snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Ryssland”

Something´s happening in Crimea!

Jag vet inte om ni la märke till det men rubriken är på utländska. Ni får meddela om ni vill ha den översatt.

Jag har då sett så mycket virrigt, lögner, förvrängningar och dogmatiska floskler denna vecka så jag tror det är något slags rekord. Också har vi det här med Ukraina, Krim och vänskapen med Ryssland. För att inte bli något undantag så tänkte jag bara skriva ner det jag tänker just nu. Ingen hänvisning eller referens utan rätt upp och ner. Eftertanken får komma vid den där kallsvettiga sit straight up in the bed in the middle of the night together with close friend anxiety. Ja, ni vet.

Ukraina har ju regerats av skurkar som löst av varandra och som aldrig varit populära hos den missgynnade delen av befolkningen. Så vi har haft en del färgglada uppror. Nu senast EuroMaidan-upproret som avsatte den valde presidenten Viktor Yanukovitj och bildade en provisorisk regering med det Fascistiska Svoboda ingåend med under 10%.

Eftersom landet och framförallt östra delarna inklusive Krimhalvön har en stor del etniska ryssar i befolkningen, kanske en majoritet, som gärna blir ryska undersåtar fast ändå vill stanna kvar i landet. Med andra ord de vill att det skall bli ryskt. Hur mycket av landet vet vi inte men minst den del som utgörs av Krimhalvön. Det ligger till och med lite politisk logik i detta, fastän eller kanske på grund av att Krim förlänats Ukraina av Chrustjev på 1950-talet som autonom region.

Alla kommer kanske inte ihåg att den stora imperialistiska makten då var Sovjetunionen vars makt var suverän över Ukraina. 1992 kollapsade Sovjetunionen och kunde inte hålla kvar många av de ingående republikerna som Ukraina och för den delen inte Estland, Lettland eller Littauen heller.

Den nuvarande presidenten i Ryssland, den gamle KGB-agenten Vladimir Putin, har starkt beklagat detta. Vi är många som tror att han med förevändning av att skydda ryska intressen och ryska medborgare som finns i de förra republikerna vill återställa unionen. Ett exempel hände 2008 i Georgien då ryska trupper invaderade och skilde Sydossetien och Abchasien från Georgiskt territorium.

Nu skall vi komma i håg att i alla de förra, nu fria, republikerna var ryssarna inflyttad styrande elit och det är dessa och deras familjer som nu Putin vill skydda.

Den andra haken i det hela är att Ryssland (förmodligen Putin personligen) säljer och levererar gas till väst. Tyskland är en av mottagarna och deras beroende är uppenbart efter beslutet att lägga ned alla kärnkraftverk. Tyskland skulle bli desperat om den tillgången stängdes, om så bara för ett ögonblick.

Gasledningen går nu genom Ukraina och ryssarna betalar transitavgifter till Ukraina med lägre gasavgifter för Ukrainas konsumtion. Politiskt har både Ukraina och Ryssland spelat med detta faktum. Framförallt har det varit stor påtryckning från Ryssland på Ukraina tidigare.

Med svenskt bifall och med tyska påtryckningar läggs det nu ny gasledning till Tyskland från Ryssland. Den läggs på botten av Finska viken och Östersjön. Mellan Gotland och Ösel fast meningen var först att den skulle gå mellan Öland och Gotland. Implikationen av detta förhållande kan ju var och en fundera på en stund. Nåja, en skarping på svensk sida, alltså inte Reinfeldt, sade – Jamen så kan vi inte ha det! Och Sverige avslog som många tyckte denna timida ryska begäran.

Nu skall vi vrida tiden framåt och spekulera lite.

Om, säger  om, Putin får för sig att det finns ryska intressen, ryska medborgare att skydda i Baltikum? Vad händer då? Hur illa ser det då ut för svensk del, för Gotlands del? Om rysk trupp går över gränsen till Estland eller Lettland, båda anslutna till Nato, kommer Nato då att begära få sätta trupp på Gotland? Hur kommer Ryssland att se på gasledningen och dess skydd då?

Och! Framförallt hur kommer Tyskland, medlem av Nato, EU och strategiskt mycket beroende av gasledningen, hur kommer Tyskland att ställa sig?

Fria spekulationer, fria fantasier, vad tycker ni?

Spekulera också lite i hur det kom sig att tidsmässigt allt så bra passade in med Yanukovitj teater (ena dagen EU – nästa dag Ryssland) med Sotji, rysk truppövning och vad som verkar bli resultatet. Går det rysningar?

Peace in our time – Neville Chamberlain 30 september 1938!

För fredens skull skall vi kanske låta offra Krim.

Ukriana.?

Estland?

Lettland?

Gotland?

Sov gott!

Annonser

Att ha rätt åsikt.

Min enorma aktualitetssträvan är betydligt mer begränsad än min tveksamma ironiska förmåga vilket gör att följande inlägg kanske tycks lite ålderstiget. Det finns kanske till och med de som har glömt vad det handlar om.

Till skillnad från vissa storbloggare har jag inte, fast tid funnits därtill, stuckit upp fingret för att försäkra mig om riktningen på blåsten. Denna typ av klandervärd opportunism skall jag undanbe mig eftersom den inte gynnar mig alls.

