snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “postkolonialism”

Nazister och kålsupare.

Jag tänker inte kalla mig jämställdist inte heller antirasist eller feminist. Jag är liberal och vill kämpa för alla individers frihet och lika värde. Jag har läst tillräckligt med historia och har lång egen erfarenhet av världen så jag har svårt att haka på den postmodernistiska, postkoloniala, intersektionella identitetspolitiken som i sitt förakt för kunskap tycks kunna påstå vadsomhelst.

Jag har därför så svårt att förstå hur man under AFAs och syndikalisternas*) fanor kan gå i tåg för demokratins upprätthållande. Att tycka det är försvarbart att välja våld som metod för sin övertygelse. Att med hänsynslöshet nyttja dem som bara vill protestera mot antidemokrater och att piska upp stämningar mot grupper.

Att samma metod av postmodernism och kunskapsförakt även präglar dem som skall bekämpas, det vill säga nazisterna, vill man inte förstå. Att det i båda fallen är ett hat mot grupper som är det viktigaste och när man då använder våld så är det inte individer man ger sig på utan representanter för en grupp motståndare.

Detta grupptänk är lika begåvat som när vissa radikalfeminister säger sig hata män men inte dig. Att de vill döda dig är alltså då inte du som individ utan den grupp du företräder som är målet. Postmodernistiskt och självklart! Att offren i Dachau inte tänkte så, då hade ju allt varit så annorlunda!

Nä, jag kan inte demonstrera under AFAs och syndikalisternas fanor. Det är helt omöjligt eftersom det var representanter för dessa grupper som stod på andra sidan när jag manifesterade för judarnas existens i Malmö 2009 och de efterföljande kippa-vandringarna. Då var solidaritet inget honnörsord för denna vänster.

Så när vissa debattörer väljer retorik med syftning på att om man inte går under AFAs och syndikalisternas fanor bör man förknippas med nazisterna, då är det oärligt och väldigt enfaldigt. Men inte förvånande!

Läs även denna utomordentliga sammanfattning: http://jhlundell.wordpress.com/2014/03/10/en-win-win-for-radikalfeminismen-och-den-extrema-vanstern/

*) Hör Syndikalisternas Generalsekreterare Liv Marend yttra sig i denna debatt om just ”attacken” i Malmö 8/3 och hur svårt hon har för att ta avstånd från våldet som metod. I själva verket helt tvärt om! Kolla då hon rättar programledaren som säger att AFA och Syndikalisterna är vänsterextrema yttringar.

Annonser

Var drar vi gränsen för rätten att ha en åsikt?

Vad jag förstår går den någonstans inom Rumäniens territorium. Inte alla som har sitt ursprung i detta land kan tilldelas rätten att få yttra sig. Gränsen är så skarp, precis som jag antyder, så att på ena sidan har man den helt oinskränkta rätten att yttra sig och får dessutom ovillkorlig inskränkningsrätt av denna yttrandefrihet för dem som kommer från andra sidan gränsen.

Det måste vara en underbar känsla, vetskapen att ha så rätt i en åsikt, kunna tvåla till, avbryta och medvetet missförstå någon annan som inte har samma rätta åsikt. Dessutom i full försäkran att det står en hord av likasinnade beredda att applådera och dunka rygg i sin iver att bekräfta och inte hamna utanför. Allt i den sanna andan.

Till yttermera visso så sker denna demonstration i en avsaknad av både begåvning och kunskap vilket ju gör styrkan i den rätta åsikten så stark att man utan vidare kan tvåla till någon som innehar avsevärt större intellekt!

Och att gränsen för detta går någonstans i Rumänien, så märkligt ändå.

