snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “islam”

Demokrati

Jag skrev häromdan på följande på Twitter.

”Observera att demokratin är inte till för att bevara ordningen utan för att ifrågasätta den för att skapa en bättre ordning.”

Det blev några likes och några RT, men den var värd betydligt mer. Jag skulle kunna tillägga, för att demokratins utveckling skall säkras måste yttrandefriheten vara total och utan begränsning. Det minsta diskussionen påbörjas med att föreslå inskränkningar i yttrandefriheten så är det ytterst demokratin som attackeras.

Den intellektuelle eliten inom åsiktskorridoren strävar idag efter ett bevarande av ordningen. Grattis svenska folk vart ni än kommer ifrån! En elit som genom sina åsikts- och propagandakanaler i svensk media anser att det är dags att fördjupa diskussionen om högerextremism som reaktion på två terrorattentat i Paris med totalt 20 döda!

Att offren var vänsterradikala debattörer i ena fallet och judiska affärsinnehavare i det andra förbigås, åtminstone i det senare fallet, med total tystnad.

Nä, nu är det dags att diskutera högerextremism!

Jamen, förövarna var ju islamister, jihadister?

Det är högerextremismen som är farlig och som måste bekämpas! I detta sammanhang finns ej vänsterextremism på kartan ens. Trots att de står för merparten av det politiska våldet i Sverige.

Är det verkligen inte islamistisk extremism som borde diskuteras?

Jo, absolut! Bra att du tar upp det men först skall vi diskutera varför den finns. Det vill säga, imperialism, Al Ghuraib, drönare, USA, kolonialism, förtryck och förringning, förnedring och skändelse. För att inte tala om islamofobi! Den siste fick tyst på alla, nästan som att skära tungan av folk. Tyst, tyst, tyst.

Det är nämligen så att media i allmänhet och public service i synnerhet försvarar den ordning som vi har nu i riksdag och parlament. Allt annat ses som ett angrepp på demokratin. Osökt går tankarna till George Orwell och hans nyspråk i 1984!

Man bör undra skarpt över varför kritik som är mer än menlös och som riktar sig mot makten i departement och i riksdag måste komma ifrån bloggare och sociala medier. Varför inte från pappersmedia och public service?

Jo, helt enkelt för att det är en levande lögn som det är mycket behagligt att leva i. Journalister och makthavare är kompisar och ett bättre tillstånd kan vi väl knappast ha för demokratin. Att inte ifrågasätta något och att aktivt ikläda sig censur är ett demokratiskt toppagerande. Som stöd har man också utsett några ”experter” som kan uttala sig exakt så som makten vill. De anlitas av en helt korrupt journalistkår. (Inte alla journalister N.B. och jag tänker inte enbart på stollen Arnstad!)

Det är därför terrorattentatet i Paris behandlas som ett problem med högerextremism och att alla judar har skuld till övergrepp i Gaza. Att det bara finns en typ av muslimer och de representeras av Rashid Musa, Katimba Sabuni eller Omar Mustafa. För Ulf Bjereld och Anna Ardin i f.d. Broderskapsrörelsen är detta geschwind eftersom de då tror sig ha medlemmarnas lojala stöd. En helt igenom patriarkal tanke.

Angående judar som förföljs med politikers och medias goda minne läs Sofia Johansson utmärkta blogg.

Min bekantskap med muslimska vänner visar att det inte existerar en gemensam muslimsk idé. En artikel från 2005 kan sprida lite ljus över just det, läs Salam Karam i Expressen.

Eller varför inte Patrik Kronqvist i Expressen 12/1 2015!

Slutsatsen är.  Korrumperad media återfinns inte enbart under totalitära regimer. Även i Sverige upprätthålls ordningen av en journalistkår som skådar fiender i befolkningen och som med alla medel försöker behålla ordningen. Bland annat genom att aldrig ifrågasätta makten.

Därför tål det att upprepas:

”Observera att demokratin är inte till för att bevara ordningen utan för att ifrågasätta den för att skapa en bättre ordning.”

 

Annonser

Muslimer, alla muslimer och män

Mordet på det fria ordet, attacken på Charlie Hebdo i Paris utfördes tydligen av islamister. Det verkar bekräftat, islamister som besvarar kritik mot profeten, , som de uppfattar det, med hämnd och mord.

Jag har i bekantskapskretsen och bland nära vänner haft de som bekänt sig till islam. Jag har varit med på begravningsceremoni i moskén. Med detta vill jag säga att ingen av dessa förknippar jag på minsta sätt med morden i Paris eller den islamism som drev fram den. Ingen!

