snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “matematik”

När åsikter blev fakta – Postmodernism for dummies #5.

Åsikter är inte fakta. Fakta låter sig inte påverkas av åsikter!                                                                                                                                                                                                                                                                         Ricky Gervais

Sanning i form av fakta är något som de flesta av oss lärt oss vara försiktiga med. Det finns en objektiv sanning även om den inte framstår som självklar alltid. De händelser som hänt historiskt, har hänt även om eftervärldens tolkning varierar utifrån egoistiska eller möjligen altruistiska skäl. Det senare mera som förment ställningstagande i godhetens namn som ofta kan iakttas på den röda halvan av spelplanen.

Jag skall ge er ett exempel på vad jag menar:

2012 blev Mohammed Merah dödad i Toulouse av polis efter att själv ha dödat tre soldater, tre judiska skolflickor samt en rabbin. Göran Greider vid Dalademokraten uppmärksammade händelsen genom att skriva en hyllning  till förövaren och ge legitimitet åt dåden. Så här skulle den rätta vedergällningen se ut minsann om man deltog i kampen för godhet och rättvisa!

Eller hur?

Nä, så var det inte alls. Göran Greider skrev en dikt som handlade om morden och förövaren men i avsikt att lägga en förklarande om än inte ursäktande aspekt på dåden. Befängt, visserligen, och med en släng av rasism i form av antisemitism.

Men inte som jag beskrev ovan. Problemet är att jag i postmodern anda har skapat en sanning, ett fakta som är oantastligt och inte kan ifrågasättas. Anomalin från vad några stycken av oss anser vara anständighetskrav är uppenbar. Men tyvärr är metoden ett uppskattat verktyg av ledande företrädare för fakulteter vid våra lärosäten och andra till postmodern-filosofi-försvurna anhängare. Exemplen är många och finns bland radikalfeminister, genusvetare, journalister och debattörer.

Det finns enligt dessa humanistiska stollar inga vetenskapliga teorier som är värda att ta tillvara eftersom alla har sin egen sanning att förhålla sig till. Denna utomordentligt farligt obegåvade tanke ligger till grund för svenskt utbildningssystem och resultatet kan ju diskuteras.

Här delas, åtminstone terminologiskt, vetenskapen upp i humaniora och i naturvetenskap. Ordet teori har olika betydelser och anger i naturvetenskapen en eller flera prövade och upprepat testade bevis, vars sanning inte bestrids utan kan byggas ut via nya tester och försök. En teori ligger till grund för fortsatta vetenskapliga landvinningar. Exempelvis Newtons Principia, Darwin och evolutionsteorin, Einstein och relativitetsteorin.

I humaniora förstås teori som en idé som sedan läggs som grund för en ideologisk tanke. Idén om patriarkatet, våldtäktskulturen, maskulina strukturer etcetera kan illustrera exemplet. Dessa teorier kommer att förkastas och ersättas av andra teorier i framtiden. Till skillnad alltså från de naturvetenskapliga teorierna som inte ändras eller omdefinieras utan utvecklas och byggs på.

För att förstå bättre borde alla se dokumentären på SVT hur man för trettiosju år sedan utförde så kallade trajectories (banberäkningar), för de båda Voyagersonderna som med hjälp av Newtons lagar bokstavligen ämnades slungas ut i interstellära banor. Med hjälp av Newton beräknades planeternas läge ut, de planeter alltså som sonderna skulle dra nytta av vid katapulteringen. Detta var exakt newtonsk matematik och fungerade till 100 procent. Läget av planeterna skulle inträffa så att sonderna var tvungna att skickas iväg 1977. Sedan dröjer det nämligen 127 år till nästa gång en möjlighet inträffar. Fortfarande efter så många år ligger sonderna i bana som beräknat och sänder hem data till kontrollen på jorden ifrån sina platser i yttre solsystemet.

Jag har lagt märke till skribenter, professionella debattörer, som avfärdar alla med sitt postmoderna dravel. Exempelvis, har man inte läst och förstått Kant och Foucault så kan man inte vara seriös som debattör!

