en kronologisk ordning från det moderna till det postmoderna. När man beskriver kulturella tillstånd är det dock viktigt att vara medveten om hur det moderna och det postmoderna existerar parallellt mellan olika kulturella och sociala skikt i vår samtid. Postmodernismen vände sig ifrån tanken på att det fanns fasta värden, absoluta sanningar och jagets existens och kritiserade därmed varje tanke på objektivitet. Istället är allt relationellt och kontextuellt; den postmoderna världsbilden är skeptisk.”

Det är uppenbart att den som påstår sig veta vad postmodernism är, har inte fattat ett dugg. Detta gäller även för mig så klart och påvisar dessutom det faktum att personer som ansluter sig till postmodernismen kan välja vilken tolkning de vill.

Tyvärr verkar en tolkning vara förhärskande, den som anger postmodernism med texten som ges i de två sista meningarna i Wikipediautdraget. Som konsekvens kan dessa personer visa sitt förakt för kunskap, alldeles särskilt naturvetenskaplig kunskap, men för den delen också humaniora som exempelvis historia. Däremot hyllas kunskaper som är anekdotiska och ovetenskapliga. Rena fantasier som romaner och åsiktskrönikor hyllas som sanning och används som underlag i  ”vetenskaplig” forskning. Forskning som utgår från en tes eller en teori och som visar resultat som bygger på dessa teorier i  stället för som naturvetenskaparna menar pröva teser och teorier och se om de kan verifieras eller avfärdas. Detta slipper postmodernisterna, de utgår från icke falsifierbara teser och teorier och påvisar resultat som är helt och hållet baserade på dessa.

Att de drivande postmodernisterna som exempelvis Jean Baudrillard och Michel Foucault var franska filosofer och sociologer är ingen slump. Den senare kanske mer en företrädare för konstruktivismen. Mer om detta senare. Frankrike var nämligen i en situation av megalomania vilken bestod i en tilltro till den egna inhemska vetenskapen och avfärdande av allt icke franskt, i synnerhet anglocistisk vetenskap som i princip ansågs icke existerande. Detta gällde till exempel för Darwin som inte gavs erkännande förrän en bit inpå 1900-talet. Franska filosofer har en tradition av självtillräcklighet.

Att bejaka postmodernismen och den av Foucault omhuldade konstruktivismen blev därigenom en genväg till kunskap för folk med avsaknad av kunskapens grunder. Alla påståenden och all vetskap blev därmed lika sann och omöjlig att ifrågasätta. En lättjans väg för dem som vill hitta på egna vetenskaper utan att behöva kunskaper i redan vedertagna ämnen.

När Noam Chomsky raljant beskriver den postmodernistiska humanioran går det inte att hålla sig för skratt. Han menar att om man använder svår terminologi inom naturvetenskaplig teori så beror det på ämnets komplexitet medan man inom humaniora använder liknande svåra terminologi enbart för att göra ämnet obegripligt.

En reflektion som kan göras är att mänskligheten genom att fullständigt ansluta sig till postmodernismens och konstruktivismens kunskapsförakt kommer att svälta ihjäl.

Wikipedias definition av konstruktivism:

Konstruktivism avser inom filosofin en kunskapsteori som säger att kunskap konstrueras och är således ingen avbild av verkligheten. Det finns olika riktningar inom konstruktivism. Den mest konsekventa riktningen är den radikala konstruktivism med Ernst von Glaserfeldt som företrädare. Utgångshypotes är att allt som iakttas av ”verkligheten” står i relation till människan som iakttar. Det får som konsekvens att varje människa konstruerar sin verklighet, subjektivt orienterad och på eget ansvar. Följaktligen finns det lika många verklighetsbilder som det finns människor”

Och ändå finns det inte plats för ifrågasättande kritik!

En omfattande genomgång av postmodernismen med många inlägg finns hos Flying Martin på hans blogg ”Mer än 140 tecken”. Läs dem!

På  genusdebatten finns ett omfattande bibliotek som kan refereras till. Ninni har gjort ett jättejobb med att recensera och utvärdera vetenskapliga skrifter och resultat inom den postmoderna sfären. Till exempel denna om maskuliniteter.

Om ni undrar varför min avsky för postmodernismens avarter är så stark så betänk att den vetenskap som vissa vill skall genomsyra alla aspekter av samhället, själv är helt marinerad i detta stoff med allt vad det innebär av obegriplig terminologi och ogrundad vetenskap. Nämligen stora delar av genusvetenskapen om inte hela.

