snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Johan Ehrenberg”

Att leva som en ko.

I den gångna veckan hedrade vi minnet av den sedan 25 år raserade muren mellan öst och väst. Muren som så tydligt utgjorde en sinnebild av det kalla kriget och kommunismens förtryck. Mest tydlig var bilden av detta i Berlin.

Med anledning av minnets firande skrev jag till Lars Ohly på Twitter att det var dagen då han skickade glädje-SMS till vänner.

”Nu ljuger du” svarade Ohly, och jag genmälde, ”Så är det kanske?” med en ytterligare Tweet att ”alla vet ju att du grät av sorg den dagen!”

Från Ohly kom svaret, ”Inte ens det. Jag var ledsen för att stater som byggts på människors drömmar om frihet förvandlats till motsatsen varvid jag skrev att det var ju bra!

Nu i efterhand vet jag naturligtvis vad jag skulle ha svarat!

Nämligen, bygga på människors drömmar? Drömmar som inte kan komma tillstånd utan att folk låses in bakom höga murar? Drömmar som människor försöker fly ifrån och till varje pris måste förhindras, till och med avlivas för sina kontradrömmar att fly? Drömmar som endast kan uppfyllas för en styrande elit eftersom en fördelning aldrig skulle räcka till alla och där eliten, kommunisterna styr över proletariatet genom att hålla detta i korta tyglar.

Drömmar som ger trygghet och försörjning genom en allsmäktig styrande grupps försorg. Som boskap på ett lantbruk. Boskap som hålls tillfredsställda av att den styrande makten förser dem med det de behöver och förment vill ha!

Som kor?

Är det drömmen?

Skall vi leka lantgård?

Ja, kul, men då vill jag vara bonde. Du får vara ko!

Fast det var ingen lek, hör rösterna som kommer ur dödens fält i Kambodja. Eller svältens offer i Ukraina, ståndrätternas offer med omedelbar exekution i Moskva eller alla de döda i Maos Kina som tvingades svälta ihjäl. Hade de möjligen själva valt att vara maktens boskap?

Är det detta du sörjer. Lars Ohly?

Samtidigt är du inte unik i Sverige. Det finns ett stort sammanhang ur vilket olika skribenter tar sina sanningar, en konsensus som gör att den elit som ser sig som utvalda att styra, skriver ungefär likvärda ömsesidigt invändningsbefriade artiklar och krönikor. Det är som att de alla, varje morgon, fick ett utskick om vad som är korrekt för dagen. Sammanhanget är fikabordet dit man kan gå för bekräftelse av sina åsikter och en liten uppmuntrande dunk i ryggen. Realt eller fiktivt, metaforen är ändå solklar och kan i dessa hipstertider omskrivas som lattebaren. Stället där inga åsikter bryts, där allt är solklart för den invigde. Stentavlorna är huggna och texten hänger som eviga sanningar för alla att se.

Att alla dessa konsensusdyrkare, kalkerpappersförsedda skribenter skulle bo på Södermalm är inte sant. Men förvisso överensstämmande med verkligheten i så måtto att uttrycket södermalmsk tjänar som utmärkt metafor för galenskapen.

Stor vetskap om stentavlorna på lattebaren  finns hos journalisterna Jonna Sima, Johan Croneman och Fredrik Virtanen. Alla har i krönikor och på Twitter med emfas bekräftat tillståndet i sin enfaldiga ansats att förneka det. (Om detta skriver jag här med hänvisningar och här.)

Undantagen är naturligtvis många men i huvudsak verkande och boende utanför det verkliga Södermalm.  I landsorten. Som Malmö (Mats Skogkär, Heidi Avellan) och Göteborg (Janne Josefsson).

Enom till straff och androm till varnagel finns det sedelärande historier om. Det är vad som händer den som har det minsta lilla missförstått vad som står på stentavlorna eller varför de är så viktiga. Marcus Birro, Ivar Arpi, Richard Herrey, tre fria skribenter har alla blivit utsatta för de drev som kickats igång på initiativ av lattebaren eller i dess goda minne. Fredrik Virtanen har varit drivande i hatet mot i alla fall Marcus Birro. (Läs Toklandet för detaljer!) En annan är Helle Klein som på ett okristligt sätt lärt sig hata. Något mer hycklande än Klein och hennes kamrat Mattias Irving är svårt att tänka. Båda är eller har varit knutna till Stockholms stifts tankesmedja Seglora. Representanter för de i världshistorien belagda i särklass mest förtryckande dogmatiska enheterna, kyrkan (religionen) och socialismen!

