snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Hanna Olsson”

Vaddådå? Har man rent mjöl i påsen…!

Nu med avslöjandet av den helt och totalt avlyssnade internettrafiken hörs en och annan röst som upprepar mantrat ”har man rent mjöl i påsen…. Jag har inget att dölja…. ” och så vidare. Mycket tänkvärt och begåvat. Säkerligen mycket omtyckt av myndigheterna både i Sverige och på andra ställen i världen. I USA har vi NSA som många menar är förkortning för No Such Agency men som enligt andra betyder National Security Agency. En hemlig organisation som lyder direkt under Vita Huset. Hur hemligt och hur antidemokratiskt som helst kan man tänka. Men de har väl rent mjöl i påsen, så vi kan vara lugna. Eller hur?

Dessa svenskar som på ett märkligt och synnerligen naivt sätt påstår att övervakningen är enbart av godo eftersom den ju bara riktar sig mot sådana som ”gjort” något. FRA, Säpo och många många andra gnuggar händerna och tänker, hurra, vi klarar oss ju inte utan dessa nyttiga idioter!

Dessutom bortser man ifrån att myndigheterna har ett sjukligt intresse att åtala och döma den förste som misstänks för ett brott. Detta intresse kan skönjas i mål som det eventuella mordet och styckningen av Catrine da Costa, Quick rättegångarna, Ulf-fallet med flera. Vi kan bara minnas insatserna från exempelvis Hanna Olsson, Christian Diesen, Christer van der Kwasth, Jovan Rajs, Claes Borgström med flera som inte har djupare intresse av rättvisan. Åtminstone inte i jämförelse med sina egna aspirationer. Vi kan också ta Mattias Gardell och Maria Svelands önskan att registrera folk med åsikter som går dem emot. Det repressiva samhället är uppenbarligen en dröm för dessa båda.

I detta sammanhang finns det alltså en pueril inställning att man kan stå utanför bara för att man är oskyldig. Att man har ”rent mjöl i påsen” och så vidare. Precis som att innan misstanke utdelas så frågar utredande myndighet objektet ifråga: Är du oskyldig? Har du rent mjöl i påsen? Och svarar man då ja, då får man gå.

Till dig som tror detta kan jag säga. Innan du överhuvudtaget märker någonting så har den utredande myndigheten redan skapat en katalog med dig som huvudperson. I denna har allt samlats som, implicit och indiciemässigt, talar emot dig. Du tror väl för bövelen inte att dom frågar vad du tycker först?

Det är då som det visar sig hur betydelsefulla journalister kan vara för vårt rättsmedvetande. Hade det inte varit för sådana som Per Lindeberg, Hannes Råstam, Janne Josefsson och några till så hade vi gått omkring och trott att det räckte med att vara oskyldig för att klara sig.

På varje av dessa journalisters namn finns det många som helt ryggradslöst anser sig må bäst av att stödja etablissemanget och det som för tillfället verkar mest comme il faut. Att utmana makten som den avtecknar sig nu gör man bara inte för då kanske de som betyder något inte tycker om en längre! Då är det bättre och känns mer beundransvärt att mobba privatpersoner som dristar sig att delta i debatten. Det känns säkrare!

Ja jösses, att gå rakryggad i denna värld befolkad av opportunister är en gåva som inte är given alla!

Annonser

På detta måste ni tro!

Så mycket har hänt i samhället under den här av mig frivilligt utförda bloggtorkan. Det är så mycket som visar hur vi gladeligen polariserar åsikterna när saker och ting sker. Som till exempel Husbykravallerna och dess spridning till andra förortsområden. Det går inte att anta en vettig vinkel. Ingen utgår ifrån att det är något fel i Husby eller andra oroliga områden utan alla anser sig veta att orsaken ligger hos den för tillfället utsedde politiske motståndaren. Vänster mot höger, liberaler mot sverigedemokrater. Ett exempel, den av mig högt uppskattade artisten Jason  Diakité, som många känner som Timbuktu har tagit ställning och man hyllar hans engagemang. Men detta rör inte folk i Husby eller andra områden utan hans engagemang gäller ställningstagande för Socialdemokraterna. Jaha, där försvann den integriteten.

Det är andra ting som hänt och gemensamt för dem alla är hur polariserat omdömena utvecklar sig. Nåväl det som bekymrar mig är vad jag läser på Twitter, hur det för vissa blir sant det som andra ser som fullständigt otroligt. Twitter som den arrogante Robert Aschberg (jag tänkte säga kommunisten men är inte säker på om han avsagt sig villfarelsen)  betecknar som amatörernas forum. Han kompenserar sig hyggligt genom att  vara utstuderat opportunistisk. De som inte tror detta kan rannsaka sig själv genom att dra sig till minnes den prutt- och bajsjournalistik som Aschberg varit upphovsman till. Klart att han tycker att Twitter är amatörernas forum, det ingår inte i hans föreställningsvärld att vanligt folk skall kunna yttra en åsikt, åtminstone inte om han (Aschberg) ej skulle vara tillstädes och överrösta med sin patetiska smörja!

Vi som är hyfsat liberala i våra ställningstagande kan med hjälp av andra få en visserligen biased men ändå öppen uppfattning om tingens ordning. Vi som har läst Hanna Olssons bok ”Catrine och rättvisan” vet hur enkelt det är att lägga skulden på en man om man bara vill det tillräckligt mycket. Det är lätt att förstå tankegången, att om en människa i en position som kan anses som underlägsen mördas, så är det ganska lätt att fastslå att det måste vara män från en överstående klass som är förövare.  Självklart! Bevis behövs ju knappast för att förstå detta. Eller hur?

Om man sedan dessutom läser Per Lindebergs bok ”Döden Är En Man” uppstår ett tvivel. Var det verkligen så enkelt? I stället som Hanna Olsson förespråkar så är det inte frågan om filosofisk vilja utan hard core  naturvetenskap och, ve och fasa, ett sökande efter sanning.

Förutom Hanna Olsson figurerar andra personer som lägger sina fantastiska fantasier i dagen. En av dessa är Christian Diesen, kommunist (about this I am damned sure!) och vittnespsykolog och professor i processrätt. Det var han som konstaterade en då 2-årig flicka kunde komma ihåg vad som hände när hon var 12 månader (eller nåt sånt) och därmed framstod som åklagarsidans främsta vittne. Hej o hå, så galet det kan gå! Detta var alltså bevisen! Att man för alltid ödelade två unga mäns liv var inget man tänkte på då.

Tänk er själv, det finns de, bland annat Christian Diesen och Hanna Olsson som anser att barn aldrig ljuger om vad de varit med om. Har dessa opportunister någonsin studerat häxprocesserna under 1600- och 1700-talen som i stort sett byggde på barns berättelser om hur de enleverats till Blåkulla av namngivna häxor?

Jajamen, tillbaka i 2013 och den helt ofattbara debatt som i dag förekommer om vad som helst. Sanningen är ur ett postmodernt perspektiv relativ. Kolla Twitter och bli upplyst.

Jag ber er alla att följa det helt sanslösa Twitterkontot @Feministfestivalen och få tillgång till den mest meningslösa rappakalja som kan tänkas. Eftersom man på kontot även ifrågasätter de upprivna domarna mot Thomas Quick (Sture Bergwall) så kan jag inte annat än fundera över om inte innehavaren av kontot är förälskad i advokaten Claes Borgström vilket i så fall måste vara han själv.

Så kan det gå!

Post Navigation