Varför så ängslig Rakel Chukri?
Jag läste igår en artikel i Sydsvenskan skriven av Rakel Chukri. Egentligen publicerades den på 1 maj men jag missade den tydligen då.
Artikeln är välskriven och medhåll kan nog antas erhållas från de flesta håll. Så även av mig!
I stort går det ut på kritik av vissa mörkermän och ett starkt klargörande, åtminstone som jag uppfattat det, att frågan om Kahns olyckliga ickehandslag handlar om helt andra saker än den fysiska kontakten. Det handlar om bakomliggande tankegångar och jämställdhetssyn. Chukri vet med säkerhet vad det handlar om. Att hon tillika talar om, ja avfärdar, Masoud Kamalis expertis är mycket talande och pekar på en verklighetsuppfattning som man kan förmoda delas av många!
Men ängsligheten lyser igenom när man läser inledningen: ”Vi diskuterade det svåra i att som feminist kritisera religiösa, konservativa män utan att hamna i sällskap med sunkiga islamofober och rasister.”
Det är alltså detta som har hänt! När Amineh Kakabave, Nalin Pekgul och några till riktar kritik mot delar av den islamistiska sfären, alltså en väldigt liten del av Sveriges muslimer, så skall de tystas för att det kan finnas andra som kan dra nytta av kritiken?
Tänk om man hade haft integritet nog att kritisera det som skall kritiseras. Försöka lösa problemen där problemen finns! Och detta även på kulturredaktionerna där postmodernistiska attityder låter redaktörerna analysera verkligheten ur spelfilmer och fiktiva romaner! Tänk om man skulle ge fulla fan i att det finns andra som kanske tycker liknande och som man ej skall beblanda sig med. Kontamineras av och för den skull bli stämplade av andra kulturredaktörer i landet. Tänk att riskera intellektuell utmobbning från det goda kotteriet? Det finns folk att fråga hur det känns.
Så ett tack till Rakel Chukri att hon sväljer ängslan och kritiserar de okränkbara och tack framförallt i att hon ger oss insyn i vilka avväganden som görs innan så sker. Jag tänker emellertid inte tacka för att vi, tack vare dessa ynkliga överväganden, nu har ett opinionsmässigt starkt parti som hade kunnat hållas under fyra procent om verkligehten valts före hyckleriet!
snurrigtdotcom 