snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “åsiktsregistrering”

Hur får vi stopp på näthatet?

Jag är så trött på att behöva läsa om och få berättat för mig hur mycket fruktansvärt hat som förekommer på nätet. Åtminstone det som koncentreras på de sociala medierna. De som blir utsatta behöver mycket styrka i sig själv och mycket stöd från omgivningen för att orka fortsätta och inte bara tystas. Det sista vore en kolossal förlust för det öppna och demokratiska samhälle som vi lever i.

Vi vet hyfsat bra vem som blir utsatta. Det är i de rapporterade fallen flest kvinnor som blir hatade och hotade, det är i stort sett ett övervägande antal kvinnor. Jag hoppas verkligen att dessa på grund av mobbing, hat eller hot, inte känner sig tvingade till att dra sig ur debatten. Att det finns stöd för dem och att ogärningarna lyfts fram och belyses.

Man måste undra vem som utför dessa angrepp. Skulden har på något sätt automatiskt lagts på en grupp individer som karakteriseras som kvinnohatare, antifeminister, rasister, obegåvade ensamma män med händerna knutna framför datorn och nu senast hörde jag om volvo-gänget. Det senare en förfärlig och mycket föraktfull hänvisning till män som ägnar sig åt manligt kodade sysselsättningar som fordon och motor.  Att det finns kvinnor bland sådana aficionados såväl som högutbildade humanister är inte intressant kännedom. Att det finns vänsterpolitiker (män) och kvinnor inom denna grupp som sprider hat och hot är lika ointressant för de som besväras. Gruppen som hatar på nätet är kvinnohatande män, punkt. Något annat passar inte in i det formulerade problemet.

Nåväl, dessa kvinnohatande män då, dessa små kryp med sin anonyma tillvaro, varför bär de sig åt på detta hat- och hotfulla sätt. Man kan förstå om de är dåligt fungerande språkmässigt, att de formuleringsmässigt har svårt att få till en bra och förståelig mening. De har väl ändå rätten att uttrycka ett missnöje kanske de tänker. Eller så har de helt enkelt inget fungerande argument i diskussionen. Alltså ett förståeligt argument som avslutar debatten. Då kan i ett enkelt tillstånd invektiv och svordomar vara en snabb lösning. Framförallt när de framförs anonymt. I vilket fall som helst framförs de av människor som anser sig på något sätt översedda med, människor som inte räknas, människor som anser att deras synpunkter helt ignoreras. Alltså precis på samma sätt som med de bilbrännande unga män som härjat i Husby med omnejd. Skillnaden är att deras engagemang räknas som acceptabelt och som orsakat av samhället självt. Knepig uppdelning av aktionernas värde kan man tycka. Men ändå, så funkar våra medier!

Det måste till resurser för polis och åklagarmyndigheten att snabbt kunna utreda denna typ av brott. Det måste finnas en risk i att vara en hatare på nätet. Man måste se till så att i första hand den egna bloggen, mailen eller hemsidan kan skyddas och om den avsändande adressen är serverbaserad i utlandet så skall begäran om utlämning ske. Det måste skapas något som gör att det finns en risk för en nätförövare. Annars är demokratin i svajning.

Frånsett att människor känner sig hotade, kränkta och förnedrade vilket är ett starkt skäl till att få slut på näthatet, så finns det ett till som är lika enerverande. De som kan ange sig som måltavlor för specifikt hat från personer på nätet eller annorstädes har i realiteten av det stöd som givits dem blivit helt immuna mot all kritik. Jag tänker på Maria Svelands uppenbarelser i diverse morgonprogram och intervjusoffor. Att Sveland berättar sanningen och inget annat än sanningen är taget för givet till den milda grad att det aldrig förekommer någon fråga med tillstymmelse av ifrågasättande av utsagorna. Hon är en vorden ikon, en divinitet  som slipper all form av kritik. Det är bra jobbat för en medioker författare och journalist. Men vad skall man annars ha kompisar till?

