snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Rossana”

Kommunism, den omöjliga ideologin!

Detta inlägg avslutas med en kort litteraturlista. Om ni inte orkar läsa annat så lägg skrifterna på minnet och läs dessa för att bilda er en uppfattning. Särskilt intressant är Pol Pots leende.

Vi är fortfarande några stycken som har händelserna i Östeuropa under hösten 1989 i klart minne. Jag hade själv varit i Polen flera gånger under 1980-talet samt senast då på senvåren 1989. Landet jag varit i åtskilliga gånger sedan första gången 1964 har jag alltid betraktat som det östland som tillät mest av frihet för sina egna medborgare. Man kunde resa i stort sett som man ville inom landet, man kunde till och med skaffa visum för arbetsresor eller turistresor till Sverige. Man hade rätt att i princip syssla med vad man ville men styrelseskicket var kommunistiskt.

Vi kommer också ihåg hur det bildades en fackförening på Leninvarvet i  Gdansk 1980 och hur man började ställa krav på regimen i Polen. Hur man motstod den repression och förföljelse som staten utverkade och hur man överlevde undantagstillståndet som utfärdades av general Jaruzelski med Sovjetisk hjälp. Polackerna gav sig som sagt inte så lätt.

Jag har också varit en hel del på besök i forna DDR. Här var situationen helt annorlunda. Befolkningen var rejält kuschad och hade upplevt repressionen och statlig övervakning som en livsstil. Någon frihet i mening av individuella val existerade inte. Något som kan ha att göra med andra världskrigets slut att göra. Detta folk var ju bland de besegrade.

Jag kommer också ihåg hur vi hörde på radion i augusti 1989 att den österrikiska gränsposteringen hade tagit bort taggtråd  och hinder mot den ungerska gränsen så att ungerska medborgare strömmade fritt över gränsen till Österrike.

Ett litet antal DDR medborgare kunde ta sig till Österrike denna väg  och presidenten i DDR, Erich Hoenecker, beskrev händelsen så här: ”Habsburg delade ut flygblad ända borta i Polen, för att inbjuda östtyska semesterfirare där till en picknick. När de väl kommit till picknicken fick de gåvor, mat och D-mark varpå de övertalades att komma över till väst.” Händelsen benämndes ”Den Paneuropeiska Picknicken”. Hoenecker hade inget att sätta emot, landet var helt bankrutt efter 45 år av kommunistiskt vanstyre. Dessutom, till Hoeneckers förtvivlan, var det lika illa ställt i Sovjetunionen som annars inte hade tvekat en sekund att samla sina stridsvagnar för en intervention. Det blev inte så, alla fick klara sig bäst de ville, komintern var definitivt upplöst även i praktiken! (I teorin redan 1943 av Stalin!)

Sovjetunionen fick släppa kontrollen över sina republiker, samt kontrollen över samtliga satellitstater i östra Europa. Det fanns helt enkelt inte resurser till något annat. Landet var bankrutt och måste genomgå en liberaliseringsprocess som för befolkningen innebar att den kontroll, översyn, resursfördelning som staten utövat tidigare fick avstås. Varje individ fick klara sig själv i marknadsmässig konkurrens. Många av invånarna drabbades hårt, särskilt de som såg hela sitt välstånd som något den sovjetiska staten försåg dem med. Andra uppfattade glappet och blev stenrika. En något snedvriden fördelning av gracerna kan man tycka. För vissa en succé, för andra en tragedi men för den återuppståndna staten Ryssland utan tvivel av godo.

Jag minns hur nyligen befriade polacker kunde ta sig över gränsen till Tyskland och inhandla färska grönsaker odlade i väst. Orsaken var att de polskproducerade grönsakerna var kvalitetsmässigt underlägsna och prismässigt för dyra.

Detta var ett av bevisen för vad som händer när staten styr produktionen och utövar kontroll på både utbud och efterfrågan. Man producerar varor av en kvalitet som ingen vill ha till priser ingen kan betala. Men staten håller igång produktionen till varje pris och så förundras man över hur detta kan framkalla en statsbankrutt! Jordbruksprodukter är bara ett exempel. Det finns sådana i alla områden utom möjligen vapenindustrin.

