snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Nina Björk”

Den påstådda konflikten belyses!

Rubriken är väl både kryptisk och förvirrande. Det är nämligen inte sant, någon konflikt belyses inte eftersom det inte finns någon konflikt. Den förmenta konflikten skall finnas mellan genusvetenskap och naturvetenskap. Och de som underblåser konflikten är dessa som ibland kallas för antifeminister. Alltså de som är kritiska till vissa former av genusvetenskap. I alla fall om man får läsa Charlotte på Hit och Dit som påstår att det inte finns någon konflikt men att denna (icke)konflikt existerar bland oss kritiska bloggare.

Eftersom jag inte har tillräckligt med underlag kan jag inte avgöra vad som skulle vara den konflikt som inte finns. Sin vana trogen har däremot Aktivarum gjort ett gediget jobb och går i svaromål på det grundliga sätt som karaktäriserar honom.

Vad jag kan konstatera emellertid är att en del av genusvetenskapen gör sig medvetet otillgänglig för en normalbegåvad allmänhet. Man publicerar papper, utredningar, uppsatser, med mera som gjorts obegripliga på grund av sitt fikonspråk och mångordiga förklaringar av metoder och förutsättningar. Det verkar alltså inte vara en avancerad terminologi för nyupptäckta egenskaper eller skeenden utan bara en omdöpning av för de flesta människor fullt begripliga ting.

Det finns naturligtvis svårbegriplig terminologi inom naturvetenskaperna också men då är det för metoder och egenskaper som inte har någon annan benämning. Vad man däremot gör inom naturvetenskapen, men som vad jag vet saknas inom genusvetenskapen, är att när nya rön eller upptäckter görs så kommer det ut skrifter eller böcker med en populär redogörelse som är till för att en intresserad allmänhet skall kunna informera sig. På detta sätt kan man alltså informera sig om nya rön inom väldigt många olika discipliner utan att behöva ha omfattande akademisk skolning. Mig veterligt så existerar inget sådant populärframställande av den kritiserade genusvetenskapen. Det som existerar är puerila pedagogiska instrument som är skrivna för treåringar som det tycks och som ligger som pedagogiskt underlag i vissa skolor.

Det finns ett annat sätt att underkasta sig förståelse för det som produceras inom den kritiserade delen av genusforskningen. Metoden kallas i andra sammanhang för frälsning och går till så att man tilldelas ett axiom att obetingat, utan något som helst ifrågasättande, tro på. Gör man det behöver man inte ytterligare kunskap för att i pietetsfullt nit erkänna alla påståenden framforskade på dessa trossatser och som i sin tur i ett cirkelresonemang bevisar dessa! Att man dessutom på detta sätt skaffar sig högljudda proselyter som med lätthet kan ignorera allt ifrågasättande och med bristfällig argumentation försvara tron.

Jag själv ser inget som bör orsaka konflikter mellan naturvetenskap och humaniora. Det finns inget som forskas fram i dessa discipliner som skulle orsaka så fundamentala motsägelser att en konflikt skulle kunna uppstå. Konflikten, den förmenta, uppstår när de på den sociala genus troende feministkadern förnekar att det finns biologiska skillnader och genetiskt framkallade skillnader mellan män och kvinnor som kan förklara en del av vårt beteende!

Jag gör en ytterst ytlig betraktelse mellan biologisk och kulturell funktion mellan könen i ett tidigare inlägg.

Jag saknar alltså en mera populärt hållen redogörelse för de resultat man kommit fram till från genusforskningens sida, inte bara konstateranden som skall utgöra uppfostringsunderlag för svenska folket.

Charlotte i Hit och Dit påstår att hon håller på med en doktorsavhandling som skall beskriva de genusmässiga skillnaderna i Sverige under en period för sjuhundra år sedan. Alltså sen medeltid. Detta är mycket intressant och borde ju även kunna innehålla en populärt hållen redogörelse. Jag undrar om hon kommer att undersöka de artefakter som finns, de arkeologiska lämningar som finns och som skall bedömas, eller på antropologiska grunder som ju det redan förmodligen finns en uppsjö av. Eller kanske skall hon utgå ifrån den genusvetenskapliga tesen om patriarkala strukturer, socialt konstruerat kön och könsmaktsordningen. Om det sista är föresatsen så räcker det med hänvisningar till Focault och andra tidiga 1900-talsfilosofer, eller Nina Björk, Eva lundgren och Maria Sveland. Då förefaller resultatet redan klart och det gäller bara att mångordigt beskriva detta och saken är klar.

