snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “barn”

Antalsneutral äktenskapslagstiftning.

När MUF, Centerpartiet och Grön Ungdom kräver antalsneutral äktenskapslagstiftning kan jag inte annat än skratta. Vad får dem att tänka på antalsneutrala äktenskap? Hur är deras konsekvensanalys sammanfattad. Vem är det som skall gynnas?

Ett lagstadgat ingånget äktenskap är inte så mycket ett kontrakt mellan två personer som ett kontrakt mellan dessa och staten. Man ger staten rätt att utöva lagstiftning på det gifta paret vad gäller fördelning av gemensam egendom och gemensamma barn vid bodelning på grund av separation eller dödsfall. Det är alltså familjeförhållanden som regleras mellan två vuxna sinsemellan och gentemot deras avkomma.

Om man vill leva tillsammans med mer än en person så går det bra redan nu. Men man kan inte få de lagliga fördelar och stöd från staten som ett äktenskap mellan två personer kan erhålla. Barnen i ett sådant blandförhållande kan framförallt räkna med otrygga förhållanden. Vem är till exempel målsman?

Om tanken är att en man skall kunna ha fyra fruar där alla fyra har samma äktenskapliga status så säg det. Det går att ordna praktiskt och juridiskt.

Men jag tror inte att detta är meningen. Jag tror att även tanken på att en kvinna skall kunna gifta sig med ett antal män ligger i förslaget. Då gäller det att lösa problem som exempelvis, vem som skall anses vara far till de eventuella barnen. Eller om någon i gänget vill skilja sig från övriga, hur, gör man en bodelning i sådant fall.

Eller om en annan kvinna gifter sig med en sådan gift kvinna men inte vill gifta sig med männen? Eller om en man i äktenskapet vill gifta sig med en annan man som redan är gift med en kvinna som i sin ur är gift med någon i Amerika?

Allt detta går att ordna naturligtvis, men har det i äktenskapsbalken att göra?

Svaret är nej!

Annonser

Vilken grupp skall ta på sig det här då?

Det helt otroliga händer, något som man inte trodde var möjligt. Barn som säljer majblommor blir rånade på försäljningskassan. Helt jävla otänkbart i min värld. Ett nytt fenomen som dyker upp och som de flesta nog tänker är ofattbart.

Men barn har rånat barn förr, för inte så värst länge sedan började det att bli rätt vanligt. Förövarna har koncentrerat sig på märkeskläder och mobiltelefoner. Men nu är det alltså dags för cash. Jag har för mig att det hände liknande brott i fjol vid den här tiden också.

Nu måste vi, helst utan eftertanke, i journalistisk anda presentera en orsak och en lösning. Nä inte en lösning, det är inte normalt i såna här fall. Men vi skall skuldbelägga någon. Helst en grupp.

Eftersom män inte redan är, i stark konkurrens med maskulinitet, uthängda som orsaken till rånen så måste det ju skyllas något annat. Våra hysteriskt snabbt fördömande kolumnister och reportrar har ännu inte kommit med ett spår. Varför? Det rör ju barn, inte flickor, inte pojkar, utan barn.

Är det barnens föräldrar som skall ha skulden, alltså alla föräldrar? Är det månde Majblomman som kollektivt bör betraktas som skyldiga? Är det alla barnen?

Nä! Man gör inte så. Man skuldbelägger inte en hel grupp för något som utförs av enskilda individer. Man gör det inte eftersom gruppanklagan på grunder som enbart vilar på kön, hudfärg, religion eller etnicitet anses som sexistiska eller rasistiska och det förstår de flesta att det är inte korrekt.

Men ändå, man kan kanske fråga sig, hur kan man vara så förbannat dum att man låter barn springa omkring med ganska stora summor pengar på sig. Det är väl ingen förborgad hemlighet att de som säljer majblommor också måste ha pengar på sig! Det kan även den som har oärliga avsikter räkna ut.

Men det är ännu ingen som säger saker som: Man skall kunna låta barnen gå omkring med skyltning av medhavda pengar, det är inte barnens fel att de blir rånade. Det är något annats fel (samhället, patriarkatet, skolan etc. you name it)! Låt ungarna gå med pengarna i handen, det måste vara möjligt.

Nä, det går inte för sig. Alla vet nämligen att den akuta situationen hanteras och undviks genom försiktighet. Ha inte så mycket pengar, gå inte där eller där, undvik… osv.

Långsiktigt måste man börja med att identifiera förövarna, lagföra dessa och OM de eventuellt skulle tillhöra en viss grupp, rikta stöd och utveckling på just den gruppen.

Kan man hoppas att människor tänker så, och i detta fallet, även journalister?

 

Post Navigation