Det är väl inte konstigt att naturvetare och forskare blir trötta på en sådan pompöst uppblåst attityd. Det som förundrar mig mest är att en del humanister inte vill förstå att det är naturvetenskapen som håller dem varma, mätta och torra. Inte filosofin. Filosofin har andra mycket starka förtjänster, men en av dem är inte föraktet mot kunskap. Där detta florerar, skall jag tillägga eftersom den dryge filosofen och kulturdebattören inte får betraktas som den generelle humanisten. Men tyvärr är hen mycket påtaglig i debatten och i media. Tacksamt emottagna av de semi-intellektuella vars stöd de inte kan vara utan men som absolut inte är ömsesidigt.

Jag har en sambo som är medlem i Svenska Naturskyddsföreningen sedan många år. Jag hade själv varit medlem om de inte haft kärnkraftsmotstånd på programmet. Naturskyddsföreningen hade under många år en vana att ge ut faktabaserade mycket underhållande och intressanta årsböcker. 1992 gav de ut en årsbok med titeln Genvägar. Den är en beskrivning av det banbrytande verk som Richard Dawkins gjorde på 1970-talet med boken The Selfish Gene. Med egna exempel tar boken upp de för arterna specifika villkoren som gör att gener strävar mot kopiering av sig själv. Kunnigt och intressant.

Richard Dawkins evolutionsbiologiska faktaböcker är fyllda av förklaringar om hur arternas egenskaper förändras och hur nya arter uppstår. The Mystery of Mysteries som Charles Darwin uttrykte det. Med matematiska modeller tar Dawkins fram en förklaring och en teori som via vissa avvikelser ändå strikt följer Darwins The Origin of Species. Matematiska modeller körda i datorer avbildar egenskapers utveckling. Dawkins är naturvetare by definition.

Senaste numret av tidskriften Sveriges Natur, Naturskyddsföreningens mycket intressanta medlemstidning, görs reklam för en bok av Göran Greider. Ja, Dalademokratens Göran Greider, han som sa att matematik är onödigt eftersom den inte går att använda. Ett djupt kunskapsförakt i postmodern anda med andra ord. Boken heter Den Solidariska Genen, en direkt travesti på titeln till Dawkins bok och enligt Greider en anspelning på översättningen av ordet selfish. Egoistisk skulle vi säga och semantiskt är väl inte solidarisk motsatsen utan det borde väl vara altruistisk. Och vet ni vad? Dawkins lägger ut ett långt resonemang varför han tror att altruism är en genetiskt framavlad egenskap som har gynnat primaten människan. Bevis går väl inte att lägga fram men hypotesen är mycket trolig eftersom människor ju bevisligen har samarbetat inbördes till framgång. Samarbete funkar inte utan altruism. Man måste ge något för att kunna få något.

Tillbaks till Greider, nu har han skrivit en bok med vetenskapligt stöd om den solidariska genen. Stödet har han fått av två psykologer/psykiatriker och en etnolog. Humanister alltså.

Jag har inte läst boken, men skall försöka lägga in den i läslistan som redan nu är alldeles för lång. Jag är övertygad att den behandlar detta intressanta ämnet på ett illuminerat sätt. Men, innan ni som läser den flummar iväg rejält, läs först Dawkins evolutionsbiologiska texter och gör er bedömning därefter.

Om någon redan läst Den Solidariska Genen av Göran Greider så vore jag tacksam för en liten recension. Faktum är att det mest känns som en postmodern åsiktsbok än ett vetenskapligt verk i populärversion. Men vi dömer efter läsning!

Ur Alan Sokals bok Beyond the Hoax tänker jag gör att lösryckt citat som påvisar den naturvetenskapliga egenskapen att alltid se till påvisbara fakta och inte hitta på stödteorier från tomma intet som osynliga strukturer för att få teorierna att gå ihop.

Min översättning, texten är Sokals fotnot 37.

Astronomer, exempelvis med början av Le Verrier 1859, observerade att Merkurius omlopp skiljer sig lite, lite från det omlopp som förutsägs av den Newtonska mekaniken. Avvikelsen motsvarar en precession (vingling)  vid den periheliska punkten, alltså den punkt då Merkurius är närmast solen, ungefär 43 bågsekunder per sekel. (Detta är en otroligt liten vinkel om vi kommer ihåg att en bågsekund är 1/3600-del av en grad som i sin tur är 1/360-del av en hel cirkel.) Olika försök utfördes för att förklara det  avvikande beteendet inom det sammanhang som den Newtonska mekaniken utgör. Till exempel försökte man förklara genom att lägga till en ännu oupptäckt planet intra-Merkurius. (Självklart eftersom detta varit givande i fallet med Neptunus.) Man misslyckades emellertid att hitta denna planet. Avvikelsen blev slutligen förklarad genom att man 1915 använde Einsteins generella relativitetsteori. Se Roseveare (1982) för en utförligare beskrivning.”

