snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the category “Planekonomi? Nätack!”

Vem vill bli entreprenör – någon?

Jag läser en intressant artikel i dagens Sydsvenska. Den behandlar entreprenörskap och refererar en debatt mellan ett antal framgångsrika entreprenörer och några av tidningens ekonomijournalister. Mycket bra och intressant.

Jag skall nu i all ödmjuk förnumstighet utveckla mina tankar om entreprenörskap.

Det som förbryllar i debatten är att frågan ”Varför blir man entreprenör” ställs. Det är som om det finns kurser att gå eller statliga bidrag att söka för just det, att bli entreprenör. Som om någon på hög politisk nivå sade, nu behöver vi skapa entreprenörer som kan utveckla vårt samhälle. En parallell finns i tron att man kan skapa innovatörer genom politiska beslut. Båda mycket naiva tankar.

De som drivs till att utvecklas som entreprenörer har det förmodligen synligt i sig redan i barnaåren. Det är viljan att göra något för att omsätta en tjänst till ett värde för någon som vill betala. Att bli rik är inte det drivande målet, då skulle de ha sysslat med poker istället. Nä, just att omsätta en tjänst till ett värde. Tjänsten kan vara att förmedla och sälja en produkt men kan också vara helt immateriell.

Detta driv, lär man sig inte. Finns det inte från början så kan man inte lära in det.

Lite hårdraget kan man säga att entreprenörskurserna, utbildning i entreprenörskap, har lika många entreprenörer vid avslutningen som det fanns vid starten. Förmodligen bara en. Den som höll kursen!

Jag har lyssnat till entreprenörer berätta hur de startade sitt företag, hur många misslyckande de tagit sig igenom och hur det slutligen sett ut som om de glidit på den så kallade räkmackan. Jag har jobbat nära entreprenörer, haft nära vänner som varit entreprenörer samt själv gjort försök till entreprenöriella ansatser.

Det jag vet krävs är: En insats som aldrig tar paus, ingenting får skjutas upp, ingenting får komma före, utan bara jobb, jobb, jobb! Motgångar och medgångar behandlas lika, arbetsinsatsen tilltar.

De jag kommer på nu vars berättelser finns i minnet, båda som sommarpratare, är Anders Wall och Ingvar Kamprad. Båda sprungna från enkla förhållanden. Alla blir inte lika lyckade som de, men att lyckas behöver inte betyda att man är med på Forbes lista över rika eller att man umgås med majestäter. Det räcker att man kan ge sig själv och sina nära en trygg  tillvaro. Men det innebär också att de som utgör nära familj får vara utan en när jobbet kallar. Uppoffringar och jobb, jobb, jobb. Inte alltid en självklarhet att omgivningen gillar läget lika mycket som entreprenören.

Så, konklusionen: Nej, staten och politikerna kan inte skapa entreprenörer, de finns redan. De kan däremot, med krånglig byråkrati och med besvärliga låneregler strypa de entreprenörskap som är i vardande. Avskräckande är de exempel som vi sett i den socialistiska och totalitära världen! Sovjetunionens planhushållning blev en spik i kistan för ekonomin. I Kina har man sett vad som krävs och släppt entreprenörerna lösa med resultat att ekonomin blomstrar och alla har fått det bättre.

Att vissa fått det så enormt mycket bättre än andra är en nagel i ögat på de troende socialisterna. Detta utan att reflektera en sekund på att ALLA fått det bättre. De rika skall också ha mat, kläder och bostad.

Detta utgör problemet med statens inblandning, höga skatter, brist på investingsvilligt kapital, och byråkrati i kombination med ett rättvisetänk där ingen får ha det bättre än andra. Här kan vi se den verkliga hämskon.

Därför manar jag, låt entreprenörerna tjäna pengar, låt folk bli rika, se till så att pizzabagaren eller fönsterputsaren kan expandera i verksamheten och kanske förädla och utveckla mot annat. Släpp entreprenörerna lösa! Låt dessa genier försöka med sina idéer, acceptera misslyckanden och omstarter.

Och när jag nu är inne på det, låt de som kommer hit som invandrare genast få en chans att utveckla en verksamhet utan krångel!

 

 

Annonser

Liberaler och kommunister.

Igår den 11 juni 2013 lyssnade jag på Obs! i P1 och inslaget Dagens Bikt. Det handlar om en person som får avlägga ”bekännelse” om något som orsakat en helomvändning av en åsikt. Dagens program handlade om Johan Lundberg, före det liberal chefredaktör på Axess men av Obs given epitetet konservativ. Jag har gjort en transkription av hans ”bekännelse” och den serveras här med mina kommentarer under varje stycke.