Vi som är vita män skall vara ytterst medvetna om våra privilegier. I fall av motsatsen kommer vi skarpt att påminnas av vita feministiska kvinnor som till skillnad från kvinnor födda söder om gränsen i Rumänien, ju enbart har oss vita män som överordning. Eller är det så att svagt ovita män som Kawa Zolfagari egentligen är överordnad också? Det tycker jag att vi lämnar till experterna på intersektionalism att bedöma. Kawa Zolfagary är väl av kurdiskt ursprung kan jag förstå, och då har man ju privilegiet att underordna sig alla utom de som är svarta. Se bara på Nima Gholam Ali Pour. Eller är de av iranskt ursprung? Perserna har ju inget historiskt förtryck eller kolonisering att skämmas för. Inte mycket tror jag. Så det är bara att braka på. Men tänk om de är av turkiskt ursprung. Då blir det andra bullar av eftersom ottomanska riket lade under sig och koloniserade stor del av den meditereana världen. Inklusive kolonisationen av Palestina fram till 1917.

Men, jag ger fullständigt tusan i var dessa herrar kommer ifrån, för mig är de svenskar och jag förväntar mig att de behandlar folk så som de själv vill bli behandlade!

Det är skönt att vara vit man, då finns det inga tvivel om över- eller underordning. Och att knipa käft är det nyttigaste man kan göra om man inte är suicidal eller bara lite masochistisk. Jag har ofta tänkt på mitt oerhörda privilegium som vit när jag som ensam representant satt i förhandlingar med 20 medborgare av staden Shanghai! Jag riktigt kände deras underordning och ville egentligen inget annat än kasta mig platt på marken med näsan nedåt skrikandes, jag gör som ni vill!

Kan undras vad de hade sagt då?

Om man inte har denna upplevelse av starkt vitt privilegium så kan man som jag ofta gör, tänka på de rasistiska och koloniala förbrytelser som mina vita förfäder gjort sig skyldiga till. Eller kanske inte gjort sig skyldiga till, de stackars enfaldiga människorna hade ju nog ingen uppfattning om vilka svin de varit. Som till exempel min farfar Sigfrid, född 1877 i kvarteret Äpplet i Malmö. Hans mor, Karolina Fredrika Dahlström, drabbades av fallandesjuka och blev så dålig när hennes man, Magnus Peter Andersson, var på försörjningsresa som vitgarvare 1892, att staden tog barnen ifrån henne. Sigfrid och hans bror tilldelades som drängar till en bonde som förmodligen bjöd lägst*. De båda systrarna hamnade hos en annan familj och fick det rätt bra. Jag tänker ofta över detta ohemula åtnjutande av vitt maktprivilegie och skäms omåttligt. Privilegiet består i att dessa barn förtrycktes av vita överhögheter av orsak att det inte fanns andra överhögheter tillstädes. En skam!

Det slår mig just nu att den tekniska utvecklingen givit fantastiska verktyg åt dem som bedömer diskrimineringsfall och fall av mobbing. De behöver inte vara så ängsliga längre för att göra fel i sin bedömning. Nu kan man ta ett enkelt DNA-prov och analysera och med stöd av detta avfärda alla felaktiga fall av mobbing och låta vita priviligierade gossar och män ta livet av sig om de vill. Rätt skall vara rätt! Fråga bara kverulerande vita föräldrar, huu!

Jag gläder mig åt intersektionalismens knivskarpa analys som i alla lägen kommer fram till vem som bör hålla käften mest. De feminister som använder intersektionalismens verktyg kan verbalt avrätta vita priviligierade män hur lätt som helst och dessutom med all rätt. Oftast ivrigt stödda av i sekten dubbade och invalda white knights som lismande med orm i sinnet hjälper till så gott de kan. (Mot någon form av belöning då, kan tänka?)

Jag rekommenderar verkligen intersektionalismens analysverktyg. Det skärper verkligen det antirasistiska arbetet i sin meningsfulla jakt på priviligierade vita.

För säkerhets skull, ta hela paketet! Om du anammar det intersektionalistiska paketet så får du också tillgång till ytterskalet av postmodernism som även då innehåller ett fullt kit av postkolonialism. Ta allt på en gång.

Via din anslutning till postmodernismen kan du bortse på krav om kunskap eftersom du har dina egna sanningar som är lika mycket värda som alla andras sanningar. Kunskap bara förvirrar och är klart övervärderat som en patriarkal struktur. (Liksom logiken) Postmodernismen ger dig istället bra verktyg att framställa dig i en bra bild av goda åsikter och indignerade fördömanden. Det är bara att kopiera Zolfagary, Pascalidou, Ohly med flera. Du kommer du att vara helt rätt i känslor och åsikter.