That´s all for the dime, people.

Vi hörs!

 

 

 

 

 

 

Annonser

Genfråga en genusfråga? Fråga mansexperten!

För de som studerat evolutionsbiologi inom akademin eller på ren så kallad populär basis, vet att den kunskap som finns idag bygger på de rön som känts till i sekler. Många har sysslat med genetisk förädling och förståelsen har förfinats från Gregor Johann Mendel, och den något tidigare Charles Darwin. Och utan tvivel bygger dagens evolutionsteorier på dessa tidiga herrars rön och inget har förkastats i sin helhet utan snarare förfinats. Modern vetenskap verifieras med observationer och med matematiska modeller. Detta är en naturlig del av naturvetenskapen och den modell som man anser som vetenskapligt hållbar. Vi bör emellertid konstatera att med matematiska modeller bevisas ingenting men man kan ta fram olika scenarier för test för att bygga vidare på. Ett underbart instruktivt exempel är alla de hundratals matematiska modeller av universum som existerar inom kosmologin. Det är inte lätt att utpeka något som sannare än något annat men vissa kan man avfärda för att de inte stöder de slutsatser som görs ur relativitetsteorin eller ur kvantmekaniken eller båda i kombination. Det sista mer eller mindre en önskedröm. Men ingen avfärdar någon av de modeller som gör det!

Moderna vetenskapsmän som exempelvis biologen Richard Dawkins beskriver för oss utvecklingen från det första bakteriella livet till komplexa cellorganismer som utgör oss människor. Ett återkommande påstående är att våra kroppar är bara förvaring åt den helt överordnade styrmekanismen som utgörs av våra gener. Våra gener har bara en strävan och det är att låta sig kopieras till nya celler och till nya organismer. Under åtminstone de kanske hundratusen år som vi moderna människor funnits, har våra gener utvecklat sätt som låter dem reproduceras och förökas på ett så energieffektivt sätt som möjligt. Vi är sexuellt uppdelade i honor och hanar och det krävs en av vardera för att få avkomma. Honorna producerar ägg med DNA i X-kromosomer och hanarna producerar DNA i gener i Y-kromosomer, Honornas äggproduktion begränsas till något hundratal på en hel livstid medan männen producerar miljarder spermier under sin livstid. Dessutom kräver, naturligt, konceptionen att denna sker i honans kropp och att fosterutvecklingen sedan sker där. För människor varar denna under nio månader. Generna hos en hona kan inte reproducera sig under denna tid men hanen kan omedelbart förse en ny hona med en genuppsättning.

(Tillägg till artikeln gjort 3 september, kl. 9:30.

För att inte skapa allt för stor förvirring vad gäller mänskliga könsceller bör påpekas att det finns två uppsättningar. I kvinnans X-kromososm finns i sort sett rubbet för att göra en könlig människa. Mannens Y-kromosom innehåller ytligt betraktat endast de gener som bestämmer könet till manligt. Vid befruktningen tillhandahåller kvinnan X-kromosom och mannen antingen X-kromosom eller en Y-kromosom. I det förra fallet blir könet på avkomman kvinna och i det senare man.

Ytterst förenklat!)  

Jamen detta vet jo alla! Javisst men, om detta nu är något som helt och hållet eftersträvas av våra gener, förstår då inte våra gener det självklara att ägg är mycket kostsammare att producera än hanarnas spermieproduktion. Jovisst det vet de men hanarnas gener vet också att för att kunna uppleva kopior av sig själv i avkomma så måste de konkurrera med andra hanar. Och hanarna kan vid fortplantningsförsök inte heller veta om det finns ägg till befruktning eller om äggen redan är befruktade.

Nu kan ju var och en undra om detta verkligen gäller idag för människor också. Att det kanske gäller för djur må vara sant, men för människor? Ja, vad skall vi tro?