Bodde man i Umeå så var ju alla vänster, alla som var äldre. Självklart att man halkade in på den banan och när jag var 15-16-17-18 var det Trotskismen som ju var mycket i ropet på den tiden. I Umeå alltså, jag kommer ihåg sådana som Stieg Larsson med Millenieböckerna – vi satt på Röda Rummet, bokhandeln och diskuterade hur revulotionen skulle klaras, världsherraväldet, politisk aktivism och så där. Ockuperade hus och skogsdungar. En stor ockupation på ….hem, man skulle bygga en skola eller något, vi ockuperade en skogsdunge och polisen kom och tog oss, man blev slagen med och vi kom i nyheterna. Det som var lockande med vänstern var ju att man hade en ideologi som hade slutgiltiga svar på en massa frågor som fick andra människor att framstå som oreflekterande och ickeintellektuella. Så hade man föreställningen att borgerliga människor var egoister och att dom bara tänkte på sig själv. De tyckte det var OK med ett klassamhälle, OK med en uppdelning mellan olika mer eller mindre värdefulla människor, att det var OK att den tredje världen plundrades och så vidare.”

Inställningen, önskan att bli en i gruppen, är inte särskilt märkvärdig. Alla, med några få undantag, vill ju vara med i det dominerande gänget. Att detta råkade vara en trotskistisk grupp där Johan växte upp var bara en tillfällighet. Det kunde vara skinheads, rockers eller vad som helst. Nu blev det trotskister. Det var viktigt att tillhöra och kunna säga ”det tycker jag med”, åtminstone till en början. Det är väl så man skall förstå berättelsen, Johan hängde på andra som var drivande.

”Att vara vänster var liksom förutsättningen för att ha en kultur, skulle vilja gå så långt som att vara en intellektuell och tänkande människa. Så illa var det. Så kan man tänka att det var en naiv tankegång men det är många som tycker så fortfarande uppenbarligen.”

Det är mycket enkelt att som ung identifiera sig med den som förment har kunskap och som på grund av sina bristande kunskaper och sin lika bristande erfarenhet anser sig själv mer intelligent och begåvad än den vanlige Svensson.

”Den där självklara vänsterbilden fanns till du var 20 åtminstone.  När började ett tvivel att komma in i bilden? (Inflikat av intervjuaren)”

Johan Lundberg: ” Alltså, jag tyckte att man upplevde mer och mer av dogmatik och puritanism också i vänstern, det var en himla massa diskussioner om att man fick inte göra si, inte göra så. Det var en känsla av ofrihet som fick en att fundera. Är det verkligen likvärdiga samhällen i kommunistländerna och i Östeuropa. Då började också tankarna att komma. Vad finns i den här ideologin som göt att allting går åt pipan hela tiden? En känslomässig aspekt som fick en att fundera på konsekvenserna av kommunismen.”

Sedan avslutas intervjun med en sammanfattning och en undran varför så många håller fast vid ideologin. Orsaken kan vara att man inte vill riskera det kulturella kapitalet, vilket gör det omöjligt att ändra sig.

Det tvivel som anslår Johan i slutet på sin trotskistiska bana drabbar i stort sett alla som har haft en övertygelse om någonting. Detta är en rationell följ av den personliga kunskapsinhämtningen och erfarenhetsbildningen. Man hamnar i nya miljöer, till exempel i arbetslivet och man ser att det man tidigare trott inte stämmer. Detta tvivel drabbar dock inte alla. Det finns de som avrundningen antyder, har investerat alldeles för mycket kulturkapital i sin åsikt och som inte kan vika utan skaffar sig nya unga påverkbara proselyter att manipulera.

Detta förklarar också den politiska uppdelningen av valmanskåren som varit i stort sett 50% av vänster och 50% av högersympatisörer sedan början på 1960-talet. Detta trots att de politiska kommentatorerna, idag huserande på kulturredaktionerna, till större delen är mycket mera vänsterorienterade än 50 års röstande till riksdagen anger.

För att vara än mer påstridig om vänsterorienteringen tror jag faktiskt inte att alla socialdemokratiska väljare ser sig som socialister eller ens vänster. Då återstår kulturredaktionernas journalister och vänsterpartistiska drömmare som ser en helt ny generation utvecklas som har dålig utbildningsgrad och inte känner till något om Komintern, den internationella kommunismens härjningar i forna Sovjet, centralasien, Östeuropa, Sydostasien, Kina m.fl.

Nordkorea som fortfarande existerar i all sin fasansfulla ideologi låtsas man inte existerar eller anser det missförstått och misstolkat  liksom Kuba.