Det skall bli mycket intressant hur resultatet presenteras och förhoppningsvis med stor distans till min raljanta frågeställning just här ovan.

För någon gång måste väl ändå genusvetenskapen utvecklas ikapp med andra igenkännbara vetenskaper och krypa ur mystiken, hemlighetsmakeriet och den sekteristiska förklädnaden.

PS.

För att visa på könsmässigt beteende som inte kan vara socialt konstruerat har jag försökt att hitta det video-clip som visar hur en svanhane som förlorat sin partner överfaller en annan hane och övertar dennes hona. För att bekräfta och befästa sitt övertag avslutas det hela med att den övertagande hanen utför att symboliskt samlag med den förlorande hanen. Var fanns detta beteende? Jag påstår i någon gen och inte i någon mystisk uppfostran!

Vet någon var detta pedagogiska stycke inspelat förnedringsdramatik kan hittas?

 

 

 

Annonser

Feminist? Jag? Not any more!

Jag har som många andra uppmärksammat debatten mellan Dennis Nörmark och Nina Björk om svensk feminism. Människor har rusat till försvar för båda. Nörmark med sin högst säregna åsikt om manligt och kvinnligt beteende, han är förvisso antropolog, samt kommunisten Nina Björk. Båda polariserar åsiktsstrecket.

Tillskyndare åt Björk har bland andra varit både Sydsvenskans politiske redaktör Heidi Avellan och dess kulturchef Rakel Chukri. Alltså två personer i hög chefsställning som ojar sig över orättvisorna mot kvinnor i samhället. Avellans artikel finns här och inslag av Chukri finns på DR här samt på Sydsvenskans Podradio här.

Jag konstaterar att dessa, Nina Björks och feminismens tillskyndare, använder någotsånär samma strategi. Män är rädda för att en dominans av kvinnliga makthavare skall bli verklighet. Av dem utsedda extremantifeminister som Pär Ström dras fram och tillskrivs åsikter de nog aldrig haft.

En kort kommentar till deras relation till Pär Ström. Jag kan inte tänka mig att någon av dem läst någonting av Pär Ström utan har helt enkelt kommit överens om att slugga med det namnet nu när Anders Behring Breivik som epitet är fördummande för givaren. Det skall bli intressant att se hur detta följs upp av konsensusjournalistikens fanbärare.

Det andra är ett förlöjligande av män som är skrämda av att deras maktpositioner skall rubbas och övertas av kvinnor. Detta är direkt imbecillt. Det finns ingen annan orsak att använda detta argument i debatten än om man vill orsaka förnedring av motståndaren och som distraktion från ämnet.

Låt mig förklara:

Jag har i ett långt arbetsliv innehaft höga chefspositioner där jag jobbat med både kvinnor och män. Jag har haft flera kvinnliga chefer och jag har haft många kvinnliga kolleger. Jag har varit med och utnämnt kvinnor till toppositioner i arbetslivet och jag har haft kvinnliga motståndare i tuffa förhandlingar. När jag arbetade med entreprenader träffade jag på mycket skickliga och högt kompetenta kvinnor som projektledare och entreprenadingenjörer. Ingen av dessa har blivit tilldelade sina höga tjänster för att de är kvinnor! Ingen!

Jag tror faktiskt att både Chukri och Avellan har sina tjänster för sina meriters skull, men de hade kanske trivts bättre om det varit för att de är kvinnor!

Därför är jag så jävla trött på det här tjafset att vi exempelvis inte har någon kvinnlig statsminister i Sverige. Än! Skall vi ha en statsminister som är kvinna? Vem representerar hon då? Alla svenska kvinnor? Skulle det vara så mycket bättre om vi hade en kvinnlig statsminister, bara för att det vore en kvinna? Hur dum får man bli?

Anledningen att vi inte har haft någon kvinnlig statsminister är för att ingen har varit bra nog! Inte ens Mona Sahlin som till slut ratades av sitt eget parti!

