snurrigtdotcom

A great WordPress.com site

Archive for the tag “Svenska Fotbollförbundet”

Nu skall vi tala värdegrund!

Efter att idag läst Mats Skogkär i Sydsvenskan och Peter J. Olsson i Kvällsposten ser jag med tillfredsställelse en motvikt till de senaste dagarnas värdegrundsdiskussion och Zlatanuttalande.

Ordet värdegrund används hysteriskt som ett slagträ när man vill framhålla att enskilda åsikter måste vara ett kollektivt ansvar. Inte ens Zlatan med sin bråkiga och inte helt stenrika bakgrund och uppväxt undgår att inkorporeras i den privilegierade mannens kollektiv. Ett kollektiv med en unken värdegrund. Jaha? Hur klarar man ut att filtrera ut en unken värdegrund från ett enskilt uttalande? Det kan man om man vill att skulden skall kollektiviseras. Här är det alltså inte en världsstjärna som yttrar något dumt utan ett kollektiv som har brister i sin värdegrund. Vem är dessa i kollektivet ingående individer? Det spelar ingen roll. Vem som helst som du har anledning att känna hat, missunnsamhet eller kanske avund inför. Huvudsaken är att du klart deklarerar att du själv har en värdegrund som utesluter underskattning eller kränkning av andra personer. Det radas upp journalister i spalterna som pratar om rätt värdegrund och därmed implicit menar att det är just vad de har av godhet som andra saknar. De ställer sig därmed utanför det kritiserade kollektiven, helt av egen kraft. De säger, ”jag är i alla fall oskyldig men där går en vi kan hacka på”. Jo, snacka om värdegrund!

Anja Gatu, en oftast sansad sportreporter på Sydsvenskan skriver något förvirrat i en krönika, om allt som ligger henne varmt om hjärtat och som inte har ett dugg med Zlatan eller vad Zlatan har sagt att göra. Hon bedriver en kampanj för mer genustänk och det verka som hon önskar ett tankeförbud att gälla för dem som inte tycker att damfotboll skall likställas med herrarnas fotboll.

En annan insatt kommentator är Caroline Seger som emellertid ger en klok om än missnöjd betraktelse av vad Zlatan sagt. Hon hänvisar till förebilder och tycker inte det är kul att Zlatan tycker små flickor som brinner av fotbollslängtan skall få veta att de aldrig kan bli så bra som herrarna är. Men hur gör man när man idoliserar och försöker efterlikna? Pojkar, i tidig ålder, gör gärna representationer av Spindelmannen och Batman. Hur gör flickor när de ser förebilder för sina fotbollslekar? Är det inte Caroline Seger och Lotta Schelin de vill efterlikna eller är det verkligen Zlatan?

Värdegrund kan aldrig komma uppifrån utan är en gemensam uppgift för alla i samhället ingående aktörer! Värdegrunden utgörs av det som vi gemensamt värderar i akt och mening. Värdegrunder sprids via att vi tar efter folket vi har ikring oss, när dessa föräldrar, syskon, släktingar, lärare, arbetskamrater, lagkamrater visar hur man betraktar och behandlar människor med respekt och med ömsesidighet. Att ingen skall lämnas utanför, det är vad värdegrund är. Inte något som tänkts ut av akademiker med särskilda värdegrundsstudier eller politiker med olika suspekta mål.

Värdegrund handlar aldrig om att man skall ljuga och förställa verkligheten för att tillfredsställa en viss trosinriktning. Det handlar inte om att man skall säga till små flickor, att visst kan de bli som Zlatan. Det vore rena bedrägeriet. Däremot kan man säga att de skall kunna bli som Lotta Schelin eller Marta som båda tillhör bland de allra, allra bästa i världen i sin sport, damfotboll. Det är stort och dessutom rimligt.

Jag tänkte göra liknelsen med Kejsarens Nya Kläder men den vinkeln var Treve före med och har skrivit om detta här.

Jag måste upprepa mig själv, nämligen konstatera att vi som vill höja statusen på damfotbollen måste bidra med vårt intresse och köpa entrébiljetter samt att abonnera på TV-sända evenemang.

Eller är det också en sanning som skall döljas, ni värdegrundsspecialister, skall vi låtsas att damallsvenskan är lika mycket besökt som herrallsvenskan?

 

Annonser

Marknadsekonomi och sport.

Lite sent som vanligt tycker jag ändå det kan vara bra att skriva ett eget inlägg vad det gäller #Zlatangate. Ni vet den där fördelningen av ekonomiska medel som faller olika mellan skilda idrotter. Jag har förvisso kommenterat både på andras bloggar och på Twitter. Men som sagt, det är dags att skriva ett eget inlägg.