Ta hela paketet och stå inte där som en rasist med din vita priviligierade hud när du i stället så enkelt kan bli antirasist.

* Auktionen gick ut på att barnen tilldelades den bonde som begärde lägst ersättning av stadens myndigheter.

 

 

Nu fattar jag vad jag inte förstod!

Det är mycket påfrestande att inse att man inte fattat ordentligt. Inte har fattat att det gäller att inta rätt attityd. Attityden som de flesta människor intar. Inte för att det är en bra attityd utan för att om man intar den så slipper man undan en massa tjafs och får behålla jobbet och barnens kamrater pekar inte när man hämtar ungarna efter skolan. Man behöver inte heller skapa skamkänslor på andra ställen i familjen. Det enda man har att ta itu med är sina egna tvivel och den egna ångesten.

Nu förstår jag att jag trampade fel med min förklaring av vad jag tycker är en mänsklig inställning till andra människor. Att om man ser dem som individer och bedömer dem för vad de gör och säger, då gör man fel. Man skall göra bedömningen utifrån den gruppidentitet som åsätts personen och sen kan man bortse från vad de gör och vad de säger. Allt skall ske enligt en noga fastställd hackordning vars enda riktigt säkra attribut är att vita europeiska män är längst ned i ordningen. Därmed får jag inte ha en åsikt om något eller någon utanför den gruppen. Jag blir dessutom tillsagd att hålla truten om jag dristar mig. Nä det har inte hänt än men jag väntar på den första gången.

Allt detta står klart när man ser den film som spelats in för att ge stöd till Jason Diakité. Bland dem som medverkar, håller upp sitt pass och läser talet från prisutdelningen finns Tomas Ledin. Min reaktion är att Ledin ger sitt stöd för Timbuktu och emot främlingsfientlighet.

Jag hade fel där, liksom i allt annat i ämnet. Den som vet heter Foujan Rouzbeh och hon kan förklara felet med Tomas Ledins sympatiaktion, det gör hon på SVT-Debatt. Hon menar att Ledin kan inte vara Jason eftersom Ledin är vit. Min fråga är kan man som vit inte ha en åsikt och sympatisera i en fråga som gäller främlingsfientlighet och rasism? Att vara utlämnad, mobbad, förnedrad på grund av sitt ursprung, sitt språk sin konstitution är det inte möjligt för en vit cis-person? Är det inte möjligt att mobbas som vit överhuvudtaget? Vad skall vi säga till de anhöriga till män som tagit sina liv för att de inte stod ut med omgivningens mobbing? Att de är kränkta vita män? Är det därför alldeles otänkbart att Tomas Ledin vet hur det känns att vara liten och rädd? Jag vet hur det kan kännas, men jag håller käften, kastar mig på magen med ansiktet mot marken och stiger inte upp förrän jag fått förlåtelse. Jag vet att om man tillhör den grupp av befolkningen som anses som norm, det vill säga den vanligast förekommande i fråga om antal individer, så kan det förefalla mycket enkelt och problemlöst. Men hur skall vi kunna straffa dessa tillräckligt för sin förmenta självgodhet. Jo, genom att kritisera allt de gör. Att bryta normen.

Vänta lite, att bryta normen? Norm innebär en förväntan som grundas på förekomst. Om normen utgöres av vit heterosexuell man, vad skall göras för att bryta normen? Den som vet svaret får gärna höra av sig.

Det finns alltså erfarenheter och kunskaper som jag inte under några omständigheter får delge någon annan om denne annan ej kan bekräftas tillhöra samma identitetsgrupp som jag. Alla individer i andra grupper kan förmodas bli kränkta. Systemet kallas för identitetspolitik och förenklar det sociala samspelet mellan grupper av individer eftersom det klart anger vem som alltid har rätt. Det lämnas alltså helt utan betydelse vad du säger eller vad du gör, enda betydelsen utgörs av vem du är, vilken grupp du tillhör, vilken identitet du har.