Kan någon erinra sig någonting som kom från gamla Öststaterna som vi ansåg köpvärt på grund av hög kvalitet eller spetsteknologi? Ja, jag ger mig, Kalashnikoven, AK47, japp där satt den, jag ger mig!

Finns det anledning att fundera varför det blev så? Varför producerade inte den polske bonden grönsaker av bra kvalitet förrän han kunde ta betalt för sin egen insats? Varför höll han en medioker nivå intill han förstod att ju bättre han presterade desto mer belönad blev han? Varför, för att han var polack så klart, för att han var man såklart, (i de fall han inte var en kvinna,) för att han hade inte den rätta uppfostran och så vidare. Denna typ av människa är obotliga egoister kan man säga. Nej, säger jag. Det finns modeller som visar att människor och djur på denna planeten har utvecklats med en altruistisk förmåga. Denna finns i våra gener och visar sig ofta i praktiken. Det är ganska enkelt att förstå, i många lägen gynnas vi och andra arter av att osjälviskt hjälpa artfränder. Det  gynnar arten, det gynnar släktet och det gynnar i slutänden individen. Men den polske bondens agerande beror inte på egoism (motsatsen till altruism!) utan på att vi är programmerade att göra insatser utifrån vilken belöning vi kan få. (Kolla bara katten!)

Nu har jag bara berört det samhällssystem som praktiserades i de forna Sovjetrepublikerna och dess fullt ut kontrollerade satellitstater. Om man skulle gå inpå existerande kommuniststater som Cuba eller Nordkorea hade man förutom denna analys kunnat tillägga den fullständigt människovidriga och totalitära maktutövningen som förekommer. Främst då i Nordkorea. Exemplen är många. Dåvarande Kampuchea kanske det värsta med 2 miljoner mördade människor. Mördade för att de inte ansågs passa den norm av den nya människan som man ansåg skulle befolka  landet. Bland annat var bärandet av glasögon ett tecken på missanpassning.

Staten, de Röda Kmehrerna, stod för produktionen, precis så som man tänker sig ett kommunistiskt samhälle skall vara. Man ålade ett bondekorporativ att producera 300 ton ris. 200 ton till staten för export och 100 ton för egen konsumtion. Man producerade 200 ton för export och vågade inte berätta att de 100 tonnen för egen konsumtion inte blev av. I rädsla för arkebusering eller värre! Resultatet blev att staten, myndigheten ålade kollektivet att producera ytterligare 100 ton till nästa säsong. Många fick svälta ihjäl för sakens skull. Detta har beskrivits av svenska kommunister som den rätta vägen som tyvärr avbröts på ett olyckligt sätt. Jan Myrdal, till exempel, upprätthåller denna syn på de fasansfulla händelserna.

Det finns andra kommunistiska stater som har haft svält och folkmord som punkt på det progressiva programmet. Allt har gått ut på att folket genom staten skall ha makten över produktionsmedlen. Ingen skall kunna profitera på andras arbete. I alla fall ingen utanför den på livstid tillsatta makten. (Livstiden kunde begränsas genom den allt igenom populära utrensningsmetoden som vidtogs mot förmodade meningsmotståndare.) Var detta ett bra system?

På något sätt har man insett att Sovjetunionens debacle var indikation på något som var fel. För att undvika samma eller åtminstone risken för detsamma, så antog man i Kina officiellt att privat företagsamhet var accepterad. Helt emot den kommunistiska tanken. Det räddade Kina men fick även en uppdelning av folk. Mycket rika mot fattiga. En stor del av storstadsbefolkningen har påverkats och i städerna har nästa alla fått det mycket bättre.

Jag har varit en hel del i Kina och har erfarenhet av industriledarskiktet i åtminstone Shanghai och Dalian. När man kommit undan politruken och får ett samtal på tu man hand med någon chef kan man få reda på exempelvis, på fråga, varför de sysslar med det de gör? I detta fallet skeppsbyggnadsingenjör. ”Val? Det var inget val. Man utsågs på grund av talang till olika utbildningar. Staten bestämmer”. Jag frågade om han kunde tänka sig att fritt resa ut ur Kina. Svaret: ”Inte i min livstid, kanske i min dotters. Det går inte att komma i närheten av en utländsk ambassad utan att gripas av säkerhetspolisen”.