Jag skulle vilja se Margot Wahlström som svensk statsminister, inte för att hon är kvinna utan för att jag har förtroende för henne. Men hon ville inte ens ta chansen. Det finns andra kandidater som är tänkbara men kommer någon fram som kandidat enkom för att hon har det avgörande attributet kvinnligt kön, då kommer jag att protestera.

Kommer ni ihåg de tre personerna som fick dela Nobels fredspris för något år sedan?  Tawakul Karman, Ellen Johnson Sirleaf och Leyman Gbowee. De tilldelades fredspriset enligt svensk media för att de var kvinnor. Tre kvinnor tilldelas fredspriset ropades det ut. Det var alltså viktigare att de var kvinnor än vad de hade åstadkommit som människor! Kommer ni ihåg vad de åstadkommit, var för sig? Nä, men ni minns att de var kvinnor! Då har ni gjort helt rätt enligt svensk media.

Det som Chukri och Avellan tycks propagera för är att kvinnor skall lyftas fram för att ta plats. Eftersom kvinnor inte är duktiga nog, argumenterar inte bra nog, har en fysik som bara är en tredjedel av det som bedöms som minimikrav, ja då sänker vi kraven. För att detta skall fungera så måste vi göra det jobbigt för pojkarna. Vi sätter fälleben för dem i skolan, vi sänker kraven för flickorna och vi kvoterar fram jämställdheten.

Att inte alla flickor kan få toppositionerna i samhället, liksom att inte alla pojkar har tillgång till dessa tänker man inte på. Dessutom förbiser man helt och hållet att flickor kan själv. Att flickor har förmågan själva, de skall ges tillfälle, uppmuntran och stöd så klarar de detta utan att man för den skull måste slå undan benen för pojkarna.

Rädsla att förlora makt gäller alltså inte för mig, inte heller skräck att ta hand om hemmet själv, städa, stryka, tvätta. Detta klarar jag utan vidare. Vad jag inte klarar och vad jag vänder mig emot är alltså inte att kvinnor kommer att ta mer och mer plats i höga positioner utan att det görs med den klara föresatsen att pojkar skall hämmas. Allt utifrån en forskning och vetenskap som utgår ifrån föresatser som inte kan påvisas. En forskning som är exkluderande och elitistisk. En forskning som passar en del med idéer rotade i kommunismens mörka vrår.

Det som jag är mest emot är den sekteristiska dimensionen med tolkare och följare. Allt ifrågasättande skall bekämpas, alla som uttrycker tvivel skall stämplas och registreras.  Det är inget härvidlag som skiljer denna sekt från andra. Se på Dianetiken, eller Maranata, Moon-rörelsen eller andra sekteristiska läror, det har blivit för mycket sådant i den svenska debatten.

Det räcker inte att ta itu med de utbildningsproblem som finns, det våld som finns eller den diskriminering som finns. Nä, sekten har hittat både orsaken och lösningen på alla dessa problem.

Det är så finurligt att om man bekämpar män så blir allt bra.

Feminist? Jag? Not any more!

 

Vem är det som engagerar sig, m.m.? En uppföljning Nörmark vs. Björk.

Vem, tror ni, är det som engagerar sig i den debatt som pågår på medias kultursidor och på webben? Debatten som handlar om feminism, för och emot. Vem hittar denna debatt på ledarsidorna (en liten del finns där men huvudparten finns på kultursidorna) eller på familjesidorna eller på nöjen? Var kan man läsa om debatten i de många populära vetenskapliga tidskrifterna? Vad tror ni?

Och vem tusan läser kultursidorna för att inta åsikter från psykiskt labila tyckare?

Svar:

Endast skribenterna på konkurrenternas kulturredaktioner är min gissning. De skapar en debatt genom att ha samma åsikt, samma mening, fast lite ännu mera för att med emfas höja sig över populasen och de egna kollegerna. Fråga i umgänget, eller på stan hur folk tar del av denna debatt som handlar om saker som direkt påverkar exempelvis utbildningsväsendet. Man vet inte mer än att jämställdhet är bra, och att Uppdrag Granskning visat reportage hur ett politiskt manipulerat urval av debattörer utsatts för hot och hat. Och hur dessa får företräda ett helt fenomen som kallas för näthat. De som sett Uppdrag Granskning reagerar naturligtvis med avsky! Men de vet inte, de får inte reda på att det finns många av annan åsikt som hotas och hatas. Man visar inte exemplet med de två debattörer som ansåg sig tvungna att lämna debatten på grund av trakasserier, mobbing, hot och hat. Lämna debatten alltså, under upplevt tvång! Ur den förra kategorin är samtliga kvar, och bland dessa finns människor som uttryckte stor tillfredsställelse för de senares utmobbning.

