snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “ansvar”

Med vänlig hälsning!

Om man skall ligga i tiden så skall naturligtvis detta inlägg handla om Björn Söder och hans uttalande. Det gör det också men du ombeds vänta med läsning av det tills du gått genom texten i sin helhet.

Jag har inte sett TV-dokumentären ”Bränn en bil – få ett jobb” som jag tror den heter. Någon kanske kan tycka att då skall jag inte heller yttra mig om den. Det skall jag inte heller.

Nämligen!

Men, det som titeln anspelar på och vi ges en uppfattning om, är att kriminalitet, allmänbrottsligt beteende, avståndstagande från vuxenvärlden och ren meningslös egendomsförstörelse är en reaktion på brister i samhället. Det kan jag hålla med om men inte så som apologeterna menar kanske.

På engelska pratar man om defy, despise and demolish. Tre ord som beskriver romantisk juvenil rebellisk attityd. Man revolterar mot samhället och makten. En bil i brand representerar kanske samhället men knappat makten. En brandbil från räddningstjänsten som kommer för att släcka bilbranden kan väl inte ens i något fall representera makten?

Ändå kan man höra röster, oftast representerande makten, som likt apologeter förklarar sig förstå bristerna och varför man revolterar. Oftast på vänsterkanten hörs dessa apologeter som vid tillfällen också själv deltar i de revolterande aktionerna. Makten revolterar alltså med glatt mod, kampsånger och saxofonspel mot sig själv.

Det behövs inget geni för att se varifrån apologeterna har sin ideella rot. Socialister, kommunister och övrigt vänsterfolk. Varför inga liberaler eller konservativa? Tänk inte på den svenska politiska partiindelningen som inte riktigt stämmer med dessa epitet, alltså liberaler och konservativa. En liberal eller konservativ ståndpunkt utgår ifrån individen och att denne har fullt ansvar för sitt handlande. De liberala vill till och med att man skall ha individuell kontroll över sina val och ansvaret som följer på detta.

Socialisterna i Sverige, alla till vänster om Socialdemokraterna tillika en stor falang inom dessa, vill ta över allt ansvar från individen. Alla val görs av staten. Man har till och med mage att kalla detta för gemensamt ansvar.

Eftersom staten tar fullt ansvar för enskilda individers val i socialisternas rike så faller det också naturligt att friheten, det egna valet, måste inskränkas. Det innebär alltså en risk att ta ansvar för enskilda individer om man inte kan ha full kontroll över den enskildes val. Enbart höga skatter och statliga monopol kan i slutändan garantera statens riskfria inblandning i enskilda individers val. Med andra ord, det riskfria samhället karakteriseras av ytterst lite valfrihet. Som boskap eller mer allegoriskt som mjölkkor.

Men, inskränkningar kommer inte plötsligt som i Kampuchea, med Khmer Rouge eller i Ryssland 1918. Nä, inskränkningarna är stegvis vidtagna mot grupper i samhället. Vetskapen om att en inskränkning berör få och inte en själv gör att oppositionen blir liten. Se bara debatten om fri gårdsförsäljning av vin (alkohol) som ju ”bara berör några få” som statsrådet sa. Det är taktiken. Om ingen opponerar, kommer det totalitära samhället att komma tidigare än någon trott.

Och detta kommer att ske med nickande huvuden på lattebaren där nya stentavlor hängs upp med sanningar som skall spridas i media.

Och vad det gäller Björn Söders uttalande om nationer, medborgarskap och annat.

Fast jag inte för en sekund håller med Björn Söder i något han säger så tänker jag, innan ni hysteriska hyenor på mediaredaktionerna tagit del av stentavlorna på lattebaren och tagit sats och givit er in i kampen att vara mest fördömande så kunde ni väl för fan först hört vad karln sa!

En ganska enkel sak. Men ni bevisar er fullständiga inkompetens på att analysera en nyhet som rör makten eftersom ni ligger skavföttes med densamma (kanske sked?). Jag kan meddela er att det finns många som insett att ni inte är de som defy, despise and demolish i de tre ordens djupa betydelse. Ni är hycklande medlöpare, bigotter och opportunister.

Med vänlig hälsning!

Annonser

Varför står tågen stilla? GDs ansvar!

Ytterligare en reflektion jag gjort om postmodern okunnighet kombinerad med kvartalsekonomi är hur det kommer sig att tågen inte går.

Vad som utlöst detta är naturligtvis kaoset som uppstod vid urspåringen av ett godståg i veckan, (tänk om det varit ett X-2000 tåg!) och den återkommande osäkerheten i tågens tidtabeller.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så dikteras Sverige idag av ett tänkande som premierar ungdomlig entusiasm spetsad med brist på erfarenhet och kunskap. Med den tvärpolitiska rådande normen befästes detta som manifesterat kunskapsförakt i skolan och i arbetslivet ges detta uttryck som åldersdiskriminering med satsning på lättstyrda ungdomar och med utfasning och avtalspensionering av erfarna äldre! Alla de som skriker på tidiga pensionsavgångar för att säkra arbetstillfälle för yngre har inte en susning om vilka konsekvenser detta skulle medföra. Endast om man med en dåres envishet kan påvisa att yngre har mer kunskap och erfarenhet än äldre så är denna modellen plausibel och utvecklande.