En annan som  på samma sätt undandrar sig all kritik och ger föredrag på Slagthuset i dagarna är Anita Sarkeesian som har samlat massvis av poäng för att klassificeras som onåbar. Exemplen kan säkert mångfaldigas.

Detta visar starkt att för att kunna få en vettig diskussion till stånd så måste vi ställa upp för att få slut på de direkta hoten som förekommer mot vissa debattörer. Detta är oerhört viktigt och skall inte förväxlas med det register av meningsmotståndare som Mattias Gardell och samme Sveland föreslagit för Nordiska Rådet och som måste anses vara århundradets sanslöst mest odemokratiska förslag. Ännu ett bevis för att Sveland slipper kritiska frågor.

Tilläggas kan att det faktiskt finns bevis på att människor tvingats lämna debatten på grund av hat och hot, mobbing och trakasserier. Åtminstone två som jag känner till. Nämligen Pär Ström och Pelle Billing. Det råder inget tvivel om att detta är en annan sak, kolla med den medelmåttige skådespelerskan Lo Kauppi som åskådliggör en ondskefullt tecknad karikatyr av den förre av de utmobbade. Hon är enligt utsago mycket god vän med Maria Sveland men har inte lyckats komma upp i den status av oberörbarhet som så hårt eftersträvas.

Det finns alltså starka skäl för en skärpning av insatserna och en ökning av utredningsresurser vad gäller hatbrott på nätet.

Annars dör demokratin!

Hemma hos kommunister!

Jag är en dålig skribent med ynkligt liten produktion. Detta fast uppslagen regnar tätt som ett ösregn. Jag far hit och dit och till slut har aktualiteten försvunnit. Därför blir mina inlägg oftast generellt hållna och i högsta grad inaktuella. Detta trots Femenaktioner, Almedalshysterier, Snowdenavslöjanden, Egyptiska upproret, etc, etc!

Jag siktar in mig på de två ämnen jag anser mest bör ifrågasättas, det vill säga Feminism/Genusvetenskap och Kommunism. Egentligen är det stora bekymret det hopplöst atrofiska utbildningssystem som vi har i Sverige. Ett system som spottar ut sämre och sämre förberedda studenter vars kunskapsnivå sjunker för varje år som går och för varje tillskyndad hysterisk åtgärd som förblindade politiker låter sig övertalas att vidta. Det är belagt att det är pojkar som det går sämst för, men de får skylla sig själv och måste ändra sig och bli mer som flickor. Flickor är också förlorare och visar vid en internationell jämförelse kraftigt försämrade resultat. För flickor har man dock tänkt sig att sätta in stöd och hjälp eftersom de är utsatta för illvilliga strukturer. Detta förklarar våra världsmästare till pedagoger för de sju- åttaåriga elever som storögt gör allt för att förstå!

Läs Tanja Bergkvists högst intelligenta och roliga blogg som handlar om just detta! Förutom Tanja så läs även Mats Olsson på Tysta tankar som också har en del att säga om utbildningssystemet. Mats är emellertid själv en del av det och verkar mera subtil och modererad i sin kritik.

Det är alltså det svenska utbildningssystemet som oroar mest eftersom detta är tänkt att producera de fantasimänniskor som man föreställer sig skall befolka världens första helt homogent rena feministiska stat. Att detta har en tydlig likhet med den fantiserade och inte ens i teorin fungerande kommunistiska staten är lätt att se. Det är nämligen människor med en kommunistisk ideologi som är mest rabiata feminister. Många av de män som med frenesi på ett frustande sätt stöder feminismen är kommunistiska i sin politiska hållning. Att många ser vinning och avancemang i sin opportunism framstår både som solklart och obestridligt.

För mig är det helt obegripligt att den sittande regeringen inte har bättre förståelse för vad som sker. Att dessa liberaler, som de gärna vill kalla sig, inte ser den tydligt totalitära ideologin som visar sig. Feminismen tillåter inte kritik eller ifrågasättande och kallar sina meningsmotståndare för hatare. Man vill inget hellre än skapa lagar som förbjuder ifrågasättande och vill registrera meningsmotståndare. Låter det som gamla tiders Sovjetunionen eller inte för så länge sedan i DDR? Jamen såklart, det är ditåt man siktar. Och detta förstår inte regeringen. Vad är de rädda för? Att Feministisk initiativ skall ta röster från dem? Glöm det, Fi tar röster från V. Däremot får regeringens enögda politik väljare att skynda till SD. Det sistnämnda är emellertid inte ett alternativ i min värld!

