snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Jante”

Sanningen syster, rena rama sanningen!

Med tanke på min förra artikel här på sidan kan jag inte låta bli med lite uppföljning.

Kolumnisten och krönikören Jenny Strömstdt har skrivit hur allting egentligen är i dagens Expressen.  Läs i margianlen det som rubriceras ”Veckans vi förstår inte varandra (1)”.

Jenny Strömstedt framstår inte för mig som ämne till en ny Nobelpristagare precis. Hon gjorde tillräcklig skada som partiledarutfrågare i TV4 för någon valkampanj sedan tillsammans med Peter Jihde. Att misslyckas så kapitalt med följdfrågor, på gränsen till medveten manipulation, får mig att ifrågasätta hennes begåvning. I alla fall hennes tankar om tittarnas begåvning.

Jag brukar inte läsa igenom hennes krönikor eftersom jag anser de vara enfaldigt hållna. Inte på något sätt med mindre av detta denna lördag.

I förstone tänker jag att det var väldigt generöst av henne när hon skriver att ”det går inte längre att tvångsansluta människor till någon enda- ism”. Hon kanske tillåter att människor drar sina egna slutsatser och har egna åsikter? Wow, det var något nytt ifråga om elitistiskt tänkande.

Men herregud så menade hon inte alls!

Hen menar att istället för hat så skall man med upplysning lära avfällingarna den rätta läran. Detta är min tolkning av Strömstedts text och det som tillsammans med slutklämmen får mig att inse att ansatsen om förbättrad kunskap är fåfäng på gränsen till omöjlig eftersom hon avslutar, ”Kommentarsfältet på Blondinbellas blogg gör mig mörkrädd och lika orolig för framtiden som hennes egen okunnighet.”

Vem är det som innehar mästerskapet i okunnighet? De hatbloggare som skriker att Blondinbella skall minsann vara tacksam för att feminismen har gjort så att hon får lov att tala och att ha en blogg och att ha en åsikt? Eller är det Blondinbella som inser att hon klarar sig bra utan den jantementalitet som just svensk feminism är hårt anstruken av? Att hon liksom Benazir Butto, Golda Meir och Angela Merkel bland andra har lyckats bra utan någon som helst hjälp av svensk feminism! Dessutom helt utan kunskap om denna av enfaldig självgodhet uppfyllda rörelse så elegant personifierad av Jenny Strömstedt.

Är detta möjligen kunskap som Jenny Strömstedt skulle kunna tillägna sig?

Annonser

Logiken systrar, logiken.

Trots att vi just fått oss tilldelad den så kallade mansutredningen som utförts av statsvetaren och feministen Svend Dahl och hans gäng av inbitna feminister, så tänker jag inte kommentera denna alls nu utan något helt annat. Anledningen är att jag bara ytligt har skummat igenom delar av utredningen som innehåller en feministisk uppfattning om vad som är problem med män.

Istället tänker jag kommentera något annat som dykt upp i veckan. Nämligen de ursinniga och av hat flödande angreppen på Isabella Löwengrip, Blondinbella.

Hon har tydligen dristat sig att säga några kritiska ord om feminismen och det gör man inte ostraffat i systerskapet. Förutom denna ofattbara hädelse har hon dessutom, med bara sin existens, lyckats bevisa att en driftig kvinna både kan vara framgångsrik och skaffa sig makt.

Man kan undra om inte detta vore något för systerskapet att visa upp? En kvinna som visar att kvinnor kan. Inte för att någon lyfter och stöttar utan av egen kraft. Nä, så fungerar det inte. Blondinbella har haft mage att skaffa sig detta utan att alla andra medsystrar kunnat surfa på vågen och själv få ställa sig i rampljuset. Och utan att tacka detta fågelholkliknande kollektiv som kallar sig feminister.

Det enda som är värre än ett gubbslem är uppenbarligen en kvinna som klarar sig på egen hand. Maken till uppvisning i janteuttryck får man leta efter.