Detta var 1998! Nu 2013 vet vi att man på ett mycket enklare och framförallt friare sätt kan resa utomlands som kinesisk medborgare.

Nu kommer frågan igen, varför blev det så? Varför eller vad orsakade att så fort man gör ett försök med det kommunistiska samhället så blir det skit. Är det något inneboende fel, något som gör att ideologin blir omöjlig. Varför annars misslyckas det alltid?

Den andra frågan man ställer sig är, varför tror människor att det ändå fungerar om de bara får styra utvecklingen själv. Att kommunismen är den bästa, mest rättvisa idén som kommer att bringa lycka, välfärd och jämlikhet i samhället. Trots att de ser de misslyckanden som bevisligen har förekommit.

Vad är det som kommer att bli bättre vid nästa försök? Varför är kommunismens tillskyndare så övertygade att nästa försök kommer att bli bra? Har de inte tagit del av den information som är så uppenbar? Vet de inte att, i statsarkiven i dessa före detta kommuniststater, finns för forskare tillgängligt material som noga beskriver de övergrepp som vidtogs mot avvikande åsikter eller påstått avvikande åsikter. Medborgare som skickades till arbetsläger eller blev arkebuserade av minimal anledning. Ibland endast för att den ansvariga myndigheten hade en kvot av anhållna antirevolutionärer att uppfylla. I Sovjet fanns underkategorier av medborgare som utsågs för att ta alla rättigheter ifrån dem, inklusive rätten till liv. Det fanns kategorierna icke-människor och före-detta-människor. Det finns hur mycket dokumentation som helst om detta. Varför får ungdomar inte ta del av denna information? Varför vill Vänsterpartiets Rossana Dinamarca så ihärdigt stoppa all information om kommunismens brott i svenska skolor? Varför? Om hon inte är kommunist kan väl sådan information inte vara till men för henne? Eller är hon kommunist innerst inne?

Det uppstår många frågor.

Konsekvensen av den innehållna informationen är att det är lätt att rekrytera proselyter till den för många mest mänskliga ideologin. Mänskliga i meningen välvilligt inställd till alla, med människor mot förtrycket. Man glömmer då att det trots att alla människor omfamnas av idén så kommer det att finnas icke-människor och före-detta-människor. Man man tror inte att man själv eller någon man känner skulle kunna drabbas av dessa stämplar. Det skall ju bara vara människor som gjort sig förtjänta av detta som drabbas. Eller hur? Men det är här som historien lär ut annorlunda, skyldig blir man när man pekas ut!

Kommunisten ser sig själv som godhetens förespråkare. Han förespråkar kamp mot kapitalet och kapitalisterna. Ingen skall kunna göra sig rik på andras arbete. Allt arbete skall vara frivilligt och bara ske ett begränsat antal timmar om dagen så att alla kan delta. Ingen skall vara någonting förutan, allt skall tilldelas alla och vara gratis. Och framförallt skall alla alltid vara överens. Avvikande åsikter tolereras men finns egentligen inte. Alla är nöjda och väl försedda av allting.

Alla med minsta tillstymmelse till begåvning måste inse att här finns en uppdelning. Som det Kommunistiska Manifestet, av Karl Marx redan på artonhundratalet  förklarat som otidsenligt, säger, kommunisterna skall ta över makten och styra proletariatet. Kommunister och proletariat är alltså inte nödvändigtvis samma sak. Proletariatet skall förse kommunisterna med makt. Produktionsmedlen skall tas över och förstatligas. Det kommer därmed att finnas människor på olika nivåer i samhället. Kommunisterna kommer att vara högst i hierarkien. Tror sjuttsingen att alla vill vara kommunist under sådana förhållanden. Altruistiskt så det förslår! Nä, inte alls men en oerhört förslagen egoistisk strategi för att kunna exekvera makt över andra.

Alla dessa människor som finns i basen på pyramiden och som på ett generöst sätt skall förses med resurser för att inte svälta ihjäl eller frysa ihjäl. Som dessutom inte behöver göra något för att erhålla resurserna. Om de inte vill i alla fall. Hur skall dessa få del av de resurser som skapas? Vem skall skapa dessa resurser? Javisst, det skall de omformade kapitalisterna göra. Frivilligt och glatt. Det är här vi kommer in på den polske bonden. Varför skall han arbeta och slita i förvissningen att han aldrig själv kan dra nytta av sitt slit? Han gör det inte helt enkelt, han utför sitt arbete bara till gränsen så att han slipper arkebusering.