En av de skribenter som ställt sig utanför det södermalmska förtrycket är Marika Formgren. En klarsynt ledarskribent som tillsammans med David Lindén på Borås Tidningar, och Sakine Madon på Norran och ett ytterligare antal orädda skribenter och debattörer klarar sig utan ryggdunkningarna på lattebaren. Men få undantag på SVT eller SR vilket är besynnerligt! Eller så tillåts de inte vara tongivande på något sätt. SR/P1 avslutade samarbetet i Språket med Anna-Lena Ringarp och tog som ny programledare Emmy Rasper. Nu vrider vi Språket i feministisk riktning, tänkte jag. Och så blev det, men inte värre än att det fortfarande är ett intressant program. Men när jag hörde Emmy Rasper i Ring P1, insåg jag att här fanns en talang som inte varit stamgäst på lattebaren. Till skillnad mot den inskränkta, tunnelseende och trångsynta Alexandra Pascalidou hade hon inte ambitionen att förnumstigt pådyvla inringarna sin egen åsikt. Heder åt Rasper!

Vad gäller Marika Formgren har hon skrivit ett aktuellt inlägg på sin blogg där hon mycket elegant beskriver läget i landet. Läs det i Khatarsis här! Där finns mycket intressanta frågor om hur utvecklingen skall vändas. Hur skall skolan förbättras så att dagens ingenjörer kan ställa upp en division, (räknesättet,) INNAN de börjar studera? Hur skall vi kunna utveckla polisarbetet så att de kan stryka de 55 områdena som de inte vågar beträda? Genom normkritik och genuspedagogik? Genustjosanhejsan som @pippiglassbil, Sofia Johansson benämner det på sin mycket läsvärda blogg.

Ja, när kampen för fortlevnad går ut på att införa normkritiska system, då mäns våld mot kvinnor anses som det största hotet mot mänskligheten, då kommunikationer skall minimeras och rörligheten begränsas. När man tror att framtiden skall formas så att ingen skall ha längre än 15 minuter till allt. Ja då har man antingen tagit för givet att skolan har utfört sitt uppdrag som den skall, det vill säga producerat okunniga manipulerbara medborgare som inte har tillstymmelse till kritiskt tänkande. (Inte 100%-igt uppnått än men vi är på väg dit. Lyckligtvis finns det lärare som Sofia Johansson ovan med flera som sätter käppar i hjulet för eliten och som förstår att kunniga och självständiga individer är vad skolan skall leverera.)

Eller, vilket jag tror kan kombineras med det förra, så tänker man att allt ju redan finns. Allt som vi kan tänkas vilja konsumera, av nödvändighet eller av lust, finns redan. Det behövs ingen som producerar varor längre, de finns. Livsmedel finns redan i stor mängd. Titta bara i kylskåpen. Skulle de ta slut är det bara att gå till ICA och få nya!

Yupp, så är det. Allt finns! Dessutom finns allting i sådant överflöd att det bildas ett överskott. Och som tur är finns det människor, en självutnämnd elit som dagligen funderar på hur detta överskott skall fördelas. Exempelvis kultureliten med Johan Ehrenberg ETC i spetsen för Linderborg, Irving, Guillou, Myrdal, med flera som vet exakt hur det skall fördelas.

Men de har ingen aning om att överskottet måste produceras, varje dag, av människor vars samlade insats betyder oändligt mycket mer än vilken navelskådande kulturelit som helst. Och framförallt, kultureliten har ingen som helst avsikt att delta i produktionen, där avtar solidariteten tvärt!

Jamen, alla kulturmänniskor? Nä, långt ifrån! Bara de som med sitt tjocka finger hytter åt oss när vi ifrågasätter deras självpåtagna rätt att fördela!

Vi behöver producenter, förädlare, transportörer och detaljister. Vi behöver innovatörer och entreprenörer. Varje dag måste vi dra nytta av dessas kunskaper för att överleva till nästa dag!

För att kunna förse hela världens befolkning med vad de behöver måste produktionsmetoderna och transportmetoderna utvecklas. Inte avvecklas! Man måste energimaximera både produktion och transport. Det kan man inte genom politiska beslut eller politiska inskränkningar. Det är bara miljöpartister som tror det. Varor måste produceras och levereras i en kedja som kräver långt gående energieffektiv kommunikation. Produkter skall levereras till konsumenten effektivt samtidigt som konsumenten befinner sig någonstans i produktionskedjan. Nu kommer frågan. Hur skall detta kunna kombineras med en 15-minutersregel?