Det finns de som anser att kommunismens kollaps berodde på imperialistisk ekonomisk terror mot dessa stater och som anser att att hundratals miljoner mördade människor i regimer som Sovjet, Kina och Kampuchea som de allra värsta skall jämföras med alla de döda som den västliga imperialismen orsakat. Ja, jisses!

Då behöver man inte undra varför Rossana Dinamarca i Vänsterpartiet kräver att skolan skall sluta undervisa eleverna i kommunismens brott. Ja, jisses en gång till!

Jag kommer med ett inlägg till där jag beskriver varför, enligt min uppfattning, kommunism inte kan fungera i praktiken.

 

 

Idén om kommunism lever vidare.

I går såg jag en intervju i serien ”Min sanning” på SVT1. Objektet var Nina Björk och hon blev utfrågad av Petter Ljunggren på ett intelligent och ibland rent ifrågasättande vis. Att det skulle bli någon form av tuff diskussion var väl inte att tänka på. Jag gissar att Ljunggren har ungefär samma bakgrund och erfarenhet som Nina Björk. Någon enda djupdykning av ämnet kunde man ju ha gjort, ställt en fråga ungefär så här, ”hur har du tänkt att det skall gå till?”. Bara som exempel, men nej ingen provokation överhuvudtaget.

Nina Björk frågades ut om sin inställning till Feminism samt om sin politiska åskådning. Jag måste säga att hon gjorde ett mycket övertygande intryck. Det kan ha berott på de uddlösa frågorna men också på att hon är övertygad i sin egen polemik. Om feminism och barnuppfostran sa hon bland annat så här, ”jag tänker inte använda mina barn som ett politiskt projekt!”. Så skulle väl vilken mor som helst agera, även om modern är uttalad feminist med övertygelsen att kön är en social konstruktion? Javisst, men i Nina Björks värld får inte dessa mödrar välja utan skall inordna sig i den genuspedagogiska uppfostran som man tillhandahåller på jämställda förskolor! Nina Björk sa inte detta utan det blir en extrapolering av funktionen av Nina Björks vurm för vänsterfeminismen och vad som de facto sker på en del förskolor.

Politiskt är Nina Björk uttalad kommunist. Med tillägget, ”den kommunism som är för demokrati, alltså inte den som är emot demokrati”. Den väl motiverade motfrågan uteblev så jag gör en egen tolkning av vad hon sade.

Har någon någonsin hört talas om ett kommunistiskt samhälle som inte varit demokratiskt? Ett kommunistiskt land som inte haft demokrati i namnet, exempelvis ”folkdemokrati”, eller i sin konstitution? Så mycket för den demokratin alltså! Vi kan titta på sådana stater som dels existerar eller som nyligen har existerat. Har demokratin varit en utmärkande del av dessa länders politiska styre? Det finns hur mycket som helst att ta del av i styrkandet av detta, här kan vi visa till de olika administrativa arkiven i Moskva eller Bukarest som exempel.

Hon anför också sin aversion emot det kapitalistiska samhället. Enligt henne skall ingen få tjäna pengar på att ta fram innovationer.Som ett exempel nämner hon läkemedel. Läkemedel skall vara gratis för alla. Det kan man väl hålla med om men det är inte samma sak som att de som producerar läkemedel inte får ta ut någon lön eller vinst. Hon menar alltså att läkemedel inte får generera ett överskott. Bra tänkt det där!

Även om nya läkemedel skulle växa på träd, så måste någon samla in dem, någon måste kartlägga behovet, någon måste distribuera dem och slutligen måste någon skriva ut dem till behövande. Det låter enkelt. Åtminstone om man bortser från att trädet behöver skötsel och skydd. Alla förstår att detta är den rätta politiken för distribution av nödvändiga varor överhuvudtaget. Alla som inte själv sysslar med produktion och distribution, vill säga. Och i denna grupp ingår Nina Björk, och alla de kulturredaktörer som recenserar hennes alster och som deltar i debatten. Denna debatt som inte inkluderar någon annan än dessa till kotteriet lojala kulturredaktörer.

Nu växer inte moderna läkemedel på träd. Om vi räknar bort livsmedel och vissa naturprodukter så växer inget annat heller på träd! Någon som vill ha mat och värme och kläder och rum med lika högt i tak som Nina Björks måste syssla med detta. Vem eller vad skall bekosta detta? Skall dessa människor beskattas så att de själva bekostar det i en fantastisk cirkelgång. Javisst! Det finns folk som tror på pyramidspel så varför inte?