Nå, i alla fall, på förekommen anledning vill jag kommentera det som har rubricerats med frågan ”Idrott och politik, hör de ihop?”. De flesta skribenter hävdar att det gör det. Som vanligt kan man anta att ledarna inom friidrottsförbundet och i Sveriges Olympiska Kommitté har en annan uppfattning.

Vad skulle kunna vara problemet? När ryska myndigheter stiftar en lag som klart visar att dessa inte har eller tänker ha någon respekt eller överseende med HBTQ-rörelsen så reagerar omvärlden mycket kritiskt, åtminstone den del som anser sig upplyst och demokratisk. Inte bara i ett kränkningsperspektiv utan man missförstår avsikten med lagen och framförallt att lagen representeras av ett starkt folkligt stöd. Det kan förklara stavhopparen Jelena Isembayevas tidiga reaktion på protesterna. Man skulle dessutom kunna påstå att vi i vårt land lätt skulle kunna mäta in samma åsikter här för några decennier sedan. Ryssarna är lite efter, men med upplysning och utveckling kommer de att  snart vara i kapp.

Men vi uppfattar inte det ryska folket som något som kan ha en egen åsikt om vi anser den vara fel. Till skillnad från nationer som Sydsudan, Uganda, Somalia och Nigeria med flera som infört eller håller på att införa dödsstraff för praktiserad homosexualitet. Vem avser åka dit för att protestera?

Men det var ju inte detta som mitt svammel skulle handla om utan om politik och idrott hör ihop. Att ha sett John Carlos och Tommie Smith utföra den behandskade knutna nävens demonstration på prispallen i Mexico OS 1968 för Black power rörelsen och mot segregationen i USA. En händelse som många idag har tappat förståelse för varför. Men vi kunde då konstatera att det var en god manifestation. Vi tyckte ju likadant!

När svenska förmedlare av den enda godheten, feministerna Borgström och Bodström, proklamerade sin åsikt att svenska fotbollslandslaget skulle protestera mot den tillåtande attityden mot laglig prostitution som finns i Tyskland. Detta var alltså inför fotbolls-VM i Tyskland 2006. Man ville dessutom att svenska folket skulle bojkotta tillställningen genom att inte resa dit! Herrarna fick inget stöd för detta, vare sig hos allmänheten eller hos fotbollslandslaget. Trodde de att de skulle få detta? Att alla kontakter inte fungerar hos Borgström har ju visat sig tidigare men Bodström? Kanske bara ett synnerligen flagrant uttryck för opportunism.

Det finns massor med exempel på politiska manifestationer i samband med sportevenemang både från utövare och pristagare såväl som från åskådare.  Ett bisarrt sådant exempel är sprängningen vid Boston Maraton nu i år!

Det märkliga är att när debattörer som exempelvis Torbjörn Jerlerup eller krönikörer på Sydsvenskan och de övriga experttyckarna skriver att politik skall höra ihop med idrott så glömmer de att det kanske finns åsikter som inte är acceptabla.  Att det är OK bara om de ”rätta” åsikterna visas! Att modet ligger i att kunna komma hem och ha gjort rätt. När man hyllar Jesse Owens i Berlinolympiaden 1936 och fullständigt glömmer de svenska deltagare som gjorde ”Hitler-hälsning”.

Nu till den senast uppmärksammade manifestationen. VM i friidrott i Moskva, höjdhopparen Emma Green Tregaro manifesterar genom att måla sina naglar i regnbågens färger. Av oss alla, jag med, godkänt och ivrigt påhejat. Att det skulle föreligga någon form av risk för Emma är knappast troligt utan tvärtom. För hennes del ökade med säkerhet PR-värdet avsevärt. Manifestationens värde minskar inte på något sätt av detta. Hon hyllas med rätta. Detta var helt rätt åsiktsmässigt.

För att förlänga intresset och fördröja människors glömska försöker journalister skapa nyheter ur tomma intet. Man tar in Isembayevas uttalande, såklart med ett opportunt fördömande, och framförallt så klämmer man den nyblivna mästarinnan på 1500 meter Abeba Aregawi på en kommentar. Hon kan inte särskilt bra svenska och det är inte säkert att hon vet vad det rör sig om. Hon svarar emellertid att hennes tro anser att män skall vara tillsammans med kvinnor och kvinnor med män. Inget annat.

Detta är enligt min mening en åsikt, en stark åsikt till och med. Kanske i ett sammanhang som Aregawi kommer från kan det räknas som opportunt men i svensk press blir det klassat som otillåtet. Vem var det som sa att politiska åsikter i samband med idrott var OK? Varför är Aregawi av journalister framtvingade öppet redovisade åsikt inte ingående i denna grupp av åsikter?

Vem tar sig rätten att bestämma de åsikter som får framföras i idrottsammanhang? Eller menar man att det skall proklameras av justitiedepartementet såsom Bodström ansåg 2006? Ja vem tänker stå som åsiktspolis när en idrottare uttalar sig?

Uppenbarligen kan en hel del kretiner i medie- och politikvärlden tänka sig ta på sig detta! Varför inte Alex Schulmann? Han kan i efterhand med säkerhet avgöra vad som är rätt åsikt om han bara får kolla på Stureplan först! Glöm inte den fullständiga desavoueringen av Janne Gunnarsson, den gamle tennisspelaren.

Heja Sverige, landet där alla har möjlighet att kunna ha rätt åsikt!

Post Navigation