Vetenskapen måste tillåtas komma med lösningar. Lösningar som bygger på tillgänglig teknik och teknik som hela tiden tillåts att utvecklas och att exploateras av entreprenörer.

Med vetenskap menar jag naturvetenskap. En vetenskap som bygger sina teorier på upprepbara experiment som i sin tur bygger på den kunskap som förmedlas genom historien, från Pythagoras och Archimedes till dagens Nobelpristagare med Albert Einstein i spetsen.

Jamen filosofin då? Filosofin har sin plats, självklart. Men det var inte filosofin som skapade vägar och sen gjorde det lönsamt att uppfinna hjulet. Det går inte att med filosofins hjälp åka till månen. I alla fall inte utan kraftig hallucinär berusning. Inte heller att bygga broar, flygplan och hus.

Det krävs ingenjörer och entreprenörer som inte begränsas av politisk klåfingrighet. Och, skall erkännas, det finns entreprenörer som inte är naturvetare, det kanske till och med är så att att de flesta är filosofiskt lagda. Men det krävs naturvetare för att förse dem med attraktiva lösningar.

Entreprenören kännetecknas av att kunna ta en idé och förvandla den till ett lönsamt projekt. Genom mycket hårt arbete. Som Kamprad, eller Rausing. Eller varför inte Robert Aschberg som är kommunist för att kompisarna är det. Typisk övergödd och kapitalistisk kommunist som kan styra som han vill över proletariatet. Han kallar sig journalist men i sanningens namn, är det någon som lagt på minnet någon av hans skrifter. För min del kommer han alltid att vara den som exploaterade idén till lavemangtävlingar i TV. En idé som han torde vara ensam om i världen.

Och i allt detta kämpar man för att göra skolan genusmedveten och normkritisk. Det går ju bra om allt finns och det gör det ju! Vi behöver ingenjörer och innovatörer, entreprenörer och utvecklare. Och vad är det tänkt vi skall få? Genusmedvetna och normkritiska… vad då?

I Sverige måste vi satsa på invandring. Vi måste ha in arbetskraft till de kvalificerade jobb som utvecklingen kräver. Vi behöver ingenjörer och tekniker som vi inte har utbildning nog att producera själv. Genusvetare har vi gott om och frågan är vad de skall göra i framtiden? Okvalificerad arbetskraft har vi hur mycket som helst och producerar hela tiden i massor. Vill vi ha kvalificerad arbetskraft i en mening som förstås globalt, får vi hoppas att vi kan locka hit utbildade ingenjörer från Indien och Kina. Och kanske låg och mellanstadielärare för att vända den destruktiva trenden!

Vi började tankeexperimentet med en fråga. Vill du vara ko eller bonde? Man kan då fråga sig, vem har makten över vem av de båda och vem borde ha det? Vi skall kanske ge ett alternativ? Vill du hellre vara get?

Hur som helst så är det på lattebaren som stentavlorna finns.

Och det är vargarna som skrivit dem!

 

 

 

Allt för männens befrielse!

Känner du någon av manligt kön som du inte gillar? Tycker du att han står i vägen för dig i din vidare karriär eller bara att han är allmänt motbjudande?

Gå med i hämnarklubben Sättåtdomjävlarna så kommer du att vara i större balans efteråt. Nu är det så att de styrande medlemmarna är omogna kvinnor med psykiska besvär så om du vill vara med får du vara snäll och aldrig säga emot någon av dessa. Håller du med dem så är medlemskapet klart och då måste du visa din starka vilja att verkligen sätta åt någon man eller pojke! Alla kommer att asgarva när du ser till att någon råkar riktigt illa ut helst med ett längre fängelsestraff. Namn och bild i tidningarna ger poäng.

Tänk på att det är för männens egen välfärd du gör detta.

Är du riktigt duktig kan du göra skada på någon och ändå känna dig som ett försvarslöst offer. Den bäste läraren härvid är Kawa Zolfagary som lyckats starta en sajt som ägnat sig åt personlig mobbing och ändå betraktar sig själv som ett offer. Genom att ta upp detta som ett ämne i TV3:s Trolljägarna så får man en uppfattning om hur smal åsiktskorridoren är. Detta visar Robert Aschberg med tydlighet bland annat med offerroller för både Åsa Linderborg och My Vingren i programmet. Återstår nu bara att offerrollens mästare, faktaförvrängaren och mytomanen Maria Sveland skall dyka upp.

De senast nämnda är ju kvinnor och kvinnor har en helt egen regelbok att följa. Den får vi inte ta del av eller ens se.