Man kan fråga sig var åldersgränsen för kunskap går? Jag menar när i livet minskar kunskapen och erfarenheten? Vid 18? 25? 38? 45? Med säkerhet kan det klargöras att gränsen går just där i livet som den uttalande personen just då råkar befinna sig. Märkligt eller hur? Jag vet eftersom jag själv gått igenom alla faserna. Ropat på avgång av gubbarna i riksdagen så att vi 17-åringar kunde få visa hur verkligheten egentligen såg ut. Eller väntade på pensionärsavgångar i karriären så att den ungdomliga entusiasmen fick flöda fritt. (Yes; been there, done that! BTDT) Men som tur var fanns det också en naturlig respekt för erfarenhetsgrundad kunskap som höll oss i schack. Det finns inte nu när hela livet skall vara som ett dagis, och ungdom är det enda som räknas i Sverige.

Så poängen är alltså att om en äldre erfaren driftledare säger att den åtgärden som ekonomerna förespråkar inte fungerar eftersom erfarenheten säger att tågen inte kommer att gå då. Den erfarenheten kommer att ersättas av en yngre oerfaren driftledare som mycket väl kan tänka sig införa (tokiga) systemförändringar. Detta gör att ursprunget till det bristfälliga förslaget kan dra sig ur allt ansvar, vilket ju är det väsentliga eftersom lönen inte kommer att påverkas. Inte negativt i alla fall.

I fallet med det urspårade godståget så var ju skadan på rälsen inrapporterad och registrerad men någon i ansvarskedjan ansåg inte det var något att åtgärda akut. Det finns alltså en rutin i företaget som gör att incidentrapporteringen kan avbrytas av någon som tycker så. Om man i ledningen inte ser något fel i detta bör styrelsen i Trafikverket noga överväga om inte hela ledningen bör bytas ut. I varje fall GD. En GD som inte klarar av sitt ansvar skall inte vara kvar!

I alla verksamheter krävs det erfarenhet och det krävs att den erfarenheten klarar av att stå på sig när de förenklande kunskapsföraktande kvartalsekonomiska nedskärningar uppkommer.

Det hade varit enkelt att härvidlag skylla ansvaret på ekonomiavdelningarna som oftast är de som kommer med förslagen. Detta är fel tycker jag eftersom förslagsställarna gör helt rätt att testa även ogenomförbara förslag. Den öppenheten måste finnas! Men, när förslagen inte får motstånd eller ifrågasätts av rädsla för repressalier, då är det ett ledningsfel som inte får upprepas. Att en GD kan dra sig ur ansvaret ger inget större hopp om att det skall bli bättre i framtiden.

Jag har själv varit i situationen att få svara nej på frågor från marknadsavdelningen om vår utrustning var kompatibel med vad de hade för avsikt att sälja till kund. Ingen ifrågasatte rättigheten att fråga, ingen ifrågasatte att få höra sanningen och framförallt, ingen framförde önskan om att man borde ha mer medgörliga medarbetare på avgörande platser i verksamheten.

Jag har själv suttit i företagsledningen i ett mycket framgångsrikt företag med miljardomsättning. Bakom det hela stod en mycket erfaren storföretagsledare, en entreprenör med bakgrund som civilekonom. Han brukade citera en av sina mentorer också han legendarisk företagsledare med följande:

Ett slag eller ett krig kan aldrig vinnas vid kamrersbordet men det kan mycket väl förloras där!

De moderna företagsstrategierna som florerar framförallt inom det offentliga och inom media (läs public service) är med sitt förakt för kunskap och erfarenhet fullständigt obegripliga. Men jag antar att detta kompenseras av att ingen i ledningen någonsin behöver ta ansvar utan kan bara lugnt se sin lönestege öka.

”Vi tar detta till oss”, ”Vi kommer att se över våra rutiner”! Har ni hört detta nån gång tidigare? Man satsar oerhört mycket pengar på medieträning av ansvariga företrädare men inget på praktiskt ledningsarbete verkar det som. Det är ”damage control” före ”damage avoidance ” för man pratar ju förstås engelska på dessa internationellt hållna kurser. (BTDT!)

På detta sätt ersätter man den förevarande mångfalden med institutionaliserad enfald. Låt de ungdomliga idéerna sprudla och frodas, det är en nödvändighet att dessa inte stoppas. Men byt inte ut erfarenhetsmässig kunskap mot ungdomlig entusiasm!

 

 

Post Navigation