Många förordar fullständig jämlikhet och jämställdhet mellan utövarna och har väl därmed påvisat sin förmåga att lyssna av och svara som proffstyckarna i jämställdhetsdebatten gör samt sin fullständiga okunnighet i ekonomiska samband. De flesta som bedriver kampanj för större tilldelning har inte en tanke på att själv pytsa in några spänn utan det är helt och hållet andras pengar man tänker använda. Detta är ju signifikativt för hela vänstern, alla skall ha men ingen skall betala.

Vi har nu i dagarna sett ängsliga kommentarer om vad jag i början här benämnda #Zlatangate. Det vill säga Svensk idrotts förmodligen störste utövare åtminstone i ett globalt perspektiv, när han kritiserade debatten som uppstod då en annan stor spelare skulle ha en hyllning av sin prestation. I stället blev det en debatt om vem som har rätt att få utmärkelser och tack. Zlatans intervjusvar har redan förvanskats och utnyttjas nu av okunniga sportjournalister för att ta poäng i jämställdhetsdebatten.

Pengarna som kommer SvFF till del torde till allra största del utgöras av reklampengar, medielicenser och sponsring. En stor del av dessa pengar tilldelas SvFF efter landslagens placering i internationella tävlingar. SvFF belönas alltså efter den prestation som landslagen gör. Av dessa medel fördelas till damernas utveckling mycket mer än de spelar in och tvärtom gäller för herrarna.

Jag kommenterade på en bloggsida (en miljöpartists) där skribenten hävdade att om man bara hade fler kvinnliga beslutsfattare i företagen så hade också sponsringen av kvinnliga fotbollsspelare varit större. Du milde, varifrån fick han en så befängd idé? Fakta i uttalandet kan ifrågasättas.

För det första: Varför skulle kvinnor vara helt oberoende av en möjlig avkastning i en sådan investering? Varför satsar de inte medel redan nu åt detta håll? Är det inte förrän de har andras pengar att slösa som det blir intressant?

För det andra: Det finns redan en stor mängd kvinnliga beslutsfattare inom offentlig och privat sfär, fråga dessa hur deras sponsorpolicy ser ut! Gör de skillnad på kön? Varför anser de att det är mer värt att sponsra ett publikdragande lag än ett som inte är det?

För det tredje: Vad man än tror så är det ägarna till pengarna som avgör vad de skall användas till. Jag har svårt att tänka mig att en anställd VD har ett rikligt tilltaget konto att disponera för sponsring efter eget bevåg. Knappast!

För det fjärde: Min egen erfarenhet är dessutom, efter att ha jobbat med kvinnliga ägare och VD:ar, de är inte särskilt intresserade av att satsa stora sponsorpengar på idrott överhuvudtaget.

Och så vet jag förstås att det finns lokala klubbar och sportevenemang som sponsras av lokala företagare. Därvidlag kan det nog anses att det finns en genuin attraktion av just den sporten som sponsras. Som i Umeå till exempel, men att detta skulle ha en twist av genustänk eller jämställdhetssträvan i sig är nog bara en fantasi för fantasterna. Här bör man även inkludera Kent Widing Persson och LdB:s sponsring av Malmös damfotbollslag som även tog företagets namn till sitt, LdB FC.  Jag menar att här finns ett intresse, här förekommer en avtalsmässig ömsesidighet, här är det ägaren som beslutar och om jag inte misstar mig helt, det krävdes ingen kvinna för att ta beslutet!

Rappakaljan med att kvinnor skulle gynna kvinnor såsom män gynnar män tydliggörs av verkligheten då varken det ena eller det andra stämmer. Vill kvinnor och män gynna exempelvis damfotbollen så skall de i första hand bevista evenemangen, betala biljett för att se matcherna, fylla arenorna, förväntas sitta klistrade vid TV-apparaterna då matcher sänds och därmed visa för eventuella sponsorer att det är lönt att betala för reklam. INTE ATT GE BORT ANDRAS PENGAR!