Nu är det så att vårt samhälle räknas som civiliserat och med ett starkt kulturellt inslag. Det finns både outtalade och skrivna regler för uppförande och det finns en uppsjö av kulturella konvenanser. Allt för att våra gener skall hållas på plats och kraven på kopiering mästras. Vi skall alltså kunna leva tillsammans i sociala samhällen och gruppen vi tillhör har blivit det viktigaste. Gruppen som beroende på samhällets tekniska utveckling egentligen kan bli hur stor som helst.  Vi har en roll som ges oss med avseende på vårt kön, vår härkomst och vår ställning. Denna roll varierar kraftigt med lokal men också med tid. Våra roller i Sverige, alltså rollen för män, mansrollen och den för kvinnor känns inte alls igen av människor från andra kontinenter eller från andra tidsåldrar. Detta är kulturella, sociala skillnader.

Men, men och men! Vi kommer att kunna para oss och skaffa avkomma över dessa kulturella och sociala gränser! Oftast sker detta med stor entusiasm och glädje även om det inte alltid är så. Detta visar att trots de kulturella och sociala skillnader vi uppmärksammar, så agerar generna i våra kroppar med den största igenkänning av könsrollerna och nyttjar detta för att kunna ta initiativ till reproduktion!

Men låt oss ändå i all ödmjukhet fastslå, honor och i alldeles särskilt hög grad fertila honor är särskilt skyddsvärda i ett genetiskt perspektiv. Våra gener låter oss veta detta och evolutionen har, i strid mot all modern uppfostran och teori, försett genomsnittsmannen med mycket större muskelmassa än vad genomsnittskvinnan fått. Detta skall vi fortfarande i all ödmjukhet förstå så att överskottet av styrkan är avsedd för att hålla borta andra hanar från honorna i genernas kamp för reproduktion. Dessutom för att skydda kvinnan från vad som helst och för att visa kvinnan att han har bästa genuppsättningen för reproduktion. Alltså inte som så många tycks tro bara för att våldföra sig på honorna. Av någon anledning har våra gener bringats i tron att denna fördelning är den mest konkurrenskraftiga för reproduktion. I samband med detta så skall man komma ihåg att den stora genbanken är identisk mellan honor och hanar, det är bara könsgenerna som är olika och som i sin tur bestämmer hur övriga gener skall bete sig.

Nu kommer jag till regeringens utsedde expert i den av regeringen tillsatta mansutredningen, nämligen Inti Chavéz Peréz. En man med omfattande erfarenhet och en kunskapsbank som han ibland inte vill hänvisa till men som uppenbart vare sig innehåller Dawkins eller Einstein. Han har tidigare skrivit en bok med titeln Respekt och detta har han fått mycket erkännande för. Med rätta såklart. Jag har läst den och den innehåller en del varierande information till ungdomar i deras första trevande försök med sex. Egentligen en bra ansats även om självklarheterna är uppenbara för oss äldre så kan det vara mycket bra upplysning för den osäkre debutanten. Jag kan mycket väl tänka mig att man har boken och gör en gemensam ”seans” några stycken. Det kommer jag ihåg från mina debutår även om vi inte hade tillgång till Respekt,

Nu har han även fått publicerat en debattartikel i Aftonbladet som möjligen utgör upptakten för arbetet i mansutredningen. Han skriver om hur vi skall stävja våldtäkterna som män utsätter kvinnor för. Han påstår att av 16.900 anmälda sexualbrotten i Sverige så var minst 30.000 våldtäkter. Av dessa fälldes 200 i domstol. Av de 16,900 sexualbrotten borde man väl av rubriceringen anta att en del av dessa är mindre allvarliga än våldtäkt? Varför 30.000? Varför inte 300.000? Eller 365.000? Tusen om dagen låter väl inte orimligt? Var får han siffran från som inte finns i statistiken? Vad är en våldtäkt? För de flesta av oss står det klart vad det är. Det är ett samlag eller annan sexuell handling som påtvingas någon i trots mot dennes vilja oavsett om det uttalats något nej eller ej. Vad det inte är är dåligt sex som man ångrar efteråt av någon anledning. Inte heller om detta är långt efteråt och sexpartnern inte uppträtt såsom man ville. Inte om man är kille i alla fall, kanske om man är tjej. Men var får Inti Chavéz Perés 30.000 ifrån, vad ingår i summan? Jag misstänker att han bara tycker och att han får bekräftelse från andra som tycker likadant.

