snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “SMR”

Hoten mot demokratin.

Personer som hänger sig åt politisk extremism finner anledning till detta i skäl som för många av oss andra är helt obegripliga.

Det kan vara för att kompisen gör det, eller flickvännen gör det, eller pojkvännen gör det.

Det kan vara för att hoppet om en bättre värld för sig själv, någon slags idealistisk utopi, hägrar. Detta gör det då försvarbart att förgöra, ordagrant, de som motsätter sig den för dem så självklara ordningen.

Sedan kan jag inte komma ifrån den anledning som med glimten i ögat, Magnus Uggla säger varför han drogs till att spela och framföra musik. ”För att få knulla och dricka brännvin”. På något sätt kan denna förklaring kännas mer relevant för rekryteringen.

Under alla omständigheter så finns det media som frotterar sig i händelserna som man rapporterar med stora rubriker. Senast idag rapporterar DN om nazister som värvar avhoppade eller uteslutna sverigedemokrater. Som det verkar med källhänvisning till Expo, en organisation som inte är särskilt balanserad i sina rapporter. Media rapporterar deras rön som om de vore oberoende experter. Men det finns värre!

Efter att ha bevittnat nazistiska manifestationer med fruktansvärda konsekvenser har media bestämt att nazismen utgör det största utomparlamentariska hotet i Sverige. Uppenbart med tydlig påtryckning av ”oberoende” organisationer.

Jag hävdar att den firmakultur, de huliganaktiviteter som vi kan iaktta vid olika idrottsevenemang, främst fotboll, är i analogisk mening ett mycket större hot mot demokratin. Anledningen är att denna huliganism är bra mycket frekventare än nazisternas ”attacker”. De märks mycket mer under ”slagsmålssäsongen”

Men, det finns ingen politisk underton i huliganismen. Det är bara personer som vill leva rövare och tillsammans med andra spöa upp tilltänkta och utsedda motståndare. Att det ingår medlemmar i firmorna som även är anslutna i extremistiska mer välorganiserade politiska ytterfraktioner är inte särskilt otänkbart. Målet är det samma, att ge motståndarna spö. Man har en ömsesidig inställning därvidlag.

Det som markant skiljer huliganerna från extremisterna är att de senare skapar dödsfiender i andra friställda läger. Nazisterna ger sig på invandrare och folk med icke-nordiskt utseende av rent rasistiska skäl. Extremisterna på vänsterkanten drar sig inte för att resa ut och trakassera överklassen, kapitalisterna i sina bostadsområden. Ett hat som är lika oresonligt vilket som.

Men vem är flest, vem skall vi vara mest rädda för? Inte för att träffa på oväntat på stan en kväll, eftersom jag inte tror att någon av dem* har för vana att spöa ”vanligt” folk hursomhelst. Det är inte denna fara som SÅPO bedömer när de säger vilken grupp som är största hotet mot demokratin. De anger den utomparlamentariska vänstern, alltså grupper som AFA och Röd Front. Nazisternas grupperingar är för obetydliga om man bortser från risken att bli utsatt för våld.

Den mest ansenliga och mest synliga gruppen torde vara huliganerna. Dessa har jag aldrig upplevt som ett hot mot demokratin. De vill ju inget annat än slåss! Det är med andra ord våldet som är den uppenbara risken. Här bör man inte stå i vägen i onödan, men något hot mot demokratin kan de inte anses vara.

Hotet mot demokratin utgörs ju inte av enbart risken att bli nedslagen. Eller egentligen inte alls. Hotet utgörs av påtryckningar och hot mot samhället, mot politiker, mot myndigheter, mot enskilda tjänstemän i akt och mening att därigenom få meningsmotståndare att förlora jobbet, motarbetas vid tillståndsgivning och till och med indoktrinering av barnen. Att få sin vilja genom helt enkelt. Detta är ju redan i full gång och det är INTE nazister som utgör det hotet. Inte heller huliganerna utan detta hot är redan etablerat och detta inser SÄPO. Men inte media som helt litar på information från Expo, Researchgruppen och den självutnämnde experten Henrik Arnstad.