Man kan också se på de mest revolutionerande innovationerna. Innovationer som blivit vardagsföremål i de flesta moderna människors liv. Var har dessa innovationer sitt ursprung?  Ingen, ingen vettig sak mer än möjligen Vodkan har sitt ursprung i länder med den samhällsordning, socialism eller kommunism, som Nina Björk förespråkar. Ingen, fast jag vet att fotosensorn som idag sitter i alla digitala kameror har sitt ursprung i Tjeckoslovakien men inte fann någon praktisk utveckling förrän idén köpts av amerikanska kapitalister.

Jamen, allt nytt som kommer från Kina då? Tro mig, jag har varit en hel del i Kina, egna innovationer har inte kommit till stånd förrän man tillät människor att tjäna pengar på sitt arbete och skapa vinster.

Detta enkla faktum känner alla till, alla känner till detta utom de som inte har något alls att bidra med för produktutveckling, produktion, distribution och försäljning av de varor som vi konsumenter anser oss behöva för att kunna leva ett drägligt liv. Och för att besvära ännu mera skall jag meddela att dessa innovationer är i högsta grad reella inom den industri som håller oss med livsmedel. Inte minst den del som odlar och skördar eller håller med köttdjur. Man får ibland uppfattningen att dessa produkter börjar sitt liv som inslagna paket på ICA och som därifrån kan beställas för konsumtion. Eller i värsta fall att man inte ens har en aning om hur matvarorna hamnar i kylen hemma i köket!

Att utvecklingen och effektiviseringen av livsmedelsproduktionen har en direkt koppling till att samhället har råd med en elit som inte bidrar alls till försörjningen slår inte med en tanke de som profiterar. Ändå skall de ha en självklar bestämmanderätt och exklusivitet i debatten om vad som är rätt och riktigt för alla andra människor i samhället. Människor som aldrig någonsin tillåts in i debatten eftersom de förment bidrar med simpla och felaktiga åsikter. Inte minst också för att de inte har tillgång till rätt vokabulär och terminologi som används inom det elitistiska kotteriet.

Att man på de vanliga tidningsredaktionerna inte har uppfattat diskrepansen, i alla fall gäller detta på kulturredaktionerna, är oförståeligt. Alla är kompisar. Även om man diskuterar vissa fenomen så rör sig diskussionen högt över vanligt folks huvuden och det är meningen.

En upprepning från tidigare artikel kan vara berättigad. Hur kan det styrande politiska etablissemanget gå så fruktansvärt fel så att sveriges tredje största parti utgöres av ett främlingsfientligt missnöjesparti?

Svaret är att de flesta rikspolitiker älskar kotteriet och förstår inte vem man skall vara vän med.

Se bara vem som minglar med vem på vissa födelsedagskalas!

Liberal svensk dagstidning åberopar planekonomi för landets utveckling!

Först och främst vill jag tacka mina två hängivna läsare som följer denna blogg så troget. Min ambition är att fördubbla er minst ett par gånger i veckan. På de viset kommer hela jordens befolkning att strax vara trogna läsare. I alla fall inom några månader.

Eller, förresten, kan ni inte fördubbla er själva? Meddela mig när det är klart!

Det som jag tänker skriva om här framdeles är sådant som jag läser om på webben, i diskussioner och av de större mediernas krönikörer ibland helt hysteriskt galna yttranden. Eftersom mer än ett hundratal nya adrenalinskapande artiklar och uttalande skapas dagligen, så förstår ni att alla inte kan kommenteras.

Högst upp i medvetandet just nu porlar det av frustration av följande ledarstick i Sydsvenskan 26 aug. Under rubriken ”Efterlyses: innovativ politik” skriver man att ”Sverige behöver en sammanhållen innovationspolitik för att säkra välfärden och en fortsättning på den svenska framgångssagan”. Förutom att språket är tvivelaktigt ur förståelsesynpunkt kan man väl hålla med om att man skulle behöva en innovativ politik. Vad man menar är att man skall föra en politik som gynnar innovationer.

Märk väl att tidningen är borgerlig och liberal! Vad är det som får svenskar att tro att det är innovationer som styr välfärden? Jag trodde det bara var Lars Ohly och Stina Wollter som förfäktade denna idé. Men en liberal tidning? Inte ens i Kina tror man på en sådan hypotes längre. Jag tror att just nu på denna jord är det bara Nordkorea och Sverige som har denna inställning. Varför? Alltså, varför i Sverige? (I Nordkorea kan vi föreställa oss varför.) Är det den ingrodda tanken hos oss att tjänade pengar, som inte kommer från staten, innebär nåt skumt. Ett misstroende mot att tjäna egna pengar utan att staten står där och pekar? Jantelagen? Jag tror det!