I artikeln redogör Inti Chavéz Peréz för fyra stycken bullet lines eller check lines som det råkar vara i detta fallet. Fyra stycken påståenden som inte är särskilt svåra att hålla med i, vid risk av att annars betecknas som kvinnohatare. Han vill mobilisera alla män, även de nästan 100% som aldrig begår någon våldtäkt, i aktiv kamp mot sexism och våldtäkter. Genialiskt min gode Sherlock, lite kvällskurser och veckoslutskonferenser mer eller mindre frivilliga kunde vara ett mycket lyckat initiativ. Inte för att avveckla en förment våldtäktskultur utan mer att säkerställa utkomsten för den lycklige som får arrangera kurserna. Det kommer alltså inte att räcka att vi avstår från sexism eller från våldtäkter vi skall dessutom gå någon slags frälsningskurs för att få full avlat.

Varför vidtar man inte samma geniala grepp mot annan brottslighet som bedrägeri, skattefusk, felparkering, väpnat rån med mera. Jo eftersom man vet att det inte hjälper. Men här har Inti Chavész Peréz en affärsidé som säger att det går. I marknadsföringen ingår, och här får han massiv hjälp, att beskriva utsikterna för unga tjejer och kvinnor som sådana att de, om de har tur, enbart kan lita på sina fäder! Resten av alla män och pappor inpräntas man att hata. Grunden är lagd för en bra kampanj som kommer att göra MacDonalds gröna av avund.

Varför kan man inte konstatera att mäns överlägset större muskelmassa är ett resultat av att evolutionen avsett att även skydda den evolutionärt dyrbara kvinnan och att de allra flesta män fungerar så?

Våra självklara ledare?

För fjorton dagar sedan var jag och min sambo på det Kongelige Operaet och njöt av Bizets Carmen för femtielfte gången. Helt underbar upplevelse som vore i stort sett ogörlig om inte samfundet står för en del av produktionskostnaderna. I Sverige säkert större andel än i Danmark. Det är billigare att gå på Opera i Sverige. Detta är inte den enda statsfinasierade kulturen som vi har lyckan att njuta av. Så skall det vara, det är nämligen helt rätt! Det är också helt rätt att det offentliga anslår medel till kultur utan att kunna påverka densamma. Det kan då inte hjälpas att det av vissa anses som pengar nedspolade på toaletten. Vi måste ha denna vida och sparsamt refuserande attityd om vi vill att vårt kulturliv skall vara vitalt och intressant.

Vi kan försöka förstå att denna attityd som samhället har, att vissa, inte alla, konstutövare och kulturarbetare skall vara försörjda av allmänna medel är oerhört modern. Jag vågar inte sätta ett årtal på när denna försörjningsmöjlighet för kulturarbetare blev möjlig för ett stort antal människor. Fler och fler ju mer tiden går. Detta är enligt min mening en helt riktig utveckling och mottages nog av de flesta med bifall.

Att man tidigare, exempelvis på artonhundratalet inte kunde påräkna denna generositet från samhället berodde inte på illvilja eller kulturfientlighet. Nej det var nog helt enkelt så att det inte fanns offentliga medel i tillräcklig mängd att försörja dem som inte själva bidrog till produktionen. Det fanns därmed två alternativ i grunden. Det första att man utförde sin konst samtidigt som man bidrog till försörjningen genom vanligt arbete eller det andra att man fick stöd till sin försörjning av privata förmögenheter och mecenater. Ändå blomstrade kulturen genom kompositörer, författare och målare. Det är svårt att föreställa sig idag när det propsas på anslag för än det ena än det andra projektet. Men som jag sagt tidigare, vi har råd med kultur!

Utvecklingen har tagit stora steg framåt i detta avseende. Vår produktion är nu så hög och så effektiv att vi har råd att försörja alla dem som inte vill bidra själva. Alla som inte kan tänka sig att bidra menar jag då och alltså inte de som står utanför arbetsmarknaden av en eller annan anledning. De senare borde ju vara en högst prioriterad ansvarsfråga eftersom de vill bidra men hindras. (Alltså mer pengar till dem!)