Folk i gemen vet inte detta, inte på grund av totalt ointresse utan på grund av utelämnad information! Fråga runt. Jag tar med intresse del av resultatet av en sådan ställd rundfråga.

Och så skall man dessutom ställa sig frågan hur en journalist kan koka ihop följande smörja? Jo, Jens Liljestrand i Expressen Kultur. Liljestrand påstår att det finns en konsensus(censur) i svenska dagstidningar som hindrar publicering av visst material och skriver apropå detta:

”Tydligen upphör dock regeln att gälla när avsändaren skriver från andra sidan sundet. Det är den enda rimliga förklaringen till att DN i går tryckte en lång, grumlig drapa av antropologen Dennis Nørmark, som ………….”

Liljestrand förefaller inte ha begåvning nog att ironisera. Då undrar man naturligtvis, är detta en miss i publiceringen? Skulle det verkligen komma till läsarnas kännedom att de inte är vuxna nog att få all information? Kan tänka att han vet, som jag konstaterade tidigare, att detta dravel bara läses av det kotteri som han själv strävar att vara en del av, och som besätter poster på övriga kulturredaktioner runt om i Sverige.

För att se detta i ett sammanhang så bör man också ta del av debatten i Danmark. I Danmark diskuteras det med kan ni tro! Men naturligtvis inte så fint och bra som i Sverige. De har tillåtet olika åsikter och släpper också fram dessa i media. Kan ni tänka er så tokigt det blir?

Genom bloggen Tysta Tankar, @tystatankar, har jag uppmärksammats på denna radiodebatt i Dansk radio som efter 10:44 påbörjar en intressant debatt mellan Nörmark och Sydsvenskans kulturredaktör Rakel Chukri. Lyssna till den men framförallt ta er tid och lyssna till den efterföljande debatten om Nordiska Rådets, genom en expertgrupp, förslag om registrering av personer som uttrycker antifeministiska åsikter. ( I expertgruppen ingår Mattias Gardell och Maria Sveland!) Lyssna noga till den danske feministens Elisabeth Möller Jenssens(?) raka försvar för förslaget och rys. Man tror inte det är verklighet utan en dramatisering och nyuppsättning av Orwells 1984!

Tag sedan dessutom in vår manlighetsexpert Inti Chavéz Peréz som anser att feminism och genusforskning är så svårt att det absolut inte bör diskuteras av okunniga vanliga människor. Denna senare tanke är så hundraprocentigt sekteristisk att det krävs en stor portion begåvningsbrist för att missa detta! Det är så självklart att trons heliga böcker inte får uttolkas av andra än dess högvurna prästerskap. (Jag vet att högvurna syftar till börd, men håll med om att det finns en viss ny adel i landet!)

Ett annat exempel som faktiskt berör både censurförespråkarna och prästerskapet obestridliga tolkningsföreträde gäller en debatt som hölls på Umeå Högskola, med inbjudan av Elisabeth (Lisa) Jansson. Rubriken innehöll ”diskussion om yttrandefrihetens gränser”. Jag kunde inte låta bli att kommentera att en begränsad yttrandefrihet är väl ingen yttrandefrihet. Man får uttrycka sin åsikt hur man vill anser jag, men kan bli åtalad eller stämd om det innehåller hets mot folkgrupp eller andra direkta hot.  Allting får alltså sägas men avgörande är hur och var för att man skall kunna utfärda sanktioner. Jag påpekade detta och när det framgick att jag inte var ”skriftlärd” fick jag höra att jag bara framförde ”tyckande”. Är det inte så det går till i en demokrati? Folk skall få tycka och tänka och uttrycka sig hur som helst? Att våra parlamentariker väljs på dessa grunder och inte av en elit som ”vet” är väl grundbulten.