Men det finns stora möjligheter för män ändå. Har du till exempel en kompis som har åsikter som inte stämmer med ovan nämnda elittyckare så kan du ange kompisen. Då stärker du dina poäng i feministsammanhang och det kan vara bra framdeles. Är den du angiver en konkurrent om något, karriären kanske, eller om en hyresrätt, då finns inga gränser för hur lyckat det kan bli med lite angiveri. Vill du ha tips om hur man gör så ta kontakt med Kawa Zolfagary. Han har sysslat med detta och är likt alla kommunister en överdängare på angiveri.

Att det är viktigt att hitta på regler och inskränkningar som enbart gäller män är självklart. Så självklart att en begåvningssvag vänsterpartist i en norrländsk kommun ville ha infört en regel om att män måste sitta ned och kissa. Om än obegriplig var en påstådd anledning skvättrisken eller hygienaspekter. Jag vet inte hur människan tänker men han har nog aldrig varit inne på en offentlig damtoalett där fantastiska kvinnliga egenskaper tas fram för att slippa vidröra ringen.

Detta var länge sedan stollen med sittkissaregeln var i farten men det visar hur viktigt det är att säga något som drabbar bara män. Och lägg märke till att det är män som krumbuktar sig för att ställa till det för andra män. Könet är man, men genus?

Vi är på väg med stormsteg mot mannens fullständiga befrielse nu!

Det där med uppmärksamhet ger höga poäng. Försök att vara först och ta åt dig av ryggdunkarna. En sann angivare måste också vara en hängiven opportunist. Denna bör alltså ha klara ambitioner hur han eller hon skall kunna tjäna på ett angiveri. Inte bara den kredd som fås i gruppen. Kommissarierna på NKVD var väldigt flitiga under utrensningarna i Moskva 1937! Det är många som drömmer sig tillbaka. Kawa Zolfagary kanske? Men man glömmer ofta att festen på NKVD abrupt kunde ta slut för någon stackars enskild som råkade ut för samma angiveri.

Nu kommer vi till lite mera aktuella ämnen. Den moraliskt högt stående personen som anmälde kristdemokraten Anders Sellström för sexism efter att ha lagt upp en video på en fantastisk bollkonstnär på nätet, var ju egentligen en kvinna. Tänk på, emellertid, att hade det varit en man så hade denne kunnat lägga till i sin poängställning för att så småningom kunna yrka status som feministiskt offer.

Sellström skall vara glad om någon lägger sin röst på honom till valet. Hans fullständigt ryggradslösa beteende borde diskvalificera honom för all framtid i alla styrande församlingar.

Sellströms befrielse är nära!

Sedan har vi mannen som efter 10 år i fängelse frias från misstankarna om 100-tals våldtäkter på sin dotter. Man hör en del beklaganden i media. Mannen var ju dömd, bevisen fanns där även om de endast bestod i flickans berättelser. Eftersom hon senare började berätta om andra våldtäkter som uppenbart var påhittade, gick man åter igenom bevisningen och fann skäl till att underkänna den i första fallet. Mannen friades efter att straffet avtjänats. Detta störde några kommentatorer. En sade i P1-morgon att det är naturligt att offrens berättelse varierar och ändras. Jaha, tänkte jag, och alla varianter är så klart ändå med sanningen överensstämmande?

I detta fallet kan man tala om befrielse men inte som det ursprungligen var tänkt!

Att det finns flera dömda på felaktiga grunder, alltså oskyldiga personer, är mycket sannolikt. Dömda som fått sina domar enbart på det förmenta offrets utsaga som lockats fram ur förträngda minnen. Som advokat Thomas Olsson säger – Domstolarna tar alldeles för mycket hänsyn till självutnämnda experter. Amatörterapeuter som lockar fram ”minnen”. Se även fallet Ulf.

Nu finns det en tendens bland radikala feminister att prata om en våldtäktskultur. De flesta män, nästan alla, har aldrig sett något sådant eller sett något annat än avsky inför begångna våldtäkter. Ändå finns det män som ställer sig bakom fantasin om en våldtäktskultur, som Tomas Wetterberg (män för jämställdhet) och Johan Ehrenberg (chefredaktör ETC). Båda dessa anser sig själv vara våldtäktsmän men som klarar kontrollera sin drift med hjälp av feminismen. Nåväl, då kan man väl tänka att dessa båda skall låta sig doppas i tjära och rullas i fjäder, enom till straff och androm till varnagel, de svinen. Nähä så är det inte. Det är alla andra män som skall bibringas denna behandling. Bara för att…??

