snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Ehrenberg”

Konsten att utföra hjältedåd.

Mina mer och mer sporadiska inlägg med ambition att innehålla både kvalitet och kvantitet får jag nog avstå ifrån framdeles. Skälet är främst tidsbrist och en överväldigande känsla av att idiotin inte går att stoppa. Ett deprimerande tillstånd som egentligen inbjuder till emigration. Då skulle man enkelt kunna strunta i angelägenheterna i det nya landet samtidigt som man kan rycka på axlarna åt vad som sker i Sverige.

Dessutom, ett ytterligare skäl är att det dykt upp så många duktiga debattörer o skribenter som väcker intresse och som tydligt demonstrerar emot idiotin som blivit statsideologi. Tyvärr, har vad jag vet, ingen av dem nått till grytorna på public service eller till de större mediehusens redaktioner. Bland de senare finns det några viktiga undantag och låt dessa bli fler.

Jag tänker emellertid försöka skriva korta inlägg med reaktioner på aktuella akuta eller pågående tokerier som jag upptäcker i media.

So folks, stay tuned!

Jag börjar med att jag läste om feminismens avståndstagande från Ayyan Hirsi Ali. Ni vet hon, kvinnan som konverterade från islam och flydde för sitt liv från hot om död och värre. Uppväxt i muslimsk kontext, könsstympad och inställd i ledet vet hon vad hon kritiserar. Hon försöker förändra inställningen till och ta avstånd från det patriarkala förtryck som hon anser finns inom stora delar av islam.

Hon använder väl inte alltid korrekta metoder, vad vet jag, men hon beskylls för det i alla fall. Men! Hon tar en betydande personlig risk i sin kamp. I stället för att hyllas av feminister för sin kamp mot patriarkala strukturer motarbetas hon av dessa av grumliga orsaker som till mesta del utgöres av identitetspolitiska kriterier.

För mig representerar Ayyan Hirsi Ali mod!

Modiga kvinnor skall hyllas, och det förstår vi i det politiska Sverige. Vi har en utrikesminister, Margot Wallström, som berömmes för sitt mod. Hon har modigt sagt sin mening om och till en kunglighet och dennes medeltida straffmetoder. Mycket modigt hör jag i debatten.

För att uppfylla kriteriet för benämning mod bör väl åtminstone vederbörande riskera något av personlig karaktär. Som livet eller förmögenheten eller möjligen folks respekt vilket i detta fall inte verkar troligt. Risken har i stället det svenska samhället, det svenska folket, Sverige fått bära. Det är väl inte mod att kunna satsa av andras tillgångar? Eller har det blivit det nu?

För att verkligen utmåla hela situationen som en dagisrevolt så har ETC, tidningen alltså, uppmanat folk att skriva på en lista för stöd åt utrikesminister Margot Wallström. Så rebelliskt! Så ini helvete rebelliskt! Typiskt Johan Ehrenberg om man säger så. Tänka sig, rebellerna står på maktens sida. Brukar det inte vara tvärtom? Det vill säga, rebellerna upprättar petitioner och listor MOT MAKTEN?

Nä! Inte i Sverige!

Men jag uppmanar, ni alla som oroar er för er plats på lattebaren om ni inte skriver på, gör det så att ni i lugn och ro tillsammans med likasinnade kan sitta där och hymla om er godhet. För tusan tag inte risken att ej skriva på! Den är för stor!

Till alla andra – kan ni så lämna landet!

Och till sist undrar jag, om alla dessa resurskrävande krumbukter är ämnade enkom för att kunna få en plats i FNs säkerhetsråd 2017-2018, hur stort är detta för det svenska samhället? Vad utgör fördelen för den normale svensken. Vad tjänar vi på detta som samhälle?  Vem tjänar på att vi har representation i ett av diplomatins och politikens mest ineffektiva inrättningar? Ja, vem? Är det värt det svårartade ödmjukandet och krypandet? Är det värt det, att behöva dämpa uttalanden på det mest förödmjukande sätt för en plats i FNs säkerhetsråd?

Knappast! Berätta annars för mig eljest vad som ligger i godispåsen för andra än Wallström/Löfven?