 

 

Mansutredningen och Frejaskolan.

I eftersvallet av den statligt tillsatta mansutredningen och dess presentation så kom hyllningarna av genuspedagogikens positiva påverkan som en naturlig följd. Mansutredningens chef, Svend Dahl tog upp detta i en intervju i P1 Studio Ett. Redaktionen hade  fått med rektorn för den hyllade skolan via telefon i en intervju i samma program.

Skolan som påstår sig avsevärt ha förbättrat skolresultaten för pojkar och i viss mån även för flickor heter Frejaskolan och ligger i Gnesta. Rektorn Magdalena Eberhardsson berättar i intervjun hur deras jätteviktiga genusarbete  orsakat jätteviktiga förändringar. Med PISA-studien i färskt minne borde man väl redogöra för vad som åstadkommits i form av förbättring av läsförståelse, hur den matematiska kunskapen förbättrats och så vidare. Men nej, det gäller något annat mycket jätteviktigare. Vi får emellertid inte veta vad i det virriga svamlet med drag av rappakalja. Till och med intervjuarna bekänner vid flertal tillfälle att de inte förstår och till och med avslutar med  ”Det är inte alldeles lätt att förstå hur ni gör måste jag säga. He, He!” direkt riktat till rektorn.

Av detta underlag drar ministern Arnholm slutsatsen att vi behöver fler genuspedagoger i skolorna! Hon visar därmed sin extrema okunnighet. Eller eventuellt visar hon sitt förakt för vanliga människors förmåga att tänka självständigt!

Hon borde nog vänta till denna generation skolelever blir röstmyndiga innan hon bedriver de här propagandastollerierna!

Jag skall referera till delar av intervjun som jag tyckte vara anmärkningsvärda men den som vill döma själv kan lyssna på intervjun här så länge den finns på SRs hemsida. Ni kan också läsa den transkription jag gjort här: Intervju med frejaskolan.

Det som ingen av intervjuarna begriper och enligt mitt förmenande ingen annan heller är att rektorn visar på allt som är jätteviktigt. Det är jätteviktigt att börja tidigt, det är jätteviktigt att man jobbar hela tiden och inte bara ett par studiedagar en termin. Jag förstår inte vad som är jätteviktigt för hon anger det inte. Inte heller på vilket sätt kunskaperna i de mätbara ämnen som ingår i PISA-studien förbättrats. Man både Dahl och uppenbarligen minister Arnholm har förstått det som ingen annan förstått.

Intervjun avslutas med följande ord, förkortat av mig,

Svend Dahl: – Det är inspirerande när lärarna klarar se bortom stereotypen, det gäller inte den direkta interaktionen…… Bla, bla, bla…

Intervjuare:  – Svårt att hänga med. Vad vill du att ministern skall göra med det här?

Svend Dahl: – – Bland annat satsa stenhårt på pojkars läsförståelse….. Utbyte mellan skolor, det finns ju de som funkar bra som Frejaskolan till exempel….

Men innan dess har Frejaskolans rektor nämnt två konkreta åtgärder som införts i undervisningen och som är jätteviktiga. Det ena är att de samarbetar med en organisation som heter Män för jämställdhet. Då kan man undra varför de anlitar en grupp män som av vad jag förstår innehåller medlemmar av före detta våldtäktsmän och våldsverkare. Det är ju deras grej att alla män är våldsverkare och våldtäktsmän. Den slutsatsen kan man ju undra hur de kom fram till.

Det andra är att de använder ett material som heter Machofabriken och som jag inte har någon uppfattning om alls. Det kanske är bra, jag vet ej.

Vi skall också komma ihåg att den framgång som Frejaskolan påstår sig ha uppnått inte på något sätt verifierats i någon studie utan är kraftigt ifrågasatt. Stödet kommer egentligen bara från dem som helt okritiskt vill att det skall vara sant.

Tanja Bergqvist nämnde Frejaskolan i sin blogg redan 2011.

Per Hagwall nämner det här och här.

Läs även Ekvalist i ämnet.

Eller varför inte Bittergubben som desutom hävdar att det finns andra skäl till den ytterst måttliga förbättringen.

Eller läsvärda Livets Bok som också behandlar ämnet.

Lysenkos teorier på ankor!