Befrielse?

Tomas Wetterberg är ju starkt beroende av det genusindustriella komplexet och lär hitta på fler stolligheter. Här är en man som lyckats fruktansvärt väl i sin opportunism. Han servar skolorna med genusmedvetet material och har gjort det i massvis av år. Trots en obegåvad slutledning av Frejaskolan i Gnesta finns vad jag vet inga säkerställda förbättringar av barns utveckling och kunskap genom dessa fantasimetoder. Rätta mig gärna om jag har fel, ingen skulle bli gladare än jag om man kunde höja pojkars prestationer och resultat genom metoderna. Det finns faktiskt metoder som bevisligen fungerar men de är inte genusvetenskapliga och de gynnar därför inte Tomas Wetterberg och sjunker därmed in i glömskan. Se Bunkefloprojektet!

Nu tänker man, feminister alltså, a propos våldtäktskulturen, ta hjälp av opportunisterna och skapa en ändring i lagen om sexuellt ofredande och sexuellt våld. Ett klart uttryckt samtycke skall kunna visas upp för att en anklagad inte skall åka dit för våldtäkt. Är det någon som ser detta som ett könsneutralt lagförslag? Om ni gör det så tänk om, den riktar sig mot män och inget kommer att förändras i lagpraxis om man inte vänder på bevisbördan. Att detta är målet förstår nog alla. Särskilt när motivet är att alldeles för många frias från våldtäktsanklagelser. Brott behöver inte fastställas ha begåtts, det räcker alltså med en anklagan.

Just? Ja, med tanke på mäns befrielse från maskulinitetsoket. Hrmm!

Det är alltså inte jämställdhet som projektet sysslar med utan makt utifrån den maktordning man beskriver och som noggrant anger den vite heterosexuelle mannen högst upp. Jag vet inte vad det är för makt man mäter, men att det bara är en liten andel av männen som har den makt som påstås innehas av hela gruppen är jag säker på.  Sinnrikt använder man uttrycket ”gruppen män” som förvirring och för att styra bort all kritik. Detta gillas naturligtvis av dem som har något att ge igen för. Man kan hata och man kan anklaga med mycket liten risk för något annat än bifall. Från andra kvinnor, från media, från politiker och från män som finner detta jämställt.

På kultursidorna sitter maktlösa människor och representerar arbetarklass, rasifierade och förtryckta kvinnor och män. Sedan får dessa maktlösa människor tid i TV-soffor och TV-program för att förklara sin utsatthet.

Så ligger det till.

Kom till saken tycker ni nu. Detta var en liten tur i feminismens radikala irr-landskap. Det är alltså inte jämställdhet som projektet handlar om utan om att formatera om begreppet manlighet. Eller för att folk inte skall kunna förstå kallar man det för maskulinitet. Det är här som mannen som objekt kommer in. Mannen skall uppmärksammas för sin inneboende ondska, inte den man som är ond utan hela gruppen män. Mannen skall avstå något som han aldrig haft, han skall avstå den makt och de privilegier som tillskrivs gruppen män. Detta görs genom att man för varje enskilt tillfälle har ett helt batteri av motsägande regler. Huvudsaken är att här skall man inte kunna avgöra vilken regel som gäller.

Om någon finner sig kränkt av texten ovan, skall denna någon tänka på att det är en ironisk text skriven på skämt.

Alla ni andra skall veta att verkligheten är mycket dystrare än så! Det finns många personer i Sverige idag som på grund av den skvallerbytta-mentalitet man premierar i vissa politiska kretsar och den ryggradslösa rädslan hos företagare och arbetsgivare för att bli utsatta för medial-politisk uthängning, gör att folk håller tyst eller yttrar sig anonymt! Observera att det är INTE sverigedemokrater jag pratar om. Det är människor som är kritiska mot den radikalfeministiska totalitära människosynen men som inte ändå kan tänka sig att rösta på SD. Många män men påfallande många kvinnor också.

Och så har vi ju receptet på den fullständiga manliga befrielsen, uttryckt lite skämtsamt(sic!):

”Just as humans have a prior right to existence over dogs by virtue of being more highly evolved and having a superior consciousness, so women have a prior right to existence over men. The elimination of any male is, therefore, a righteous and good act, an act highly beneficial to women as well as an act of mercy.” – Valerie Solana The Scum Manifesto

 

Läs också Toklandet som beskriver ämnet utmärkt här och här.

Samt Henrik Sundholm skarpa analys här.

Trollan är inne på ungefär samma linje här.

Post Navigation