En del sätter likhetstecken mellan mod och dumdristighet eller varför inte ren dumhet?  Detta är nog rätt tillfälle för det, skulle jag tro.

Annonser

Våldtäkt, en svårförklarlig handling.

För någon dag sedan satt jag med i en diskussionsgrupp och diskuterade jämställdhet och demokrati. Diskussionen gick från våld i relationer till våldtäkt och vad som idag anses som våldtäkt.

Det framkom uppfattningar som exempelvis att våldtäkt är för de flesta män en av de mest avskyvärda uttryck för dominans som man kan tänka sig. Att normala män, åtminstone i den världen vi känner till, med kraft avvisar alla tendenser till våldtäkt och att normala män inte har svårt att rycka ut till eventuellt utsatta kvinnors försvar. Härvid finns det många exempel och det gäller även då en kvinna råkar befinna sig i andra våldssituationer. (Att sådana som Johan Ehrenberg inte klarar av en sådan situation förklarar kanske hur normal han är.)

Det framkom även åsikter om att våldtäktsdefinitionen urvattnas till någonting som appliceras på allt sexuellt umgänge där inte konsensusrekvisitet varit klart närvarande. Till och med att det skulle krävas formella registrerbara medgivande att sexuellt umgänge varit ömsesidigt accepterat. Jag tolkar här fritt ur diskussionssammanhanget, men ungefär så.

Eftersom jag har en förmåga i dylika situationer att agera disparat, vädrade jag en åsikt som tyvärr, kanske kan ha missförståtts. Jag tänkte trycka på mäns förmåga och vilja att ovillkorligen rycka ut till försvar av utsatta kvinnor och nämnde att det för inte så länge sedan var en segrares, en erövrares vana att demonstrera sin dominans över det erövrade samhället genom att våldta dess kvinnor och i många fall även männen. Det är alltså den ultimata handlingen av demonstrerad dominans man kan tänka sig. Att så sin säd i det erövrade samhället.

Vänd på det och du får det motsatta. Det är egentligen detta som är min poäng men som jag fruktar inte gick fram ordentligt. Det värsta som kan hända ett samhälle är att någon erövrar det och våldtar kvinnorna. Det ligger alltså i männens uppgift att till varje pris försvara det gemensamma samhällets kvinnor. Det ligger i männens uppgift att offras för att detta skydd skall bli så effektivt som möjligt. Man kan inte ens med den bästa vilja i världen påstå att mäns och kvinnors status i detta avseende skulle vara lika. Kvinnorna är var och en oändligt mycket mera värda än alla männen sammantaget i vad det gäller det specifika samhällets fortlevnad!

Män tar som sin uppgift att skydda ”sina” kvinnor, detta finns det många som kan berätta med anekdoter som innehåller detta klara meddelande. Män tar som sin uppgift att skydda ”sina” kvinnor! Basta! Sedan kan man försöka reflektera över vad som avses med  ”sina” kvinnor. Hur stor är den gemenskap, alltså det fysiska omfånget av gemenskapen, inom de sociala gränserna i ett samhälle som kan förklara vilka som är de skyddsvärda kvinnorna? Vilka ryms inom epitetet ”sina” som jag uttryckte det tidigare?

När det gäller mig själv, som är en bra utgångspunkt, gäller detta epitet – skyddsvärd – för alla jordens kvinnor! Så är det nog för de flesta sekulära, västerländska män med en humanistisk liberal inställning! Men inom gruppen finns instabila, psykopatiska eller på annat sätt störda män med annan uppfattning. Det finns förmodligen andra undantag, men i princip är det så att män inte våldtar dem som de anser vara kvinnor tillhörande sitt eget samhälle. Allt annat är en störning,

Med undantag för Johan Ehrenberg och andra störda män som anser att våldtäkt är något män kan råka företa sig när som helst så är nog den förhärskande inställningen att kvinnorna skall skyddas. Inte minst ur ett evolutionärt avseende är kvinnan mångfaldigt mer skyddsvärd än män. Detta är de manliga generna i högsta grad fullt medvetna om!

Att påstå att det finns strukturer som upprätthålls av den av-individualiserade massan ”män” och som går ut på en våldtäktskultur är inget annat än ideologiskt färgade floskler och marxist-feministisk rappakalja!

 

Post Navigation