Vad händer om barn i mycket tidig ålder får lära sig att deras könstillhörighet är så individuell så att ingen annan har denna identitet, det normkritiska och normraserande utveckling som gör barn ovetande om könsnormer, att det finns en könsgrupp som de kanske tillhör? Frågan är, vad händer när de blir varse denna norm? Hur skall vi kunna hålla dem ifrån fakta att kroppen utvecklas och att det kommer att ske en indelning av könsvarelser från det klart kvinnliga till det klart manliga. Att de flesta kommer att ligga på ena eller andra sidan klart avskiljda, men att det finns identiteter däremellan.

Inte ens inom den förutsägbara genusvetenskapen med sina, i allra högsta grad, strikta förutsättningar för att något skall kunna mätas, kan leda i bevis en trovärdig utveckling av denna hjärntvätt!

För vad det är värt kan man studera följande ej avslutade anekdot. (Huvudpersonerna lever fortfarande efter 3 år!) På en lantgård vars ägare jag känner väl sedan många år, lades av för mig nu bortglömd anledning, ett ankägg för ruvning hos hönsen. Ellingen har alltså växt upp tillsammans med kycklingar och höns. Hundra meter bort finns det numera ett anksamhälle med samme ägare. Ellingen är numera en fullvuxen anka men kan inte fås att socialisera sig med de övriga ankorna. Det går inte ens att få den att bada i ån, den är livrädd för vatten! Den lever som en höna bland hönorna, äter som en höna, beter sig som en höna. Då är frågan är det en höna? Ja, själv är den övertygad om detta! Och ännu mer fantastiskt, de andra hönorna accepterar ankan som höna de också!

Ni vet, ”if it walks like a duck, talks like a duck, looks like a duck, it sure is a duck!”. Så är det med denna anka, den är en anka i alla fall. Var och en får själv dra slutsatser ur denna anekdot. Är det sociala arvet mer betydelsefullt än det biologiska? Det första man kan dra slutsatser om är att detta sociala arv aldrig kommer att passera ankans egen generation! Det finns ingen Lysenkoeffekt som kommer att visa sig. Om denna anka reproducerar sig på konstgjort vis, så kommer avkomman att bli ankor. Om de uppfostras som ankor kommer de att fortplanta sig som ankor och deras avkomma kommer att bli ankor. Generna och den för ankor normala epigenitiken kommer att se till detta!

Var det någon som trodde annorlunda?

 

Låt det nya året bli ett bra år!

Inför det nya året skall vi verkligen stålsätta oss för att det skall bli ett bra år! Låt oss hoppas på att vår behandling av våra meningsfränder blir positiv och gullig och låt ironin och sarkasmen falla över de stolligheter som vi kommer att bli presenterade.

Men var försiktig med hur ni uppfattas, det är inte lätt att vara godhjärtad i denna värld.

Låt för det första världen förstå att den skillnad som existerar mellan könen är påhittad och en social konstruktion. Låt oss påminnas om att mängden könsidentiteter är mycket större än just de två som biologin vill att vi skall tro på. XX och XY ser kanske ut som två men är många fler. Inom dessa kromosomkonstellationer och dess genuppsättningar finns stora variationer och det är inte alla som är klockrena XX och XY. Varianter finns däremellan och det är det som vi måste tänka på. Dessa varianter kan påverka hormontillverkningen, könets inre och yttre utveckling samt reproduktionsförmågan. Alla människor är bra och skall accepteras inom sin könsidentitet. Förutom de klockrena XY-människorna som vi ju fått vetenskapliga belägg för att det är fel på!

Detta går att ändra, och skall åtgärdas med dekret utfärdat av jämställdhetsministern som får hjälp av ett gäng genusmedvetna feminister att formulera mansproblemet, alltså mannen som problem. Detta ser vi fram emot så att vi fullständigt kan stryka befängda påståenden som att, till exempel, kvinnors reproduktionsförmåga inskränker sig till möjligen tjugotalet fullgångna grossesser under en livstid medan en man kan reproducera sig ett oräkneligt antal gånger.  Att detta skulle utgöra en påverkan på mäns och kvinnors beteende förstår vi ju är nonsens. Detta kallas för genusinsikt och är ett fundament i en i övrigt helt grundlös ideologi.

Att små och växande flickor skall lära sig att hata XY-personer kommer förmodligen inte att bli ett skolämne i år heller. Det gör ingenting, för det finns en omfattande hemundervisning i detta ämne. Fäder som som lär sina döttrar med skräck att hata män och som i sin tur tar på sig att vara hatobjekt för andra fäders döttrar. (det kan bli riktigt bra det här!) Frågan om hatet skall introduceras som skolämne får anstå till dess vi kan få in det som ämne i Pisa-undersökningen. I mellantiden får bloggerskorna i radikalfeminismen visa hur ett riktigt hat skall se ut.