Det finns också en annan synpunkt florerande i debatten. Jag tror den emanerar från norrländska gammelkommunister som har svårt att fatta att Sovjetunionen inte finns längre. De ideologiska drömmarna alltså. Synpunkten går ut på att sponsring och stöd skall utgå ifrån ansträngning och insats helt utan bedömning av resultaten. Om man lägger ner x antal timmar i veckan på sin sport så har man rätt till samma ersättning som Zlatan om han också lägger ner x timmar i veckan. Första frågan blir så klart, vem skall stå för denna sponsring? Är det en tillbakagång till de gamla amatörreglerna som fanns en gång i tiden. Idrottsutövare diskades om de så mycket som tog emot mer belöning än en pokal eller en medalj. Alla kunde därmed tjäna pengar på idrott utan att behöva dela med sig till utövarna. En idé som är helt jävla sanslös menar jag. Kommunistdrömmar som inte ens fanns i f.d. Sovjetunionen!

En tolkning av denna ersättningsprincip skulle kanske innebära att i kampsporter som boxning exempelvis, så skulle den utslagne dömas som segrare eftersom dennes insats egentligen är snäppet större! Eller hur? Man kan undra också om man även i andra samhällsområden skulle betala efter insats och inte efter resultat. Jovisst, helt säkert!

Vi måste, emellertid, leva efter de regler som finns idag och de enda medel som idrotten och dess utövare får dela på är de medel som vi som privatpersoner lägger på entréavgifter, TV-abonnemang och produkter som marknadsförs genom sporten. Vissa sporter och utövare är mer lönsamma att satsa på än andra. Och det är vi som privatpersoner som väljer detta. Om ni vill att damfotbollen skall få mer av dessa medel så får ni vara så goda att besöka arenorna och visa att det finns ett publikt intresse. Detta kommer jag att göra i alla fall med att se fantastiska Svenska Mästarna LdB FC/Rosengård FC under säsongen 2014. Det uppmanar jag er andra att göra med, eftersom det är enda sättet att stärka damfotbollens ekonomi! (Om man inte har den norrländska gam-kommunismen brinnande i huvet!)

Och för alla som lättvindigt tror att det bara är för en beslutsfattare att ta andras pengar för att fördela enligt eget skön bör läsa Skatteverkets regler för sponsring av kultur och idrott.  Om inte detta uppfylls så kan sponsringen uppfattas som gåva eller i värsta fall som ersättning för arbete varvid skatt skall erläggas av både givare och mottagare.

Från Skatteverkets hemsida:

”Det konstateras även att det för ett aktiebolag föreligger en klar presumtion för att dess utgifter utgör omkostnader för intäkternas förvärvande eller bibehållande.

Med andra ord ska ett sponsringsbidrag förväntas leda till ökade eller bibehållna inkomster i den verksamhet som givaren bedriver för att avdragsrätt ska kunna aktualiseras.

•  Utgiften utgör inte gåva,

•  Sponsringsutgiften är avsedd att öka eller bibehålla företagets inkomster och

•  Sponsorn erhåller en direkt motprestation från den sponsrade som förväntas ha ett marknadsvärde som motsvarar sponsringsutgiften eller att utgiften är en indirekt omkostnad på grund av att det finns en stark anknytning mellan sponsorns och den sponsrades verksamheter.”

Men kunskap är ingen bra grund att bedriva opinion på. Okunniga människor duperas lätt av journalister som för den skull inte heller behöver besitta någon särskild kunskap.

Man bör emellertid komma ihåg att det är lagligt och högst rekommendabelt att ge pengar till verksamheter man tycker är värda det. Risken är inte helt överhängande att en sådan ersättning blir beskattningsbar. Det finns ingen övre gräns för hur mycket man får ge av beskattade medel till entréavgifter, bingolotter, abonnemang etcetera. Men kravet tycker jag skall vara att men nöjer sig med att ge bort sina egna pengar och inte är så generös med andras!

Att värdera manligt och kvinnligt i fotbollens värld.

Jag har egentligen inget att blogga om. Jag sitter mest och är bedrövad över den fullständigt urspårade debatt som jag tycker mig se på nätet och i media. Polariseringen verkar helt genomförd och det går inte att ta ansats från en gemensam grund utan debattörer måste hitta motsatserna och därur sprungna invektiv. Imponerande puerilt i försöken att svartmåla dem som egentligen har samma grundsyn men ändå inte exakt. Men en av de mest puerila skribenterna har uppenbarligen fått CAPS LOCK ur funktion vilket kan kännas som en lisa.