Jag har ställt en fråga till Piratpartiets utbildningspolitiske talesman Erik Einarsson huruvida partiet stöder ”SOU 2009:64″ eller ” Genus och text – När kan man tala om jämställdhet i läromedel?” (Tack återigen Tanja Bergkvist!) Om jag får svar tänker jag delge er detta i ett inlägg. Jag uppmanar alla som har intresse att ställa frågan till det eller de parti som man intresserar sig för.

Tillbaka till ämnet. Detta skulle bli ett kort inlägg hade jag tänkt men det sprack redan där.

För att kunna ifrågasätta de som stöder kommunismen lade jag in en kommentar på Fanny Åströms blogg  som jag tycker ni bör ta del av. Se särskilt på kommentar 2 av John Park så förstår ni nog varför kommunism inte ens kan fungera i teorin! Jag upptäckte att Isak Gerson (@laxsill) mycket passande gjorde ett inlägg på sin blogg där han ifrågasatte liberalismen. Detta kommenterade jag också och bege er dit för att kolla. Med Gerson uppstod en liten dialog som avslutades med en kommentar från mig. Från Fanny kom inte ett knyst. Jag kan bara dra slutsatsen att för kommunismens ideologer liksom för feminismens skarpaste genier (Fanny Åström) finns inte tillräckligt med fasta argument för att klara av en diskussion. Kolla TV-sända debatter, man överröstar, pratar i munnen och använder härskartekniker långt innan man ger ett argument. I skrift nämner man helt enkelt något annat av ingen relevans alls och lämnar debatten när man märker att argumenten tryter. En baddare på denna teknik är Inti Chavéz Peréz som inte klarar av att argumentera alls om han känner sig det minsta ifrågasatt. Han kan avgöra en debatt med ”läs på!” eller ”jag tänker inte lägga tid på din utbildning!”. Härskartekniker? Tja!

Man kan inte vara liberal och förespråka totalitarism samtidigt. Det krockar så att säga. Feminismen är totalitär eftersom den förutsätter likriktning av åsikter och förbjuder oliktänkande! Det gör inte liberalismen.

Gör ett besök på dessa bloggar och visa er åsikt om deras idéer. Jag är säker på att våra argument mot de totalitära idéerna som finns både inom feminismen och inom kommunismen är både relevanta och förståeliga!

 

 

Fascister!

Någon har för inte så länge sedan nämnt feminism och fascism i samma mening. Man har då gjort en grov jämförelse som andra indignerat har avfärdat som ren illvilja. Feminismen är mångfasetterad och därför i stort sett omöjlig att definiera. Att någon feminist skulle ha fascistiska idéer kan vara möjligt men det är absolut inte samma sak som likhetstecken mellan ideologierna. Någon annan får beskriva feminismen så tänker jag beskriva min syn på fascismen. Eventuell påkallad jämförelse får anstå till senare.

Dessutom tänker jag i resonemanget slå samman fascismen med några andra ideologier som tilltalas av totalitära idéer. De är ganska lika i sin praktik även om teorierna bakom är väsensskilda.

En av grundstenarna i fascismen är ”Staten är allt – allt är Staten”.

Staten ingår avtal med sina undersåtar, staten lovar beskydda och föda undersåtarna som i gengäld lovar staten fullkomlig lojalitet. Eftersom alla måste leva lyckliga under doktrinen så måste allt som uppfattas som hot mot densamma skäras bort ur samhällskroppen. Detta är inget unikt för fascismen utan delas av nazismen och kommunismen. Alla former av totalitärt styre har ungefär samma riskbedömning och en mycket omfattande apparat att övervaka utsedda riskobjekt. För att den personalintensiva övervakningen inte skall bli ekonomiskt katastrofal så rekryterar man tjänstvilligt folk från medborgarna. Dessa får några obetydliga favörer för sitt idoga arbete men får framförallt lite immunitet från undersökningar mot sig själv. Man lever i vissheten att det är bättre att ange än att anges.

