snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Ring P1”

Alla får komma till tals – eller?

Jag skrev för några dagar sedan ett inlägg på min FaceBooksida med anledning av en artikel i Sydsvenskan. Artikeln hade forskarstöd från Södertörns högskola, tror jag det var. En institution som i postmodernistiskt nit kan tillhandhålla sådant stöd för vilken godkänd åsikt som helst verkar det som. Länk till artikel och min FaceBookartikel finns nedan efter följande inledning.

När jag idag hör Tomas Tengby leda ingringarprogrammet RingP1 och hur han med harm i rösten meddelar en dam hans egen uppfattning om åsiktsfrihet och vad man får lov att säga. Tomas Tengby framstår för mig som en av de bästa programledarna för RingP1. Han låter åsikter komma till tals utan att rätta eller diskvalificera. Detta till skillnad från de båda självgoda programledarna Täppas Fogelberg och Alexandra Pascalidou. Den förre använder programmet för att tydliggöra sina egna åsikter och den senare nyttjar det för att visa sin avsky för åsikter hon anser fel!

Idag blev tydligen Tomas Tengby, då som representant för Sverige i allmänhet och journalistkåren i synnerhet, påhoppad av någon som har mage påstå att personer i bekantskapskretsen uttrycker vånda över att säga vad de tycker. På ett obehagligt sätt ville han tvinga inringaren att exemplifiera.

Tomas Tengby, vilken bubbla lever du i egentligen? Jag brukar använda metaforerna ”lattebaren” och ”Södermalmskt” för att åskådliggöra åsiktslikriktningen i svensk politik och huvudstadsmedia. SR är visserligen i det Sverige som kallas Stockholm, det vill säga, hela Sverige, men du Tomas Tengby är ju i Göteborg. Finns det en filial där månde? Är lattebaren inte bara en metafor utan gravallvarligt verkligt?

Jag har att stort antal bekanta som gör sin röst hörd i olika frågor på Twitter, i bloggar och på Facebook. De flesta av dessa ifrågasätter den radikalfeminism som odlas i svensk media och ingen av dem är sverigedemokrat!

Ett antal, majoriteten av dessa har önskemål om att vara anonyma eftersom de tycker de utsätter sina familjer, barn och släktingar för onödig risk om de agerar öppet. De vet också att det finns sammanslutningar som gärna meddelar arbetsgivare anonymt om hur deras verksamhet kan påverkas om de inte säger upp vederbörande! Och, det mest avskyvärda, det finns arbetsgivare som inte lojalt vågar ta upp och försvara påhoppade anställda. Vidrigt!

Vi har några kända exempel. Richard Herrey, Marcus Birro och Ivar Arpi har alla tillkännagivits som persona non grata. Och du som eventuellt tror att detta bara är enskilda tokstollar på Twitter som dammar på får tänka om. Det är skribenter på de stora drakarna som håller i yxan och leder drevet.

Andra som inte tänker i mittfåran och som får dåligt utrymme på grund av detta är professorn i statsvetenskap Bo Rothstein och nationalekonomen Tino Sanandaji.

För att inte tala om mobbarnas favoritoffer Pär Ström och Pelle Billing.

Men du Tomas Tengby verkar förargas över att få din värld perforerad av sanningar.

Inlägget på FaceBook (aningen redigerat med länken till artikeln):

Quote

På något sätt känns det som artikeln i Sydsvenskan kommit direkt ur munnen på Bagdad Bob. Det finns en oro bland publicister och journalister att opinionsläge eller sanningar skulle emanera ur sociala medier på internet i stället så som det alltid varit ur dagstidningsjournalistiken och de anrika lärosätena. Man tar till vetenskapliga undersökningar som bevis för att åsikterna på Twitter och Facebook verkligen inte representerar ”alla”.
Nä det är klart, men vem är ”alla”? Vem anser vetenskapen är mest betrodda att representera ”alla”? Vad tror sydsvenskan? Är det den handfull av journalister vid redaktionens kaffebord som är de rätta representanterna, eller insändarsidornas redaktörer som har makten att göra urvalet ”alla”? Eller möjligen lattebarens besökare som sett stentavlornas* sanningar och kan beskriva dessa i en av vaga fakta understödd krönika i kvällspressen. Är det månde journalisten som tyckte det var underligt att inte F! kom in i riksdagen eftersom ”alla” hen kände röstade på dem?
Vem tycker ni på Sydsvenskans redaktion eller på Södertörns högskola representerar en opinion? Är det den som anges av ett flertal eller är det den som anges av de få som anser sig ha rätt uppfattning om den?


