snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Public Service”

Ehsan Fadakar, public service och hotet mot demokratin.

Jag såg programinslaget Allt fler befinner sig i ”mediabubbla”  i SVT. Ehsan Fadakar fick som socialistisk opinionsbildare helt oemotsagd föklara vad han ser som hot mot demokratin. Ett hot som Fadakar också beskriver i slutet av inlägget.

Nä, Ehsan Fadakar, det är inte det som är problemet för demokratin. Problemet för demokratin är bland annat att en svensk public service sänder ditt program utan en enda fråga, utan en enda kommentar. Med andra ord det du berättar skall uppfattas som sanning.

Ehsan Fadakar är bekymrad över att tillgången till alternativa ”nyhetskällor” (min term) används som enda nyhetskälla. Bloggar, twitter, facebook, flashback anses exempelvis kunna bringa ”fel” värderingar hos människor. Att de ser en åsikt som stämmer med deras egen världsbild och därigenom missar de ”rätta” värderingarna. Ungefär så ser hotet ut mot demokratin.

Ehsan Fadakar ser alltså samma hot mot den rådande ordningen, ungefär så som man betraktade allt annat än statlig information i DDR, Sovjetunionen , Kuba eller Kina som hot mot den demokratiska ordning som råder eller har rått i dessa länder.

Som om det vore problemet! Hotet alltså, mot demokratin.

Hotet mot demokratin består inte av att människor får vilseledande information, hotet består i att människor inte har kunskap nog att ifrågasätta den information de erhåller. Det är en brist hos, exempelvis, public service att inte reflektera över vad Ehsan Fadakar säger och ställa en fråga. Likväl som det är en brist hos besökare på sociala medier att inte kunna ifrågasätta informationen där. Oavsett vilka algoritmer som leder vart.

Bristen finns inte på internet, bristen finns i utbildningssystemet och börjar i förskolan. Vi slarvar alldeles för mycket med folks utbildning och kunskapsförvärv. Lyckligtvis finns det undantag men trenden är avskräckande. I stället för kunskaper som bas för ifrågasättande av information skall det i stället vara normbrytande och meningslös hen-indoktrinering. Man har missat att kunskap förmedlas av dem som själv har den och inte genom sök på internet. För då hamnar man nämligen just i den situation som Ehsan Fadakar beskriver. Men hans oro verkar vara mest att hans åsikter ifrågasätts, och helt i demokratisk anda skall han så.

Hotet mot demokratin är istället att de likriktade åsikterna är så likriktade att journalister i dagspress och i public service är väldigt överens med regering och ministrar. I stället för rikta kritik mot den gruppen riktar man en enad front mot något annat, utanför, ett hot som man aldrig kommer att ta debatt med. Enbart förneka, förringa och förlöjliga.

Hypotesen som Fadakar driver, vill han påvisa med hjälp av egen facebook-sida med namnet Caroline Svensson. Jag letar efter denna sida, hittar 98 stycken Caroline Svensson men ingen som passar på beskrivningen. Min tilltro till Ehsan Fadakar och hans verklighetsbeskrivning är tyvärr inte större än att jag tror han ljuger. Inte om sidan utan om vad han berättar om sidans kommentarer. Vad har SVT research gett?

Att människor söker annan information än den som Ehsan Fadakar och hans journalistkollegor anser vara ”rätt” är faktiskt demokrati. Inte ett hot mot den! Inte ens algoritmerna som leder folk till olika sidor eller okunnigheten om dessa leder till demokratins förfall. Det är den fundamentala bristen på engagemang för utbildning och kunskap i svenskt utbildningsväsen som är det stora hotet mot demokratin.

Och okunnigheten inom befolkningen gynnar även sådana som Ehsan Fadakar. Algoritmerna leder även till hans åsikter och ifrågasättande av dessa förhindras också av okunnighet.

Bland annat inom public service!

 

 

Annonser

Kontextualiserad antisemitism .

På Toklandets blogg kan man idag läsa om haveriet på Sveriges Radios Studio1, bland annat. Min reaktion finns där bland kommentarerna och var direkt och spontan. Jag vill ändå utveckla med detta inlägg på min blogg.