Och ingen annan av muslimsk tro heller. Att det skulle vara händelser och metoder som kan klistras på alla muslimer är för mig och de flesta andra rent befängt. Det är inte så att vi hör uttalandet ”muslimer gör” med tillägget ”ja, inte ALLA muslimer”. De flesta av oss kan separera religionen islam ifrån terrorismens islamister.

Men, idag har jag hört muslimer slå ifrån sig såsom det vore självklart att alla står på de anklagades lista. Jag förstår dem, det är fruktansvärt att vara anklagad för något som man inte ens är i närheten av att utföra. Att bara för att man tillhör en grupp med gemensam tro, anses som skyldig till vad en klick i denna gemenskap utför.

Det svenska civilsamhället är mycket känsligt för sådant och skruvar och vrider sig för att inte de högerextrema skall dra fördel. För att inte göda islamofobin tar man på sig hijab och visar glödande hat mot andra grupper i stället.

När skall man dra slutsatsen att saken måste diskuteras? Det finns grogrund för islamism i Sverige, den gror hos någon imam i någon moské. Den gror i sammanslutningar som inte är islamskt religiösa utan islamskt politiska. Det är inte den personliga pietismen som styr utan den våldsamt missionära. Den politiska islamismen! När skall vi våga påpeka detta och när skall intresset riktas ditåt! Och det är ändå en i min uppfattning mycket liten grupp!

Jag vill påstå att det är inte lätt för en muslim att ge sig på och kritisera islam öppet. Det kan innebära fara, det bör man vara medveten om. Inte alls som kristna som kritiserar sin egen religion. Se bara varför så många installationer, pjäser och vernissager som fått begränsas eller stoppas av säkerhetsskäl. Varför är det så?

Sekulära och troende muslimer som inte ansluter sig till islamism eller politisk islam utgör huvudparten av den muslimska gemenskapen. De skulle gärna ställa sig upp och protestera mot sina ”företrädare”. Jag vet!

Men hur skall de kunna känna trygghet i protesten när de ser företrädare för det svenska politiska samhället med hijab på huvudet gå i armkrok med dessa ”företrädare”.

Vi får se.

Angående rubriken går det bra att gissa vad jag syftar på.

 

Charlie Epdo – mordet på det fria ordet.

Det är fruktansvärt, det som hände idag på satirtidningen Charlie Epdots redaktion. Vid en i det närmaste militär aktion mördades 11 eller tolv människor på tidningens redaktion eller i dess närhet. (Poliser är också bland offren.)

Genast börjar spekulationerna om vem som legat bakom. Varför har denna attack utförts? Tidningen publicerade sina reportage i form av tecknade satiriska bilder med religiösa motiv. Mestadels islamiska, judiska och kristna. Många kan känna sig stötta, en del kränkta och ytterliga vissa känner upprättelsebehov.

Utan att veta något om motiven, är det många som yttrat sig redan om att satiren gått för långt, att tidningen helt enkelt får skylla sig själv. Beklämmande slutsatser.

Margot Wallström yttrar sig så småningom och nämner liknelse med hoten i Sverige. Som exempel nämner hon mordet på Niklas Horner vilket hon gör rätt i. Men det finns en avgörande skillnad. Nils Horner befann sig vid dådet i en konfliktzon och inte bakom skrivbordet på SVT i Stockholm. Avskyvärt vilket som men inget som behöver öka skyddsinsatsen i Sverige.

Vad mer i Sverige? Jo det kom en stolle in på GTs kontor i Göteborg och lyckliggjorde Frida Boisen med underlag till ett löp.

Sedan är det väl inte mycket svenska tidningar behöver vara oroliga för. Någon satir mot någon annan än SD klarar man väl inte av. Religiös satir, eller kanske inte ens försvaret av religiös satir, kan man åstadkomma vad gäller Profeten eller islam. Så varför är man oroliga?

Hade svenska redaktioner haft någon stake så hade de prompt publicerat alla senare teckningar från Charlie Epdot med kristen, judisk och muslimsk satir. Alla, för att visa solidaritet med dem som vågar stå för det fria ordet.

Men uppriktigt sagt, jag tror inte det. Jag tror att man är väldigt nöjd med att angripa ofarliga SD-politiker och slippa övriga.

Tacksamt är detta också för SÄPO som då inte behöver hålla särskild koll på vare sig den ena grupperingen eller den andra.

För att dra just detta, SÄPOS av bedömningsskäl låga aktivitet till sin spets, så blir ju Sverige ett utmärkt land att organisera sig ifrån. Klart som fan att man inte hotar tidningarna i ett land där man kan få fristad.

Fråga JyllandsPosten eller Lars Vilks.