Det finns idag ett angiverisystem som går ut på att meddela arbetsgivare om det finns oliktänkande anställda i deras organisation. Hotet mot arbetsgivaren är uppenbarligen så starkt att de anser sig nödvändigas att avskeda den anmälde. De är rädda för… ja vad då? Uthängning? Skvaller? Kundförluster? Något hotas de i alla fall med. Om inte annat så implicit.

Detta har idag resulterat i att många sansade debattörer på bloggar och andra sociala medier håller sig anonyma på grund av risken för repressalier eller mobbning av sig själv eller sina närstående.

Det, är ett mycket större hot mot demokratin!  Och redan satt i system!

Varför låter sig mediebevakningen styras så flagrant av organisationer och personer som inte på något sätt kan anses som oberoende eller neutrala.

Expo låter man ge underlag och anses som källa. Researchgruppen som består av personer gemensamma med AFA får göra analyser och betraktas som oberoende. Och sedan anlitar man urskillningslöst dessa källor utan att märka att det finns alternativ. Om och om igen.

Jag vet att man på medias redaktioner har listor på experter som skall tillfrågas då olika spörsmål dyker upp. Det kan vara politiska eller andra. Det är därför vi hör samma kommentarer från samma personer ideligen. Ett tag var tydligen Göran Greider den ende som kunde uttala sig. Men i gengäld måste han ha varit tacksam för han var expert på allt. Det finns andra exempel. De mest flagranta är Henrik Arnstad som anges vara expert på fascism. Han flödar inte över av förtroende precis. Det finns duktiga personer med bra mycket bättre insyn och bra mycket bättre analys än Arnstad. Men han står på listan och helt okritiskt väljer redaktionerna denne ”expert”.

När redaktionerna sedan väljer Researchgruppen för sin analys av politiska händelser är det jämförbart som om redaktionerna endast skulle citera Avpixlat när det gäller immigrations och invandringsfrågor.

Expo är väl i så fall den källa som kan anses vara minst partisk. Den är emellertid helt styrd av personer och organisationer på vänsterkanten och glömmer förvånansvärt ofta rapportering som rör dessa extremistiska rörelserna.

Att urvalet är som det är beror på att dessa rapporterande journalister på medias redaktioner inte själv letar upp experter. De har sina listor skapade ur någon åsiktsinriktning och okunnigheten gör att de inte klarar att ställa motfrågor eller klarar att ifrågasätta. Fritt fram alltså för den åsiktstyngda rapporteringen. Hade inte okunnigheten i vissa avseenden varit så ofantligt stor så hade jag påstått det vara en illvilligt iståndsatt nyhetskapning av pirater med vänster slagsida. Men bedömningen är nog att det bara är imbecillt. Dumhet och lathet går här hand i hand.

Kvalitetstänk hade gjort sig även i media, tänker jag!

På Genusdebatten har Dolf liknande resonemang: http://genusdebatten.se/nazistisk-pest-eller-feministisk-kolera/ 

*Rasister undantagna vilket ju av händelsen på Kroksbäck i Malmö i september 2013 visas vara andra än nazister!

Annonser

Jag är Jason!

Jag läser i dagens Sydsvenskan en angelägen och viktig ledarartikel om att bygga land tillsammans. I artikeln citeras en bit text ur talet som Jason Diakité höll i riksdagen vid mottagandet av Fem i tolv-rörelsens pris för sitt arbete mot rasism. Det lyder:

”Jag tog med den (passet, min anm.) i dag för att säga att detta är mitt bevis, i varje fall, på att jag inte är någon främling. Så fientligheten mot mig på grund av min hudfärg kan egentligen aldrig bli främlingsfientlighet – det är och förblir rasism.”

Jag blev väldigt tagen och ledsen av hans gest vid talet som återgavs i TV-nyheterna. Jag tänkte, varför skall någon, någonsin känna sig så utsatt i ett land eller på ett ställe som man räknar som hemma? Det är ju där man skall känna sig trygg! Inte minst påminns man om otryggheten av nyheterna på ett antirasistiskt demonstrationståg i Kärrstorp utanför Stockholm som angreps av några som kallar sig SMR. Svensk Motståndrörelse, en som man påstår nynazistisk organisation. Detta är rasism och hat i sin svenska version. Den kan inte försvaras på något sätt och framförallt inte av orsak att det fanns representanter för RF, Röd Front, i demonstrationståget. RF är en på samma sätt våldsbenägen organisation som använder våld som argument.