Då visar det sig att de resurser som skall fördelas måste produceras i allt högre takt. Det fungerar inte helt enkelt. Någon måste fråntas sina rättigheter och utses till statens slav. Arbetsläger inrättas och en hel massa anledningar skapas för att kunna förvisa människor dit. Ändå räcker inte resurserna till utan bankrutt väntar så småningom.

Det mest horribla är att man skapat ett samhälle med herrar och tjänare som i sin vidrighet ligger väldigt nära den dystopi de ville undvika.

Hur har man tänkt lösa problematiken med resurstillgång och hur man kan få en stor del av befolkningen att gratis och frivilligt förse alla andra med vad de behöver utan att själv få ta del av överskottet?  När löser man uppgiften att övertyga de besegrade kapitalisterna att arbeta hårt för andras försörjning utan att förslava dem eller utplåna dem?

Jo det finns en radikal metod, och det vet alla kommunister. Man gör som Pol Pot och idealsamhället skapas med två miljoner mördade inom loppet av några år.  Jag vill gärna höra hur man tänker undvika folkmord?

Där är jag idel öra!

Därför är jag inte kommunist!

Litteraturlista/Referenser:

Manifest der Kommunistischen Partei – Karl Marx/Friedrich Engels 1848

Pol Pots leende – Peter Fröberg Idling 2006 Bokförlaget Atlas ISBN 978-91-7232-074-1

Sista resan till Phnom Penh – Jesper Hour 2007  Ordfront ISBN 978-91-7037-308-4

Gulag – Anne Appelbaum 2003 Norstedts ISBN 91-1-31476-5

Kommunismens svarta bok – Stéphane Courtois m.fl 1997  Bokförlaget DN ISBN 91-7588-229-9

Gulag och Glömskan – Bent Jensen 2002  Natur och Kultur ISBN 91-27-09537-1

Annonser

Liberaler och kommunister.

Igår den 11 juni 2013 lyssnade jag på Obs! i P1 och inslaget Dagens Bikt. Det handlar om en person som får avlägga ”bekännelse” om något som orsakat en helomvändning av en åsikt. Dagens program handlade om Johan Lundberg, före det liberal chefredaktör på Axess men av Obs given epitetet konservativ. Jag har gjort en transkription av hans ”bekännelse” och den serveras här med mina kommentarer under varje stycke.

Bodde man i Umeå så var ju alla vänster, alla som var äldre. Självklart att man halkade in på den banan och när jag var 15-16-17-18 var det Trotskismen som ju var mycket i ropet på den tiden. I Umeå alltså, jag kommer ihåg sådana som Stieg Larsson med Millenieböckerna – vi satt på Röda Rummet, bokhandeln och diskuterade hur revulotionen skulle klaras, världsherraväldet, politisk aktivism och så där. Ockuperade hus och skogsdungar. En stor ockupation på ….hem, man skulle bygga en skola eller något, vi ockuperade en skogsdunge och polisen kom och tog oss, man blev slagen med och vi kom i nyheterna. Det som var lockande med vänstern var ju att man hade en ideologi som hade slutgiltiga svar på en massa frågor som fick andra människor att framstå som oreflekterande och ickeintellektuella. Så hade man föreställningen att borgerliga människor var egoister och att dom bara tänkte på sig själv. De tyckte det var OK med ett klassamhälle, OK med en uppdelning mellan olika mer eller mindre värdefulla människor, att det var OK att den tredje världen plundrades och så vidare.”

Inställningen, önskan att bli en i gruppen, är inte särskilt märkvärdig. Alla, med några få undantag, vill ju vara med i det dominerande gänget. Att detta råkade vara en trotskistisk grupp där Johan växte upp var bara en tillfällighet. Det kunde vara skinheads, rockers eller vad som helst. Nu blev det trotskister. Det var viktigt att tillhöra och kunna säga ”det tycker jag med”, åtminstone till en början. Det är väl så man skall förstå berättelsen, Johan hängde på andra som var drivande.