Att utvecklingen har varit så gynnsam för kulturlivet att vi kommer att ha råd till mer och mer av offentliga medel avsatta för ändamålet har en orsak. Och den är inte påverkad av kulturarbetarna eller ens av kultureliten själv. De har bara ridit på den fantastiska våg som har naturvetare, ingenjörer, mekaniker, snabbköpsbiträden, montörer, lastbilschaufförer, matroser med flera som konstruktörer! De kan väl som individer ha sysslat med kultur också, men det är i produktionen de har bidragit.

Då blir man lite förvånad över den självgoda uppblåsthet som vissa kulturdebattörer uppvisar. Göran Greider poeten och Marcus Birro, känd från tv, har båda tagit avstånd från matematikundervisning i skolan. De har aldrig haft någon användning av den. Man kan undra då om de aldrig har flugit, aldrig färdats över någon bro? Någons matematik har de väl utnyttjat? En professor, Stellan Wellin, har mage att skriva i dagens (20/2-13) SvD Opinion att matematik är ett onödigt ämne i skolan. Hur tänker karln? Hur skall vi kunna få ingenjörer med tillräcklig kunskap i matematik om vi inte ”plågar” unga elever i tidig ålder med algebra och trigonometri? Hur i hela friden har han tänkt?

Vi har även andra exempel på hämningslös uppblåsthet. Mikael Wiehe skriver i texten till ”En Gammal Man” att han är stolt över vad han gjort för att förändra världen. Han har väl inte anledning att ta till sig något som andra har så mycket större delaktighet i. Han har tillfört vårt kulturliv en beundransvärd visskatt, en fantastisk poesi det medger jag gärna. Men förbättrat världen, hurdå? Genom att propagera för handgranater och Molotovcocktails? Genom att krama Castro och Mao (även om enbart metaforiskt!)?.

Vi har alltså en självutnämnd intellektuell elit som inte förstår att det är andra än de själva som håller samhället med livsmedel, värme och husrum. Ändå påtar de sig den fulla och exklusiva rätten att tala om för alla andra hur de skall framleva sina liv. De blir sedan upprörda över att det finns folk som inte håller med dem. Detta trots att de har kollat noga med kollegerna vid fikabordet. Att de dessutom fullständigt ignorerar dem som opponerar sig, alternativt uppmärksammar dem genom att idiotförklara dem kan de inte se som förakt och hat överhuvudtaget.

Hur då en man som journalisten Niklas Aurgrunn i Newsmill idag (20/2-13) kan anse att Åsa Linderborg är viktigare för demokratin än Filippa Mannerheim som hade artikel i Newsmill 17/2 kan enbart förstås om han samtidigt ansökt om jobb på Aftonbladets kulturredaktion. Det är själva benämningen ”viktig för demokratin” som blir problematisk här. Är inte denna värdering irrelevant?

Det som jag tycker är beklagansvärt är att man på vissa kulturredaktioner försöker få folk att förstå att det bara finns en åsikt som kan tolereras. Alla andra kommer att idiotförklaras och i värsta fall trakasseras, så man kan fortsätta och ha det mysigt  runt redaktionens fikabord.

Trösten är, att historiskt har medborgarna i detta land helt bortsett från och gett fulla fasiken i rappakaljan på kultursidorna och i viss mån på ledarsidorna. Kolla hela nittonhundrasjuttiotalet då socialismen regerade i medierna, framförallt i SVT, då en socialisering ansågs självklar. Vad hände då? I två val på raken tog borgerligheten hem valsegern. Socialdemokraterna pratade om statskupp och katastrofen var nära. Tänk om man bara hade gjort sig mödan att någon gång titta på historien och inte bli så förbannat upprörd när det visar sig att folket har en annan åsikt!

Sedan kan man undra var någonstans de politiska strategerna gör sin pejlingar? Att man kan komma så otroligt i otakt att ett udda främlingsfientligt parti kan vara tredje störst i opinionsmätningar visar på något fel. Men det får vi ta en annan dag.

Jag älskar folket som vägrar lära sig sitta och som inte vill gå i takt!

Post Navigation