Borde det inte vara lättare att tolka en opinion där den uttrycks av en mångfald av röster och tolkas av en mångfald av mottagare eller är det den som uttrycks av ett jämförelsevis litet antal personer i ett elitistiskt kotteri?


Journalisten(sic!) Robert Aschberg skriver inte på Twitter eftersom han anser det vara forum för amatörer. I själva verket skulle han möta argument som vederlägger hans egna storflabbade uttalanden. Det skulle denna man, vars största journalistiska bedrift varit arrangerandet av lavemangtävlingar på TV, inte klara av!


Acceptera sociala medier, acceptera att det finns åsikter som spretar åt alla håll och lär er förstå att ”alla” inte finns. Inte ens i er egen trångbodda världsbild!

Unquote
Gott Nytt År
Eller hur?
*Stentavlorna, begreppet kommer ur satiren Perukklubben skriven av Pär Ström.

Grattis SD eller tänk själv då!

Ibland kan man förundras över hur olika och spretande åsikter kan vara. Till och med helt polariserade i punkter längst ut på var sin sida av ett i avstånd stort obeträdbart ingenmansland. Detta ingenmansland borde väl kanske vara det för balansen mest stabila i jämförelse med de gungflyn som presenteras i ytterkanterna. Tyvärr märks inte de som befolkar detta område. De är ointressanta om de inte av bevakarna på de olika ideologiska redaktionerna kan tolkas stå på någon av ytterkanterna.

Jag tänker bland annat på den obändiga viljan bland skribenter att totalt missförstå allt som inte perfekt stöder den egna åsikten. Väl beskriven av Sanna Rayman här på ett enkelt och lättfattligt sätt. Det finns också ett inlägg av Nima Dervish där han brutalt sågar stollerierna serverade av Ehsan Fadakar i Aftonbladet. Läs detta här. Anmärkningsvärt i det senare fallet är att dessa, Nima och Ehsan, båda är invandrade från Iran. Den stereotypa identitetspolitiken logik säger då att båda måste ha en och samma åsikt. Vad har hänt hur skall detta förklaras? Och den med iranskt ursprung svenske socialdemokraten numera SD-aren Nima Gholam Ali Pour har han en tredje ståndpunkt. Vad blev det av identitetspolitiken?

Om vi tar andra, varför har vi en svensk debattör med kurdiska rötter som anser sig liberal och en annan som är socialist. Detta är alltså Dilsa Demirbag Sten och Kurdu Baksi jag refererar till.

Identitetspolitik i ett nötskal.

Nu skriver ju Fadakar på de sidorna som innehåller tidningens ideologiska identitet, det vill säga Åsa Linderborgs domäner. Det gör ju att alla vapen är tillåtna och det som hålles mest skarpslipat är det vedertagna socialistiska uttrycket lögnen. Det gör inget, de skriver bara för sig själv och får en och annan kommentar från andra redaktioner, men om exempelvis Åsa Linderborg påstår att hennes redaktionella skräp når Aftonbladets hundratusentals läsare ljuger hon. Tyvärr! Hade folk läst skräpet så är det frågan om Aftonbladet hade haft några köpare överhuvudtaget.

Nu är det alltså inte de sex första sidorna i tidningen som får folk att köpa den. Intresset dras till de sidor om sex, bantning, vem är rikast, bonde söker fru skadas allvarligt av hönsfjäder och annat journalistiskt högststående material. I konkurrens med Hänt i Veckan och Se och Hör. Dessa journalister som kan fylla ett uppslag med helt egenfabricerade nyheter. Dessa journalister, dessa wannabes som kommer att flyttas över på samhällsredaktionen en dag.

Som de säger, efterforskning, källor och statistik i all ära men inget säljer så bra som en bra lögn. Läs Fadakar här så förstår ni vad jag menar.

Ett annat exempel och egentligen det som fick mig att börja undra kommer från radions Ring P1.