Detta är så kolossalt viktigt att ett flertal av de personer som besätter medias kulturredaktioner har tagit på sig uppgiften att vara talespersoner för dessa icke normerade grupper. Trots sin vita medelklassidentitet. Knepigt, eller hur?

Vi kommer därmed in på den aldrig övergivna normen som styr svensk åsiktsmystik. Normen består av tre huvudingredienser. Eller egentligen bara två. Eller en. Beror på hur man ser på det.

Identitetspolitik, postmodernism och postkolonialism.

Egentligen handlar allt om Postmodernism. En överallt spännande rutin som förenklar för de mest avancerade tyckarna med den alltigenom svagaste begåvningen. Det finns naturligtvis en annan mycket mera benevolent tolkning också. Jag kan bara inte komma på den.

Om ni vill ha en maliciös tolkning av postmodernism så kolla detta med uttalande av både Noam Chomsky och Richard Dawkins. Läs gärna allt ni kan komma över om Luce Irigaray som här till exempel.

Inom postmodernismen finns en postkolonial inriktning. Den postkoloniala teorin utgår ifrån den under de senaste århundradena västerländska (Spanien, Portugal, Storbrittanien) kolonisationen av  länder utanför Europa. Framförallt att de länder som under denna tid varit underkuvade har rätt att ”ge igen”. Den tanken tycker jag är helt underbar, man har väl sett alla Hollywoods ”ge-igen-filmer”. Men de som koloniserade var inte mina eller folkets omkring mig släktingar, det var inte heller män som agerade utan kvinnlig påverkan. Men ändå skall jag, skit samma, och mina söner ta det fulla ansvaret och bland annat hålla käften!’

Jag tror att den postmodernism och postkolonialism som många idag ansluter sig till är en till benämningen och enbart den en trosförklaring.  I postmodernismen ingår en tanke att kunskap är relativ. Det finns en postmodern strömning som ger sina tillskyndare en slags åsiktslicens där det är en självklarhet att man lever ett normkritiskt liv. Man vet vad dekonstruktivism kan användas till och man har ett klart perspektiv på alla pågående diskurser.

Men det finns också ett mycket tristare, om inte rent av farligare, syn på sig själv som postmodernist.

För att uttrycka det på ett sätt som är ytterligt kategoriskt och på gränsen till rasistiskt, man definierar sig som postmodernist. postkolonialist och ansluter sig till identitetspolitiken av ren och skär lättja. En liten grupp som agerar under dessa epitet gör det väldigt lätt för sig. Dessa (få?) kan därmed agera under principen med den rätta hackordningen. Man gör det utifrån en föreställning som baseras på inget annat än denna hackordning. All kunskap som kan förfäkta eller bestrida inställningen sorteras, om kunskap överhuvudtaget användes, så att bekräftelse uppnås. Man tolererar inga avvikande uppgifter sprungna ur kunskap om historia eller ens de väldigt basala kunskaper som en samhällsstruktur är beroende av.

Hackordningen avgörs av hudfärg, etnicitet och kön. Dessa tre egenskaper poängsätts på ett slumpmässigt sätt och det enda som är säkert är att vita europeiska män alltid hamnar underst. Det är ganska självklart att jag som just vit europeisk man protesterar, kan tyckas, men det är inte jag som råkar illa ut det är de uppväxande små vita europeiska männen, det vill säga pojkar i förskoleålder och uppåt, som aldrig kommer att ta sig ur skuldpositionen. Trots att de är oskyldiga, kommer de aldrig någonsin att kunna drabbas av något annat än rättfärdigt hat.

Fastän att det inte råder något som helst tvivel om den europeiska kolonisationen förtryckande egenskap sedan slutet av 1400-talet till en bit in på 1900-talet, saknas en diskussion om hur kolonisationens historia egentligen ser ut.