”Att vara vänster var liksom förutsättningen för att ha en kultur, skulle vilja gå så långt som att vara en intellektuell och tänkande människa. Så illa var det. Så kan man tänka att det var en naiv tankegång men det är många som tycker så fortfarande uppenbarligen.”

Det är mycket enkelt att som ung identifiera sig med den som förment har kunskap och som på grund av sina bristande kunskaper och sin lika bristande erfarenhet anser sig själv mer intelligent och begåvad än den vanlige Svensson.

”Den där självklara vänsterbilden fanns till du var 20 åtminstone.  När började ett tvivel att komma in i bilden? (Inflikat av intervjuaren)”

Johan Lundberg: ” Alltså, jag tyckte att man upplevde mer och mer av dogmatik och puritanism också i vänstern, det var en himla massa diskussioner om att man fick inte göra si, inte göra så. Det var en känsla av ofrihet som fick en att fundera. Är det verkligen likvärdiga samhällen i kommunistländerna och i Östeuropa. Då började också tankarna att komma. Vad finns i den här ideologin som göt att allting går åt pipan hela tiden? En känslomässig aspekt som fick en att fundera på konsekvenserna av kommunismen.”

Sedan avslutas intervjun med en sammanfattning och en undran varför så många håller fast vid ideologin. Orsaken kan vara att man inte vill riskera det kulturella kapitalet, vilket gör det omöjligt att ändra sig.

Det tvivel som anslår Johan i slutet på sin trotskistiska bana drabbar i stort sett alla som har haft en övertygelse om någonting. Detta är en rationell följ av den personliga kunskapsinhämtningen och erfarenhetsbildningen. Man hamnar i nya miljöer, till exempel i arbetslivet och man ser att det man tidigare trott inte stämmer. Detta tvivel drabbar dock inte alla. Det finns de som avrundningen antyder, har investerat alldeles för mycket kulturkapital i sin åsikt och som inte kan vika utan skaffar sig nya unga påverkbara proselyter att manipulera.

Detta förklarar också den politiska uppdelningen av valmanskåren som varit i stort sett 50% av vänster och 50% av högersympatisörer sedan början på 1960-talet. Detta trots att de politiska kommentatorerna, idag huserande på kulturredaktionerna, till större delen är mycket mera vänsterorienterade än 50 års röstande till riksdagen anger.

För att vara än mer påstridig om vänsterorienteringen tror jag faktiskt inte att alla socialdemokratiska väljare ser sig som socialister eller ens vänster. Då återstår kulturredaktionernas journalister och vänsterpartistiska drömmare som ser en helt ny generation utvecklas som har dålig utbildningsgrad och inte känner till något om Komintern, den internationella kommunismens härjningar i forna Sovjet, centralasien, Östeuropa, Sydostasien, Kina m.fl.

Nordkorea som fortfarande existerar i all sin fasansfulla ideologi låtsas man inte existerar eller anser det missförstått och misstolkat  liksom Kuba.

Det finns de som anser att kommunismens kollaps berodde på imperialistisk ekonomisk terror mot dessa stater och som anser att att hundratals miljoner mördade människor i regimer som Sovjet, Kina och Kampuchea som de allra värsta skall jämföras med alla de döda som den västliga imperialismen orsakat. Ja, jisses!

Då behöver man inte undra varför Rossana Dinamarca i Vänsterpartiet kräver att skolan skall sluta undervisa eleverna i kommunismens brott. Ja, jisses en gång till!

Jag kommer med ett inlägg till där jag beskriver varför, enligt min uppfattning, kommunism inte kan fungera i praktiken.

 

 

Rossana Dinamarca: Varför skuldbelägga kommunismen?

I en artikel i Expressen skriven av Rossana Dinamarca, riksdagsledamot (V) och medlem av utbildningsutskottet, ställer hon rubrikens fråga till utbildningsminister Jan Björklund. Detta med anledning av regeringens förslag att förstärka historia som ämne i skolan.