Alla vet väl vad som hände? Helena Groll gjorde en intervju med Israels ambassadör i Sverige, angående morden i Köpenhamn där en synagoga och ett möte för yttrandefrihet attackerades. En oskyldig man dödades och en, här kommer det, ifrågasatt oskyldig judisk man dödades också. Helena Grolls fråga till ambassadören var, ”does the jews themselves have any responsibility in the growing antisemitism?” Ambassadören blev arg och visade det, varvid på hans svar Groll tre gånger frågade ”Why?” Har alltså judar en egen skuld i den antisemitism som finns i dag. Nota bene, en ung judisk man hade precis mördats i Köpenhamn. Att hon frågar så, och ihärdigt yttrar ”varför?” är inget olyckligt misstag, det är en medveten, mycket medveten, politisk uppvisning i vad svenskt ställningstagande är. Det vill säga public service självpåtagna uppgift att fostra och bilda även utländska ambassadörer. En i radiohuset medveten kultur och policy.

Mitt förra inlägg handlade just om detta, fast riktade sig mera till P3 i allmänhet och Emmy Rasper i synnerhet. Hon har inte behagat att besvara inlägget kan jag tillägga.

Emellertid, Helena Groll måste vara besviken. Hon har med all säkerhet agerat helt efter den agenda och den policy som skall spegla journalistiken på public-service-organet Sveriges Radio. Hennes chefer förstod att det var dags att göra ett offer. Och det blev Helena Groll som fick bära hundhuvudet.

Min mening är att så gör man inte som chef. De borde ha sagt att Helena Groll agerade helt enligt instruktionen, ”Vi tänker så. Alla här på Sveriges Radio. Annars hade vi inte fått jobb här och kunnat upprätthålla mångfaldspolicyn”! Och sedan borde hela gänget avgått!

Men det säger något ännu mer om policyn när den första frågan som Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt fick av SVT-journalist var: ”Hur kommer detta att påverka situationen för Danmarks muslimer?” Så välbetänkt när en oskyldig dansk man och en (o-)skyldig judisk man just mördats.

Andra blindskär som Toklandet avslöjar produceras av journalisten Jonna Sima vars ignorans inte lyckas snappas upp av hennes följare utan måste ifrågasättas av andra som med automatik då också blockas. Simas krumelurer för att kontextualisera (att sätta in ett skeende i ett sammanhang) och därmed ursäkta dödandet i Köpenhamn är skrämmande! Helt världsfrånvänt och skrämmande. Precis som om antisemitism är en modern företeelse.

Jag kan berätta att hur mycket den postmodernistiska tyckareliten i public service än önskar få sina åsikter bli fakta, så är det inte så! Historien är fasansfull på denna punkt.

Antisemitismen började inte alls 1948. Hitler och stormuftin av Jerusalem, Haj Amin al-Husseini hade möten och diskussioner redan 1941 hur judarna skulle förhindras att fly från det ockuperade Östeuropa. Man hade även diskussioner om hur utrotning av Levantens judar skulle kunna åstadkommas.

Att Ungerns värste bödel, Reinhard Heydrich före kriget som Gestapo-chef var med om att bilda samarbete med muftin borde man väl känna till. Kanske också att muftin av Himmler utnämndes till SS-Gruppenführer (generallöjtnant). Muftin rekryterade muslimska frivilliga till SS-brigaderna, främst från Balkan.

Och mycket mycket mera.a, Islamister

Fast antisemitismen började inte då heller, varken 1941 eller 1938. Den fanns långt tidigare men lyckades peaka, som det heter, i samband med andra världskriget.

Är det månde denna kontext vi skall se händelserna i eller vilket tidsavsnitt skall vi ta?

Frågan går i alla fall till Sveriges Radios chefer, hur står det till med er mångfaldsrekrytering och er policy?

Egentligen?

 

Mångfald enligt Public Service.

Först måste jag hänvisa till Jussi H. Lundells blogg där han i ett inlägg visar interndiskussioner angående hur strategin och taktiken bör utvecklas för att effektivt utestänga människor av annan åsikt.

Samtidigt tänkte jag på ett inslag i Nordegren & Epstein där SR/ekots chef intervjuades om aktuella frågor. Bland annat om policyn om mångfald vid nyanställningar. Jag hörde också tidigare ett program av Cecilia Uddén där hon tog upp just policyn om mångfald i korrespondentleden. Nu kunde Uddén på ett mycket pedagogiskt och trovärdigt sätt förklara varför det inte borde gälla hennes unika position på radion utan enbart för andra. Mångfaldspolicyn alltså.