“I efterhand är diktaturen full av rekvisita som vi tror oss känna igen den på men den börjar inte med stövlar och armbindlar utan som en dröm och en daggdroppe. I samtiden känns anpassligheten inte som anpasslighet, utan som lojalitet och en radikalitet som kräver sitt i försvaret av det goda.” – Lena Andersson/DN

För att sammansvetsa samhället och uppnå den ömsesidiga lojalitet som parterna önskar så kan inte staten misslyckas. En fascistisk stat kan alltså inte misslyckas, i alla fall inte utan utifrån kommande påverkan. Sabotörer och motkrafter måste identifieras och tillintetgöras. (Är det någon som undrat varför diktatorer inte tillkännager att det finns uppror i deras land? Vad de hävdar, i stort sett alltid, är att det är terrorister utsända av främmande makt som står för upproret. Varför då tror ni?) För nazisterna var det ganska enkelt, man utnämnde judarna till huvudfiende och kunde därmed bli ganska effektiva i sin kamp. Många människor kunde därmed känna sig ganska trygga i sin tillvaro så att säga. Terrorn var alltså inte riktad mot alla, bara nästan.

”Det vill jag bara säga, för oss är judarna lika mycket tyska medborgare som de som inte har judisk tro. – Deras liv och egendom respekteras i lika hög grad. De fall där judar hålls i skyddsförvar bör förstås i denna anda.’ ” Heinrich Himmler

Lenin och Stalin hade det jobbigare om det inte var alla Kulakerna (självägande bönder) som skulle utrotas eller Kosacker. Dessa var ganska enkla att identifiera. Men, antirevolutionärer, före detta människor och ickemänniskor var svårare. Men stärkta i tron tog de sig an uppgiften och löste problemen med tillsättande av kommissarier i angivarposition och med allmän terror. Märkligt att det skall vara så enkelt att vara ett geni i ondska.

I den totalitära staten drivs en mentalitet att man befinner sig under ständig attack. Den egna sanningen förvrängs av utrikes korrespondenter och man känner sig i ständigt behov att försvara sig. Man visar på alla sätt att man slår ur ett underläge orsakat av externa konspirationer. Det finns skäl i detta läge att utöka repressionen så att media och skribenter inte kan sprida förmenta lögner.

”Från min balkong kunde jag se hur de sträckte sig mot varandra. Sedan kom Milosevic och nationalister, tävling i vem som är mest missgynnad, betonade av kollektiva rättigheter. De andra nappade. Det var allt som krävdes för att ett mångkulturellt land skulle spricka. Idag, i Sarajevo, försöker de överrösta varandra. Sorgligt.” – Jasenko Selimovic

Ifrågasättande opinion räknas som hot och måste bekämpas. Man lagstiftar om straff mot dem som inte håller med om de åsikter som tagits fram av ledningen. Åsikter som regelmässigt är baserade på kraftigt reviderad historieskrivning och dubiösa resultat inom nya forskningsområden, exempelvis rasbiologi. Det blir så småningom även straffbart att ifrågasätta dessa underlag.

De friheter som förutsätts finnas i en demokrati kommer att ifrågasättas och åsidosättas en efter en. Åsikts och yttrandefrihet är det första som ryker. Sedan kommer självbestämmandet och äganderätten att ifrågasättas.

Den i demokratier existerande självklarheten att föräldrar har rätt att inom sin familj och inom de lagar som finns uppfostra sina barn kommer att tummas på rejält. Social ingenjörskonst kommer att från myndighetshåll föreskriva tillsyn och övervakning så att inget går fel. Enbart av makten tillåten kunskap får tillgängliggöras för barn och ungdomar. Vi kommer att få se hur man genom angiveri och försåtlighet kommer att ta sig in över trösklarna till vanliga familjer. Den som läst Orwells 1984 vet hur det kan bli!