Enligt Dinamarca:

”Utbildningsminister Jan Björklund tänker skriva om kursplanen för historia så att den föreskriver att det ska ingå undervisning om ”Sovjetkommunismens massmord”. Varför inte tvinga historielärarna att undervisa om korstågen? Utplånandet av ursprungsbefolkningen på den amerikanska kontinenten? Den transatlantiska slavhandeln? Den etniska rensningen av Tasmanien? Massmordet på kommunister i Indonesien? Varför inte ålägga lärarna att undervisa om att Jan Björklund ville att Sverige skulle delta i USA:s anfallskrig och ockupation av Irak, som hittills har kostat 1,2 miljoner irakier livet och drivit ännu fler på flykt?”

Jag ställer mig frågan, vad ingår i undervisningen i ämnet historia om de av Dinamarca uppräknade händelserna inte gör det? Vad jag vet finns inga hyllningskörer eller politiska inriktningar som har dessa historiska händelser som förebilder. I vart fall inte så att de märks i samhället. Varför får eleverna inte undervisning i dessa händelser?

Det finns emellertid i modern tid, i nära tid vill säga, händelser som verkligen fått oss att undra över människans ondska. En ondska som framlockas av ett starkt ledarskap som inte tolererar något som helst ifrågasättande. Vars terror och repression orsakat död och förintelse för miljoner människor.

Den ene av dessa inriktningar har vi sett i 1930 och 1940 talens nazism vars ogärningar nogsamt har återgetts i svenskt utbildningsväsende. Man menar att bara den statliga förintelsapparaten mördade i storleksordningen sju miljoner människor. Avslöjandet kom som en chock för världen efter att de allierade besegrat de tyska trupperna. Man kunde, trots försök att sopa undan spåren, se de förödande konsekvenserna av lägrens verksamhet. Man hade innan krigsslutet anat att något var fel men omfattningen och grymheten kom ändå som en chock.

Trots klara ”bevis” finns det i samhället rörelser som drömmer sig tillbaka till denna som man tycker ärofyllda tid och det är samhällets sak att genom upplysning och undervisning få människor att se sanningen.

Den andra av dessa inriktningar varade i sin mest fruktansvärda skepnad fram till cirka år 1955. Det skedde i dåvarande Sovjetunionen. Man anade att något var galet och vittnesmål läckte ut med dissidenter och folk som flydde. Det fanns inget krigsslut som genom en segrarmakts befogenhet kunde avslöja de avskyvärda brotten men man beräknade från vittnesmål att någonstans runt 50-miljoner människor hade mördats på ett eller annat sätt under denna tid. Många hade erhållit individuella dödsdomar, andra hade dömts till livstids arbetsläger, en grupp hade utsatts för en medveten livsmedelsblockad så att miljoner människor svalt ihjäl. Allt för att de inte var rätt sorts människor.

Det stora avslöjandet kom när hela kummunistsamfundet i öst stod på ruinens brant 1989 och det kommunistiska statskicket övergavs. Nya regimer öppnade de gamla  sovjetiska arkiven för forskare i första hand. Det ena övergreppet efter det andra rullades upp och belystes. Sanningen överträffade som så ofta ryktet och det har skrivits massor av böcker om vad som försiggick i de forna kommunistländerna bakom järnridån.

För att någorlunda komplettera i den överfyllda burken med brott mot mänskligheten skall tilläggas det massmord som de Röda Khmererna 1976 till 1979 utförde på den egna befolkningen i dåvarande Kampuchea och som resulterade i två miljoner döda. Eller det svältmord på civilbefolkningen som den kinesiske ledaren Mao Tse-dong utförde och som resulterade i tio miljoner döda. Det finns mera.

Att inte Rossana Dinamarca vill ha kunskapen om detta i svensk skolundervisning är inte så underligt. De värsta förbrytarna, Lenin och Stalin, hyllas fortfarande aktivt av sådana som hon. Det är lika avskyvärt som att se nynazister på marsch. De har alltså inte tagit mer avstånd ifrån den kommunistiska idén om en enda människotyp än att de med stor frenesi försöker avstyra skolelevernas befogade rätt till kunskap om de kommunistiska avskyvärdheterna.

Självklart skall kunskap spridas om både historisk och nutida slavhandel, krigsorsaker i mellanöstern, de viktiga och helt vansinniga korstågen och mycket mycket mer i mänsklighetens historia. Men varför, Rossanna Dinamarca, skall inte kommunismen skuldbeläggas?

Svaret är enkelt, då skulle du behöva ta avstånd från mördandet och det är du kanske inte beredd till?

Post Navigation