Nåväl, det är bara ett tiotal bloggerskor som gått bärsärk och kanske ett hundratal kommentatorer som hatat så där jättefint och rättfärdigt som feminister tillsammans med vänstern är de enda som kan. Men man kan tycka det är beklagansvärt att de andra ”justa” feministerna inte klarar av att ta avstånd från de hatiska stollarna. De till och med upplåter medieplats för hatet.

Den enda som tagit avstånd från hatet är den annars så hatiske My Vingren på Politism.se. Men bara den delen som gäller ett sexuellt övergrepp. Det andra hatet är okay för My.

Det som kritiseras är Blondinbellas otroliga fräckhet att vägra tacka feminismen för sina framgångar. Feminismen som enligt de tokiga feministbloggarna har fört kampen så att hon överhuvudtaget får lov att yttra sig. Ja den historien vill jag gärna ta del av. I vilket verk kan man hitta dessa uppgifter? Förmodligen bara som slagord i huvudet på stollarna och på ett och annat plakat.

Vad de här bloggande tonårsfeministerna inte förstår är att Blondinbella tackar alldeles särskilt för att ha gjort succé utan att ha förhindrats av avundsjuka feminister. Feminister vars janteattityd gör att alla som försöker kommer att pressas tillbaka och ingen kommer att ta steget till fri- och oberoende verksamhet med för andra positiv utkomst.

Kan de inte i logikens namn försöka inse att det som gjort det möjligt för kvinnor tillsammans med män att trots avsaknad av börd kunna ta en plats i samhället är inte de misantropiska gnällspikarna Sveland, Alakoski, Schyman, Vingren med flera. Dessa kvinnor som ser män stå i vägen för sin framgång. Dessa kvinnor som uppenbart anser att kampen inte är över förrän alla kvinnor någon gång varit styrelseordförande i något börsbolag. Dessa kvinnor som inte kan fatta att kvinnor kommer i position genom att ta ett steg fram. Inte för att män tar ett steg bak! Och att detta visas av Blondinbella. Hon kan tillsammans med Bodil Jönsson, Marianne Nivert, Annika Falkengren, Peggy Bruzelius, Amelia Adamo, Barbro Westerberg och alla de som i ökande andel och antal är verkställande direktörer och chefer i industrin.

2007 var 28% av alla chefer kvinnor, (Högre ämbetsmän, politiker och chefer i ideella föreningar ej inräknade,) och andelen stiger snabbt. 

Varför kan man inte inse att det krävs egna insatser för att nå personlig framgång? Det räcker inte att män tar steget tillbaka, kvinnor måste ta steget fram. Det finns de som gör det och lyckas utomordentligt i konkurrensen. En uppfattning i debatten är att vi skall göra det enklare för kvinnor att nå framgång, att kratta i gången, så att säga. Även om metaforen är dålig så innebär detta att någon har gått före och jämnat marken. Att nå framgång som individ, människa, samhälle, mänsklighet är att någon tar sig ut på obrutna vägar. Vem skall göra det när allt skall vara utstakat? Det vore i så fall en tillbakagång i utvecklingen och det finns gudbevars förespråkare för det med. Det är bara att det i så fall skulle påverka välfärden negativt. Det är kanske ändå inte ett val vi skall göra?

Är det verkligen så att inom denna stolliga del av feminism så måste alla göra allt gemensamt? Ingen får sticka ut och alla är väl medvetna om detta. Det så kallade systerskapet. Är det detta som visar sig nu när man sluggar kraftigt åt alla håll och kanter inom feminismen.

Jag tror de flesta män ställer sig frågande till detta spektakel. Är ni feminister verkligen säkra på att ni vill ha män in i detta, eller vill ni bara ha någon att luta er mot som är tyst medan ni grälar inbördes? Jag är säker på att i alla fall jag inte vill delta och jag vill heller inte se uppväxande pojkar tvingas in i systerskapet.

Men det är kanske inte så mansutredarna menar heller. Låt oss se efter.

 

 

 

Post Navigation