En av de mest skarpa hjärnorna i debatten påpekar att vi (XY-slem) oftare borde gå på gay-barer och dansa med män. Det kommer att göra världen bättre! För honom kanske, annars kan han Googla på Ernst Röhm och förstå varför självklarheten i resonemanget bara är en chimär. Men, igen, vill man att något skall vara på ett visst sätt, så är det så! Postmodernt tänkande i praktiken.  Pepp, Pepp, säger jag.

Genusinsikten suddar dessutom ut de  påstådda fysiska skillnaderna mellan XX-varelser och XY-varelser, så att XX varelser egentligen kan kasta en boll lika långt som en XY-varelse. Om man bara vill det så. Det är ju egentligen enbart en social konstruktion som beror på att XY-varelser snott mat från XX-varelser genom generationerna.

Skolan kommer att bli mycket bättre från årsskiftet kan jag tänka mig. Små XY-varelser kommer att få lära sig mycket mer än jag fick, när jag gick i skolan.  Nu kan man, med stöd av viktig vetenskap, ge de små XY-arna skarp vetskap om att ”män slår”, ”män våldtar” och den fullt naturliga ”våldtäktskulturen”. Sådan kunskap har jag fått vara utan nästan hela livet. Först nu på äldre dar har jag fått veta att så är det. Jag försäkrar att många i min generation inte visste detta och det är ju en miss! Vi får lära om och be om nåd att vi låtit detta ske utan vår kunskap och ingripande. Lyckligtvis finns det män, riktiga män, som har den insikten och som dessutom påstår sig ha slutat med detta beteende och som nu helt utan normal självinsikt höjer fingret åt oss andra XY som aldrig någonsin sysslat med våld eller våldtäkt.

Också har vi fått en ny fin attityd att rätta oss efter. Den kallas för ”Tacka Nej”-kampanjen och går ut på att XY:are som får ett uppdrag skall tacka nej och istället erbjuda uppdraget till en kvinna. Detta gäller alla utom de redan feministiska männen. Redan har exempel på denna fantastiska inställning visat sig på stan. Det köpcenter, som jag brukar besöka, har några försäljare som får en liten inkomst av att sälja tidskriften Aluma. En tidning som produceras av och för hemlösa. Mest har det varit män som stått och sålt denna skrift men nu har jag även sett kvinnor stå där med en bunt tidningar. Man blir förvånad hur bra det funkar när den genusmedvetna feminismen ger sig in i och tar tag i verkligheten.

För att ta denna fantastiska kampanj lite längre finns det ytterligare skarp och genial man som börjat med en kampanj att han inte skall läsa böcker, se på film etcetera om inte en kvinna står bakom produktionen. Detta är så jävla bra att killen tydligen blir inbjuden av Gomorron Sverige att intervjuas. Wow! (tänker jag först och främst om redaktionen på Gomorron Sverige som lyckas snappa upp en sådan genomgripande och viktig nyhet!)

Nu kan jag inte låta bli att visa er det roligaste jag har sett på Twitter i år. Kampanjen kallas för #Mansfritt2014 och Kakan Hermansson redogör för sitt ställningstagande mot män som ”hjälper” till i ”kampen”. Se Nöjesguiden här! Oerhört underhållande när den tilltalade mansfeministen skall övertyga de ”riktiga” feministerna att han gör rätt, att han vet detta men är ytterst försiktig med sin patroniserande ton. Det här läser de riktiga feministerna sig rakt genom, det hade de insett vare sig stackaren uttalat sig eller ej. Nu återstår att se hur han skall ålande på mage med näsan i dammet kunna återta sin uppsatta position som XY-kritiserande mansfeminist. Heja! Kolla Godmorgon Sverige!

För den som vill studera twitter-konversationen som jag refererar till ovan kan se dem här och bläddra genom de tre bilderna. (De ligger tyvärr i omvänd ordning vilket beror på en inneboende personlig teknisk brist.)

Vi har mycket kul att förvänta oss under det kommande året. Låt därför 2014 bli året då sarkasmerna haglade, ironin odlades i turbobänk och där vi för evigt begravde arrogansen och den i skolan numera så vitt spridda ignoransen!

Låt oss se fram emot ett riktigt lyckat

2014

Ha ett Gott Nytt År!

Post Navigation