En kvinna ringer in och presenterar sig med ett som man säger typiskt ”svenskt” namn och säger dessutom var hon ringer ifrån. Hon verkar därmed ha identifierat sig för programledaren Lotte Nord tillräckligt för att kategoriseras och passas in i rätt identitetspolitiskt fack. Om ni läggger märke till det så har även programledaren ett som man säger typiskt ”svenskt” namn. Hon kommer strax att avslöja sitt identifikationsfack, och utifrån vilka grunder hon kan tänkas ha rätt att uttrycka sig. Allt detta är naturligtvis min tolkning men döm själv.

Transkription från Ring P1 med Lotte Nord 15 november 2013.  Lyssna här.

Inringare:

”Jag skulle vilja prata om att vi skulle folkomrösta om invandringen till Sverige för viktiga samhällsfrågor kan ju bli föremål för folkomröstning och jag tycker invandringen är en sån med långtgående ekonomiska och sociala konsekvenser och vi skulle uppnå två saker med folkomröstning och det är att vi skulle få reda på vad svenska folket tycker, men det viktigaste är att det skulle bli tillåtet att diskutera frågan.”

LN:

”Det finns olika partier i riksdagen och flera partier som vill in i riksdagen också och en hel del sådana partier har ju en invandrarkritisk inställning. Räcker inte det?”

Inringare:

”Ja, fast jag tycker inte det är det viktigaste skälet för det här, utan att det skall bli tillåtet att diskutera konsekvenserna av invandringen utan att bli skylld för att vara rasist eller främlingsfientlig. För det är inte så att man absolut måste minska invandringen för att man har en folkomröstning utan det viktigaste är att diskutera tycker jag.”

LN:

”Diskuteras det inte i samhället idag? Vem som är svensk till exempel diskuteras alltså, jag är inte född i Sverige.”

Inringare:

”Nä, det behöver man inte va och jag tycker att det som är viktigt är ju den demokratiska processen att man skall kunna säga att om man tillexempel….jaa….har en nyanserad debatt och som vi pratade tidigare om syrier att man kanske skulle uppnå någon slags invandring till Sverige som var laglig, att man skulle kunna ta bort möjligheten för människosmugglare och kunna diskutera fram någonting som alla skulle vinna på.”

LN:

”Men att ställa olika grupper mot varandra i en folkomröstning, det känns otroligt obehagligt tycker jag.”

Inringare:

”Tycker du det? Jamen man ställer ju inte, man ställer ju….. vad skall man säga då? Som kärnkraften tre alternativ. Fri invandring, restriktiv invandring…….”

 LN:

”Vad tycker du som lyssnar?”

Slut.

Här har vi alltså viljan att missförstå och begreppet identitetspolitik väl representerat. Missförståndet är tydligt när inringaren pratar om invandring och programledaren pratar om invandrare. Det senare omnämnandet kan bara ges till dem som passerat det första och befinner sig i landet, är därmed invandrade invandrare. Denna grupp är inte särskilt stor och är inte målet för inringarens förslag vilket framgår tydligt tycker jag. 

För att förstärka missförståndet pratar programledaren om grupper som ställs mot varandra. Vilka grupper då? Varför är det så svårt att höra inringarens förslag som ju rör sig om en demokratisk önskan. Vilka grupper är det som ställs mot varandra? Programledaren framhåller att hon inte är född i Sverige. Vad är relevansen i detta? Att hon identifierar sin identitet med i runda tal sex miljarder likar som inte heller är födda i Sverige. Alla med rätten att bosätta sig i Sverige om de skulle vilja.

Eller identifierar hon sig med alla som bor i Sverige men som inte är födda här? Jag hänvisar till texten i början på detta inlägg för att påvisa avsaknaden av homogenitet i denna grupp. Jag har själv vänner i denna grupp som med lätthet bidrar till denna insikt.

Nå, vad är det som får programledaren att göra allt för att missförstå inringarens förslag, att misstänkliggöra avsikterna i förslaget och misskreditera det. Är det för att hon önskar att de som vill bosätta sig i Sverige av det lilla urvalet på sex miljarder människor som inte redan bor här, skall få göra det? Bosätta sig i Sverige alltså. Det är nog inte möjligt. För även om man tror att man har tillgång till alla andras pengar så kommer det ändå inte att fungera.

Skälet är helt annat. Det gäller att undvika någon som helst beröring med Sverigedemokraterna. Det finns kretsar vari detta beteende hyllas och det finns andra kretsar där det hyllas än mer. Det är de som inser att beteendet jagar folk rakt i armarna på Sverigedemokraterna.

Tankeförbud kan bara leda till extremism.

Grattis SD!

 

Post Navigation