Rebecca Weidmo Uvell har gjort exakt vad jag menar, publicerat satirteckningarna på sin blogg. När gör ni det Aftonbladet, Expressen, Sydsvenskan, Göteborgsposten, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet?

Visa er support eller låt oss veta vilka ynkryggar ni är!

Lite om slöjuppropet.

Efter några dagars diskussion i ämnet har man på olika media utanför huvudstaden mycket diversifierat haft en argumentation för och emot detta populistiska upprop. I SR, med hård anknytning till Södermalm, kan man på rad presentera debattörer som vill försvara kvinnors rätt att bära slöja, av vilken typ som helst. Burkha, niqab eller vad det vara månde. Att detta är en  individuell rättighet skall inte förnekas. Det är dessutom en rättighet som enskilda kvinnor skall bestämma över helt själva. En kvinna som bestämmer sig för att bära slöja gör kanske bara det. Alltså den synbara och påtagliga signalen att ”jag har slöja och det är min mänskliga rättighet att bära en sådan”.  Det är inget att diskutera, så är det helt enkelt. Eller?

Vi vet, eftersom det nyligen visats bilder på och hörts röster från kvinnor som lyckats ta sig ifrån den tvingande ordningen att bära slöja, att det fanns kvinnor som gladde sig att slippa trycket av konvenansen. En ordning som finns i vissa länder, Saudiarabien och Iran officiellt, i Pakistan med flera länder i praktiken. Varför gläds dessa flyktingar för att ha undkommit tvånget? Detta som anses som frivilligt i vår del av världen? Hur frivilligt är det i Tensta, Rinkeby eller Rosengård? I praktiken? Finns det en hundraprocentig frivillighet? En femtioprocentig? En tioprocentig? Finns det någon som känner sig tvingad? Tvingad av sina män? Av sin omgivning? Av sammanhanget de lever i? Vad är viktigast? Att vara accepterad i sitt sociala sammanhang eller att vara fullt anställningsbar utanför? För de flesta, helt utan hänsyn tagen till ursprung eller religion, gäller det första antagandet!

Det fanns i tidigare kristna generationer en mening, ”hon var tvungen att ta doket”, som yttrades och som betydde mer än just handlingen. Doket är alltså en huvudbonad som täcker hela huvudet förutom ansiktet. Tror ni att detta hade den enda implikationen att personen som yttrade det hade som enda önskan att dölja håret? Eller fanns det en större betydelse av att ”ta doket”? Innebörden var tydlig både för den som tog doket och för andra som bevittnade detta.

Jämförelsen gäller enbart att både dok och slöja har en innebörd som indikerar att personer med beklädnaden visar att de underkastar sig de konvenanser som traditionen bjuder. Att tro att det bara är ett klädesplagg är aningslöst och obegåvat.

Jag själv möter ofta i det samhälle jag bor, många kvinnor och flickor som bär slöja. Att de har rätt till detta utan att bli annorlunda behandlade på grund av slöjan är självklart för mig. Men att i en missriktad aktion stödja dem som av olika skäl påbjuder bärandet av slöja, oavsett om det anses frivilligt eller ej är helt främmande och borde vara det också för de kändisar som frotterat sig i uppmärksamheten såsom Gudrun Schyman, Veronica Palm eller Åsa Romson.

Vad driver dessa opportunister att vidta åtgärden att bära slöja, vem stödjer de? Vad protesterar de emot? Vet de själva detta? Javisst, de stöder godheten emot ondskan och det blir skönt för dem att motta beundrande blickar när de sitter med glorian höjd över hjässan i sitt eget kotteri! Kvinnan med slöjan blir därmed inget annat än verktyget för populism och röstfiske.

Är det bara slöjan som klädesplagg man försvarar eller är det hela den symboliken som bärandet av slöjan innebär? Menar dessa kvinnor i uppropet att de medan de har slöjan på sig också accepterar det förhållande som religionen påbjuder mellan en man och dennes hustrur och döttrar? Eller hur tänkte man? Inte alls vill jag påstå! Istället för en fullt acceptabel manifestation emot våld och rätten att ha religiösa symboler har man i stället legitimerat en religiös rätt att förtrycka kvinnor. Var det verkligen detta man hade i åtanke?

Vad man också tror sig åstadkomma är en rågång mot de invandrarfientliga sverigedemokraterna. Man kan tänka sig vilken åtgärd som helst för att försäkra sig om en sådan position. Jag vill nog tro att deras omsorg för personer med slöja och om vad som bärandet av slöja egentligen innebär är av underordnad betydelse i detta fall.

 

 

Post Navigation