Att man genom upplysning och utbildning kan åstadkomma fullständig likriktning av åsikter inom en fascistisk, nazistisk eller kommunistisk diktatur vilar på en tanke som är sanslöst obegåvad. Inte ens om vi alla var klonade på identisk genuppsättning skulle detta vara möjligt. Det kommer alltid att finnas skiljaktigheter, beroende på biologiska och sociala miljöförutsättningar och vad skall man göra med dem som inte fogligt anammar vad de tycker vara myndighetsförtryck?

Dessa saker har testats noga och åtgärder är de facto redan på plats. Inom det ”semidemokratiska” system som vi lever i Sverige finns hot om strypta karriärvägar, social utestängning och ren mobbing som åtgärder mot sådant folk som inte förstår vad de skall tycka. Vi har än så länge inte uppfostringsanstalter eller möjligheter att frånta medborgarskap från oliktänkande men är det verkligen någon som tror att det inte är möjligt att införa i Sverige. På rent ”vetenskapliga” grunder?

Är det nu faktiskt någon som i sin vildaste fantasi kan fås att tro att ett samhälle med en (1) godkänd åsikt kan åstadkommas med utbildning, lock och pock? Vem tänker stoppa huvudet i sanden och inte förstå att ett sådant samhälle kräver starka repressiva åtgärder och att det kommer att skörda offer? Är det ingen som har studerat de försök som tidigare har gjorts i sådana sammanhang?

Under tiden 1975 – 1979 mördades 2 miljoner människor i Kampuchea (nuvarande Kambodja) för att de inte passade in i statens åsiktsfålla. Nån miljon till hade svultit ihjäl i en hungerkatastrof åstadkommen av statliga myndigheters stollerier om inte en intervention gjorts av den vietnamesiska armén som återställde en viss ordning av vansinnet. Det finns i Sverige, av kommunister hyllade personer, som inte klarar av att ta avstånd från det principiella mördandet!

De historiska exemplen på denna typ av repression är tyvärr många, många fler.

Att en sådan ordning skulle kunna ersätta den demokrati vi har i Sverige är väl inte tänkbar ändå? Nej, jag är säker på att så länge svenska folket har möjlighet att avstyra tokigheterna i öppna fria val så är det inte möjligt. Men visst gör det en förundrad när man ser de flesta journalister rusa runt som en homogen flock med ögat noggsamt riktat på grannen så att flocken verkligen styr åt samma håll! De finns ett fåtal klara undantag. Journalister som flyger som solitärer och som anses vara förrädare eller svikare och försök göres för att mobba bort dem.

Visst är det också märkligt att de som anges som de största hatarna och hotarna inom åsiktsmotståndarna är också de som fått sluta på grund av hot och trakasserier! Vem är det då som är utsatt, var är faran för demokratin?

Men, framförallt, visst är det konstigt att det finns starka krafter som helt oblygt och med skattemedel i ryggen propagerar för en repressiv åsiktskontroll som kan vara ett steg rakt in i totalitarismen. Tyvärr är det inte första steget. Det första steget är uppenbarligen taget för länge sedan eftersom det finns människor som helt ogenerat och utan reaktion i våra ”demokratiska” media kan föreslå något så fruktansvärt människoföraktande som åsiktskontroll och registrering i ett dokument, se här!

Det finns en utmärkt redogörelse på Genusdebatten såväl som hos Aktivarum.

För att inte tappa hoppet fullständigt så läs följande från en demokratiskt tänkande kommentator:

”Gardells harang är betecknande för rapporten som helhet. Den bygger på ideologi och påståenden snarare än på empiri och fakta.” – Ann Heberlein

och

”Sveland bidrar för övrigt också till rapporten, genom att ännu en gång berätta sin personliga historia och därmed ytterligare förstärka bilden av sig själv som martyr och förkämpe för det fria ordet.” – Ann Heberlein

Det finns flera , lyckligtvis. Så håll tummarna!

 

Post Navigation