Jag är mycket förtjust i artisten Timbuktu, vilket är Jason Diakités artistnamn. Jag gillar hans musik, hans texter och hans sätt att framföra dem. Jag kan tänka mig att jag skulle tycka om även privatpersonen Jason. Han är en individ, en person som man måste respektera långt förbi allt snack om etnicitet och hudfärg. Han är svensk, lika svensk som jag och det har så liten betydelse för bedömningen av honom som person eller artist! Han är Jason eller i hans egen mun, ”Jag är Jason!”.

Finns det verkligen någon som gillar Jason Diakité för att han inte är vit? Om nu någon ogillar honom, varför måste det då bero på att han inte är vit. Varför skulle det vara rasism att ogilla honom och inte rasism att gilla honom under dessa förutsättningar? Är det i stället antirasism att gilla honom? Blir vi goda om vi gör detta?

Nåväl, rasism finns i Sverige. Det finns rasism som vill underordna människor i andra folkgrupper och sätta vita européer överst och detta med förringande och hatiska medel. Det finns också rasism som kan visa sig på så sätt att man nedsättande lägger till epitet av rasistisk karaktär vid dispyter. Ingen av dessa är av strukturell natur men inte desto mindre rasism och oerhört kränkande.

Men då uppstår kanske frågan, får man inte tycka illa om icke-vita personer på grund av att de är elaka, dumma, kriminella, alltså egenskaper som inte kan förknippas med någon särskild etnicitet? Den frågan blir svår att besvara eftersom vi i Sverige har anammat ett informellt antaget system som kallas för identitetspolitik. Detta innebär att man mycket noga väger in en persons etnicitet i en icke tillkännagiven rangordning som avgör hur ett uttalande eller argument skall värderas. Det enda helt klara är att en vit europeisk man står underst på denna värderingslista. Man gör alltså allt för att lyfta fram etniciteten i politiskt syfte och har därigenom skapat en modern version av 1920-talets rasbiologiska tänkande.

Tillbaka till Jason Diakités upplevda rasism, som jag inte för en sekund betvivlar, antar jag med det ovan framförda att de flesta som av någon underlig anledning inte älskar hans artisteri och person, inte gör det av illasinnad rasism utan för att de helt enkelt inte är så jätteförtjusta. Men jag förstår honom djupt när han tycker sig stå som mål för kritik som utgår ifrån hans etnicitet, som han ju inte på något sätt kan åtgärda. Jag förstår hans frustration över något så orättvist.

Jag kan förstå det när jag får utstå samma sak eftersom mitt kön tillåter i stort sett vilka anklagelser som helst. Jag får inte försvara mig eftersom jag är längst ner på hackordningen. Men detta är något annat och får inte jämföras med rasism! Det är sexism och utföres i ett gott syfte. Ett hat som av vissa känns rättfärdigt och klokt när de hänger sig åt det. Att jag inte på något sätt tänker klä skott för detta hjälper inte. När jag ser förskolebarn, pojkar, utsättas för denna sexism i något vansinnesexperiment som kallas för genuspedagogik blir jag lika ledsen som när jag ser Jason Diakité uppleva rasism. Att det kanske inte är genuspedagogikens syfte hjälper inte när det tolkas av extremistiska misandriker i förskolorna. Det finns exempel på vuxna kvinnor som skriver om sitt hat mot åttaåriga pojkar. När man uppmärksammar sådant förstår man klart vart hatet är riktat och vart det slår.

Alltså, Jason, vi är många som älskar dig för vem du är, vad du gör och vad du säger. Vad du är eller var du kommer ifrån ser vi bortom och ger det ingen betydelse överhuvudtaget!

Med detta sagt skall jag be att få gilla eller ogilla vem som helst utan någon som helst annan orsak än utifrån hur de beter sig.

Post Navigation