Det finns ingen på nätet tillgänglig inspelning eller referat av tillställningen (vad jag kunnat hitta) men rubriceringen av debatten ändrades så att ordet begränsning eller gräns försvann. Men min reflektion går ut på den Macchiavelliska insikten att folket blir bara bångstyrigt om de vet för mycket. (Ni som hittar detta hos Macchiavelli kan väl meddela!)

Ytterligare en detalj i detta de fåvitskas interna diskussion på nätet och framförallt på Twitter har kommenterats av Robert Aschberg. Ni vet han journalisten som lyckades göra prutt- och bajsjournalistiken till vetenskap. Denne narcissist har beskrivit Twitter som ett forum för amatörer. Hade det varit så att de kolleger till honom som skriver på Twitter inte hade gjort det, hade säkert epitetet blivit idioter istället. Såna som jag alltså! Aschberg hatar Twitter så klart. Han har ju inte makt att redigera vad folk skriver och vilka åsikter de framför. Denna maktlöshet att folk får framföra budskap utan att bli överröstade av en gapande journalist blir nog för mycket för personer som Aschberg. Han är inte ensam, tyvärr!

Jag har kollat i min bekantskapskrets som till större delen består av professionella med stort kunnande socialt och allmänt. Jag är övertygad om att de har större insikter i kvantmekanikens mysterier än i de gensusvetenskapliga stollerierna som propsar på att få implementeras för påverkan av folks vardagsliv.  Detta är inte diskuterbart utan tillhandahålls över huvudet på folk med mediernas goda minne.

Vi kan konstatera att förespråkarna för den totalitära staten har återigen blivit högröstade och propagandan framförs av dagens opportunister, de fullständigt ryggradslösa kulturredaktionerna. Det finns undantag, klara sådana och dessa skall högaktas och behandlas väl. Men det konstiga är när de beröms för sin kritik så har de en konstig förmåga att ändå söka sig till opportunismens trygga famn.

Idén om kommunism lever vidare.

I går såg jag en intervju i serien ”Min sanning” på SVT1. Objektet var Nina Björk och hon blev utfrågad av Petter Ljunggren på ett intelligent och ibland rent ifrågasättande vis. Att det skulle bli någon form av tuff diskussion var väl inte att tänka på. Jag gissar att Ljunggren har ungefär samma bakgrund och erfarenhet som Nina Björk. Någon enda djupdykning av ämnet kunde man ju ha gjort, ställt en fråga ungefär så här, ”hur har du tänkt att det skall gå till?”. Bara som exempel, men nej ingen provokation överhuvudtaget.

Nina Björk frågades ut om sin inställning till Feminism samt om sin politiska åskådning. Jag måste säga att hon gjorde ett mycket övertygande intryck. Det kan ha berott på de uddlösa frågorna men också på att hon är övertygad i sin egen polemik. Om feminism och barnuppfostran sa hon bland annat så här, ”jag tänker inte använda mina barn som ett politiskt projekt!”. Så skulle väl vilken mor som helst agera, även om modern är uttalad feminist med övertygelsen att kön är en social konstruktion? Javisst, men i Nina Björks värld får inte dessa mödrar välja utan skall inordna sig i den genuspedagogiska uppfostran som man tillhandahåller på jämställda förskolor! Nina Björk sa inte detta utan det blir en extrapolering av funktionen av Nina Björks vurm för vänsterfeminismen och vad som de facto sker på en del förskolor.

Politiskt är Nina Björk uttalad kommunist. Med tillägget, ”den kommunism som är för demokrati, alltså inte den som är emot demokrati”. Den väl motiverade motfrågan uteblev så jag gör en egen tolkning av vad hon sade.

Har någon någonsin hört talas om ett kommunistiskt samhälle som inte varit demokratiskt? Ett kommunistiskt land som inte haft demokrati i namnet, exempelvis ”folkdemokrati”, eller i sin konstitution? Så mycket för den demokratin alltså! Vi kan titta på sådana stater som dels existerar eller som nyligen har existerat. Har demokratin varit en utmärkande del av dessa länders politiska styre? Det finns hur mycket som helst att ta del av i styrkandet av detta, här kan vi visa till de olika administrativa arkiven i Moskva eller Bukarest som exempel.