Varför kan man inte inse att stat och regering skall inte bygga plattformar för innovatörer, de skall ta bort hinder för entreprenörer! Men politiker vill gärna vara med och ge subventioner och klippa band. Framförallt vänsterpolitiker men i Sverige gäller det samtliga från vänster till höger. Detta leder ofelbart till korruption och felsatsningar, kanske överetablering. Men det är den svenska självmordstaktiken.

Det finns de som i likhet med mig tror på entreprenörer eller har hört talas om uttrycket. Därför avslutar Sydsvenskan med detta ”För att förändra detta krävs kanske också entreprenörer. Envisa, fritänkande politiska entreprenörer. ” I en liberal tidning!

Underlätta, ta bort eventuella hinder, uppmuntra för blivande entreprenörer så skall ni se att innovationerna kommer också! Vi måste acceptera att de som kan exploitera en innovation också ska kunna bli stenrika. Det är denna morot som driver utvecklingen inte en massa ordbajs från politiker! Se Rausing, se Kamprad, se flera lyckade entreprenörer från förra seklets mitt. Entreprenörsandan avtog i mitten av 1970-talet och har inte helt tagit sig sedan dess. Ni får tänka ut en bra orsak till varför? Innovatörer har vi många i Sverige, framförallt inom IT-området, men entreprenörerna kommer utomlandsifrån och jobben hamnar inte i Sverige!

Den allra största bromsklossen i sammanhanget har varit den svenska fackföreningsrörelsen som envetet har gynnat de stora industrierna, där väl ingen är svenskägd längre, till nackdel för mindre aktörer. Det har att göra med vilken makt man vill ha i industrin. En stor arbetsplats har flera heltidsanställda ombudsmän. Klart som korvspad! Dessutom har man med protektionistens envishet slagits för att jobben skall vara svenska! Man har emellertid förstått att detta inte går längre, exempelvis inom sjöfarten har man fått ge sig med svenskflaggat tonnage men det tog lång tid. Detta var en avvikelse från huvudspåret som vi härmed rullar upp på igen!

Jag blir så besviken på människor, som borde veta hur de planekonomiska experimenten utfallit, nu igen pläderar för samma sak. Kan man omöjligt lära av historien? Kan ni räkna upp en enda sak som ni använder för att förenkla livet, som har sitt ursprung i forna Östeuropa eller forna Sovjetunionen? Jag tror inte det.! Varför? Fundera på det så skall jag under tiden redogöra för en detalj som ni säkert använder, kansk dagligen, och vars uppfinning kommer från Östeuropa. Den lilla elektroniska mojängen med pixlar hit och dit som sitter i alla digitala kameror och i de flesta mobiltelefoner, den som omvandlar ljus till bilder, uppfanns faktiskt av en tjeckisk vetenskapsman i Tjeckoslovakien. På 70-talet tror jag det var eller 60 talet. Han hade inga möjligheter att exploitera  mojängen i det planekonomiska systemet så han fick okey att samarbeta med två amerikanska forskare och entreprenörer som köpte upphovsrätten. Tjecken blev rikligt belönad men ni kan gissa vem som tjänade de riktigt stora pengarna.

Under de tre decennierna som föregick järnridåns fall 1989 besökte jag Polen och DDR vid ett flertal tillfällen. I Polen kunde man klart skönja ett kluster av entreprenörskap. Helt utanför den officiella sfären. Man hade uttalat en parallellekonomi eller en svart marknad som höll igång landet. Man hade sin anställning, (alla medborgare i kommunistiska länder har anställning!) men man drygade ut sin inkomst med sidosysselsättningar i en ofta svart marknad.  I Polen var detta ok eftersom polacker inte skvallrade på varann. Entreprenörskap utvecklades alltså. I DDR däremot med halva befolkningen enrollerad i spionage på och angiveri av grannar och de egna familjemedlemmarna framstod nog en svart marknad som hypotetisk.

I Kina har man insett att man måste släppa fram entreprenörer för att få fart på ekonomin. Vi som har varit i Kina under denna omvälvning har på plats fått studera resultat. Mina kinesiska förhandlingspartners har beskrivit hur systemet användes innan och vad det nya har drivit fram. Det är lätt att påstå att ett snitt av befolkningen har fått det enormt mycket bättre och några har blivit oförskämt och helt obegripligt förmögna. Nu är det alltså bara Sverige som inte förstår att det är entreprenörer som behövs (förutom Nordkorea som i sammanhanget får ses som svårbotat) och endast i Sverige som en liberal tidning blundar för fakta!

Post Navigation