Nu har det varit fotbollsgala och Zlatan och Schelin har fått utmärkelser såsom traditionen bjuder sen lång tid tillbaka. Inga protester där inte. Sedan var det tydligen en sponsor som tyckte att Anders Svensson med sina 147 landskamper var värd en bil. Men rättvisan uttryckt ur godhjärtade sportjournalisters pennor och munnar säger att Therese Sjögrans 187 landskamper var mer värda en bil. Ja kanske det? Vem skall utnämnas till givare av denna bil då? Eller skall man ta Anders Svenssons bil och ge till Sjögran? Är det inte givarens privilegium att välja mottagare? De som tycker att Anders Svensson skulle ha en bil gav honom en, de som tycker att Therese Sjögran skall få en bil får väl ge henne en, eller hur är reglerna? Vanligtvis tolkas reglerna av vänstern så att det är okay att använda andras pengar att slösa med. Det ligger så att säga i något slags rättvisetänk.

En fråga ställdes i SR/P1 riktad mot Svenska Fotbollförbundet (det stavas så!) huruvida kvinnor var mindre värda än män? Vridningen är typiskt för en retoriskt indoktrinerad journalist. Det är väl självklart att kvinnor inte är mindre värda än män. Vad har det med saken att göra? En människa får en bil för att någon tycker denne är värd en bil, en hel massa människor blir utan en sådan gåva. Orättvist? Javisst, eftersom man kan se det som en genusfråga. Men det är faktiskt betydligt fler av manligt kön som inte får en bil än av kvinnligt kön om man räknar fördelning på antalet spelare i alla klubbar och serier.

Jag var en av dem som följde damlandslaget vid sommarens EM i Sverige. Varenda match. De flesta damlandslag kan idag få ihop en laguppställning ur sin 22-manna(sic!)trupp som är tillräckligt skicklig för att kunna spela en oerhört underhållande och spännande fotboll. Alla landslag förutom USA och Japan som kan ställa upp med två uppställningar och i sig är outstanding.

Det måste finnas fler som jag, människor som kan påvisa för sponsorer det lönsamma i att satsa STORA pengar på damfotbollen. Det måste finnas ett tryck på matcherna, inhemska ligamatcher måste dra publik och de stora TV-kanalerna måste fås till att sända evenemangen. Framgångarna måste publikt vara så stora att flickor lockas till fotbollen så att urvalet blir större.  På detta sätt kan vi få fler Ljungberg, Schelin, Fischer och Sjögran som det kan vara intressant att tilldela fordon av alla de slag. Damfotbollen måste i princip generera sina egna pengar genom egna framgångar för att det skall kunna bli riktigt rättvist.

Som det är har vi idag en intjäning inom fotbollen som i stort bara genereras inom den fotboll som bara har män i lagen. Inga kvinnor är nämligen tillräckligt bra för att platsa i de lag som spelar i de nationella ligornas högsta division. Faktum är att skall ett damlag spela jämbördigt med ett fotbollslag får de söka motstånd i lag för pojkar högst 17 år gamla. Och då är det inte säkert de vinner ändå.

 

När kvinnliga fotbollspelare blir snabba nog och starka nog att platsa i ett Premier Leage-lag då kommer säkert bilarna och pengarna att regna över dem med.

Som det är nu, i denna av orättvisor så fullproppade värld, så är det väsentligt att det landslag som vi kallar för det svenska med spelare av Anders Svenssons kaliber, lyckas internationellt för att de stora sponsor- och sändningspengarna skall komma in till Svenska Fotbollförbundet. Pengar som MÅSTE fördelas så att detta inkomstbringande landslag kan fortsätta att spela in pengar för att en del av dessa skall kunna satsas på den av oss så älskade damfotbollen.

På så sätt kan även Therese Sjögran få en bil själv, en bil som enligt mig hon är värd, utan minsta tvekan. Tyvärr har jag inte medel att bekosta en sådan gåva och inte heller tillgång till andras medel för att bekosta en sådan gåva. Inte ens om den så, av somliga, hett efterlängtade revolutionen inträffar i morgon dag.

Det finns en annan lösning som är Sverige värdig. Vi kan kvotera in kvinnor i de allsvenska lagen på en minimum 50/50-nivå och därmed bli ett föregångsland i hela världen. Risken är emellertid att vi kommer att isolera oss. Men vad gör det bara vi gör det rätta.

Ett litet tillägg till debatten. Efter matchen i Champions League mellan LDB och tyska Wolfsburg uttryckte sig Manon Melis i Malmö sig så här på grund av tvivelaktig insats av den kvinnlige domaren: ”Jag skiter i vilket kön domaren har bara personen är kompetent tillräckligt”  Det låter som om vissa inte riktigt förstått varför kvotering är så viktig.

Ett annat tillägg med tanke på Manon. Operan med detta namn av kompositören Jule Massenet med den amerikanska sopranen Georgia Jarman i titelrollen har vi biljetter till. Längst fram, tada! Livet går att njuta i alla fall!

Post Navigation