Så skall exklusivitet utnyttjas, särskilt sådan exklusivitet som man tilldelar sig själv!

Nåväl, SR har, åtminstone för korrespondenter policyn att en av tre skall ha mångfaldsbakgrund. Mångfaldsbakgrund, kan någon en bra dag förklara vad det innebär! Vad innebär mångfald? Är det konstiga namn? Som Andersson eller Nilsson,  kanske Bandjouil eller Ezerdogan? Kanske är det ens föräldrar det beror på? Att de kommer från ett annat land, helst Mellanöstern och Nordafrika?

Yes, det är mångfald det!

Men mångfalden är garanterat enfaldig eftersom kravet också är att inte ha åsikter som går emot sanningarna på de synliga stentavlorna. Det enda med garanti som kan yttras om mångfalden på Public Service är att ”mångfalden” har samma åsikt om allt väsentligt. Om manligt våld, om feminism, om Hamas demokratiska giltighet, om Israels uselhet, om Fridolins storhet, om Lars Ohlys icke-kommunism, om Jimmie Åkessons nazism. Ja de är verkligen eniga därvidlag och de vet att skulle de yttra minsta tvivel på Public Service-doktrinen så är det ut med huvudet före.

Rent struntprat alltså och tjänar endast som försvar för att utöva ett gemensamt hat mot någon man ogillar. Oftast någon, inte så ofta något!

Ett exempel som åskådliggör eländet är den Tweet som Emmy Rasker skrev när hon lämnade P3 för P1. ”Jag kunde inte fatta att inte alla var feminister”.

Ett annat exempel på mångfaldstanken är när man utser ny chef för Radioteatern i november 2014. Ny chef blir förre konstnärlige chefen på Ung Scen/Öst. En chef som skyllde på publiken när en pjäs inte var engagerande nog. Inte bara det utan även beskyllde publiken för rasism. Inte en sekund kunde hon drömma om att pjäsens handling och meddelande inte stämde med vanliga medborgares, i detta fall gymnasieelevers uppfattning. Då sände teatern en teaterpedagog till skolan, för tanken var att eleverna så klart tänkte fel, att de inte förstod. Och tänka sig,  förstod gjorde de inte efter hennes puerila förklaringar heller.

Chefen heter Malin Axelsson och utgör ett bra exempel på mångfaldsrekrytering.

Men den som lutar sig tillbaka och tänker, jamen de har ju gäster också. Både i nyheterna och i nöjesprogramen.

Är det en slump, en tombola, som väljer ut medverkande som Gudrun Schyman, Kakan Hermansson, Özz Nujen med flera?

Saknas någon?

Det kan ni ju fundera på och skänk då den gummibandsartade mångfaldspolicyn en tanke. Ni kommer aldrig att få höra Chang Frick, Tino Sanandaji, Nasrin Sjögren, Bahareh Andersson eller någon annan som med råge uppfyller mångfaldskriteriet.

Men inte åsiktskriteriet.

Och det är väl så, att ingår man i ett åsiktskotteri där gemenskapen styrs av rädsla, är det nog svårt att tro att det existerar något annat.

Det är dessutom så att eftersom detta kotteri även har ödesdiger makt över allt som produceras av media får man även stor andel politiker att tro det är en allmän uppfattning.

Såsom i alla mobbingsammanhang gäller det att kunna peka ut den som inte i detta sammanhang anses ”normal”. Det är få som vill ta risken att utsättas för oresonligt hat, bli baktalad och mobbad. Så det är säkrats att falla in i den mångfald som föreskrivs.

Det är den stora risken, att de som är på gång i karriären mycket väl vet vad som gäller för att inte bli stoppad. Och det lider Sverige av idag!

Man vet att de man själv är lojal mot och beroende av, arbetsgivare och andra uppdragsgivare, visar sin ryggradslösa attityd när det börjar blåsa. Så kraftig är likriktningen att det skrämmer skitarna av stora starka karlar. Ja faktiskt, det är karlar oftast, som ynkligt faller in i mobbingen.

Fråga Marcus Birro, fråga Marika Formgren.

Det blir nog ett bra 2015!

Post Navigation