För det första: Varför envisas man så ihärdigt att det bara skall vara män som skall ta på sig denna arvsynd, var de aragoniska drottningarna män? Eller Elisabeth I av England? Vad gör det så enkelt att bortse ifrån att detta var ett mänskligt projekt med främst män men också med kvinnor i drivande ställning. Och, kanske framförallt, massvis med män och kvinnor som inte fick reda på vad det gällde och kanske egentligen agerade utan bifall.

För det andra: Kolonisatörer har funnits i alla världsdelar under världshistoriens gång. Det är inget som uppfunnits av den vite europeiske mannen. Företeelsen är mycket äldre än så! Samhällen som är framgångsrika breder ut sig eftersom befolkningen tenderar att föröka sig. Imperier som Assyrien, Persien, Babylon, Mongoliet, Inkas  med flera, hur gjorde de för att kolonisera? Korstågen (läs Steven Runciman) där även kvinnor ingick fram till dagens imperier? Hur skall dessa historiska fakta kunna ingå i en postmodern uppdelning? Inte alls tänker jag. Det är bättre att vara kunskapsmässigt nollställd om man tar sig an denna tolkning av världen i postmodernistisk stil. Och den svenska skolan verkar vilja säkerställa denna ordning.

Hur många räknar in det japanska imperiets erövringar i Sydostasien och Pacifiken under första hälften av 1900-talet eller kanske det Ottomanska rikets (nuvarande Turkiet) fram till 1917 kolonisation av det som 1948 kallades för Palestina och som var brittiskt protektorat på ett NF-mandat (efter -45 ett FN-mandat) framtill Israel bildades 1948. Hur många vill se en sådan sanning? Eller varför inte det förra Sovjetunionens imperialistiska ambitioner som orsakade omfattande svältdöd  i exempelvis Ukraina? Var ligger sanningen i den expansion som islam som religion och etnicitet orsakat i Nordafrika? Är det på någons bekostnad, kanske liknande den katolska utbredningen i Sydamerika? 

För det tredje: Det finns också en inställning att slavhandel är en konstruktion av vita europeiska män, en inställning som är ytterst enfaldig och går ut på att det är bara vita europeiska män som kan besitta en sådan ondska! Faran med en sådan inställning är att man möjligen missar det slaveri som fortfarande finns i världen. Ett slaveri som inte bara gäller sexuell trafficking utan även arbetskraftsförslavning. Det slaveriet som exploaterades i Afrika under 1600- och 1700-talet var ingen västlig uppfinning. Man exploaterade en marknad som funnits länge. Zanzibar i Indiska Oceanen har fungerat som ett centrum för den arabiska slavhandeln länge, och enligt vissa så frodas denna handel fortfarande. Om än inte just där.

Men det är den vite europeiske mannen som skall skuldbeläggas! Enfalden är oändlig i vissa kretsar.

Det är detta jag motsätter mig därför det riktar strålkastarljuset på fel håll, det finns mörkermän som duckar för ljuset och förnöjt emotser den vite mannens eget påtagna skuld.

Och som jag antydde tidigare, det finns en uppväxande generation av vita europeiska män som kommer att leva med denna skuld och förmodligen få se den överföras till sina söner.

Det är kanske rätt åt dem, men förklara då detta för mig är ni snälla.

Och du, som eventuellt läser här, kommentera gärna men vet att jag bedömer dig utifrån vad du yttrar och vad du gör inte för vem du påstår dig vara eller vilken grupp som du anser dig representera.

PS. Jag blev tvungen att göra följande tillägg. Ett tillägg som egentligen fanns i mina tankar när jag började skriva inlägget här men som glömdes bort.

Jag tänker på den fullständiga missriktningen som man kan råka ut för när man grupperar människor i någon slags hackordning efter deras grupptillhörighet och gruppidentitet. Mina vänner som är judar i Malmö, är samtliga ättlingar till överlevare efter den mellaneuropeiska utrotningen vilket borde ge dem en hög placering. I stället har det blivit av etablissemanget accepterat att kritisera dem med glåpord och trakassera dem med spott och spe, för händelser som de inte har något avgörande på i Mellanöstern.

Är det rätt med identitetspolitik tycker du?

Post Navigation