Hon anför också sin aversion emot det kapitalistiska samhället. Enligt henne skall ingen få tjäna pengar på att ta fram innovationer.Som ett exempel nämner hon läkemedel. Läkemedel skall vara gratis för alla. Det kan man väl hålla med om men det är inte samma sak som att de som producerar läkemedel inte får ta ut någon lön eller vinst. Hon menar alltså att läkemedel inte får generera ett överskott. Bra tänkt det där!

Även om nya läkemedel skulle växa på träd, så måste någon samla in dem, någon måste kartlägga behovet, någon måste distribuera dem och slutligen måste någon skriva ut dem till behövande. Det låter enkelt. Åtminstone om man bortser från att trädet behöver skötsel och skydd. Alla förstår att detta är den rätta politiken för distribution av nödvändiga varor överhuvudtaget. Alla som inte själv sysslar med produktion och distribution, vill säga. Och i denna grupp ingår Nina Björk, och alla de kulturredaktörer som recenserar hennes alster och som deltar i debatten. Denna debatt som inte inkluderar någon annan än dessa till kotteriet lojala kulturredaktörer.

Nu växer inte moderna läkemedel på träd. Om vi räknar bort livsmedel och vissa naturprodukter så växer inget annat heller på träd! Någon som vill ha mat och värme och kläder och rum med lika högt i tak som Nina Björks måste syssla med detta. Vem eller vad skall bekosta detta? Skall dessa människor beskattas så att de själva bekostar det i en fantastisk cirkelgång. Javisst! Det finns folk som tror på pyramidspel så varför inte?

Man kan också se på de mest revolutionerande innovationerna. Innovationer som blivit vardagsföremål i de flesta moderna människors liv. Var har dessa innovationer sitt ursprung?  Ingen, ingen vettig sak mer än möjligen Vodkan har sitt ursprung i länder med den samhällsordning, socialism eller kommunism, som Nina Björk förespråkar. Ingen, fast jag vet att fotosensorn som idag sitter i alla digitala kameror har sitt ursprung i Tjeckoslovakien men inte fann någon praktisk utveckling förrän idén köpts av amerikanska kapitalister.

Jamen, allt nytt som kommer från Kina då? Tro mig, jag har varit en hel del i Kina, egna innovationer har inte kommit till stånd förrän man tillät människor att tjäna pengar på sitt arbete och skapa vinster.

Detta enkla faktum känner alla till, alla känner till detta utom de som inte har något alls att bidra med för produktutveckling, produktion, distribution och försäljning av de varor som vi konsumenter anser oss behöva för att kunna leva ett drägligt liv. Och för att besvära ännu mera skall jag meddela att dessa innovationer är i högsta grad reella inom den industri som håller oss med livsmedel. Inte minst den del som odlar och skördar eller håller med köttdjur. Man får ibland uppfattningen att dessa produkter börjar sitt liv som inslagna paket på ICA och som därifrån kan beställas för konsumtion. Eller i värsta fall att man inte ens har en aning om hur matvarorna hamnar i kylen hemma i köket!

Att utvecklingen och effektiviseringen av livsmedelsproduktionen har en direkt koppling till att samhället har råd med en elit som inte bidrar alls till försörjningen slår inte med en tanke de som profiterar. Ändå skall de ha en självklar bestämmanderätt och exklusivitet i debatten om vad som är rätt och riktigt för alla andra människor i samhället. Människor som aldrig någonsin tillåts in i debatten eftersom de förment bidrar med simpla och felaktiga åsikter. Inte minst också för att de inte har tillgång till rätt vokabulär och terminologi som används inom det elitistiska kotteriet.

Att man på de vanliga tidningsredaktionerna inte har uppfattat diskrepansen, i alla fall gäller detta på kulturredaktionerna, är oförståeligt. Alla är kompisar. Även om man diskuterar vissa fenomen så rör sig diskussionen högt över vanligt folks huvuden och det är meningen.

En upprepning från tidigare artikel kan vara berättigad. Hur kan det styrande politiska etablissemanget gå så fruktansvärt fel så att sveriges tredje största parti utgöres av ett främlingsfientligt missnöjesparti?

Svaret är att de flesta rikspolitiker älskar kotteriet och förstår inte vem man skall vara vän med.

Se bara vem som minglar med vem på vissa födelsedagskalas!

Post Navigation